En läsare har via mail påpekat att jag kverulerar en smula i bloggen. Det är väl iofs lite av grejen med en ventil, men eftersom jag varit med om värre sjukdomar i livet än de senaste borde jag kanske veta bättre?
Hur som helst får det vara slut med klagandet och självömkandet nu. Det är dags för lite löööve bombing. Även om det tar emot att göra det på begäran. Here goes:
Jag är självklart oerhört tacksam över att jag har en man som lämnar, hämtar, handlar, städar, fixar och trixar, utan att pipa, för att få ihop vardagen när jag ligger på sofflocket och klagar över smärtor. Han vet det. Jag tar honom inte alls för given. vet att jag själv i en omvänd situation skulle göra samma sak, men pusta och stånka lite och högljutt oroa mig över det fåtal timmar jag skulle tillbringa på jobbet. Nu häller jag upp en Cardhu till Mumriken.
Mina barn är extra underbara när min kropp strejkar. Storebror har lärt sig att tvätta: han sorterar, fyller maskinen, vrider på alla knappar och sätter på vattnet utan problem. Modershjärtat svämmar över av stolthet när 4½-åringen växer med uppgiften.
Lillebror visar redan en stor portion empati när han oroar sig fr att jag blir sämre om jag böjer och töjer rygg och höft. Han plockar upp saker andra tappar, borstar tänder och lägger sig själv, klär på och av sig själv och står startklar vid ytterdörren långt innan övriga familjen masat sig till hallen.
Och så övriga familjen och alla finfina vänner. Tack för omtänksamma samtal och mail samt överraskande presenter som dykt upp när jag minst anat det de senaste veckorna. Ett litet urval påhittigheter om piggat upp:
*Blev rörd till tårar av chokladogram från Årefabriken med "Tycker om dig-praliner" från vän jag alltför sällan ser.
*Att få se lillebror med fru allt oftare, som nu senast kom med vackra tulpaner och Evianvatten till espressomaskinen när huset var torrlagt hela söndagen. Ingen i hela världen kramar bättre än min lillebror. Love ya.
*Risakagor (!), en mycket intern present från medpatient tillika Mumriks exchef som hade tvingats in våningen ovanför mig på sjukhuset pga mage i olag.
*Klassikern vindruvor samt jättepåse med nyttiga nötter från uppisvän som alltid hälsar på mig på div sjukhus, trots att hon har traumatiska barndomsminnen från såna ställen. Du är starkast, I.
* Middagssällsis och kravmärkt finvin från gammal klassis, numera köris. Ska njutas så snart morfinet är slutknaprat.
* Thailunch, bitterljuv komedi (Patrik 1,5, rekommenderas) och framför allt uppiggande besök av Gärdets gladaste mamma och trea. Grattis till bästa jobbet, I.
I nöden prövas vännerna. Jag har pga min skruttiga hälsa prövat mina alltför ofta, och vet att de alltid finns där. Lyckliga, lyckliga jag. Men nu hoppas jag få ge tillbaka lite. Vill inte vara den ständiga källan till oro.
Men återigen, TACK, puss & godnatt.
fredag 6 mars 2009
Kräkdoftande fredagsmys
Familjelyckan är total.
Alla är hemma och myser, i ett ljust, vackert hem klätt i vita lakan. Vi läser böcker, pysslar, sjunger, ser på film. Livet vore helt underbart om ...
det var lördag i stället för fredag ...
och om det inte vore så att alla egentligen kvider och lider, sväljer och kväljer.
Visst är det trevligt att ha sällskap i soffan, men inte av tre sjuklingar till. Barnen är hyfsat oberörda trots feber och tomma magar, men Mumrik och jag orkar egentligen inte mer. Efter en sömnlös natt fruktar vi nästa kaskad. Speciellt jag som för egen del har spyfobi.
Lillebror gör tappra försök att underhålla oss alla med trubarinsatser vid pianot och plötsliga krigsdanser. Innan han faller ihop i en liten hög på golvet, omgiven av kräkhinkar och skyddande lakan.
Och storebror är van vid uppkastningar, så han springer vant till toan när det är dags, tvättar sig och borstar tänderna när allt är klart. Dag som natt. Min hjälte!
Inget ont som inte för något gott med sig dock. Jag tar bit mörk choklad med hela nötter och bitar av kaffebönor, trots att det inte är lördag. Resonerar som så att den ändå ska upp igen inom kort. Bulimivarning?
Alla är hemma och myser, i ett ljust, vackert hem klätt i vita lakan. Vi läser böcker, pysslar, sjunger, ser på film. Livet vore helt underbart om ...
det var lördag i stället för fredag ...
och om det inte vore så att alla egentligen kvider och lider, sväljer och kväljer.
Visst är det trevligt att ha sällskap i soffan, men inte av tre sjuklingar till. Barnen är hyfsat oberörda trots feber och tomma magar, men Mumrik och jag orkar egentligen inte mer. Efter en sömnlös natt fruktar vi nästa kaskad. Speciellt jag som för egen del har spyfobi.
Lillebror gör tappra försök att underhålla oss alla med trubarinsatser vid pianot och plötsliga krigsdanser. Innan han faller ihop i en liten hög på golvet, omgiven av kräkhinkar och skyddande lakan.
Och storebror är van vid uppkastningar, så han springer vant till toan när det är dags, tvättar sig och borstar tänderna när allt är klart. Dag som natt. Min hjälte!
Inget ont som inte för något gott med sig dock. Jag tar bit mörk choklad med hela nötter och bitar av kaffebönor, trots att det inte är lördag. Resonerar som så att den ändå ska upp igen inom kort. Bulimivarning?
torsdag 5 mars 2009
Hemspråk skånska?
Precis när en god vän med sina två småttingar krånglat sig till Nedre Gärdet från Vinsta, kommunalt, för att titta till mig, ja då faller korthuset igen.
Som lök på den sjuka laxen ringer dagis.
- Storebror har ont i magen och vill inte äta lunch. Många är hemma i magsjuka, kan han ha det?
Vännen vänder förfärad. Och jag haltar över gården med kryckhjälp och hämtar en tapper riddare som är blek om nosen.
- Om jag sjunger hela tiden kan inte kräkset komma upp.
Men det gjorde det. Hemma. I en kaskad över vardagsrum, kök, hall och badrum.
Plötsligt blir min strejkane lekamen ett smärre bekymmer, även om det var lite trixigt att knäskura nedervåningen när jag egentligen inte kan böja ryggen och ena benet.
När sonen är rentvättad, hemmet desinficerat och nedkräkta kläder, kuddar och filtar snurrar i tvättmaskinen bäddar vi ner oss i varsin soffhörna. Och zappar bland kanalerna. Sonen gnyr över svidet i magen, jag hyperventilerar pga smärtan i kroppen.
Så hittar vi en eftermiddagsrepris av Vänner. Och febrige storebror kiknar av skratt.
- Vill du se det här, förstår du vad de säger?
- Ja, mamma, de pratar ju pappas språk, sån där skånska. Det är nästan som danska. Visst låter det kul! Får man lära sig det språket skolan?
Hemspråksundervisning i skånska för semiskåningar i förskingringen.
Som lök på den sjuka laxen ringer dagis.
- Storebror har ont i magen och vill inte äta lunch. Många är hemma i magsjuka, kan han ha det?
Vännen vänder förfärad. Och jag haltar över gården med kryckhjälp och hämtar en tapper riddare som är blek om nosen.
- Om jag sjunger hela tiden kan inte kräkset komma upp.
Men det gjorde det. Hemma. I en kaskad över vardagsrum, kök, hall och badrum.
Plötsligt blir min strejkane lekamen ett smärre bekymmer, även om det var lite trixigt att knäskura nedervåningen när jag egentligen inte kan böja ryggen och ena benet.
När sonen är rentvättad, hemmet desinficerat och nedkräkta kläder, kuddar och filtar snurrar i tvättmaskinen bäddar vi ner oss i varsin soffhörna. Och zappar bland kanalerna. Sonen gnyr över svidet i magen, jag hyperventilerar pga smärtan i kroppen.
Så hittar vi en eftermiddagsrepris av Vänner. Och febrige storebror kiknar av skratt.
- Vill du se det här, förstår du vad de säger?
- Ja, mamma, de pratar ju pappas språk, sån där skånska. Det är nästan som danska. Visst låter det kul! Får man lära sig det språket skolan?
Hemspråksundervisning i skånska för semiskåningar i förskingringen.
Who ya gonna call?
GHOSTBUSTERS!
Press event på Stadshuset
Jag vet att jag borde stirra i taket på heltid, men kände mig pyttelite bättre igår och måste faktiskt vårda min mentala hälsa. Också.
Ville inte missa klimax av det vi jobbat så hårt för den senaste tiden. Visst gjorde det obeskrivligt ont att halta runt i salongerna, men det var det värt. Allt flöt, alla internationella gäster var glatt överraskade och egot fick den bekräftelse det så väl behövde.
Press event på Stadshuset
Jag vet att jag borde stirra i taket på heltid, men kände mig pyttelite bättre igår och måste faktiskt vårda min mentala hälsa. Också.
Ville inte missa klimax av det vi jobbat så hårt för den senaste tiden. Visst gjorde det obeskrivligt ont att halta runt i salongerna, men det var det värt. Allt flöt, alla internationella gäster var glatt överraskade och egot fick den bekräftelse det så väl behövde.
Tog mig hem efter bara ett par timmar. Lite sämre i lederna, men väldigt nöjd och glad. Missade en bal på slottet, men vad gör det när jag ändå fick se att upplägget funkade.
Who ya gonna call?
onsdag 4 mars 2009
Mmmm ... morfin
Håhåjaja.
Hela familjen drömmer om och hårdtränar inför en årevecka inklusive barnvakt. Men plötsligt slås drömmen i spillror när vänster ben strejkar, jag feberyarar, har kramper och hyperventilerar, svimmar när jag försöker resa mig. Ambulans tillkallas, specialister rynkar pannor, MR utförs, operation planeras men ställs in. Tredje gången gillt på åtta månader. Vilket innebär att jag förbrukat min beskärda del av dyra undersökningar ... och behandlingar.
Diagnos: ryggskott, ischias, piriformis syndrom och influensa i höften (!).
Bajs.
Så luktar det på dårhuset, nej jag menar ortopedkuten där jag delar rum med tre lårbenshalsopererade dementa damer i 90-årsåldern som håller kollektiva monologer (eller skriker på hjälp) dygnet runt. Blir till slut helt nipprig och skriver ut mig, på prov, och får med mig morfin i maxdos och kryckor för att ta mig ut till bilen. Får feber av ansträngningen, men vägrar släpa mig tillbaka eftersom jag värnar om min mentala hälsa.
Väl hemma stirrar jag i taket, filosoferar, oroar mig för jobbet och lyssnar på blues. Sen tar jag en morfintablett till, byter till soul och myser med barnen.
Jag är kass på att vara still. Mental prövning. Intalar mig att den fysiska vinsten är nära. Och yogaandas.
Visste väl att gravidyogakursen 2004 var en god investering. Fler barn lär iaf inte få bo i den här slutkörda kroppen. Hur mycket mina tre killar än tjatar om söta bebbar. Kan sträcka mig så långt som till en pudel. Max.
Hela familjen drömmer om och hårdtränar inför en årevecka inklusive barnvakt. Men plötsligt slås drömmen i spillror när vänster ben strejkar, jag feberyarar, har kramper och hyperventilerar, svimmar när jag försöker resa mig. Ambulans tillkallas, specialister rynkar pannor, MR utförs, operation planeras men ställs in. Tredje gången gillt på åtta månader. Vilket innebär att jag förbrukat min beskärda del av dyra undersökningar ... och behandlingar.
Diagnos: ryggskott, ischias, piriformis syndrom och influensa i höften (!).
Bajs.
Så luktar det på dårhuset, nej jag menar ortopedkuten där jag delar rum med tre lårbenshalsopererade dementa damer i 90-årsåldern som håller kollektiva monologer (eller skriker på hjälp) dygnet runt. Blir till slut helt nipprig och skriver ut mig, på prov, och får med mig morfin i maxdos och kryckor för att ta mig ut till bilen. Får feber av ansträngningen, men vägrar släpa mig tillbaka eftersom jag värnar om min mentala hälsa.
Väl hemma stirrar jag i taket, filosoferar, oroar mig för jobbet och lyssnar på blues. Sen tar jag en morfintablett till, byter till soul och myser med barnen.
Jag är kass på att vara still. Mental prövning. Intalar mig att den fysiska vinsten är nära. Och yogaandas.
Visste väl att gravidyogakursen 2004 var en god investering. Fler barn lär iaf inte få bo i den här slutkörda kroppen. Hur mycket mina tre killar än tjatar om söta bebbar. Kan sträcka mig så långt som till en pudel. Max.
söndag 22 februari 2009
Bilsamtal och bloggbråk
Har precis kommit hem från landet. Det tog sin tid. 30km/h på Norrtäljevägen eftersom bilar for i diken varje kvart.
Men det var rätt mysigt. Sönerna sov sött i sina stolar. Mumrik och jag hade varsin McD-latte, soul i högtalarna och massor att prata om. Viktiga saker. Nu när vi är föräldrar. Håller f ö med min gamla pennfajtarkompis från förr, numera hela Sveriges hata/älskaobjekt Linda Skugge, i bloggbråket. You go girl! För lite drygt fem år sen var jag också en Ebba. På en enda punkt: fröken-duktig-syndromet. Väggen kom farligt nära. Då. Men mitt i eländet skedde ett medicinskt mirakel. Och sen dess är allt väldigt annorlunda.
Mumriks och min ostörda bilsamtal inte minst. Då pratade vi om kommande måste-upplevas-nu!-spelningar, filmer vi ville se och storstäder vs regnskogar vi skulle besöka, vart nästa skidresa skulle gå, vilken båt vi borde borda på nästa seglats ... i all oändlighet.
Idag pratade vi om storebrors filosofiska samt smått dramatiska sida. Allt är verkligen svart eller vitt när man är 4½. Och lillebrors hjärtesorg när bästisen väljer att leka med flickor i stället för med sin pojkvän. Kärlek vid 2 och 10 är inte lätt.
Men visa saker ändras inte, oavsett om man är morsa eller partyprinsessa. De tunga samtalsämnena. Som melodifestivalsföljetången. Varför i hela världen kunde ingen vettig människa ge förra veckans vinnartrummis en tubsocka att stoppa i trikån???
Men det var rätt mysigt. Sönerna sov sött i sina stolar. Mumrik och jag hade varsin McD-latte, soul i högtalarna och massor att prata om. Viktiga saker. Nu när vi är föräldrar. Håller f ö med min gamla pennfajtarkompis från förr, numera hela Sveriges hata/älskaobjekt Linda Skugge, i bloggbråket. You go girl! För lite drygt fem år sen var jag också en Ebba. På en enda punkt: fröken-duktig-syndromet. Väggen kom farligt nära. Då. Men mitt i eländet skedde ett medicinskt mirakel. Och sen dess är allt väldigt annorlunda.
Mumriks och min ostörda bilsamtal inte minst. Då pratade vi om kommande måste-upplevas-nu!-spelningar, filmer vi ville se och storstäder vs regnskogar vi skulle besöka, vart nästa skidresa skulle gå, vilken båt vi borde borda på nästa seglats ... i all oändlighet.
Idag pratade vi om storebrors filosofiska samt smått dramatiska sida. Allt är verkligen svart eller vitt när man är 4½. Och lillebrors hjärtesorg när bästisen väljer att leka med flickor i stället för med sin pojkvän. Kärlek vid 2 och 10 är inte lätt.
Men visa saker ändras inte, oavsett om man är morsa eller partyprinsessa. De tunga samtalsämnena. Som melodifestivalsföljetången. Varför i hela världen kunde ingen vettig människa ge förra veckans vinnartrummis en tubsocka att stoppa i trikån???
Eftertankens kranka blekhet
Baksmälla?
Nej, jag är bara lite trött-förkyld. Faktiskt.
Joråsåatte trots att jag var kärringklok som en bok och endast drack lite bubbel samt ett (1) glas vitt till maten - rött kan ju i värsta fall förorsaka huvudvärk - så var jag tröttförkyldare än innan balunsen. Dagen efter kvällen före. Så att säga.
Varför är det så svårt att bli medelåders?
Nej, jag är bara lite trött-förkyld. Faktiskt.
Joråsåatte trots att jag var kärringklok som en bok och endast drack lite bubbel samt ett (1) glas vitt till maten - rött kan ju i värsta fall förorsaka huvudvärk - så var jag tröttförkyldare än innan balunsen. Dagen efter kvällen före. Så att säga.
Varför är det så svårt att bli medelåders?
onsdag 18 februari 2009
Har morfar blivit frälst?
Helt surrealistisk upplevelse.
Morfar ringer och uppmanar de tröttkörda, postinfluensaglåmiga föräldrarna att ta oss en trevlig tisdagskväll.
- Jag bokar tågbiljett och tar hand om barnen. Ni behöver roa er!
För bra för att vara sant, resonerar jag och hastar till dagis som vanligt. Precis när jag sitter fast i tubtrafikens enkelspårskörning ringer morfar och barnen som glatt berättar att de redan är hemma och spelar ett sprillans Fia med knuff.
Så jag handlar, slänger ihop en oxpytt till spelarna, som de äter utan tjat och gnat eftersom morfar är med. Allt medan jag duschar varmt och länge, fixelifixar och tar på fina stassen.
Precis när jag kommer ner för trappan igen hoppar barnen i sina pyjamasar kryper upp i morfars knä för sagostund. Klockan 18!
Så jag smiter, med ett fånigt leende på läpparna, för att dejta mannen på stor galej i Stadshuset. Champagnen flödar, välgörenhetsvinnarna berättar rörande historier om sitt engagemang och såväl sill & västerbotten som mjälla pärlhöns inmundigas. Allt toppas av Nobelmedaljen i mörkaste choklad.
Sen var galamåttet rågat, så vi dansade hemåt i stället för att valsa i de fina salongerna. Mycket mätta, trötta men belåtna.
Detta kan lätt bli en vana.
Morfar ska få presentkort på SJ!
Barnbarnsfrälsningen kan fortsätta.
Morfar ringer och uppmanar de tröttkörda, postinfluensaglåmiga föräldrarna att ta oss en trevlig tisdagskväll.
- Jag bokar tågbiljett och tar hand om barnen. Ni behöver roa er!
För bra för att vara sant, resonerar jag och hastar till dagis som vanligt. Precis när jag sitter fast i tubtrafikens enkelspårskörning ringer morfar och barnen som glatt berättar att de redan är hemma och spelar ett sprillans Fia med knuff.
Så jag handlar, slänger ihop en oxpytt till spelarna, som de äter utan tjat och gnat eftersom morfar är med. Allt medan jag duschar varmt och länge, fixelifixar och tar på fina stassen.
