Sorg

Jag är helt tom. Håller skenet uppe hjälpligt dagtid, men om kvällen är kinderna åter gråtvåta och ett stort "varför?" ekar i mitt huvud.

Den gladaste, starkaste fighter jag vet, som oförtrutet kämpat mot orättvisor utan att någonsin nedslås av sin egen livssituation pga OI (Osteogenesis Imperfecta), är borta. Han var min kusin vitamin, och jag var hans kusin josåfin, alltid sagt med ett pillermariskt flin.

Världen behöver människor som T.
Och nu finns han plötsligt inte mer.

Varför?