Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg

Göteborg ToR igår.
En känslostormarnas dag.
Medan det upprörda havet havet för en stund var helt stilla.

Sorgen efter en underbar lillkusin.
Glädjen i alla minnen som vi faktiskt har kvar.
Ilskan över livets orättvisa. Hjärnblödning vid 29, varför?
Tacksamheten över att han fanns här hos oss ett litet tag.
Saknaden som är kolossal och helt ogripbar.
Det kluckande skrattet som vi aldrig glömmer.
Smärtan hos föräldrarna som överlevt sitt barn, "det värsta som kan hända".
Lyckan i allt han lärt oss om att vägra se begränsningar.

Det sista avskedets dag. Desperationen hos föräldrar som tvingas begrava sitt barn. Demonerna hos en storebror som har mist sin lillebror, best man, gudfar till sina barn. Men det är ett smärtsamt steg framåt. Alla måste gå vidare. Överleva även det värsta.

Efteråt, när vi sitter i köket i ett hus till bredden fyllt av mormors och kusinens kvarlämnade världsliga ting, då kommer insikten om att storekusinen och jag bara har varandra kvar. En endaste kusin at ta vara på. Ta sig tid att lära känna, nu när länken mellan oss är borta.

Väcks av mina solstrålar i Stockholm idag. Och tror för ett ögonblick att gårdagen bara var en mardröm. Tvingas tillbaka till verkligheten av barnens gröttjöt. Känns som ljuv musik ... Möjligheterna är oändliga om man lever i nuet. Bestämmer mig vid grötgrytan att så ska jag hedra hans minne.

Min lillkusin vitamin.
Som kallade mig kusin josåfin.
Alltid med ett pillermariskt flin.