Precis när jag kommer ner för trappan igen hoppar barnen i sina pyjamasar kryper upp i morfars knä för sagostund. Klockan 18!
Så jag smiter, med ett fånigt leende på läpparna, för att dejta mannen på stor galej i Stadshuset. Champagnen flödar, välgörenhetsvinnarna berättar rörande historier om sitt engagemang och såväl sill & västerbotten som mjälla pärlhöns inmundigas. Allt toppas av Nobelmedaljen i mörkaste choklad.
Sen var galamåttet rågat, så vi dansade hemåt i stället för att valsa i de fina salongerna. Mycket mätta, trötta men belåtna.
Detta kan lätt bli en vana.
Morfar ska få presentkort på SJ!
Barnbarnsfrälsningen kan fortsätta.
måndag 16 februari 2009
Dagens hjälte snart 4½
Jodå, mannen fick VAB/VAF:a.
Vaknade med 40,5, tog en dusch och svimmade. Ensam hemma med barnen. Lågt blodtryck toppat med feber är en halvbra mix. Så den lille storebror trippade nedför trappan, hämtade en telefon, ringde och sa:
- Pappa, kom hem!
Sedan tog lillebror luren och förklarade:
- Mamma har simmat i duschen, men varför dä? Dä ä mucke lättare å simma i badkaret.
Vaknade med 40,5, tog en dusch och svimmade. Ensam hemma med barnen. Lågt blodtryck toppat med feber är en halvbra mix. Så den lille storebror trippade nedför trappan, hämtade en telefon, ringde och sa:
- Pappa, kom hem!
Sedan tog lillebror luren och förklarade:
- Mamma har simmat i duschen, men varför dä? Dä ä mucke lättare å simma i badkaret.
måndag 9 februari 2009
VAB eller VAF?
Förra året vid den här tiden var vi i solen.
Missade alla influensor, förkylningar och kräksjukor.
Hade inte en endaste VAB-dag 2008.
Bra val.
I år satsar vi på vintersport.
Men tillbringade större delen av skidhelgen inne.
Med 1 m frestande, helt perfekt nysnö utanför fönstret.
Eftersom barnen har 40,5 i feber, snorar och slemkräks.
Dåligt val.
Idag har jag skött om kräkande, bräkande, yrande, snorande skruttar.
Samtidigt som jag själv skriver spöklik copy inför pressträff.
Och ser flourescerande febermoln fyllda av Slimer. Har 39 i örat.
Ett lika korkat som läskigt val.
Imorgon får mikromjukisen vabba.
Eller så inför vi VAF.
Vård Av Fru.
Missade alla influensor, förkylningar och kräksjukor.
Hade inte en endaste VAB-dag 2008.
Bra val.
I år satsar vi på vintersport.
Men tillbringade större delen av skidhelgen inne.
Med 1 m frestande, helt perfekt nysnö utanför fönstret.
Eftersom barnen har 40,5 i feber, snorar och slemkräks.
Dåligt val.
Idag har jag skött om kräkande, bräkande, yrande, snorande skruttar.
Samtidigt som jag själv skriver spöklik copy inför pressträff.
Och ser flourescerande febermoln fyllda av Slimer. Har 39 i örat.
Ett lika korkat som läskigt val.
Imorgon får mikromjukisen vabba.
Eller så inför vi VAF.
Vård Av Fru.
fredag 6 februari 2009
Par i hjärter
Lyssnar på Dean Martins Unforgettable Love Songs.
Hör farmor och mormor nynna från andra sidan.
Hör farmor och mormor nynna från andra sidan.
Thank God for Spotify.
Gotta lov'em.
Gotta lov'em.
Funtar på den kommande kärlekslördagen.
Vi vill gärna gå på vännernas par-i-hjärter-kalas.
I gamla hemstaden. Men mormor är på bröllop.
Så vilken stackare kan vara barnvakt på Valentines?
Måste vara värsta tänkbara skymfen att bli tillfrågad.
"Vaddå, trorunte ja har nån date eller?"
Hoppar det.
Speciellt efter tjuvlyssningen av tonårsbrudar på tuben.
"Ska va barnis på Karlaplan. Fatta orka, dom e så jäla blåsta, fattar inte att ja har flunsan, sånt smittar fan. Men de e ju fett bra med cash för å sätta snorungarna framför teven nåra timmar."
Visst får vi skylla oss själva som aldrig vågat hyra in extern barnvakt. Men hur får man tag i guldkornen?
Vi vill gärna gå på vännernas par-i-hjärter-kalas.
I gamla hemstaden. Men mormor är på bröllop.
Så vilken stackare kan vara barnvakt på Valentines?
Måste vara värsta tänkbara skymfen att bli tillfrågad.
"Vaddå, trorunte ja har nån date eller?"
Hoppar det.
Speciellt efter tjuvlyssningen av tonårsbrudar på tuben.
"Ska va barnis på Karlaplan. Fatta orka, dom e så jäla blåsta, fattar inte att ja har flunsan, sånt smittar fan. Men de e ju fett bra med cash för å sätta snorungarna framför teven nåra timmar."
Visst får vi skylla oss själva som aldrig vågat hyra in extern barnvakt. Men hur får man tag i guldkornen?
onsdag 4 februari 2009
Ankdammen del 3
Ankdamm, litografi av Lasse Åberg
Tillfälligheter? Sammanträffanden?
En liten värld? Eller horisontell?
Jag vet inte längre.
Här kommer, helt oväntat, del tre av ankdammshistorien.
Vi var hemma hos goda vänner, delaktiga i nämnda ankdamm, nu nyinflyttade i pittoresk tjugotalsvilla. Kom att tala om att köpa läge eller köpa drömhus. Och huruvida man är asfaltsblomma, radhussvensson eller villavän.
Mannen min berättar om sin favoritexkollega, uppvuxen i Vasastan, som flyttade till världens ände men höll på att förlora förståndet och familjen och därför tog med sig livet hem igen. Till mammas gata. Frid och fröjd. Och barnvakt på nära håll som perfekt bonus.
Vännerna gillar historien och berättar att farmor gjort samma sak men precis tvärtom. Köpt gigantiskt hus i yttepytteby i lantlig idyll, dock vid vägs ände. Med böljande fält, hästar, skog och bilskrot som närmaste grannar.
Det låter bekant, så vi jämför historierna och inser att de har förbluffande många likheter. Och självklart - mikromjukisens underbara fd chef har sålt sitt hus till min exjobbarkompis svärmor. Hur stor är sannolikheten för det?
Och vilka är oddsen på att vi som inte träffat våra gamla seglarvänner på ett par år skulle börja nysta i just den historien?
Min tes prövas hårt.
En liten värld? Eller horisontell?
Jag vet inte längre.
Här kommer, helt oväntat, del tre av ankdammshistorien.
Vi var hemma hos goda vänner, delaktiga i nämnda ankdamm, nu nyinflyttade i pittoresk tjugotalsvilla. Kom att tala om att köpa läge eller köpa drömhus. Och huruvida man är asfaltsblomma, radhussvensson eller villavän.
Mannen min berättar om sin favoritexkollega, uppvuxen i Vasastan, som flyttade till världens ände men höll på att förlora förståndet och familjen och därför tog med sig livet hem igen. Till mammas gata. Frid och fröjd. Och barnvakt på nära håll som perfekt bonus.
Vännerna gillar historien och berättar att farmor gjort samma sak men precis tvärtom. Köpt gigantiskt hus i yttepytteby i lantlig idyll, dock vid vägs ände. Med böljande fält, hästar, skog och bilskrot som närmaste grannar.
Det låter bekant, så vi jämför historierna och inser att de har förbluffande många likheter. Och självklart - mikromjukisens underbara fd chef har sålt sitt hus till min exjobbarkompis svärmor. Hur stor är sannolikheten för det?
Och vilka är oddsen på att vi som inte träffat våra gamla seglarvänner på ett par år skulle börja nysta i just den historien?
Min tes prövas hårt.
Baby boom
Första veckan i juli kommer inte mindre än sex nära vänner nedkomma med bebbar.
Alla blir förstagångsföräldrar.
Lyckliga, lyckliga dem.
Och tänk vilken höst de hade.
Alla blir förstagångsföräldrar.
Lyckliga, lyckliga dem.
Och tänk vilken höst de hade.
In da hood
Står på trappan till Medis, efter spelningen.
Halva kompisgänget är samlat, då storebror, 4½, utbrister:
- Jag vill åka hem. Till stan. Å fika på Vickans hemma på vår gata.
- Men vi är ju i stan. Nu ska vi till mysiga Pause!
- Det här är inte stan. Det här är Söder.
Konservativ? Inte alls.
Halva kompisgänget är samlat, då storebror, 4½, utbrister:
- Jag vill åka hem. Till stan. Å fika på Vickans hemma på vår gata.
- Men vi är ju i stan. Nu ska vi till mysiga Pause!
- Det här är inte stan. Det här är Söder.
Konservativ? Inte alls.
måndag 2 februari 2009
Mora träsk på Debaser
Förväntansfull kö runt hela Medis.
"Grabbarna är grymma. Jag har sett dom fyrtiofyra gånger."
Berättade killen bakom oss.
Nostalgitripp en gnistrande söndag.
Med dagishjältarna som hållit på sen 1971.
Exakt samma repertoar nu som då.
"Grabbarna är grymma. Jag har sett dom fyrtiofyra gånger."
Berättade killen bakom oss.
Nostalgitripp en gnistrande söndag.
Med dagishjältarna som hållit på sen 1971.
Exakt samma repertoar nu som då.
Fullsatt, folkligt, festligt.
Publiken var i fullkomlig extas.
Och barnen var också lite smått förtjusta ...
lördag 31 januari 2009
Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
Göteborg ToR igår.
En känslostormarnas dag.
Medan det upprörda havet havet för en stund var helt stilla.
Sorgen efter en underbar lillkusin.
Glädjen i alla minnen som vi faktiskt har kvar.
Ilskan över livets orättvisa. Hjärnblödning vid 29, varför?
Tacksamheten över att han fanns här hos oss ett litet tag.
Saknaden som är kolossal och helt ogripbar.
Det kluckande skrattet som vi aldrig glömmer.
Smärtan hos föräldrarna som överlevt sitt barn, "det värsta som kan hända".
Lyckan i allt han lärt oss om att vägra se begränsningar.
Det sista avskedets dag. Desperationen hos föräldrar som tvingas begrava sitt barn. Demonerna hos en storebror som har mist sin lillebror, best man, gudfar till sina barn. Men det är ett smärtsamt steg framåt. Alla måste gå vidare. Överleva även det värsta.
Efteråt, när vi sitter i köket i ett hus till bredden fyllt av mormors och kusinens kvarlämnade världsliga ting, då kommer insikten om att storekusinen och jag bara har varandra kvar. En endaste kusin at ta vara på. Ta sig tid att lära känna, nu när länken mellan oss är borta.
Väcks av mina solstrålar i Stockholm idag. Och tror för ett ögonblick att gårdagen bara var en mardröm. Tvingas tillbaka till verkligheten av barnens gröttjöt. Känns som ljuv musik ... Möjligheterna är oändliga om man lever i nuet. Bestämmer mig vid grötgrytan att så ska jag hedra hans minne.
Min lillkusin vitamin.
Som kallade mig kusin josåfin.
Alltid med ett pillermariskt flin.
torsdag 29 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
PR-trick
Miss Street Smart aka Snygg-Lisa ringer:
- Vi ska vara där om tio. Det gäller att bli fotad, då blir chefen glad!
- Va? Varför? Vem?
- Bild på dig med ditt och företagets namn, syns för ALLA i reklamvärlden.
Mission accomplished.
Trist nog precis när snyggingen, min egen stödstrumpa sen '94, var i Resumébaren.
Tuffa tider råder. Har aldrig fått så många visitkort från arbetssökare. Inte konstigt att det slogs besöksrekord. Tur att det inte sparas in på mingel i reklamdjungeln. På med tropikhatten!
- Va? Varför? Vem?
- Bild på dig med ditt och företagets namn, syns för ALLA i reklamvärlden.
Mission accomplished.
Trist nog precis när snyggingen, min egen stödstrumpa sen '94, var i Resumébaren.
Tuffa tider råder. Har aldrig fått så många visitkort från arbetssökare. Inte konstigt att det slogs besöksrekord. Tur att det inte sparas in på mingel i reklamdjungeln. På med tropikhatten!
Ett år sen ...
... och sönerna har pratat om Den Underbara Resan varje dag sen dess. "Munken på berget var bäst, och seglingen, och simma med fiskar som vi matade med banan ochochoch allting!"
Stora, viktiga händelser i livet minns man. Även om man bara råkade vara 1½ då.
Som av en händelse, medan storebror och jag ser naturprogram, kommer plötsligt älskade lillfastern upp på datorn, nyss framme i Goa. Och ingen tiger i världen kan slita min lilla stora kille från datorn. Han skriver och skriver, mycket bakåfram och fullständigt obegripligt, men full av frågor och förmaningar. Så med viss hjälp får han fram budskapet: "VI VILL KOMA DIT. DU MÅSTE ÅKA MED då. GÅ INTE I SKOGEN. AKTA ORMEN BITER."
Tack gode Gud för tekniken.
Stora, viktiga händelser i livet minns man. Även om man bara råkade vara 1½ då.
Som av en händelse, medan storebror och jag ser naturprogram, kommer plötsligt älskade lillfastern upp på datorn, nyss framme i Goa. Och ingen tiger i världen kan slita min lilla stora kille från datorn. Han skriver och skriver, mycket bakåfram och fullständigt obegripligt, men full av frågor och förmaningar. Så med viss hjälp får han fram budskapet: "VI VILL KOMA DIT. DU MÅSTE ÅKA MED då. GÅ INTE I SKOGEN. AKTA ORMEN BITER."
Tack gode Gud för tekniken.
Just nu är flera vänner där, på olika håll i thailandet. Och visst längtar vi tillbaka, mest barnen tydligen ... men i år är det tema vintersport som gäller. Killarna övar skridsko träget varje dag på IP med dagis, skidpremiären klarades med bravur. Spark, kälke, pulka, åklapp ... Så snälla Bore, kom tillbaka! Åre utan snö är liksom inte samma sak.
Men då kan vi iofs låtsas att vi är i hettan igen, lite artificiellt på Holiday Club. Får man byta liftkort mot simpass?
Men då kan vi iofs låtsas att vi är i hettan igen, lite artificiellt på Holiday Club. Får man byta liftkort mot simpass?
måndag 26 januari 2009
Familjeråd
Lita på det oväntade.
I sjuttiotalstappning.
Snöstorm. Isgata. Bilar i snigelfart.
Dåliga utsikter att hinna till Busfabriken 20 mil söderut.
Ledsna söner, surmulen storebror, 42. Den enda som inte brydde sig var födelsedagskusinen själv.
I stället blev det tid till Den Stora Sammandrabbningen. Med nära kära som sällan ses samtidigt; mellansyster, lillebror med tålmodiga äkta hälfter, mor(mor) och (styv)far. Rensa luften. Vädra åsikter. Och finna möjlig lösning. Samtidigt som barnen bygger eget lekland i myshörnan.
Lite stök.
Men oväntad ostrutsig succé.
En helt vanlig lördag.
I sjuttiotalstappning.
Snöstorm. Isgata. Bilar i snigelfart.
Dåliga utsikter att hinna till Busfabriken 20 mil söderut.
Ledsna söner, surmulen storebror, 42. Den enda som inte brydde sig var födelsedagskusinen själv.
I stället blev det tid till Den Stora Sammandrabbningen. Med nära kära som sällan ses samtidigt; mellansyster, lillebror med tålmodiga äkta hälfter, mor(mor) och (styv)far. Rensa luften. Vädra åsikter. Och finna möjlig lösning. Samtidigt som barnen bygger eget lekland i myshörnan.
Lite stök.
Men oväntad ostrutsig succé.
En helt vanlig lördag.
lördag 24 januari 2009
Ankdammen del 2
Den fullständigt oväntade men helt självklara fortsättningen som bekräftar min tes.
Eller gör den det?
Bedöm själv!
Det kom ett mail från en god vän:
"Hej!
Jag läste din blogg (som du vet) och följde länken till henne som hittat en ring. Tidigare på hennes blogg fanns länkar till ett hus som hon ville köpa och en länk till ett hus hon inte ville köpa.
Otroligt! Vilket ställe! Jag var tvungen att maila länken till några bekanta och den ena av dem (L som var på kräftskivan i Tripolis om du minns) svarade så här:
"Hej! Tack för det underbara objektet, hur galet som helst. Jag visade bilderna för min kollega och det visade sig att det här är hennes grannar på landet. För att krydda det hela lite kan jag berätta att det på gården tidigare har funnits en bur med riktiga björnar i!!! "
Jag skrattade så att jag grät.
Nåväl, kaffemaskinen är åter i toppform.
Vad kul det ska bli att ses! Ni kan väl invadera vid 14-15 tiden? Passar det er?
kram J"
svar:
"Underbart!
Detta bekräftar tesen. Får jag använda det?
kram en annan J"
J:
"Självklart får du använda storyn, utan dej skulle jag ju inte fått ha så här kul som jag haft ikväll."
Så hur är det nu? En liten värld, eller en horisontell.
Eller bara en rad mycket märkliga sammanträffanden snarare än en vågrät värld?
Jag tror som bekant på det senare.
Vad tror du?
Eller gör den det?
Bedöm själv!
Det kom ett mail från en god vän:
"Hej!
Jag läste din blogg (som du vet) och följde länken till henne som hittat en ring. Tidigare på hennes blogg fanns länkar till ett hus som hon ville köpa och en länk till ett hus hon inte ville köpa.
Otroligt! Vilket ställe! Jag var tvungen att maila länken till några bekanta och den ena av dem (L som var på kräftskivan i Tripolis om du minns) svarade så här:
"Hej! Tack för det underbara objektet, hur galet som helst. Jag visade bilderna för min kollega och det visade sig att det här är hennes grannar på landet. För att krydda det hela lite kan jag berätta att det på gården tidigare har funnits en bur med riktiga björnar i!!! "
Jag skrattade så att jag grät.
Nåväl, kaffemaskinen är åter i toppform.
Vad kul det ska bli att ses! Ni kan väl invadera vid 14-15 tiden? Passar det er?
kram J"
svar:
"Underbart!
Detta bekräftar tesen. Får jag använda det?
kram en annan J"
J:
"Självklart får du använda storyn, utan dej skulle jag ju inte fått ha så här kul som jag haft ikväll."
Så hur är det nu? En liten värld, eller en horisontell.
Eller bara en rad mycket märkliga sammanträffanden snarare än en vågrät värld?
Jag tror som bekant på det senare.
Vad tror du?
fredag 23 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
Inspector Gadget
Nu är den äntligen här. Prylen du inte visste att du behövde.
Ett måste för nyblivna teknik suckers. Som jag. Nästa vildmarksäventyr i betongdjungeln är säkrat.
Nu kör vi!
Ett måste för nyblivna teknik suckers. Som jag. Nästa vildmarksäventyr i betongdjungeln är säkrat.
Nu kör vi!
onsdag 21 januari 2009
Stolthet och fördom
Jag älskar snabb kommunikation.
Nu följer lite krosskommunikation.
Saxat från min fejanvägg, inlägg från en av adepterna:
"Benke har på sig Riddick t-shirten i programmet! Simbin och Riddick bland höjdpunkterna 2009. Inte illa! Vad hände med Ghostbusters, Tekken 6, Afro Samurai och DiRt 2?"
"Jag såg och tappade hakan. Otroligt kul. Bra jobbat, PR-stjärnan! Detta måste firas. Utgår från att de har bubbel imorrn på Resumébaren? My treat this time. Gaala, champagne, öfre. Såna är vi. Och du, Benke måste ju spara några godbitar till kommande program. Det här var ju det första för säsongen. Mer skumpa åt atarianerna, ey?!"
Stolt som en hönsmamma.
Fördomsfull som få.
Spel? Teknik? Inte för mig.
Trodde jag då.
Inget är så uppfriskande som att inse att man hade fel.
Förändringens vindar blåser.
Håll i hatten!
Nu följer lite krosskommunikation.
Saxat från min fejanvägg, inlägg från en av adepterna:
"Benke har på sig Riddick t-shirten i programmet! Simbin och Riddick bland höjdpunkterna 2009. Inte illa! Vad hände med Ghostbusters, Tekken 6, Afro Samurai och DiRt 2?"
"Jag såg och tappade hakan. Otroligt kul. Bra jobbat, PR-stjärnan! Detta måste firas. Utgår från att de har bubbel imorrn på Resumébaren? My treat this time. Gaala, champagne, öfre. Såna är vi. Och du, Benke måste ju spara några godbitar till kommande program. Det här var ju det första för säsongen. Mer skumpa åt atarianerna, ey?!"
Stolt som en hönsmamma.
Fördomsfull som få.
Spel? Teknik? Inte för mig.
Trodde jag då.
Inget är så uppfriskande som att inse att man hade fel.
Förändringens vindar blåser.
Håll i hatten!
TV8 äger
Det slår mig som en blixt från klar himmel medan jag ser Metro Teknik på uppstickaren TV8.
Jesus, jag är ingen språkfascist längre - jag har blivit en fullfjädrad tekniknörd!
Men jag bjuder på den bekännelsen eftersom kvalitetskanalen bjuder på de bästa spelen att se fram emot 2009. Programledarbenke bär dessutom en extra snygg tisha dagen till ära.
Jag blir nästan lika stolt som när mina guldgossar gör framsteg. Men så ligger också lika mycket hårt arbete bakom framgångarna i båda fallen.
Se nästa veckas program vetja! Onsdag kl 21, TV8. Som sagt var ...
Delvis filmat på min arbetsplats.
Missa inte!
Jesus, jag är ingen språkfascist längre - jag har blivit en fullfjädrad tekniknörd!
Men jag bjuder på den bekännelsen eftersom kvalitetskanalen bjuder på de bästa spelen att se fram emot 2009. Programledarbenke bär dessutom en extra snygg tisha dagen till ära.
Jag blir nästan lika stolt som när mina guldgossar gör framsteg. Men så ligger också lika mycket hårt arbete bakom framgångarna i båda fallen.
Se nästa veckas program vetja! Onsdag kl 21, TV8. Som sagt var ...
Delvis filmat på min arbetsplats.
Missa inte!
Jag gillar nya kommunikationsvägar.
Är något skeptisk till den senaste flugan, eftersom jag måhända inte riktig tillhör målgruppen. Alltså hur ego är man om man tror att alla vill veta vad man gör hela tiden?
Men HALLÅ, blogg funkar ju för de flesta. Graden av personligt eller privat rapporterande väljer ingen annan du.
Samma sak med Facebook. Det är du som väljer, men "du bara måste vara där, annars finns du inte"*. Eller?
Är något skeptisk till den senaste flugan, eftersom jag måhända inte riktig tillhör målgruppen. Alltså hur ego är man om man tror att alla vill veta vad man gör hela tiden?
Men HALLÅ, blogg funkar ju för de flesta. Graden av personligt eller privat rapporterande väljer ingen annan du.
Samma sak med Facebook. Det är du som väljer, men "du bara måste vara där, annars finns du inte"*. Eller?
Är man up n' coming eller fjortis finns inget annat sätt att synas än via sociala nätverk, bloggar och det senaste; mikrobloggen. Ungdomar mailar endast när de behöver nå "en riktigt gammal person"**.
En sån som jag?
Knappast.
Jag syns på bloggen, Fejan och Twitter.
Alltså finns jag.
Jo, för jag måste ju testa.
I rent studiesyfte.
På uppdrag av kund som funderar på att göra business av det hela.
Pengar styr världen.
Amen.
*MTV Youth Lab = enkäter och djupintervjuer av ungdomar mellan 14 och 24 i hela västvärlden **Bonniers ungdomsbarometer
En sån som jag?
Knappast.
Jag syns på bloggen, Fejan och Twitter.
Alltså finns jag.
Jo, för jag måste ju testa.
I rent studiesyfte.
På uppdrag av kund som funderar på att göra business av det hela.
Pengar styr världen.
Amen.
*MTV Youth Lab = enkäter och djupintervjuer av ungdomar mellan 14 och 24 i hela västvärlden **Bonniers ungdomsbarometer
tisdag 20 januari 2009
Ankdammen
Världen är inte liten - den är horisontell.
Vi rör oss bara i samma lager.
Hävdar min far.
Jag håller med.
Utom idag.
Men undantagen bekräftar som bekant regeln.
Igår kunde jag inte sova efter all PMS-Rossini i lungorna.
Så jag bloggade runt lite på måfå.
Läste bland annat här, där jag ytterst sällan är.
I morse när jag kom till jobbet hade någon bytt från P3 till en högst irriterande reklamradiokanal på HiFi-systemet bakom min rygg. Innan jag hunnit byta tillbaka till kära public service hörde jag Gry Forsell & Adam Allsing återberätta en bekant historia. Sagan om ringen. Ont och gott. I en Gollumsk röra.
Märkliga sammanträffanden snarare än en vågrät värld.
Hävdar jag.
Vi rör oss bara i samma lager.
Hävdar min far.
Jag håller med.
Utom idag.
Men undantagen bekräftar som bekant regeln.
Igår kunde jag inte sova efter all PMS-Rossini i lungorna.
Så jag bloggade runt lite på måfå.
Läste bland annat här, där jag ytterst sällan är.
I morse när jag kom till jobbet hade någon bytt från P3 till en högst irriterande reklamradiokanal på HiFi-systemet bakom min rygg. Innan jag hunnit byta tillbaka till kära public service hörde jag Gry Forsell & Adam Allsing återberätta en bekant historia. Sagan om ringen. Ont och gott. I en Gollumsk röra.
Märkliga sammanträffanden snarare än en vågrät värld.
Hävdar jag.
måndag 19 januari 2009
Gissa bajset
Titta, det snöar!,
sa jag och alla klädde på sig snabbare än ... ja det tog inte den sedvanliga 15 minuterna i alla fall.
Upp, ut och iväg, på vildmarksäventyr.
Tänkte jag.
Vi tar väl grusvägen?,
sa maken. Idag (läs igår) förlovad med mig sedan fem år.
Men mindre frilufsig nu än då.
1994. 19 år unga på plugg- och skidäventyr i Annecy.
Tidens tecken.
Ut ur huset, ned genom hästhagen, in i stora trollskogen. Ledsagade jag mina tappra män.
Och blev barn på nytt, yster som en kalv på grönbete. Öven om just korna är inne i värmen nu. Mina alldeles egna stigar i skogen invid havet där jag lekt sen jag var ett embryo.
Gissa bajset visade sig dock vara en underskattad tävling. Som jag, upphovsmakaren, jublade mest över. Trodde de andra som är kissåbajsåldern i familjen (alla) skulle göra vågen, men storebror ville hellre gå ner till havet igen.
Det är så vackert i Badviken där ni giftade er!.
sa lille storebror filosofen.
Harbajs!,
jublade lillebror och sjöng Hoppe, hoppe hare i högan sky.
Femårsfästmannen pussade influensafebrigt på den barnsligaste av barnsliga.
Fem år. Två barn. Och en väldig massa lycka.
sa jag och alla klädde på sig snabbare än ... ja det tog inte den sedvanliga 15 minuterna i alla fall.
Upp, ut och iväg, på vildmarksäventyr.
Tänkte jag.
Vi tar väl grusvägen?,
sa maken. Idag (läs igår) förlovad med mig sedan fem år.
Men mindre frilufsig nu än då.
1994. 19 år unga på plugg- och skidäventyr i Annecy.
Tidens tecken.
Ut ur huset, ned genom hästhagen, in i stora trollskogen. Ledsagade jag mina tappra män.
Och blev barn på nytt, yster som en kalv på grönbete. Öven om just korna är inne i värmen nu. Mina alldeles egna stigar i skogen invid havet där jag lekt sen jag var ett embryo.
Gissa bajset visade sig dock vara en underskattad tävling. Som jag, upphovsmakaren, jublade mest över. Trodde de andra som är kissåbajsåldern i familjen (alla) skulle göra vågen, men storebror ville hellre gå ner till havet igen.
Det är så vackert i Badviken där ni giftade er!.
sa lille storebror filosofen.
Harbajs!,
jublade lillebror och sjöng Hoppe, hoppe hare i högan sky.
Femårsfästmannen pussade influensafebrigt på den barnsligaste av barnsliga.
Fem år. Två barn. Och en väldig massa lycka.
onsdag 14 januari 2009
Rätt bransch i kristid
I dessa kristider är det skönt att ha valt rätt.
Valde bort lite av friheten men fann glädjen i utmaningen.
Känns lite som när man ställt sig i rätt kö på ICA.
För ovanlighetens skull.
Det är härligt att dricka champagne varje dag och skratta på väg till banken, tycker du inte?
Valde bort lite av friheten men fann glädjen i utmaningen.
Känns lite som när man ställt sig i rätt kö på ICA.
För ovanlighetens skull.
Det är härligt att dricka champagne varje dag och skratta på väg till banken, tycker du inte?
tisdag 13 januari 2009
Resumé
Nej, jag vet inte.
Om den här ventilen ska leva vidare.
Så saken fick bero.
Lugn och ro.
Det behövde vi i allra högsta grad.
Efter en tuff höst.
Vår lilla familj har mått bra och vuxit på många sätt.
Och det är givetvis den största lyckan, det enda viktiga.
Men hösten har tärt.
Två heltidsarbetande föräldrar, för första gången, till två barn i explosiv utveckling. Visserligen jobbar vi inte åtta timmar om dan på kontoren, utan fadern lämnar dagisälskande barnen kl 9 rakt över gården och jag hämtar de två som inte vill hem kl 16. Och visst är de ute i skogen nästan hela dagarna, äter helt ekologiskt och gör pedagogiska, utvecklande aktiviteter med kompisarna hela dagarna. Men nånstans finns ändå ett uns av dåligt samvete där, ständigt närvarande. Åtminstone de dagar jag inte hinner till fyra, när något oförutsett händer på hemvägen. Emotionell och ologisk som jag är.
Även om jag visserligen haft ryggskott, åkt ambulans i ilfart, varit inlagd på ortopedakuten några dagar. Samt varit sjukskriven två veckor pga rygg och ischias. Och sedan blivit betydligt bättre genom att äntligen få träna och jobba med det roligaste av roliga, befordrad till högt uppsatt position på internationella domäner. Som anställd i stället för konsult för första gången på länge. Frihet byttes mot trygghet. Och en otrolig utmaning.
Men med ihållande huvudvärk, yrsel och anemi. Utredningar och behandlingar resulterade slutligen i MR på hjärna och nacke "för säkerhets skull". UA, en lättnadens suck.
Med en leukemi i bagaget så finns den förbjuna tanken alltid där. Långt bort för mig, men lite närmre till hands för familj och läkare. Så jag tänker att jag gör det för dem. Jag är ju inte orolig. Eller?
Så hösten har varit en prövning.
Med sorgen allerstädes närvarande.
Efter alla måsten åkte vi till landet och fick andas ut. Och gråta ut. Utan ett enda måste. Vi som alltid planerar tvingade oss att bara vara i en vecka. Och det VAB-fria året kröntes av 40,5 i feber första semesterdagen. Lillebror var het men alltid lika glad. Och vi andra följde hans exempel. Så typiskt, att när man slappnar av kommer allt över en. Säkerhetsventilen öppnas.
Sedan träffade vi familj och vänner. Åkte till Skåne en vecka runt nyår (även om makens familj räknade det som "ett par dar" - resdagarna i fullpackad bil räknas inte). Späckat schema inklusive extra allt. Men med en lyxig fristad i Falsterbo där vi huserade fritt, gick strandpromenader och finfikade.
Sen tillbaka på landet för skidpremiär. Somgick över förväntan. Stoltaste föräldrarna såg sönerna klara sporten som förde oss samman utan problem. Lite värre var det med julklappsskridskorna som tomten kom med: "det är det enda jag önskar mig!", kved storebror till morfars glädje. "Det är halt ju, hur gör dom på teven?" undrade stora. "Jag vill göra stjärnor på iiis!" ylade lilla förtjust medan han sprang lillsjön runt med två medar på varje sko.
Sådan var julen, den långa.
Men nej, jag vet ändå inte.
Behövs ventilen?
Om den här ventilen ska leva vidare.
Så saken fick bero.
Lugn och ro.
Det behövde vi i allra högsta grad.
Efter en tuff höst.
Vår lilla familj har mått bra och vuxit på många sätt.
Och det är givetvis den största lyckan, det enda viktiga.
Men hösten har tärt.
Två heltidsarbetande föräldrar, för första gången, till två barn i explosiv utveckling. Visserligen jobbar vi inte åtta timmar om dan på kontoren, utan fadern lämnar dagisälskande barnen kl 9 rakt över gården och jag hämtar de två som inte vill hem kl 16. Och visst är de ute i skogen nästan hela dagarna, äter helt ekologiskt och gör pedagogiska, utvecklande aktiviteter med kompisarna hela dagarna. Men nånstans finns ändå ett uns av dåligt samvete där, ständigt närvarande. Åtminstone de dagar jag inte hinner till fyra, när något oförutsett händer på hemvägen. Emotionell och ologisk som jag är.
Även om jag visserligen haft ryggskott, åkt ambulans i ilfart, varit inlagd på ortopedakuten några dagar. Samt varit sjukskriven två veckor pga rygg och ischias. Och sedan blivit betydligt bättre genom att äntligen få träna och jobba med det roligaste av roliga, befordrad till högt uppsatt position på internationella domäner. Som anställd i stället för konsult för första gången på länge. Frihet byttes mot trygghet. Och en otrolig utmaning.
Men med ihållande huvudvärk, yrsel och anemi. Utredningar och behandlingar resulterade slutligen i MR på hjärna och nacke "för säkerhets skull". UA, en lättnadens suck.
Med en leukemi i bagaget så finns den förbjuna tanken alltid där. Långt bort för mig, men lite närmre till hands för familj och läkare. Så jag tänker att jag gör det för dem. Jag är ju inte orolig. Eller?
Så hösten har varit en prövning.
Med sorgen allerstädes närvarande.
Efter alla måsten åkte vi till landet och fick andas ut. Och gråta ut. Utan ett enda måste. Vi som alltid planerar tvingade oss att bara vara i en vecka. Och det VAB-fria året kröntes av 40,5 i feber första semesterdagen. Lillebror var het men alltid lika glad. Och vi andra följde hans exempel. Så typiskt, att när man slappnar av kommer allt över en. Säkerhetsventilen öppnas.
Sedan träffade vi familj och vänner. Åkte till Skåne en vecka runt nyår (även om makens familj räknade det som "ett par dar" - resdagarna i fullpackad bil räknas inte). Späckat schema inklusive extra allt. Men med en lyxig fristad i Falsterbo där vi huserade fritt, gick strandpromenader och finfikade.
Sen tillbaka på landet för skidpremiär. Somgick över förväntan. Stoltaste föräldrarna såg sönerna klara sporten som förde oss samman utan problem. Lite värre var det med julklappsskridskorna som tomten kom med: "det är det enda jag önskar mig!", kved storebror till morfars glädje. "Det är halt ju, hur gör dom på teven?" undrade stora. "Jag vill göra stjärnor på iiis!" ylade lilla förtjust medan han sprang lillsjön runt med två medar på varje sko.
Sådan var julen, den långa.
Men nej, jag vet ändå inte.
Behövs ventilen?
torsdag 18 december 2008
Radiotystnad
"Violence - silence"
Tyst.
Har det varit här den senaste veckan.
Mycket har hänt, mestadels roliga saker med familjen. Stora prinsar på 2½ och 4 klarar så mycket mer nu än då. Som att lillebror sitter blick stilla som en porslinsdocka på första raden i enochenhalv timme medan mamman galer i högan sky på julkonsert med Da Capo. Medan storebror också är tyst och lugn. Eftersom han sover utsträckt över mormors, bonusmorfars och morfars knän ...
"Du sjöng så snabbt i år, varför det?", undrar lille Långben efteråt.
Annat skoj var att ha morfar boendes här igen. Ett par extra händer ett par av de sex dagar som pappan är på kurs i Paris. Dagisinskolad sen en vecka, men fortfarande lite för osäker för att vara till enorm hjälp. Men ett kul avbrott för alla. Även om rutinerna funkar som ett smort maskineri nu när vi åter är solokvistar, barnen och jag.
Och med en ynka dag kvar av terminen, denna otroliga helt VAB-fria tar jag i trä, knackar i bordet och spottar över axeln tre gånger. Samtidigt som jag själv hostar och kraxar som en whiskydrickande kedjerökare. Sjunger vaggvisor för sömntutorna med beslöjad röst tills det kluckar av kvävda skratt i storeskruttens mage. Det bubblar över när han ber mig fortsätta så för alltid. "Du är så cool, mamma, när du låter som en knarrande dörr." Sömndruckne lilldirigenten ber mig i stället sluta. "Men g'natt nån gång då. Det låter inge bra. Kan du gå å sova nu då?"
Har det varit här den senaste veckan.
Mycket har hänt, mestadels roliga saker med familjen. Stora prinsar på 2½ och 4 klarar så mycket mer nu än då. Som att lillebror sitter blick stilla som en porslinsdocka på första raden i enochenhalv timme medan mamman galer i högan sky på julkonsert med Da Capo. Medan storebror också är tyst och lugn. Eftersom han sover utsträckt över mormors, bonusmorfars och morfars knän ...
"Du sjöng så snabbt i år, varför det?", undrar lille Långben efteråt.
Annat skoj var att ha morfar boendes här igen. Ett par extra händer ett par av de sex dagar som pappan är på kurs i Paris. Dagisinskolad sen en vecka, men fortfarande lite för osäker för att vara till enorm hjälp. Men ett kul avbrott för alla. Även om rutinerna funkar som ett smort maskineri nu när vi åter är solokvistar, barnen och jag.
Och med en ynka dag kvar av terminen, denna otroliga helt VAB-fria tar jag i trä, knackar i bordet och spottar över axeln tre gånger. Samtidigt som jag själv hostar och kraxar som en whiskydrickande kedjerökare. Sjunger vaggvisor för sömntutorna med beslöjad röst tills det kluckar av kvävda skratt i storeskruttens mage. Det bubblar över när han ber mig fortsätta så för alltid. "Du är så cool, mamma, när du låter som en knarrande dörr." Sömndruckne lilldirigenten ber mig i stället sluta. "Men g'natt nån gång då. Det låter inge bra. Kan du gå å sova nu då?"
Ja, och så jobbet där jag inte spenderat alltför mycket tid nu när jag både hämtar och lämnar. Är som vanligt lite smått förvirrad, och tvingas delegera, hjälp. För det är ju hälsosamt och stärkande när kontrollbehovet är grundmurat. Men det innebar t ex igår att jag fick bli prettoprovinsiell pga PR-jobb med internationellt storfrämmande på studiobesök i Uppsala. Inser att kollegorna har rätt när de retas för att jag gillar min hemby. För första gången är jag öppet stolt som en höna för att ha vuxit upp där.
Så allt rullar på. I en farlig fart fram till jul. Då hela familjen ska vara långledig, läsandes goda böcker framför brasan efter att ha varit ute på en ridtur eller åkt skidor på den nyfallna snön ... för visst blir det så? God mat som lagar sig själv, glada barn som aldrig kivas, pigga föräldrar som ser djupt in i varandras lyckliga ögon och orkar drömma om framtiden.
Men så borde det få bli. För efter en sorgsen höst som kulminerade i min kusins hastiga bortgång lär vi oss åtminstone en sak. Att vi måste värna varandra. På riktigt, inte bara som en floskel vi säger. Ska verkligen försöka. Värna. Och våga vägra villa.
Så.
Ingen fara, vännen.
Radiotystnaden är bruten.
Än finns det hopp om livet.
Och framför allt en dröm om en vit jul hemma.
Så allt rullar på. I en farlig fart fram till jul. Då hela familjen ska vara långledig, läsandes goda böcker framför brasan efter att ha varit ute på en ridtur eller åkt skidor på den nyfallna snön ... för visst blir det så? God mat som lagar sig själv, glada barn som aldrig kivas, pigga föräldrar som ser djupt in i varandras lyckliga ögon och orkar drömma om framtiden.
Men så borde det få bli. För efter en sorgsen höst som kulminerade i min kusins hastiga bortgång lär vi oss åtminstone en sak. Att vi måste värna varandra. På riktigt, inte bara som en floskel vi säger. Ska verkligen försöka. Värna. Och våga vägra villa.
Så.
Ingen fara, vännen.
Radiotystnaden är bruten.
Än finns det hopp om livet.
Och framför allt en dröm om en vit jul hemma.
fredag 12 december 2008
Vanans makt
Om några timmar är det uppställning på vår gård.
Kl 07:00 för att vara exakt, eftersom luciatåg på utedagis kräver totalt mörker.
Normalt sett sover vi den tiden. En skön vana vi har.
Om några timmar kommer 14 dagisfröknar (12 kvinns och 2 män) att få varsin vacker prasselpåse från den kungliga hovleverantören av praliner. Det blev vårt självpåtagna jobb för sjätte gången i ordningen. En kontrollbehovsbaserad ovana vi har.
Och här sitter jag och jäser efter glöggprovning på jobbet, Easts dignande julbord samt en mojito på Sturehof. Och en rask promenad hem genom stan. En underbar vana jag har.
Kl 07:00 för att vara exakt, eftersom luciatåg på utedagis kräver totalt mörker.
Normalt sett sover vi den tiden. En skön vana vi har.
Om några timmar kommer 14 dagisfröknar (12 kvinns och 2 män) att få varsin vacker prasselpåse från den kungliga hovleverantören av praliner. Det blev vårt självpåtagna jobb för sjätte gången i ordningen. En kontrollbehovsbaserad ovana vi har.
Och här sitter jag och jäser efter glöggprovning på jobbet, Easts dignande julbord samt en mojito på Sturehof. Och en rask promenad hem genom stan. En underbar vana jag har.
onsdag 10 december 2008
Dansen är igång
Nobelfesten just nu.
Bild lånad från DN.
Och så här briljant kan det också beskrivas. Det där jag nyss irrade runt kring.
Som dansen kring granen. Och imorrn är det hemlig julmiddag. Utan julmat. Oj, vad förvånade de ska bli. Ska ta med kisarna från bajenland till min siiida. Gaaala, champagne men framför allt smarrig asiatisk mat. Hoppas jag.
Häpp!
Bild lånad från DN.
Och så här briljant kan det också beskrivas. Det där jag nyss irrade runt kring.
Som dansen kring granen. Och imorrn är det hemlig julmiddag. Utan julmat. Oj, vad förvånade de ska bli. Ska ta med kisarna från bajenland till min siiida. Gaaala, champagne men framför allt smarrig asiatisk mat. Hoppas jag.
Häpp!
Gammal kärlek
rostar aldrig, eller?
Det är så märkligt, ja rent märkvärdigt, att någon man älskat (eller i alla fall med) bara försvinner ur ens liv. Oftast beror det på uppslitande slutor av förhållanden. Eller så hade man faktiskt inte så värst mycket gemensamt som man trodde.
Men sen finns det någon eller några, beroende på hur många grodor man kysste innan prinsen eller prinsessan kom på sin vita springare och räddade en undan lågvattnet, som saknas en. Inte för att man tänker på honom eller henne dagligen, men tillräckligt ofta för att undra vad som hände med den där personen som en gång stod en så nära. Google och Facebook måste ha sammanfört många gamla truliga tonårskärlekar, ofta in cognito. "Bara kolla lite ..." helt anonymt är så lätt.
Har man turen att ha en sån, en man alltså, är ju inte behovet så stort av en till. En gammal avlagd. Men det är ändå rätt tillfredsställande, ja kanske inte som då, pirret är ju borta som tur är, men ändå. Det är härligt att få frossa i minnen, fnissa åt det som var dödsallvarligt då och inse att guuud vad vi är olika med jesus vad lätt det är att hitta tillbaka till ... hm överanalyserandet av det du sa och vad jag svarade och varför blev det så?
Funderar lite på det. Tanken beror på en snabb msn-chat med en vålnad från det förflutna. Medan jag spökskriver en ledare och ser Nobelfesten från soffan. Bredvid morfar som bor över för att skolas in på dagis ett par dagar. Och Mannen. Den store lille. Smuttandes på ett glas vin. Lilllördag och allt.
Inser en del. Bland annat att närminnet är kort men långtidsminnet är som en elefants. Dement vid 30+?
Det är så märkligt, ja rent märkvärdigt, att någon man älskat (eller i alla fall med) bara försvinner ur ens liv. Oftast beror det på uppslitande slutor av förhållanden. Eller så hade man faktiskt inte så värst mycket gemensamt som man trodde.
Men sen finns det någon eller några, beroende på hur många grodor man kysste innan prinsen eller prinsessan kom på sin vita springare och räddade en undan lågvattnet, som saknas en. Inte för att man tänker på honom eller henne dagligen, men tillräckligt ofta för att undra vad som hände med den där personen som en gång stod en så nära. Google och Facebook måste ha sammanfört många gamla truliga tonårskärlekar, ofta in cognito. "Bara kolla lite ..." helt anonymt är så lätt.
Har man turen att ha en sån, en man alltså, är ju inte behovet så stort av en till. En gammal avlagd. Men det är ändå rätt tillfredsställande, ja kanske inte som då, pirret är ju borta som tur är, men ändå. Det är härligt att få frossa i minnen, fnissa åt det som var dödsallvarligt då och inse att guuud vad vi är olika med jesus vad lätt det är att hitta tillbaka till ... hm överanalyserandet av det du sa och vad jag svarade och varför blev det så?
Funderar lite på det. Tanken beror på en snabb msn-chat med en vålnad från det förflutna. Medan jag spökskriver en ledare och ser Nobelfesten från soffan. Bredvid morfar som bor över för att skolas in på dagis ett par dagar. Och Mannen. Den store lille. Smuttandes på ett glas vin. Lilllördag och allt.
Inser en del. Bland annat att närminnet är kort men långtidsminnet är som en elefants. Dement vid 30+?
söndag 7 december 2008
Sorg
Jag är helt tom. Håller skenet uppe hjälpligt dagtid, men om kvällen är kinderna åter gråtvåta och ett stort "varför?" ekar i mitt huvud.
Den gladaste, starkaste fighter jag vet, som oförtrutet kämpat mot orättvisor utan att någonsin nedslås av sin egen livssituation pga OI (Osteogenesis Imperfecta), är borta. Han var min kusin vitamin, och jag var hans kusin josåfin, alltid sagt med ett pillermariskt flin.
Världen behöver människor som T.
Och nu finns han plötsligt inte mer.
Varför?
Den gladaste, starkaste fighter jag vet, som oförtrutet kämpat mot orättvisor utan att någonsin nedslås av sin egen livssituation pga OI (Osteogenesis Imperfecta), är borta. Han var min kusin vitamin, och jag var hans kusin josåfin, alltid sagt med ett pillermariskt flin.
Världen behöver människor som T.
Och nu finns han plötsligt inte mer.
Varför?
torsdag 4 december 2008
Saved by the bell - SPOTIFY!
Atari Live i London blev en succé.
Intensivt, spektakulärt och galet kul. Impulslösningar, fix & trix som fick fantastiska effekter. Nöden är uppfinningarnas moder. Faktiskt. Massor av människor och intryck att bearbeta. Vansinnigt mycket jobb, både på plats och väntande efteråt, som en direkt följd av altt som visades, beslutades och utlovades. Inte en lugn stund, extremt lite sömn men något av det roligaste jag nånsin gjort, job wise.
Så varför börjar jag städa när jag äntligen kommer hem kl 02 om morgonen? Och blir pigg, packar upp och kollar mail, blogg. Trots att jag vet att jag alldeles snart blir överöst med pussar av mina killar som jag längtat oerhört efter. Måste ideligen gå in till prinsarna som snusar lyckligt ovetande om sin moders tvångsmässiga städmani.
Hopplöst fall av pedanteri? Snarare iver att få fint och slippa några av ömma mormoderns förebrående påpekanden när de kommer hit för att barnvakta imorgon. Jag orkar jobba massor periodvis, vardagspussla, trolla med trilskande trotsare, tvinga oss s k vuxna att ta oss tid att tänka längre än nästa måltid, träna, sångrepa, läsa lite mer än sagor ... men mammas kommentarer om vårt hem är mer än vad jag klarar av. Jag regraderar till ett tonårsmonster som inte argumenterar särsklt välartikulerat, något jag ändå ger sken av att bemästra i andra sitautioner.
Men så, pling i mailboxen!, har det plötsligt blivit min tur att bli en spottis. Jag är räddad. Haleluja, jag älskar Spotify!
Intensivt, spektakulärt och galet kul. Impulslösningar, fix & trix som fick fantastiska effekter. Nöden är uppfinningarnas moder. Faktiskt. Massor av människor och intryck att bearbeta. Vansinnigt mycket jobb, både på plats och väntande efteråt, som en direkt följd av altt som visades, beslutades och utlovades. Inte en lugn stund, extremt lite sömn men något av det roligaste jag nånsin gjort, job wise.
Så varför börjar jag städa när jag äntligen kommer hem kl 02 om morgonen? Och blir pigg, packar upp och kollar mail, blogg. Trots att jag vet att jag alldeles snart blir överöst med pussar av mina killar som jag längtat oerhört efter. Måste ideligen gå in till prinsarna som snusar lyckligt ovetande om sin moders tvångsmässiga städmani.
Hopplöst fall av pedanteri? Snarare iver att få fint och slippa några av ömma mormoderns förebrående påpekanden när de kommer hit för att barnvakta imorgon. Jag orkar jobba massor periodvis, vardagspussla, trolla med trilskande trotsare, tvinga oss s k vuxna att ta oss tid att tänka längre än nästa måltid, träna, sångrepa, läsa lite mer än sagor ... men mammas kommentarer om vårt hem är mer än vad jag klarar av. Jag regraderar till ett tonårsmonster som inte argumenterar särsklt välartikulerat, något jag ändå ger sken av att bemästra i andra sitautioner.
Men så, pling i mailboxen!, har det plötsligt blivit min tur att bli en spottis. Jag är räddad. Haleluja, jag älskar Spotify!
tisdag 2 december 2008
London calling
Om några timmar bär det av till London igen. Denna gång för kompaniets största event ever. Alla kommer att vara där. Och jag tokpackar. "Omutifallatt"... alltså, alternativ är ju bra att ha. När dress code i branschen varierar kraftigt.
Gick enochenhalvtimme tidigare från kören. Hann ändå inte hem innan gosgrodorna somnade. Pussar dem därför mellan klädvalen. Och får två minuter med yrvaken lillebror som bara ler, utför mammografi och somnar om igen.
Om mindre än fem timmar tar jag Arlanda express. London calling.
Gick enochenhalvtimme tidigare från kören. Hann ändå inte hem innan gosgrodorna somnade. Pussar dem därför mellan klädvalen. Och får två minuter med yrvaken lillebror som bara ler, utför mammografi och somnar om igen.
Om mindre än fem timmar tar jag Arlanda express. London calling.
måndag 1 december 2008
Glöggparty
Efter att ha svettats ymnigt under byggandet av en igloo, jo för så mycket blötsnö fanns det på grannflickans tomt i Grizzly, ja då pajade varmvattenberedaren lagom till duschen man borde tagit. Det blev raggistvätt av kropp och sinnrik uppsättning av kort hår för att åka raka vägen hem till stada. Där det var glammigt värre att komma hem till parallellgrannen på Ladies night.
Man har inte roligare än man gör sig. En adventssöndag i duggregn med otvättat hår. Mumsfilibabba. Och alla vuxenjulklappar inhandlade. Tack och bock till Tjockalocka!
Man har inte roligare än man gör sig. En adventssöndag i duggregn med otvättat hår. Mumsfilibabba. Och alla vuxenjulklappar inhandlade. Tack och bock till Tjockalocka!
Tomtetrauma
Julmarknad anno 1908 på Engströmsgården i Grisslehamn innefattade halmad gårdsplan, julgranar med handstöpta ljus och spetsad glögg "under disk".
Lillebror red tomtehästen till tomtens grotta medan dagdrömmande storebror åt kalkonkorv i rekordfart eftersom "Tomten kollar om jag äter nu och han kommer nog tillbaka på julafton med klappar om jag äter upp snabbt, eller hur?" Vi funderade genast på att hyra in den där bullrige tomtefarbrorn lagom till middag lite då och då. Inget mer tjat vore ju helt underbart. Blev ännu gladare när lillebror vågade sig närmre och vi såg att det ju var nästgårdsgrannen i ny skrud. Som älskade sitt nya jobb och gärna kommer förbi som tomtefar när storebor minst anar det. Är det skadligt att använda barnens fria fantasier så?
Lillebror red tomtehästen till tomtens grotta medan dagdrömmande storebror åt kalkonkorv i rekordfart eftersom "Tomten kollar om jag äter nu och han kommer nog tillbaka på julafton med klappar om jag äter upp snabbt, eller hur?" Vi funderade genast på att hyra in den där bullrige tomtefarbrorn lagom till middag lite då och då. Inget mer tjat vore ju helt underbart. Blev ännu gladare när lillebror vågade sig närmre och vi såg att det ju var nästgårdsgrannen i ny skrud. Som älskade sitt nya jobb och gärna kommer förbi som tomtefar när storebor minst anar det. Är det skadligt att använda barnens fria fantasier så?
onsdag 26 november 2008
Agendan
Det här börjar bli en vana ...
Morgonsjunga med mysmonstren.
Powerpulsa tidigt, före rusningen, och öppna kontoret.
Webbstratega, idag som portugis.
Frysa på långbänksmöten med internationella gäster.
Propsa på lunch hour.
Jobba vidare, nu som spanjorska.
Hämta barnen.
Åka pulka.
Leka, slänga in en tvätt, laga mat med minikockarna och "jag vet, vi busar och låtsas att vi äter frukost till middag", mysa.
Avvärja katastrof pga tappad tandborste, sympatigråt från överbeskyddande storebror. "Hans tänder kommer att försvinna om du inte får fram Bamseborsten under badkaret. Då dööör lillebror! Han svälter faktiskt ihjäääl om han inte kan tugga maten. Buhu."
Somna en stund, barnen i sina sängar och jag i min. Eureka!
Soffjobba med iberiska utmaningar.
Förvirrat konversera Lejonordens director musices, sent hemkommen från Stadshuset.
Somna under nämnda samtal.
Maila.
Blogga.
Hänga den dagliga tvätten.
Sova.
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.
Men den ena är faktiskt den andra väldigt lik.
Morgonsjunga med mysmonstren.
Powerpulsa tidigt, före rusningen, och öppna kontoret.
Webbstratega, idag som portugis.
Frysa på långbänksmöten med internationella gäster.
Propsa på lunch hour.
Jobba vidare, nu som spanjorska.
Hämta barnen.
Åka pulka.
Leka, slänga in en tvätt, laga mat med minikockarna och "jag vet, vi busar och låtsas att vi äter frukost till middag", mysa.
Avvärja katastrof pga tappad tandborste, sympatigråt från överbeskyddande storebror. "Hans tänder kommer att försvinna om du inte får fram Bamseborsten under badkaret. Då dööör lillebror! Han svälter faktiskt ihjäääl om han inte kan tugga maten. Buhu."
Somna en stund, barnen i sina sängar och jag i min. Eureka!
Soffjobba med iberiska utmaningar.
Förvirrat konversera Lejonordens director musices, sent hemkommen från Stadshuset.
Somna under nämnda samtal.
Maila.
Blogga.
Hänga den dagliga tvätten.
Sova.
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.
Men den ena är faktiskt den andra väldigt lik.
tisdag 25 november 2008
Nattskiftet
Snön ligger vit på taken, endast hon med tomtarna på loftet är vaken.
Trodde jag, som sitter uppkrupen i soffhörnan med snyggdatorn i knät.
Det är kul att jobba sent. I hemmets tryggaste vrå. Efter träning och sångrep.
Men så ringer mobilen. Vid midnatt?
Min rekryt har låst in sig. Systemet vägrar ta hans kod.
Larmfirman bryr sig inte när han ringer dem, "eftersom han inte blivit registrerad på företaget".
Så han får min. Och kan äntligen pulsa hemåt genom snödrivorna.
Detta måste undersökas. Imorgon. Men tre frågor poppar upp i mitt trötta huvud:
Är det inte lite anmärkningsvärt att bevakningsföretaget inte kommer farande? Mad Max borde väl definieras som tjyv och rackare. Eller i alla fall obehörig inkräktare. Men snillena spekulerar uppnebarligen inte så.
Sedan kan man också undra vilken sorts chef jag är, som låter medarbetarna jobba till midnatt. Frågar strängt om han brukar ta nattpasset, och får ett svävande svar. Inte bra.
Och så kan man fundera på att gå och lägga sig. Nu. Godnatt!
Trodde jag, som sitter uppkrupen i soffhörnan med snyggdatorn i knät.
Det är kul att jobba sent. I hemmets tryggaste vrå. Efter träning och sångrep.
Men så ringer mobilen. Vid midnatt?
Min rekryt har låst in sig. Systemet vägrar ta hans kod.
Larmfirman bryr sig inte när han ringer dem, "eftersom han inte blivit registrerad på företaget".
Så han får min. Och kan äntligen pulsa hemåt genom snödrivorna.
Detta måste undersökas. Imorgon. Men tre frågor poppar upp i mitt trötta huvud:
Är det inte lite anmärkningsvärt att bevakningsföretaget inte kommer farande? Mad Max borde väl definieras som tjyv och rackare. Eller i alla fall obehörig inkräktare. Men snillena spekulerar uppnebarligen inte så.
Sedan kan man också undra vilken sorts chef jag är, som låter medarbetarna jobba till midnatt. Frågar strängt om han brukar ta nattpasset, och får ett svävande svar. Inte bra.
Och så kan man fundera på att gå och lägga sig. Nu. Godnatt!
söndag 23 november 2008
Förföranden
Storebror missade VIP:en på Gröna lunds julmarknad med flickvännen, sångfågelns dotter. Astmakillens luftrör var för ansatta för att vistas ute i stormen efter en heldag i snön.
Men T torkade snabbt tårarna och fick en ny idé. Den lille förföraren bakade en hjärtformad chokladtårta, tog fram en kyckling och bjöd sin nyaste flickvän med lillasyster ("så att lillebror också får en tjej") på romantisk middag.
Sedan findukade bröderna med tema guld.
¤ Thailändsk guldgrönglittrande elefantduk ovanpå turkosblommig vaxduk
¤ Gammelfarfars guldkantade finporslin
¤ Gammelmormors oputsade silverbestick, största modellen
¤ Antika kristallglas (morfars auktionsfynd)
¤ Gammelgammelmormors lika antika mässingsljusstakar
¤ Brutna servietter
Det var med påtaglig stolthet bröderna bjöd till bords. Tyvärr dokumenterades inte tilltaget, eftersom det rådde milt kaos runt bordet. Lillayster är nämligen ett år och hyser därför ingen respekt för vare sig kristallglas eller guldporslin. Hon gillade duken, och gjorde blixtsnabbt rycket ... samtidigt som storasyster provsmakade författarpappans firarchampagne.
Resultatet av kvällen?
Tja, det var nog rätt lyckat eftersom storasyster ville sova över och vår annars så blyge storebror beslutade sig för att fria. Allt medan lillebror gav lillasyster fotmassage i soffan.
Men T torkade snabbt tårarna och fick en ny idé. Den lille förföraren bakade en hjärtformad chokladtårta, tog fram en kyckling och bjöd sin nyaste flickvän med lillasyster ("så att lillebror också får en tjej") på romantisk middag.
Sedan findukade bröderna med tema guld.
¤ Thailändsk guldgrönglittrande elefantduk ovanpå turkosblommig vaxduk
¤ Gammelfarfars guldkantade finporslin
¤ Gammelmormors oputsade silverbestick, största modellen
¤ Antika kristallglas (morfars auktionsfynd)
¤ Gammelgammelmormors lika antika mässingsljusstakar
¤ Brutna servietter
Det var med påtaglig stolthet bröderna bjöd till bords. Tyvärr dokumenterades inte tilltaget, eftersom det rådde milt kaos runt bordet. Lillayster är nämligen ett år och hyser därför ingen respekt för vare sig kristallglas eller guldporslin. Hon gillade duken, och gjorde blixtsnabbt rycket ... samtidigt som storasyster provsmakade författarpappans firarchampagne.
Resultatet av kvällen?
Tja, det var nog rätt lyckat eftersom storasyster ville sova över och vår annars så blyge storebror beslutade sig för att fria. Allt medan lillebror gav lillasyster fotmassage i soffan.
Gul snö
Hur orkade vi?
Solskenförmiddag i pulkabacken. Vännen I och jag konstarerar att vi var där varje eftermiddag efter dagis förrförra vintern. Vi kämpade oss dit med bebbarna nedbäddade i vagnarna framför oss samtidigt som vi drog tvååringarna i pulkor bakom oss. Själva pulkaåkandet var inte det primära för storebarnen som mest gillade att färga snön med utspilld blåbärssoppa.
Nu är galnaste småbarnsåren redan över. Vagnarna är för länge sen sålda, alla barnen drar sina egna pulkor och den enda som spiller matsäck är jag som råkar vattna lillebror lite. Men snöfärgningen består! Numera blir den gul ...
Solskenförmiddag i pulkabacken. Vännen I och jag konstarerar att vi var där varje eftermiddag efter dagis förrförra vintern. Vi kämpade oss dit med bebbarna nedbäddade i vagnarna framför oss samtidigt som vi drog tvååringarna i pulkor bakom oss. Själva pulkaåkandet var inte det primära för storebarnen som mest gillade att färga snön med utspilld blåbärssoppa.
Nu är galnaste småbarnsåren redan över. Vagnarna är för länge sen sålda, alla barnen drar sina egna pulkor och den enda som spiller matsäck är jag som råkar vattna lillebror lite. Men snöfärgningen består! Numera blir den gul ...
lördag 22 november 2008
Puder och plast
Tänk vad lite snö kan göra. Folk blir vanvettigt glada.
Det är precis samma fenomen som när första vårsolen tittar fram. Alla blir som förbytta. Vi behöver ljuset!
Lillebror har inget minne av snö, eftersom ingen sådan föll i fjol. Vår pratkvarn blev stum av beundran. Stod i fönstret och bara tittade förvånat mellan 07 och 10. Gick sedan mycket försiktigt till kvartersfiket och dejliga dejten med trallkompisfamiljen. "Det knarrar under fötterna, varför det?" var det enda han yppade.
Sedan kom mormor med ny, hett efterlängtad juniorsäng. Ihopskruvandet var ett välbehövligt avbrott för att menatlt smälta och processa intrycken från den nya, vita vintervärlden.
Höjdpunkten blev pulkaåkning med kompisarna. Lillebror fick ärva storebrors pulka för att testa lyckan direkt, medan storsinte T och jag traskade till sportaffärn'. Vi var inte ensamma, så T ilade in som en oljad blixt, med min uppmaning: "Spring det snabbaste du kan och ta sista pulkan! Go, go, go!" Fick några sura kommentarer av såspellarna som missade trofén, men djungelns lag råder när första snön fallit. Eller?
Stigas dubbelsitsiga Cobra i silver var ett veritabelt vrålåk. Impulsköpet av röd åklapp för en tjuga var däremot ett bottennapp. Men nu har vi fyra åkdon som tar mkt liten yta i anspråk i ett av källarförråden. Vem behöver en tung, otymplig snowracer när billig, platt plast gör jobbet?
Efter lite putsande av pulkorna somnade barnen kl 19. För att orka köra järnet imorrn igen. Och vi fick hem vänaste vinkännarvännen på provning. Jämförde franska mellanchefer och konstarade att indiskt rödtjut gärna fått fortsätta vara ett outforskat område i vår värld.
En synnerligen lyckad lördag!
Det är precis samma fenomen som när första vårsolen tittar fram. Alla blir som förbytta. Vi behöver ljuset!
Lillebror har inget minne av snö, eftersom ingen sådan föll i fjol. Vår pratkvarn blev stum av beundran. Stod i fönstret och bara tittade förvånat mellan 07 och 10. Gick sedan mycket försiktigt till kvartersfiket och dejliga dejten med trallkompisfamiljen. "Det knarrar under fötterna, varför det?" var det enda han yppade.
Sedan kom mormor med ny, hett efterlängtad juniorsäng. Ihopskruvandet var ett välbehövligt avbrott för att menatlt smälta och processa intrycken från den nya, vita vintervärlden.
Höjdpunkten blev pulkaåkning med kompisarna. Lillebror fick ärva storebrors pulka för att testa lyckan direkt, medan storsinte T och jag traskade till sportaffärn'. Vi var inte ensamma, så T ilade in som en oljad blixt, med min uppmaning: "Spring det snabbaste du kan och ta sista pulkan! Go, go, go!" Fick några sura kommentarer av såspellarna som missade trofén, men djungelns lag råder när första snön fallit. Eller?
Stigas dubbelsitsiga Cobra i silver var ett veritabelt vrålåk. Impulsköpet av röd åklapp för en tjuga var däremot ett bottennapp. Men nu har vi fyra åkdon som tar mkt liten yta i anspråk i ett av källarförråden. Vem behöver en tung, otymplig snowracer när billig, platt plast gör jobbet?
Efter lite putsande av pulkorna somnade barnen kl 19. För att orka köra järnet imorrn igen. Och vi fick hem vänaste vinkännarvännen på provning. Jämförde franska mellanchefer och konstarade att indiskt rödtjut gärna fått fortsätta vara ett outforskat område i vår värld.
En synnerligen lyckad lördag!
fredag 21 november 2008
Växla vuxna
Det är ingen konst att hinna med jobb, familj, tre träningar i veckan, ryggbehandlingar, körkväll, tjejmiddag och AW. Lätt som en plätt.
Med en mikromjukis som vänligt väcker familjen när gröten är klar, lämnar barnen på dagis - alltid i tid, storhandlar på hemvägen, lagar middag, inte tappar tålamodet när trötta familjemedlemmar (oftast frun) inte orkar äta upp och sedan spelar gitarr och piano med de små spelemännen innan läggning. Varje dag.
Så ikväll tog jag en snabbis med bästa esset i Jes!, vännen C med man och lillebror, som nu är min kollega. "AW med syrran, det var nytt. Sysslar hon med sånt?" Eh, jo alltså vi är inte 70 bast. Ett glas rött på Och himlen därtill. Där klientelet hade lite för nära till Sankte Per för att det skulle kännas fräscht. Så vi gick vidare till Bauer för en mojito. Med en avstickare till Medis bästa falafeltjorre.
Sen hem till fredagsmys med astmahostande gosgossarna i pyjamas. För att avlösa mannen. Det är hans tur nu. Att AWa. Parce que il le valé bien.
Med en mikromjukis som vänligt väcker familjen när gröten är klar, lämnar barnen på dagis - alltid i tid, storhandlar på hemvägen, lagar middag, inte tappar tålamodet när trötta familjemedlemmar (oftast frun) inte orkar äta upp och sedan spelar gitarr och piano med de små spelemännen innan läggning. Varje dag.
Så ikväll tog jag en snabbis med bästa esset i Jes!, vännen C med man och lillebror, som nu är min kollega. "AW med syrran, det var nytt. Sysslar hon med sånt?" Eh, jo alltså vi är inte 70 bast. Ett glas rött på Och himlen därtill. Där klientelet hade lite för nära till Sankte Per för att det skulle kännas fräscht. Så vi gick vidare till Bauer för en mojito. Med en avstickare till Medis bästa falafeltjorre.
Sen hem till fredagsmys med astmahostande gosgossarna i pyjamas. För att avlösa mannen. Det är hans tur nu. Att AWa. Parce que il le valé bien.
Best Friends Forever
Tjejmiddag med grizzlyhonorna en bitande kall torsdag. På fina italienaren Lo Scudetto, som genom ett mirakel flyttat från Söder till Öster (malm).
Enkelt, avslappnat och lyckat. Sköna skratt och nära till gråt. Mest prat om män, barn, jobb, sex och bajs. Låter kanske som en stereotyp syjunta. Men vi skämmes inte det minsta. Det är skönt med goda vänner som alltid funnits där. Så länge jag (som är yngst) funnits i alla fall. Då spelar det ingen roll om vi inte ses varje ... eeh ... år.
Enkelt, avslappnat och lyckat. Sköna skratt och nära till gråt. Mest prat om män, barn, jobb, sex och bajs. Låter kanske som en stereotyp syjunta. Men vi skämmes inte det minsta. Det är skönt med goda vänner som alltid funnits där. Så länge jag (som är yngst) funnits i alla fall. Då spelar det ingen roll om vi inte ses varje ... eeh ... år.
Knäck
Har idétorka. En fredag. Ovanligt.
Hur knäcka global nätnöt?
Behöver inspiration!
Finner webblösningar på CAP&Design.
Så klart.
Hittar också en av de mest lästa artiklarna.
Om varumärken som barn ser dem.
Som råkar vara mitt alster.
Mums. Boostat självförtroende gör underverk för kreativiteten.
Nu kör vi!
Hur knäcka global nätnöt?
Behöver inspiration!
Finner webblösningar på CAP&Design.
Så klart.
Hittar också en av de mest lästa artiklarna.
Om varumärken som barn ser dem.
Som råkar vara mitt alster.
Mums. Boostat självförtroende gör underverk för kreativiteten.
Nu kör vi!
onsdag 19 november 2008
Kunglig glans
"Kungen är korkad, men det kan han ju inte hjälpa, pojkstackarn' ..." brukade min mormor ofta säga. Ofta som inledning till en diskussion om kungahusets vara eller icke vara. Eller döpande av barn.
"Nu bestämmer vi att pojken får heta Carl Gustaf. Så var det inte mer med det.", sa hon när storebror kom till världen. Hon skrev till och med de namnen på doppresenten. Sedan tvingades hon ta upp frågan igen när lillebror såg dagens ljus. Och fortsatte med mantrat om kungen varandes en korkskalle med fina namn och en habil, intelligent fru vid sin sida. När inte det funkade kom nästa snilledrag. Att spela på känslor. "Din farfar har ju inte haft det lätt på sistone, med alzheimerfarmor och allt. Nu döper ni pojken efter honom, något annat går inte an." Så då gjorde vi det. Som tredje och fjärdenamn ... vilket nu gör att även storebror vill ha fyra förnamn och helt sonika har lagt sig till med Alfons som utfyllnad. Vilket jag älskar. Ibland utbytt mot Zlatan. Som pappan avgudar.
Vördnaden för kungahuset blev större efter mormors stroke för tio år sedan. Eller "den stora revolutionen" som hon alltid benämnde den. När hon vaknade upp pratade hon faktiskt uteslutande om gamla kungar och deras forna glansdagar. Men så härstammade hon (och därmed jag) från det spanska hovet. Någon iberisk monarks snedsteg med en hovdam blev ett släkte i Svea rike. Det blåa blodet pulserar i mina ådror.
Min rojalistiska mormor älskade därför det faktum att jag pluggade i Spanien ett knappt år. "Lär känna dina rötter, tala spåket!", sa språkbegåvade mormor som själv inte gick så många år i skolan. Jag stannade där tills det blå blodet blev sjukt och fick förgiftas för att sedan fyllas på med generösa okändas röda blodkroppar och trombocyter. Något mormor aldrig fick veta. Somliga trodde inte att hon skulle klara den oron.
Att jag sedan flyttade till den kungliga hufvudstaden och bosatte mig på Kungliga Ladugårds Gärde samt använder kungliga Djurgården som träningsställe när vi inte är "på Grissel - inte lika kungalikt, men med havet inpå knuten" gillade mormor verkligen.
Därför känns det fint att plantera mormors favoritbuske, rosenkvitten, som drivits upp och tuktats av hovträdgårdsmästaren på kunglig mark, för att sedan pryda vår gård där den kungliga farbrorn med gröna fingrar bodde. Och nu har den alltså mycket varsamt flyttats ut till "Grissel".
Kungligt värre. Men det är hon värd. Min mårrmårr.
"Nu bestämmer vi att pojken får heta Carl Gustaf. Så var det inte mer med det.", sa hon när storebror kom till världen. Hon skrev till och med de namnen på doppresenten. Sedan tvingades hon ta upp frågan igen när lillebror såg dagens ljus. Och fortsatte med mantrat om kungen varandes en korkskalle med fina namn och en habil, intelligent fru vid sin sida. När inte det funkade kom nästa snilledrag. Att spela på känslor. "Din farfar har ju inte haft det lätt på sistone, med alzheimerfarmor och allt. Nu döper ni pojken efter honom, något annat går inte an." Så då gjorde vi det. Som tredje och fjärdenamn ... vilket nu gör att även storebror vill ha fyra förnamn och helt sonika har lagt sig till med Alfons som utfyllnad. Vilket jag älskar. Ibland utbytt mot Zlatan. Som pappan avgudar.
Vördnaden för kungahuset blev större efter mormors stroke för tio år sedan. Eller "den stora revolutionen" som hon alltid benämnde den. När hon vaknade upp pratade hon faktiskt uteslutande om gamla kungar och deras forna glansdagar. Men så härstammade hon (och därmed jag) från det spanska hovet. Någon iberisk monarks snedsteg med en hovdam blev ett släkte i Svea rike. Det blåa blodet pulserar i mina ådror.
Min rojalistiska mormor älskade därför det faktum att jag pluggade i Spanien ett knappt år. "Lär känna dina rötter, tala spåket!", sa språkbegåvade mormor som själv inte gick så många år i skolan. Jag stannade där tills det blå blodet blev sjukt och fick förgiftas för att sedan fyllas på med generösa okändas röda blodkroppar och trombocyter. Något mormor aldrig fick veta. Somliga trodde inte att hon skulle klara den oron.
Att jag sedan flyttade till den kungliga hufvudstaden och bosatte mig på Kungliga Ladugårds Gärde samt använder kungliga Djurgården som träningsställe när vi inte är "på Grissel - inte lika kungalikt, men med havet inpå knuten" gillade mormor verkligen.
Därför känns det fint att plantera mormors favoritbuske, rosenkvitten, som drivits upp och tuktats av hovträdgårdsmästaren på kunglig mark, för att sedan pryda vår gård där den kungliga farbrorn med gröna fingrar bodde. Och nu har den alltså mycket varsamt flyttats ut till "Grissel".
Kungligt värre. Men det är hon värd. Min mårrmårr.
Kvinnlig kompetens
Kvällar som denna är det tur att vara kvinna. Med simultankapacitet.
En färdighet som utnyttjas till att uppkrupen i favorithörnan i soffan kvällsjobba på pianolackade grymdatorn samtidigt som jag slötittar jag på Grey's Anatomy. Min enda dumburkslast.
Efter Uppdrag granskning. Som kommer före. Fast i fantastiska public service då. Ikväll om ovärdigt miljonprogramsboende i segregerade Malmö. Barn som lever i mögel med kackerlackor krypande över ansiktet. Fy fan. Då är det lätt att sitta och uppröras på nedre Öfre. Innan man zappar viare till glättiga femman och det sexiga sjukhuset.
Efter regn kommer sol. Men idag snöade det. Blir det en vit jul? Då borde vi kanske stanna hemma?
En färdighet som utnyttjas till att uppkrupen i favorithörnan i soffan kvällsjobba på pianolackade grymdatorn samtidigt som jag slötittar jag på Grey's Anatomy. Min enda dumburkslast.
Efter Uppdrag granskning. Som kommer före. Fast i fantastiska public service då. Ikväll om ovärdigt miljonprogramsboende i segregerade Malmö. Barn som lever i mögel med kackerlackor krypande över ansiktet. Fy fan. Då är det lätt att sitta och uppröras på nedre Öfre. Innan man zappar viare till glättiga femman och det sexiga sjukhuset.
Efter regn kommer sol. Men idag snöade det. Blir det en vit jul? Då borde vi kanske stanna hemma?
Resor och vardagspussel
Maken reser bort en vecka per halvår. Möte och kurs med internationella teamet. De som annars endast syns i cyber frotterar sig med varandra live and direct och insuper kollegornas kunskaper i allehanda systemvetenskapliga problem.
Snart är det dags. Paris. Hôtel Notre Dame. Oh la la. Och jag har engagerat tillresande föräldrar som barnvakter, eftersom resan givetvis sammanfaller med allehanda läkarbesök, jobbevenemang och gullegårdslussanden.
Med min nya atlantiska tjänst följer en del korta resor. Mellan London, Madrid och Paris. Två dagars intensivt diskuterande med en knapp natt på hotell är upplägget.
Som vi planerat, fixat och trixat för att få ihop vardsgpusslet trots varsitt heltidsjobb. Och då, kabom, ändras makens kursvecka, så att den sammanfaller med mitt företags största event nånsin. I London. Som jag delvis håller i. Och alltså måste närvara vid.
Vi kommer överens om att makens resa måste vänta. Denna gång. Och börjar suktsurfa efter sistaminuten till Thailand över jul och nyår. Tre veckor i solen ... som belöning efter regnochrusk i Stockholm, London och Paris. Och ressällskapet uppenbarar sig plötsligt! Nån' mer som vill hänga med?
Drömma går ju.
Snart är det dags. Paris. Hôtel Notre Dame. Oh la la. Och jag har engagerat tillresande föräldrar som barnvakter, eftersom resan givetvis sammanfaller med allehanda läkarbesök, jobbevenemang och gullegårdslussanden.
Med min nya atlantiska tjänst följer en del korta resor. Mellan London, Madrid och Paris. Två dagars intensivt diskuterande med en knapp natt på hotell är upplägget.
Som vi planerat, fixat och trixat för att få ihop vardsgpusslet trots varsitt heltidsjobb. Och då, kabom, ändras makens kursvecka, så att den sammanfaller med mitt företags största event nånsin. I London. Som jag delvis håller i. Och alltså måste närvara vid.
Vi kommer överens om att makens resa måste vänta. Denna gång. Och börjar suktsurfa efter sistaminuten till Thailand över jul och nyår. Tre veckor i solen ... som belöning efter regnochrusk i Stockholm, London och Paris. Och ressällskapet uppenbarar sig plötsligt! Nån' mer som vill hänga med?
Drömma går ju.
tisdag 18 november 2008
Det stora klippet
Jag funderade på att göra en Brittan, så less var jag på de hösttrista guldlockarna ... men fick hjälp att göra hippt klipp i stället.
Sökte något nytt. Och fann det. "Du ser så pigg och glad ut, mamma!" sa storebror. Som sedan drog lite i pappans korta strån och konstaterade: "Kanske du också skulle klippa dig lite till, så att du blir mindre trött?"
Skalad skalle har jag redan testat. Tämligen ofrivilligt. Men ändå. Old news. Ett decennium sen nu. Det jag fruktade som liten var cancer och tappat hår. Drabbades av det ena som gav det andra. Saknade inte håret alls. Då. Slapp lida av en bad hair day. Hehe. Men sjukdomserfarenheten gav en enorm styrka. Såväl mentalt som det hår som växte ut. Inte mycket rår på det ena eller andra idag.
Men novembertröttheten drabbar den bäste. Och håret. Som åkte av.
Det är praktiskt att ha frisörer i familjen. De räddar liv.
(Inser att jag borde frångå principen om att inte publicera bilder på mig själv nu. En före/efter hade varit en ypperlig illustration. Eller en gammal flintisbild. Jos som Sinead. Någon som vill se?)
Sökte något nytt. Och fann det. "Du ser så pigg och glad ut, mamma!" sa storebror. Som sedan drog lite i pappans korta strån och konstaterade: "Kanske du också skulle klippa dig lite till, så att du blir mindre trött?"
Skalad skalle har jag redan testat. Tämligen ofrivilligt. Men ändå. Old news. Ett decennium sen nu. Det jag fruktade som liten var cancer och tappat hår. Drabbades av det ena som gav det andra. Saknade inte håret alls. Då. Slapp lida av en bad hair day. Hehe. Men sjukdomserfarenheten gav en enorm styrka. Såväl mentalt som det hår som växte ut. Inte mycket rår på det ena eller andra idag.
Men novembertröttheten drabbar den bäste. Och håret. Som åkte av.
Det är praktiskt att ha frisörer i familjen. De räddar liv.
(Inser att jag borde frångå principen om att inte publicera bilder på mig själv nu. En före/efter hade varit en ypperlig illustration. Eller en gammal flintisbild. Jos som Sinead. Någon som vill se?)
måndag 10 november 2008
Guldgrannar
Nope.
Vi flyttar inte.
För vi kan aldrig nånsin tänka oss att byta bort "världens bästa dagis" på vår gård samt den bästa av grannfamljer. Rakt över samma gård. Vars storasyster tillsammans med våra gosgrodor bildar de tre musketörerna. Med lillasyster bebis i släptåg.
Smartasakersupermorsan tar två dagar i rad hem hela grushögen av skogstroll, plus nämnda bebis, samt ett stycke blöt labrador, helt på eget bevåg. Och ringer och bjuder in urvriden diskatrasa på lekfika och barnhämtning.
Såna grannar växer inte på trän.
Vad gör vi om dom flyttar?
Vi flyttar inte.
För vi kan aldrig nånsin tänka oss att byta bort "världens bästa dagis" på vår gård samt den bästa av grannfamljer. Rakt över samma gård. Vars storasyster tillsammans med våra gosgrodor bildar de tre musketörerna. Med lillasyster bebis i släptåg.
Smartasakersupermorsan tar två dagar i rad hem hela grushögen av skogstroll, plus nämnda bebis, samt ett stycke blöt labrador, helt på eget bevåg. Och ringer och bjuder in urvriden diskatrasa på lekfika och barnhämtning.
Såna grannar växer inte på trän.
Vad gör vi om dom flyttar?
tisdag 4 november 2008
Bostadspsykologi
Ambivalent är mitt mellannamn.
Med skarpt läge på en lägenhet vi i drygt två år suktat efter, med våra egna lån nästintill helt avbetalda så tvekar jag plötsligt.
Förklara det, den som kan!
Med skarpt läge på en lägenhet vi i drygt två år suktat efter, med våra egna lån nästintill helt avbetalda så tvekar jag plötsligt.
Förklara det, den som kan!
torsdag 30 oktober 2008
Singin in sunny London
Lite sömn.
Mycket huvudvärk.
Resfeber?
Lämnar ett Stockholm som blivit kallt, täckt av dimma.
Och anländer till soligt, något varmare London.
Där jag inte varit sen språkresan som fjortis.
Produktivt möte på spanska, franska, engelska.
Träffar sedan branschens älskling. The sing star.
Som visar sig vara lika trevlig som briljant.
Nu ska vi fira min atlantiska chefsroll.
Även om jag mest längtar efter att få sova.
Ostörd. På fint hotell.
Men jag saknar mina prinsar.
Ökar längtor med avstånd?
Mycket huvudvärk.
Resfeber?
Lämnar ett Stockholm som blivit kallt, täckt av dimma.
Och anländer till soligt, något varmare London.
Där jag inte varit sen språkresan som fjortis.
Produktivt möte på spanska, franska, engelska.
Träffar sedan branschens älskling. The sing star.
Som visar sig vara lika trevlig som briljant.
Nu ska vi fira min atlantiska chefsroll.
Även om jag mest längtar efter att få sova.
Ostörd. På fint hotell.
Men jag saknar mina prinsar.
Ökar längtor med avstånd?
måndag 27 oktober 2008
Smärtsamma sammanträffanden
"Jag känner igen dig, varför det?",
säger en småländsk sjuksköterska på St Görans ortopedakut.
"Eh, jo, jag låg ju här några dar för en månad sen. Hmm.",
mumlar jag.
Svärfars födelsedagsfirarhelg i huvustaden, som började så bra med traditionell fredagmiddag hos kvartersgreken, blev med ens lite annorlunda under desserten hemmavid. Liten svägerska föll samtidigt väldigt oturligt av stor häst och hela familjen tappade fattningen.
Så svärfar vankar, svägerskans storebror stånkar och barnen bankar och ritar på gipset.
Sjukhus är kul. När man är frisk.
säger en småländsk sjuksköterska på St Görans ortopedakut.
"Eh, jo, jag låg ju här några dar för en månad sen. Hmm.",
mumlar jag.
Svärfars födelsedagsfirarhelg i huvustaden, som började så bra med traditionell fredagmiddag hos kvartersgreken, blev med ens lite annorlunda under desserten hemmavid. Liten svägerska föll samtidigt väldigt oturligt av stor häst och hela familjen tappade fattningen.
Så svärfar vankar, svägerskans storebror stånkar och barnen bankar och ritar på gipset.
Sjukhus är kul. När man är frisk.
onsdag 22 oktober 2008
Vardagslyx
Vilken lyx att en vanlig tråktisdag få åka hem till en vän efter jobbet, mötas av hennes och min egen familj och bara prata, äta, dricka gott medan barnen leker sjörövare. Utan att nudda ett enda av de tusen tända ljusen.
"Man ska gå när det är som roligast." Är ett urkorkat ordspråk. Om man inte har ett charmtroll som på en nanosekund förvandlas till en övertrött skrikhals. Som skrämmer slag på storebror.
Men bortsett från det misstaget (att allt var för trevligt) så ...
Hösten kanske inte är så dum ändå?
"Man ska gå när det är som roligast." Är ett urkorkat ordspråk. Om man inte har ett charmtroll som på en nanosekund förvandlas till en övertrött skrikhals. Som skrämmer slag på storebror.
Men bortsett från det misstaget (att allt var för trevligt) så ...
Hösten kanske inte är så dum ändå?
måndag 20 oktober 2008
Unga vuxna
På hemväg från lugna landethelgen gjorde storebror och jag en avstickare till fd dagiskompisens kalas.
"Varför har du röda gummistövlar? Det kan inte pojkar ha. Det är fult. Jag har riktiga läderstövlar med klack."
Förkunnade en treårig flicka, som liksom övriga kalasdeltagare (utom T) var iklädd vuxenkläder i miniatyr.
T blev lite ledsen och ville gå hem ganska snart. Men skrattar bäst som skrattar sist ... för vem kunde leka i trädgården, sparka i löven och klättra i träden medan övriga unga vuxna endast fick se på, åthutade av sina falsettskrikande föräldrar att "akta kostymen, den kostade faktiskt tretusen!"
Det hela utspelade sig i det mörkblåaste Djursholm. Där prinsar och prinsessor ikläds kostymer och pimpinetta dräkter som gör det omöjligt att leka.
"Dit flyttar vi inte. Vad gjorde vi där egentligen? Varför får inte barn vara barn?",
undrade vilsen fyraåring på väg hem. Och jag är böjd att hålla med. Än en gång vinner Gärdet över alternativen.
Förkunnade en treårig flicka, som liksom övriga kalasdeltagare (utom T) var iklädd vuxenkläder i miniatyr.
T blev lite ledsen och ville gå hem ganska snart. Men skrattar bäst som skrattar sist ... för vem kunde leka i trädgården, sparka i löven och klättra i träden medan övriga unga vuxna endast fick se på, åthutade av sina falsettskrikande föräldrar att "akta kostymen, den kostade faktiskt tretusen!"
Det hela utspelade sig i det mörkblåaste Djursholm. Där prinsar och prinsessor ikläds kostymer och pimpinetta dräkter som gör det omöjligt att leka.
"Dit flyttar vi inte. Vad gjorde vi där egentligen? Varför får inte barn vara barn?",
undrade vilsen fyraåring på väg hem. Och jag är böjd att hålla med. Än en gång vinner Gärdet över alternativen.
onsdag 15 oktober 2008
Landetlängtor och avgiftningar
Efter septembers jämmer och elände kom vi äntligen till landet.
Som vi längat, alla fyra.
"Det är väldigt vackert här. Det hade jag nästan glömt."
Sa storebror.
"Jag vill bo här. Alltid. Varför finns stan?"
Sa lillebror.
Mysmannen och jag lämnade familjens funderare hos mormor på vägen till Havsbadens Spa. Och utnyttjade förra årets födelsedagspresentkort, som vi på nåder fått förlänga eftersom vi aldrig får tunggumpen ur vagnen.
Man glömmer lätt vikten av att prata klart. Planera framtiden längre bort än närmsta timmarna och dagens måltider. Men vi lyckas och drömmer oss bort ... på bröllopsresan som aldrig blev av. En hel förmiddag tillsammans i bubbelpoolen och solstolen med utsikt över Ålands hav. Och med färsk frukt, juicer och annat bubbel i glasen. För att sen' bli knådade och lerinpackade i en timme. Detox kändes passande efter allt pillertrillande på sistone.
Varför är vi så in i h-e lutherskt missunnsamma mot oss själva att vi inte gör det här oftare än när den berömda väggen är nära? Måste bli mer åttiotalistisk!
Som vi längat, alla fyra.
"Det är väldigt vackert här. Det hade jag nästan glömt."
Sa storebror.
"Jag vill bo här. Alltid. Varför finns stan?"
Sa lillebror.
Mysmannen och jag lämnade familjens funderare hos mormor på vägen till Havsbadens Spa. Och utnyttjade förra årets födelsedagspresentkort, som vi på nåder fått förlänga eftersom vi aldrig får tunggumpen ur vagnen.
Man glömmer lätt vikten av att prata klart. Planera framtiden längre bort än närmsta timmarna och dagens måltider. Men vi lyckas och drömmer oss bort ... på bröllopsresan som aldrig blev av. En hel förmiddag tillsammans i bubbelpoolen och solstolen med utsikt över Ålands hav. Och med färsk frukt, juicer och annat bubbel i glasen. För att sen' bli knådade och lerinpackade i en timme. Detox kändes passande efter allt pillertrillande på sistone.
Varför är vi så in i h-e lutherskt missunnsamma mot oss själva att vi inte gör det här oftare än när den berömda väggen är nära? Måste bli mer åttiotalistisk!
onsdag 8 oktober 2008
Hurra, jag lever ju
... men frånvaron från bloggosfären beror på att många nära och kära, några allt för unga inte finns mer. Hur orättvist kan livet bli? Barn får bara inte dö, inte heller mammor och pappor till små, oskyldiga individer. Men precis så meningslöst är livet just nu.
Och när all sorg gör att huvudet snurrar snabbare på jobbet för var dag, då blir jag befordrad. Så går det ännu lite fortare. Tills jag stupar. Bokstavligt talat. Maken tillkallar ambulans, trots mina protester, och jag blir inlagd på ortopedakuten några dagar, för den sedan fem månader smärtande ryggen. Som nu gör att jag inte ens kan stå. Och svimmar, har kramper och frossa. Tack gode (?) Gud för att barnen sov, när det hände.
Mentalt och fysiskt inkapabel att kommunicera sittandes vid dator finns det mycket tid för eftertanke. Ack så nyttigt. Och jobbigt, bitvis.
Septembersorgsenheten, som tilltog för var dag när besked om alltings jävlighet rasade in dag för dag, avslutades med att min älskade mormor somnade in. Visst var hon gammal, hade levt en långt, härligt liv, men det gick så fort och hon var så levande ända in i det sista.
Hon var en sann förebild. Alltid sprudlande glad, ofta sjungandes eller livligt diskuterandes samhällets företeelser och med knivskarpa, om än något egensinniga analyser av världspolitiska läget. Hon klagade aldrig, trots ett helt liv fyllt av smärta. Polio vid tre års ålder sätter sina spår.
Nu gör det ont, för hon saknas mig något oerhört. Men jag ska försöka inspireras av henne. Hon, som kallade sin stroke för tio år sen för "den stora revolutionen" och oförtrutet kämpade vidare i uppförsbacken.
Hurra, jag lever ju.
Och när all sorg gör att huvudet snurrar snabbare på jobbet för var dag, då blir jag befordrad. Så går det ännu lite fortare. Tills jag stupar. Bokstavligt talat. Maken tillkallar ambulans, trots mina protester, och jag blir inlagd på ortopedakuten några dagar, för den sedan fem månader smärtande ryggen. Som nu gör att jag inte ens kan stå. Och svimmar, har kramper och frossa. Tack gode (?) Gud för att barnen sov, när det hände.
Mentalt och fysiskt inkapabel att kommunicera sittandes vid dator finns det mycket tid för eftertanke. Ack så nyttigt. Och jobbigt, bitvis.
Septembersorgsenheten, som tilltog för var dag när besked om alltings jävlighet rasade in dag för dag, avslutades med att min älskade mormor somnade in. Visst var hon gammal, hade levt en långt, härligt liv, men det gick så fort och hon var så levande ända in i det sista.
Hon var en sann förebild. Alltid sprudlande glad, ofta sjungandes eller livligt diskuterandes samhällets företeelser och med knivskarpa, om än något egensinniga analyser av världspolitiska läget. Hon klagade aldrig, trots ett helt liv fyllt av smärta. Polio vid tre års ålder sätter sina spår.
Nu gör det ont, för hon saknas mig något oerhört. Men jag ska försöka inspireras av henne. Hon, som kallade sin stroke för tio år sen för "den stora revolutionen" och oförtrutet kämpade vidare i uppförsbacken.
Hurra, jag lever ju.
måndag 22 september 2008
Vårtig röksvamp
Så det kan gå.
Står med luren i handen i en solig skogsglänta med en skock barn springandes runt benen när jag får ett ovanligt besked. Jag som sällan varit anställd har blivit befordrad. Hoppla.
Hinner inte fundera så mycket mer på det. Ena sonen undrar om man kan äta röksvamp och jag är tyst tacksam över att han än så länge tycker att magiska svampar är mystiska. Inte spännande provapådroger. Den andre sitter sonen mitt i blåbärsriset och plockar munnen full och njuter. Liksom jag, och de andra dagisföräldrarna som valt bort kollegorna på jobbet till förmån för barnen i skogen runt hörnet. Just idag.
Vi är ute mellan nio och fem.
En helt underbar arbetsfri dag.
Hur blir det sen?
Står med luren i handen i en solig skogsglänta med en skock barn springandes runt benen när jag får ett ovanligt besked. Jag som sällan varit anställd har blivit befordrad. Hoppla.
Hinner inte fundera så mycket mer på det. Ena sonen undrar om man kan äta röksvamp och jag är tyst tacksam över att han än så länge tycker att magiska svampar är mystiska. Inte spännande provapådroger. Den andre sitter sonen mitt i blåbärsriset och plockar munnen full och njuter. Liksom jag, och de andra dagisföräldrarna som valt bort kollegorna på jobbet till förmån för barnen i skogen runt hörnet. Just idag.
Vi är ute mellan nio och fem.
En helt underbar arbetsfri dag.
Hur blir det sen?
onsdag 17 september 2008
Liten tuva ...
... stjälper ofta stort lass
Ketchupeffekten är vida känd.
Först kommer inget,
sen kommer inget,
och till slut kommer allt, vilket är mer än man kan hantera.
När det sker i jobbet kan man skrattande skaka det av sig.
Händer det på hemmafronten biter man också ihop, småleendes, och klarar treårstrots, rinnande näsor eller snarkande äkta hälfter.
Men när sorgen drabbar en mångfalt inom loppet av några dagar, då rinner tårarna över. Av sorg, ilska men också av lycka. När de enda som betyder något vid dagens slut möter med varm famn, blöta pussar och slanka barnarmar som aldrig vill sluta kramas. Då är jag trygg. Och äntligen hemma.
Eller nåt' säger det bäst. Carpe diem.
Ketchupeffekten är vida känd.
Först kommer inget,
sen kommer inget,
och till slut kommer allt, vilket är mer än man kan hantera.
När det sker i jobbet kan man skrattande skaka det av sig.
Händer det på hemmafronten biter man också ihop, småleendes, och klarar treårstrots, rinnande näsor eller snarkande äkta hälfter.
Men när sorgen drabbar en mångfalt inom loppet av några dagar, då rinner tårarna över. Av sorg, ilska men också av lycka. När de enda som betyder något vid dagens slut möter med varm famn, blöta pussar och slanka barnarmar som aldrig vill sluta kramas. Då är jag trygg. Och äntligen hemma.
Eller nåt' säger det bäst. Carpe diem.
måndag 15 september 2008
Match making
Pernilla & DavidMin aversion mot Pernilla Wahlgren är vida känd bland vännerna, och föremål för skämt om att jag egentligen är avundssjuk. Det bjuder jag på.
Makens låtsasfascination över David Hasselhoffs varanden och låtanden är också en källa till munterhet. Det bjuder han så gärna på, som så mycket annat.
Nu sitter vi sida vid sida, vid varsin dator och MSN Video slumpar videklipp. Gissa vilken underbar match making vi precis skapade?
Så, Pernilla, om du behöver en trygg famn hos en nallebjörn med egen Facebook-idé: satsa på The Hoff.
Makens låtsasfascination över David Hasselhoffs varanden och låtanden är också en källa till munterhet. Det bjuder han så gärna på, som så mycket annat.
Nu sitter vi sida vid sida, vid varsin dator och MSN Video slumpar videklipp. Gissa vilken underbar match making vi precis skapade?
Så, Pernilla, om du behöver en trygg famn hos en nallebjörn med egen Facebook-idé: satsa på The Hoff.
lördag 13 september 2008
After work n' park
Föräldraråd. Solskensfika som förr. Fast ändå inte alls.
Fakturor. Förundras över att stora, etablerade företag törs "glömma" att betala, trots påminnelser. David och Goliat ...
Tidig hämtning. Mys i parken, med gosegossarna och deras vänner. Varför kom inte jag på idén med pedagogiska bokstavskex? Till hutlöst pris, högst på allas mellisönskelista.
Å så kvällen. Två trötta exklassisar äter libanesiskt.
+1 hos galna italienaren. "Como fare le mysigt?"
Tre vänner diskuterar döden, döden, döden över lite rödtjut.
Brittsommaren i city.
Nittonhundranitti
Kommer du ihåg den?
Exakt samma 2008.
Om man byter ut döden mot livet. Förr, och nu, oftast, hobbyanalyseras livspusslet. Men döden kan vara uppfriskande. Eller tänkvärd i alla fall.
Fakturor. Förundras över att stora, etablerade företag törs "glömma" att betala, trots påminnelser. David och Goliat ...
Tidig hämtning. Mys i parken, med gosegossarna och deras vänner. Varför kom inte jag på idén med pedagogiska bokstavskex? Till hutlöst pris, högst på allas mellisönskelista.
Å så kvällen. Två trötta exklassisar äter libanesiskt.
+1 hos galna italienaren. "Como fare le mysigt?"
Tre vänner diskuterar döden, döden, döden över lite rödtjut.
Brittsommaren i city.
Nittonhundranitti
Kommer du ihåg den?
Exakt samma 2008.
Om man byter ut döden mot livet. Förr, och nu, oftast, hobbyanalyseras livspusslet. Men döden kan vara uppfriskande. Eller tänkvärd i alla fall.
fredag 12 september 2008
Cojones
Spanska sjöborrar (vars taggar ironiskt nog återfinns i morfars fot) Dagen igår var testosteronstinn. Minst sagt. Och en upplevelse utöver det vanliga.
Gladstressade, hyperkoleriska killar på kontoret innan the real deal. Mötet med fartberusade journalister på STCC-pressvisning. Helt speedade i fantastiska simulatorer, i race mot våra starkast lysande stjärnor. Unga proffs i tajta rally- (nej jag menar racing-!) overaller mötte ärrade murvlar som blev barn på nytt. Totalt 40 pers varav min side kick och jag var de enda på Ball Breaker som saknade cojones.
Därefter promenad i solen, middag med stans' snyggaste sjönsjungande snäcka på Elverket. Boef Bourgignon och Girlietalk. Manligt och kvinnligt. Sedan teater. The Dad på Maxim. Endast män var inbjudna men vi fick komma gratis. Eftersom vi var de enda utan cojones?
tisdag 9 september 2008
Gråtlåt
Min sommarenärövergråtlåt som ironiskt nog repas just nu.
Jag ser det som terapi.
Våga gråta!, är mottot.
(Och visst är det en patetisk kärlekssång, men jag tolkar den annorlunda.)
Tho'we gotta say good bye for the summer
Darling I promise you this
I'll send you my love ev'ry day in a letter
sealed with a kiss.
Guess it's gonna be a cold lonely summer
But I'll fill the emptiness
I'll send you my dreams ev'ry day in a letter
sealed with a kiss.
I'll see you in the sunlight
I'll hear your voice ev'ry where
I'll run to tenderly hold you
But darling you won't be there
I don't wanna say good bye for the summer
knowing the love we'll miss
oh let us make a pledge to meet in september
and seal it with a kiss.
Text & musik; Gary Geld/Peter Udell
Jag ser det som terapi.
Våga gråta!, är mottot.
(Och visst är det en patetisk kärlekssång, men jag tolkar den annorlunda.)
Tho'we gotta say good bye for the summer
Darling I promise you this
I'll send you my love ev'ry day in a letter
sealed with a kiss.
Guess it's gonna be a cold lonely summer
But I'll fill the emptiness
I'll send you my dreams ev'ry day in a letter
sealed with a kiss.
I'll see you in the sunlight
I'll hear your voice ev'ry where
I'll run to tenderly hold you
But darling you won't be there
I don't wanna say good bye for the summer
knowing the love we'll miss
oh let us make a pledge to meet in september
and seal it with a kiss.
Text & musik; Gary Geld/Peter Udell
Sorgsen september
Ibland är tårarna närmre än vanligt.
Normalt är jag inte särskilt sentimental.
Men när jag repar en låt i en konsertlokal där min farfar så ofta hört mig sjunga kan jag inte hålla dem tillbaka, tårarna. Jag ser den tomma stol där han brukade sitta och får en stor klump i halsen och måste torka kinderna som är gråtvåta. För jag tänker ju inte bara på honom, utan på det fruktansvärda som nyss hänt.
Livet är förjävla orättvist.
Och jag är helt maktlös inför denna sorgsna september.
Normalt är jag inte särskilt sentimental.
Men när jag repar en låt i en konsertlokal där min farfar så ofta hört mig sjunga kan jag inte hålla dem tillbaka, tårarna. Jag ser den tomma stol där han brukade sitta och får en stor klump i halsen och måste torka kinderna som är gråtvåta. För jag tänker ju inte bara på honom, utan på det fruktansvärda som nyss hänt.
Livet är förjävla orättvist.
Och jag är helt maktlös inför denna sorgsna september.
måndag 8 september 2008
Lycka och sorg
När den stora sorgen drabbar ens nära och kära, när marken försvinner under fötterna och allt bara blir svart. När det som inte får hända faktiskt sker, och någon plötsligt inte finns mer.
Då är det svårt att räcka till. Balansgången att finnas där men utan att störa är svår. Att trösta, utan att bli för närgången. Att finna de rätta orden, utan att fastna i klyschor. Och att nånstans själv försöka förstå det fruktansvärda. En bit på avstånd, men ändå.
Det är då jag kramar mina muntra lergökar extra hårt på dagisgården och inser att lyckan faktiskt är här och nu. Inte sen.
"Man ska vara rädd om sig så länge man har sig", säger gamla mormor. Konstigt ordspråkssnickeri, med sann innerbörd. Vid 88 vet man.
Då är det svårt att räcka till. Balansgången att finnas där men utan att störa är svår. Att trösta, utan att bli för närgången. Att finna de rätta orden, utan att fastna i klyschor. Och att nånstans själv försöka förstå det fruktansvärda. En bit på avstånd, men ändå.
Det är då jag kramar mina muntra lergökar extra hårt på dagisgården och inser att lyckan faktiskt är här och nu. Inte sen.
"Man ska vara rädd om sig så länge man har sig", säger gamla mormor. Konstigt ordspråkssnickeri, med sann innerbörd. Vid 88 vet man.
söndag 7 september 2008
Nya tider
Första Praktiska Rapporteringsveckan är till ända.
Eller Paranormala Röjauppiträsketdagarna?
Snarare PRatglada nya tiden.
Annorlunda och spännande.
Ledig fredag med gosebarnen som avslutning.
Trädgårdsfika i solen på V med maxade bebben.
Å så landet ... efter att mannen åkt på Ålagillesgolf i Absoluts Åhus.
Nån' slags skånsk sedvänja där jag inte gör mig besvär.
Det är skönt att erkänna sina begränsningar.
Eller Paranormala Röjauppiträsketdagarna?
Snarare PRatglada nya tiden.
Annorlunda och spännande.
Ledig fredag med gosebarnen som avslutning.
Trädgårdsfika i solen på V med maxade bebben.
Å så landet ... efter att mannen åkt på Ålagillesgolf i Absoluts Åhus.
Nån' slags skånsk sedvänja där jag inte gör mig besvär.
Det är skönt att erkänna sina begränsningar.
tisdag 2 september 2008
Livslångt lärande
Idag gav rekryterandet resultat.
Del 1 av 3.
Min assisterande tränare började.
Och jag fick lära mig att delegera.
Ett livslångt lärande lär det bli.
Del 1 av 3.
Min assisterande tränare började.
Och jag fick lära mig att delegera.
Ett livslångt lärande lär det bli.
Pust, poste födelsedagsveckan
Ett kalas med morfar & fru veckan före 3/4sfamiljefirandet,
ett kalas med svärmor och faster på makens dag,
ett akuttandläkarbesökskalas på min dag,
ett 4-årskalas på dagis + ett med mormor & Nösta,
ett missat kalas hos E som fyller ett år mer samma dag,
ett STORT barnkalas med nästan alla vännerna i lördags,
ett ljuvligt, djurlikt 4H-kalas för BB-kompisen i söndags.
Så imorse kom den självklara frågan:
"Hur ofta kan man fylla år egentligen?"
Ödet gjorde att mannen föddes på min namnsdag, jag föddes på hans lillasysters namnsdag ett par dagar senare och vår förstfödde kom ytterligare ett par dagar därefter. Men värkarna startade när blivande modern kom med frukostbrickan på blivande faderns 30-årsdag. Blivande moderns 30-årsfirande skedde på BB Sthlm.
Ödet ... eller god planering? Tur att vi inte gillar tårta.
ett kalas med svärmor och faster på makens dag,
ett akuttandläkarbesökskalas på min dag,
ett 4-årskalas på dagis + ett med mormor & Nösta,
ett missat kalas hos E som fyller ett år mer samma dag,
ett STORT barnkalas med nästan alla vännerna i lördags,
ett ljuvligt, djurlikt 4H-kalas för BB-kompisen i söndags.
Så imorse kom den självklara frågan:
"Hur ofta kan man fylla år egentligen?"
Ödet gjorde att mannen föddes på min namnsdag, jag föddes på hans lillasysters namnsdag ett par dagar senare och vår förstfödde kom ytterligare ett par dagar därefter. Men värkarna startade när blivande modern kom med frukostbrickan på blivande faderns 30-årsdag. Blivande moderns 30-årsfirande skedde på BB Sthlm.
Ödet ... eller god planering? Tur att vi inte gillar tårta.
lördag 30 augusti 2008
Ska vi byta grejer?
Pusslandet blev verkligt för sönerna och pryltoken, när jag föreslog att det nästintill oanvända, under sängen dammsamlandes och helt hysteriskt färgsatta skumgummigolvpusslet skulle doneras till bättre behövande. Nämligen kollegans ½-åring som tydligen vill ha ett sådant. Kravspecen startar tidigt hos vissa.
"Får jag sova på saken?", undrade storebror.
"Jag sover på rosa månen!", deklarerade lillebror och tog ett stadigt tag om en rund pusselbit.
Nästa morgon bar sönerna ut pusselpåsen i hallen.
"Bäbisen får det här. Vi har ju en bilmatta i stället. Men den byter vi aldrig bort! Kan du förstå det?"
Annars är det ju den nya trenden. Att byta bort i stället för att köpa nytt. Anammar gärna idén.
Antar att patriarkatet har en del att invända. De skulle bara veta hur mycket som får fötter utan deras vetskap ... Och när skrymmande saker ibland efterfrågas hävdar jag med en dåres envishet att man inte ska behöva byta bostad för de materiella tingens skull. Så det så!
"Får jag sova på saken?", undrade storebror.
"Jag sover på rosa månen!", deklarerade lillebror och tog ett stadigt tag om en rund pusselbit.
Nästa morgon bar sönerna ut pusselpåsen i hallen.
"Bäbisen får det här. Vi har ju en bilmatta i stället. Men den byter vi aldrig bort! Kan du förstå det?"
Annars är det ju den nya trenden. Att byta bort i stället för att köpa nytt. Anammar gärna idén.
Antar att patriarkatet har en del att invända. De skulle bara veta hur mycket som får fötter utan deras vetskap ... Och när skrymmande saker ibland efterfrågas hävdar jag med en dåres envishet att man inte ska behöva byta bostad för de materiella tingens skull. Så det så!
Kalaos
Det är egentligen vansinnigt att arrangera familjens första, riktiga barnkalas för de 25 närmaste vännernas barn, när knoppen går på högvarv. Mikromjukisens väckelsemöte kvällen innan tog på krafterna. Och mitt trejobbiett börjar kännas drygt.
Eller så är det otroligt smart. Att släppa allt, bara vara med bästisarna och dränera huvudet på jobb genom att blåsa ut hjärnan i ballongerna, s a s.
Efter lite kaosig start fick vi rull på tipsrunda, tårtbuffé och skattjakt för 50 glada. Ute på dagisgården och inne i brf-lokalen. Huvudpersonen var salig av lycka:
"Tänk att alla ville komma. Samtidigt. Landetkillarna, stanarkompisarna och hela uppsalaligan! Och inga gamlingar. Får jag fylla år imorgon också?"
Eller så är det otroligt smart. Att släppa allt, bara vara med bästisarna och dränera huvudet på jobb genom att blåsa ut hjärnan i ballongerna, s a s.
Efter lite kaosig start fick vi rull på tipsrunda, tårtbuffé och skattjakt för 50 glada. Ute på dagisgården och inne i brf-lokalen. Huvudpersonen var salig av lycka:
"Tänk att alla ville komma. Samtidigt. Landetkillarna, stanarkompisarna och hela uppsalaligan! Och inga gamlingar. Får jag fylla år imorgon också?"
torsdag 28 augusti 2008
Pusslet
Två barn som älskar sitt utedagis. På vår gård.
Två föräldrar som gillar sina nya jobb. Dock inte på vår gård.
Föräldrarna turas om att lämna och hämta.
Jobba tidigt eller sent.
Det betyder att vi inte kan/vill flytta.
Vi måste bo exakt här.
(Men gärna större. Med balkong. Nån' gång.)
Allt funkar, men det kräver minutiös planering.
En avsvimmad tant på tuben tas om hand, efter att 100 plötsligt blinda personer passerat, på bekostnad av missad hämtningstid på dagis.
Hur gör man?
Två föräldrar som gillar sina nya jobb. Dock inte på vår gård.
Föräldrarna turas om att lämna och hämta.
Jobba tidigt eller sent.
Det betyder att vi inte kan/vill flytta.
Vi måste bo exakt här.
(Men gärna större. Med balkong. Nån' gång.)
Allt funkar, men det kräver minutiös planering.
En avsvimmad tant på tuben tas om hand, efter att 100 plötsligt blinda personer passerat, på bekostnad av missad hämtningstid på dagis.
Hur gör man?
onsdag 27 augusti 2008
Den omdiskuterade trean
... är äntligen här!
Mitt i födelsedagsfirandet kommer ett efterlängtat SMS:
"Sötnosen har kommit, allt har gått bra och vi mår bra allihop."
Efter lång väntan valde han den bästa av dagar!
Och föderskans fantastiska uppdateringsföljetång från förlossningssalen fick sitt lyckliga avslut.
Grattis till P3, I & R.
I Grissle lyssnar vi på P4. :-)
Nästa P, som i projekt?
Mitt i födelsedagsfirandet kommer ett efterlängtat SMS:
"Sötnosen har kommit, allt har gått bra och vi mår bra allihop."
Efter lång väntan valde han den bästa av dagar!
Och föderskans fantastiska uppdateringsföljetång från förlossningssalen fick sitt lyckliga avslut.
Grattis till P3, I & R.
I Grissle lyssnar vi på P4. :-)
Nästa P, som i projekt?
Himmel och pannkaka
Pannkakstårta med vattenmelon, feta, banan och rårörda lingon på beställningen. Fyraårsdagen till ära. Vad gör man inte?Lycka är ...
... att efter en utmanande dag på nya jobbet komma hem till en för dagen utökad familj som lagar pannkakor och plättar i gammelfarmors laggar.
Pladdrandes, lekandes, stekandes, med skratten ända ut på gatan ekandes.
Mormorn, styvmorfarn, fastern, pappan, födelsedagsbarnet och lillebrorsan.
Och den ensamma mamman i hallen.
Som storögt tittar på.
Alla tillsammans i en salig röra.
Mycket liv, men utan kiv.
Bara värme och stekos.
För fyra år sen', idag, var vi helt vilse i pannkakan.
Färska föräldrar utan ett uns av erfarenhet.
Förvirrade är vi förvisso allt som oftast nu också.
Skillnaden är att vi har ett par lintottar som gör livet så mycket större, oväsentligheterna så mycket mindre och perspektivet oändligt annorlunda.
Alla känslor blir starkare.
Som förälder skrattar jag mer, oftare, högre.
Samtidigt som jag förlorar tålamodet snabbare.
Men även återfår fattningen fortare än förr.
Himlar och avgrunder.
Plättar och pannkakor.
Sånt' sysslade vi inte med för fyra år sen'.
... att efter en utmanande dag på nya jobbet komma hem till en för dagen utökad familj som lagar pannkakor och plättar i gammelfarmors laggar.
Pladdrandes, lekandes, stekandes, med skratten ända ut på gatan ekandes.
Mormorn, styvmorfarn, fastern, pappan, födelsedagsbarnet och lillebrorsan.
Och den ensamma mamman i hallen.
Som storögt tittar på.
Alla tillsammans i en salig röra.
Mycket liv, men utan kiv.
Bara värme och stekos.
För fyra år sen', idag, var vi helt vilse i pannkakan.
Färska föräldrar utan ett uns av erfarenhet.
Förvirrade är vi förvisso allt som oftast nu också.
Skillnaden är att vi har ett par lintottar som gör livet så mycket större, oväsentligheterna så mycket mindre och perspektivet oändligt annorlunda.
Alla känslor blir starkare.
Som förälder skrattar jag mer, oftare, högre.
Samtidigt som jag förlorar tålamodet snabbare.
Men även återfår fattningen fortare än förr.
Himlar och avgrunder.
Plättar och pannkakor.
Sånt' sysslade vi inte med för fyra år sen'.
Efterlysning 2
Jag har en efterlysning på en grabb
han var här
igår kväll,
jag blev kär
igår kväääll ...
Hallå hela pressen,
radion å teven,
alla mina vänner,
alla som jag känner.
Hjälp mig nu!
Utom att jag inte träffat rätt ännu.
Job wise.
Privat är saken biff.
Och biffen är klar.
Men, alltså, rekrytering pågår.
Spelglad coach sökes.
Till global organisation.
I nyskapande bransch.
Intresserad?
Press the button!
(Den första lysningen gav önskat resultat, så jag ger mig oblygt in i rekryteringsbranschen igen. Watch out, AMS. Here we go!)
han var här
igår kväll,
jag blev kär
igår kväääll ...
Hallå hela pressen,
radion å teven,
alla mina vänner,
alla som jag känner.
Hjälp mig nu!
Utom att jag inte träffat rätt ännu.
Job wise.
Privat är saken biff.
Och biffen är klar.
Men, alltså, rekrytering pågår.
Spelglad coach sökes.
Till global organisation.
I nyskapande bransch.
Intresserad?
Press the button!
(Den första lysningen gav önskat resultat, så jag ger mig oblygt in i rekryteringsbranschen igen. Watch out, AMS. Here we go!)
tisdag 26 augusti 2008
Tandlöst firande
Intervjuer störda av ettrig telefon.
Va fa...
Visade sig vara olycka som gömdes bakom dolda nummer.
Sprang som besatt till tuben, snälla - inga växelfel nu, okej?
Kom fram till akuttandläkaren illa kvickt, men ingen familj där.
Ännu en klump i halsen svaldes ned.
"Lugn, han var så duktig, men är nog på Apoteket nu."
Finaste storebror får fira fyraårsdagen med norra Europas största fläskläpp.
Medan vi hoppas att de perfekta framtänderna stannar kvar.
Och jag valde av förklarliga skäl bort fläsket till raggmunken idag.
Va fa...
Visade sig vara olycka som gömdes bakom dolda nummer.
Sprang som besatt till tuben, snälla - inga växelfel nu, okej?
Kom fram till akuttandläkaren illa kvickt, men ingen familj där.
Ännu en klump i halsen svaldes ned.
"Lugn, han var så duktig, men är nog på Apoteket nu."
Finaste storebror får fira fyraårsdagen med norra Europas största fläskläpp.
Medan vi hoppas att de perfekta framtänderna stannar kvar.
Och jag valde av förklarliga skäl bort fläsket till raggmunken idag.
måndag 25 augusti 2008
Hurra
Imorse väcktes jag av liten storebor, som stod vid sängkanten och viskade i mitt öra:
"Du fyller år idag, men jag vet inte vad som finns i det lilla, lilla paketet som pappa har gömt högst upp i det stora skåpet. Men det kan vara ett halsband med en stor, glittrande glasbit."
Sen' tog han i från tårna och sjöng för full hals, uppbackad av solstrålande lillebror och yrvakne pappan.
Fint var det. Halsbandet, lyxpresenten och skönsången.
Men finast är dom. Mina killar.
"Du fyller år idag, men jag vet inte vad som finns i det lilla, lilla paketet som pappa har gömt högst upp i det stora skåpet. Men det kan vara ett halsband med en stor, glittrande glasbit."
Sen' tog han i från tårna och sjöng för full hals, uppbackad av solstrålande lillebror och yrvakne pappan.
Fint var det. Halsbandet, lyxpresenten och skönsången.
Men finast är dom. Mina killar.
torsdag 21 augusti 2008
Diskus till pappa, häst till mamma
"Pappa. Det är fina martinglas i alla fyra paketen. Och en blommande lampa. Kanske.",
avslöjade storebror vid sängkanten innan lillebror och öm mor hunnit överrösta med skönsång.
Överraskningarnas födelsedagar är förbi. Helt klart.
Skulle ha låtit T köpa det han ville till pappa:
"En häst vill han ha. Eller du och jag vill att ska vilja det. Och annars ... hmmm .... en diskus! Så kan han snurra runt fortfortfort och skrika Oouuaa!"
Vilken fantastiskt oväntad present.
Varför är jag så praktisk och trist?
avslöjade storebror vid sängkanten innan lillebror och öm mor hunnit överrösta med skönsång.
Överraskningarnas födelsedagar är förbi. Helt klart.
Skulle ha låtit T köpa det han ville till pappa:
"En häst vill han ha. Eller du och jag vill att ska vilja det. Och annars ... hmmm .... en diskus! Så kan han snurra runt fortfortfort och skrika Oouuaa!"
Vilken fantastiskt oväntad present.
Varför är jag så praktisk och trist?
tisdag 19 augusti 2008
Kaka söker maka
Rekrytering via blogg är underskattat.
Något för AMS att testa?
Efterlysningen blev hörsammad.
Tack för hjälpen, alla som hört av sig.
Vinnaren utses snart.
Snart utlyses fler projekt.
Spänningen är olidlig ...
Något för AMS att testa?
Efterlysningen blev hörsammad.
Tack för hjälpen, alla som hört av sig.
Vinnaren utses snart.
Snart utlyses fler projekt.
Spänningen är olidlig ...
fredag 15 augusti 2008
onsdag 13 augusti 2008
Efterlysning
Första dan' på jobbet:
Laddad.
PRatglad.
Efter en timme på nya stolen:
Nytt erbjudande jag inte kan tacka nej till.
Drömjobbet!?
Globalt, mot hisnande höjder, atlantisk utmaning.
Igår:
Pusselpysslande för att få livet i finaste familjen att fungera.
Mikromjukisen lämnar sent, jag hämtar tidigt.
Barnen fortsätter med samma "korta" tider på dagis.
Idag:
Vänder varje sten i jakten på efterträdare.
Någon som vet någon som gillar PR?
Du blir rikt belönad!
30 skivor i potten.
Laddad.
PRatglad.
Efter en timme på nya stolen:
Nytt erbjudande jag inte kan tacka nej till.
Drömjobbet!?
Globalt, mot hisnande höjder, atlantisk utmaning.
Igår:
Pusselpysslande för att få livet i finaste familjen att fungera.
Mikromjukisen lämnar sent, jag hämtar tidigt.
Barnen fortsätter med samma "korta" tider på dagis.
Idag:
Vänder varje sten i jakten på efterträdare.
Någon som vet någon som gillar PR?
Du blir rikt belönad!
30 skivor i potten.
söndag 10 augusti 2008
Personligt rekord
Sex veckor utan att koppla upp mig.
Frivilligt.
Trots tillgång till bra bandbredd
Och snyggaste datorn i byn.
Var tvungen att slappna av totalt.
Testa beroendenivån.
Endast två återfall på denna långa rehab.
Koll av företagsmejlen. Överlevnadsfråga.
Och ett (1!) blogginlägg.
Har bara kommunicerat direkt.
Fysiska möten. I realtid.
Och ett eller annat förfluget mess.
Imorrn börjar allvaret.
PR-chef. Hjälp?
Frivilligt.
Trots tillgång till bra bandbredd
Och snyggaste datorn i byn.
Var tvungen att slappna av totalt.
Testa beroendenivån.
Endast två återfall på denna långa rehab.
Koll av företagsmejlen. Överlevnadsfråga.
Och ett (1!) blogginlägg.
Har bara kommunicerat direkt.
Fysiska möten. I realtid.
Och ett eller annat förfluget mess.
Imorrn börjar allvaret.
PR-chef. Hjälp?
onsdag 23 juli 2008
Semester?
Det spelar ingen roll hur länge vi stannar i Skåne. Sista dagarna blir alltid galet hektiska. Och svärmor tycker att vi precis har kommit när det är dags att åka hem igen.
Vi far som skållade troll mellan vänfikor, kusinträffar, stockholmsvänner äntligen i sin österlenska dröm, gammelfarmorluncher, 3-årskalas, hästtävlingar, gåsatåg, grillkvällar, skånska vänner i strandnära, renoverade sekelskifteshus, gåsamarscher, trädgårdsfester, mölleklättring, "ett glas bubbel i den vackra solnedgången" osv. Allt utöver vårt dagliga egna famljebehov som innebär power walk Falsterbo-Skanör ToR inkl bad, snäcksamlande och flafflaff. Roliga aktiviteter, men alldeles för mycket på två ynkliga dagar, av två dryga veckor som haft ett orosmoln över sig pga den utökade familjens trauma.
Till sist strejkar barnen, så vi åker hemåt.
"När ska vi sova i våra egna sängar?"
Fullt förståeligt eftersom en typisk nästsistadag i sköna Falsterbo ser ut så här:
utflyttstäd ur stuga, inflytt med stresslunch hos farfar, barnvagnsrally till dop, flytta ut alla dukade bord: det är sol!/flytta in dito: det tokregnar! (på dopkalaset i trädgården), kolla in i stugan igen: kan vi hjälpa lillfaster med 30-årsskivan?, bada/mata/lägga tröttskrikigt barn hos farfar, förmana storebror att hålla sig i skinnet på kusinpyjamaspartyt, 30-sekundersfix före festen, regnvått trädgårdspartaj i tält men kul! och fullständigt barnfritt, uppbrutet diskbråck (fn i hlvt jvl skt) - frossa - törs man ta morfin fyra timmar efter sista vinglaset?, barnen vaknar - var är vi och varför?, lugnar, lägger igen, morfin är grejen!
Vi mellanlandar i Sthlm inatt efter en roadtrip via Gbg (gammelmormor), Ulricehamn (hotellnatt), Gränna (bad), Tjugby (lunch med kusinhoppålek), Linköping (fika hos bästis Lisa). Åker till Grizzly imorrn fm.
Där ska vi bara vara rara å kära i varann.
Vi far som skållade troll mellan vänfikor, kusinträffar, stockholmsvänner äntligen i sin österlenska dröm, gammelfarmorluncher, 3-årskalas, hästtävlingar, gåsatåg, grillkvällar, skånska vänner i strandnära, renoverade sekelskifteshus, gåsamarscher, trädgårdsfester, mölleklättring, "ett glas bubbel i den vackra solnedgången" osv. Allt utöver vårt dagliga egna famljebehov som innebär power walk Falsterbo-Skanör ToR inkl bad, snäcksamlande och flafflaff. Roliga aktiviteter, men alldeles för mycket på två ynkliga dagar, av två dryga veckor som haft ett orosmoln över sig pga den utökade familjens trauma.
Till sist strejkar barnen, så vi åker hemåt.
"När ska vi sova i våra egna sängar?"
Fullt förståeligt eftersom en typisk nästsistadag i sköna Falsterbo ser ut så här:
utflyttstäd ur stuga, inflytt med stresslunch hos farfar, barnvagnsrally till dop, flytta ut alla dukade bord: det är sol!/flytta in dito: det tokregnar! (på dopkalaset i trädgården), kolla in i stugan igen: kan vi hjälpa lillfaster med 30-årsskivan?, bada/mata/lägga tröttskrikigt barn hos farfar, förmana storebror att hålla sig i skinnet på kusinpyjamaspartyt, 30-sekundersfix före festen, regnvått trädgårdspartaj i tält men kul! och fullständigt barnfritt, uppbrutet diskbråck (fn i hlvt jvl skt) - frossa - törs man ta morfin fyra timmar efter sista vinglaset?, barnen vaknar - var är vi och varför?, lugnar, lägger igen, morfin är grejen!
Vi mellanlandar i Sthlm inatt efter en roadtrip via Gbg (gammelmormor), Ulricehamn (hotellnatt), Gränna (bad), Tjugby (lunch med kusinhoppålek), Linköping (fika hos bästis Lisa). Åker till Grizzly imorrn fm.
Där ska vi bara vara rara å kära i varann.
onsdag 16 juli 2008
Skånes dyraste hus
är till salu.
För endast 75 000 000 kr. Som hittat, och nästgårds gula stugan. Bygget kostade drygt 100 sköna miljoner för ett par år sen. Och skapade ramaskri i byn. Mitt emellan alla sommarnöjen anno tidigt 1900-tal tornade denna luxuösa samtidsarktitektur upp sig. Nu gör sig folkhumorn påmind.
"Bara 65 000 000" står det på en handskriven lapp på den gistna grinden vid stugan intill skrytbygget.
Men vi stannar i 50-talsholken. Den är så mycket lättare att städa.
För endast 75 000 000 kr. Som hittat, och nästgårds gula stugan. Bygget kostade drygt 100 sköna miljoner för ett par år sen. Och skapade ramaskri i byn. Mitt emellan alla sommarnöjen anno tidigt 1900-tal tornade denna luxuösa samtidsarktitektur upp sig. Nu gör sig folkhumorn påmind.
"Bara 65 000 000" står det på en handskriven lapp på den gistna grinden vid stugan intill skrytbygget.
Men vi stannar i 50-talsholken. Den är så mycket lättare att städa.
Nya horisonter
Från playa Grisslan till kokande storstad. Och långbänkssammanträde som tar en hel dag.
Snabbt hem för att valla in familj på gränsen till nervsammanbrott i fullpackad bil.
Tre timmar senare, efter varnande bilolyckor som bildar sirapsega köer blir vi fredagsfrälsta. I en skogsdunge finner vi dagisbästisens omtalade fritidsprojekt. Missionshuset som Gud glömde.
Haleluja, vilken start på semestern!
Snabbt hem för att valla in familj på gränsen till nervsammanbrott i fullpackad bil.
Tre timmar senare, efter varnande bilolyckor som bildar sirapsega köer blir vi fredagsfrälsta. I en skogsdunge finner vi dagisbästisens omtalade fritidsprojekt. Missionshuset som Gud glömde.
Haleluja, vilken start på semestern!
SPAntastiskt
Att med strejkande rygg hoppa och leka med barnen, samtidigt som flyttutstädet hjälpligt görs (inför husutlåning) och samvetet förmörkas av jobbhögarna i datorn,
nej, det är sådär. Även om Roslagen är en lisa för själen.
Att då få en halvdags SPA inkl allsköns väldoftande mirakeloljor, rosenblad, tända ljus och jordgubbar hos vännerna, allt medan de passar virvelvindarna,
ja, det är en rörande vacker gärning. Har sällan varit så avslappnad.
Vänner som vet. Som inte frågar, utan bara gör. Eftersom de vet att jag sällan ber om hjälp. De är finast i världen.
Ett enda orosmoln skymtar på den skärgårdska, klarblå himlen. Ingen gentjänst går upp emot den här gesten.
nej, det är sådär. Även om Roslagen är en lisa för själen.
Att då få en halvdags SPA inkl allsköns väldoftande mirakeloljor, rosenblad, tända ljus och jordgubbar hos vännerna, allt medan de passar virvelvindarna,
ja, det är en rörande vacker gärning. Har sällan varit så avslappnad.
Vänner som vet. Som inte frågar, utan bara gör. Eftersom de vet att jag sällan ber om hjälp. De är finast i världen.
Ett enda orosmoln skymtar på den skärgårdska, klarblå himlen. Ingen gentjänst går upp emot den här gesten.
onsdag 2 juli 2008
Resevdelar sökes
Skärgårdsidyll ...
Dagledig med barnen.
Kvällsjobbar med havsutsikt.
Men är helt väck i hjärnkontoret.
Har otur när jag tänker, snällt omskrivet.
Skyller allt på knarket. Som hjälper mig att stå.
Missade att juni blivit juli och att barnen borde vara på kalas. I stan.
Diskbråck är ett litet helsicke.
Oavsett utsikter.
Kota till salu?
Dagledig med barnen.
Kvällsjobbar med havsutsikt.
Men är helt väck i hjärnkontoret.
Har otur när jag tänker, snällt omskrivet.
Skyller allt på knarket. Som hjälper mig att stå.
Missade att juni blivit juli och att barnen borde vara på kalas. I stan.
Diskbråck är ett litet helsicke.
Oavsett utsikter.
Kota till salu?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
