söndag 22 februari 2009

Bilsamtal och bloggbråk

Har precis kommit hem från landet. Det tog sin tid. 30km/h på Norrtäljevägen eftersom bilar for i diken varje kvart.

Men det var rätt mysigt. Sönerna sov sött i sina stolar. Mumrik och jag hade varsin McD-latte, soul i högtalarna och massor att prata om. Viktiga saker. Nu när vi är föräldrar. Håller f ö med min gamla pennfajtarkompis från förr, numera hela Sveriges hata/älskaobjekt Linda Skugge, i bloggbråket. You go girl! För lite drygt fem år sen var jag också en Ebba. På en enda punkt: fröken-duktig-syndromet. Väggen kom farligt nära. Då. Men mitt i eländet skedde ett medicinskt mirakel. Och sen dess är allt väldigt annorlunda.

Mumriks och min ostörda bilsamtal inte minst. Då pratade vi om kommande måste-upplevas-nu!-spelningar, filmer vi ville se och storstäder vs regnskogar vi skulle besöka, vart nästa skidresa skulle gå, vilken båt vi borde borda på nästa seglats ... i all oändlighet.

Idag pratade vi om storebrors filosofiska samt smått dramatiska sida. Allt är verkligen svart eller vitt när man är 4½. Och lillebrors hjärtesorg när bästisen väljer att leka med flickor i stället för med sin pojkvän. Kärlek vid 2 och 10 är inte lätt.

Men visa saker ändras inte, oavsett om man är morsa eller partyprinsessa. De tunga samtalsämnena. Som melodifestivalsföljetången. Varför i hela världen kunde ingen vettig människa ge förra veckans vinnartrummis en tubsocka att stoppa i trikån???

Eftertankens kranka blekhet

Baksmälla?
Nej, jag är bara lite trött-förkyld. Faktiskt.

Joråsåatte trots att jag var kärringklok som en bok och endast drack lite bubbel samt ett (1) glas vitt till maten - rött kan ju i värsta fall förorsaka huvudvärk - så var jag tröttförkyldare än innan balunsen. Dagen efter kvällen före. Så att säga.


Varför är det så svårt att bli medelåders?

onsdag 18 februari 2009

Har morfar blivit frälst?

Helt surrealistisk upplevelse.

Morfar ringer och uppmanar de tröttkörda, postinfluensaglåmiga föräldrarna att ta oss en trevlig tisdagskväll.

- Jag bokar tågbiljett och tar hand om barnen. Ni behöver roa er!

För bra för att vara sant, resonerar jag och hastar till dagis som vanligt. Precis när jag sitter fast i tubtrafikens enkelspårskörning ringer morfar och barnen som glatt berättar att de redan är hemma och spelar ett sprillans Fia med knuff.

Så jag handlar, slänger ihop en oxpytt till spelarna, som de äter utan tjat och gnat eftersom morfar är med. Allt medan jag duschar varmt och länge, fixelifixar och tar på fina stassen.

Precis när jag kommer ner för trappan igen hoppar barnen i sina pyjamasar kryper upp i morfars knä för sagostund. Klockan 18!

Så jag smiter, med ett fånigt leende på läpparna, för att dejta mannen på stor galej i Stadshuset. Champagnen flödar, välgörenhetsvinnarna berättar rörande historier om sitt engagemang och såväl sill & västerbotten som mjälla pärlhöns inmundigas. Allt toppas av Nobelmedaljen i mörkaste choklad.

Sen var galamåttet rågat, så vi dansade hemåt i stället för att valsa i de fina salongerna. Mycket mätta, trötta men belåtna.

Detta kan lätt bli en vana.
Morfar ska få presentkort på SJ!
Barnbarnsfrälsningen kan fortsätta.

måndag 16 februari 2009

Dagens hjälte snart 4½

Jodå, mannen fick VAB/VAF:a.

Vaknade med 40,5, tog en dusch och svimmade. Ensam hemma med barnen. Lågt blodtryck toppat med feber är en halvbra mix. Så den lille storebror trippade nedför trappan, hämtade en telefon, ringde och sa:

- Pappa, kom hem!

Sedan tog lillebror luren och förklarade:

- Mamma har simmat i duschen, men varför dä? Dä ä mucke lättare å simma i badkaret.

måndag 9 februari 2009

VAB eller VAF?

Förra året vid den här tiden var vi i solen.
Missade alla influensor, förkylningar och kräksjukor.
Hade inte en endaste VAB-dag 2008.
Bra val.

I år satsar vi på vintersport.
Men tillbringade större delen av skidhelgen inne.
Med 1 m frestande, helt perfekt nysnö utanför fönstret.
Eftersom barnen har 40,5 i feber, snorar och slemkräks.
Dåligt val.

Idag har jag skött om kräkande, bräkande, yrande, snorande skruttar.
Samtidigt som jag själv skriver spöklik copy inför pressträff.
Och ser flourescerande febermoln fyllda av Slimer. Har 39 i örat.
Ett lika korkat som läskigt val.

Imorgon får mikromjukisen vabba.
Eller så inför vi VAF.
Vård Av Fru.

fredag 6 februari 2009

Par i hjärter


Lyssnar på Dean Martins Unforgettable Love Songs.
Hör farmor och mormor nynna från andra sidan.
Thank God for Spotify.
Gotta lov'em.

Funtar på den kommande kärlekslördagen.
Vi vill gärna gå på vännernas par-i-hjärter-kalas.
I gamla hemstaden. Men mormor är på bröllop.

Så vilken stackare kan vara barnvakt på Valentines?
Måste vara värsta tänkbara skymfen att bli tillfrågad.
"Vaddå, trorunte ja har nån date eller?"

Hoppar det.
Speciellt efter tjuvlyssningen av tonårsbrudar på tuben.
"Ska va barnis på Karlaplan. Fatta orka, dom e så jäla blåsta, fattar inte att ja har flunsan, sånt smittar fan. Men de e ju fett bra med cash för å sätta snorungarna framför teven nåra timmar."

Visst får vi skylla oss själva som aldrig vågat hyra in extern barnvakt. Men hur får man tag i guldkornen?

onsdag 4 februari 2009

Ankdammen del 3


Ankdamm, litografi av Lasse Åberg


Tillfälligheter? Sammanträffanden?
En liten värld? Eller horisontell?

Jag vet inte längre.
Här kommer, helt oväntat, del tre av ankdammshistorien.

Vi var hemma hos goda vänner, delaktiga i nämnda ankdamm, nu nyinflyttade i pittoresk tjugotalsvilla. Kom att tala om att köpa läge eller köpa drömhus. Och huruvida man är asfaltsblomma, radhussvensson eller villavän.

Mannen min berättar om sin favoritexkollega, uppvuxen i Vasastan, som flyttade till världens ände men höll på att förlora förståndet och familjen och därför tog med sig livet hem igen. Till mammas gata. Frid och fröjd. Och barnvakt på nära håll som perfekt bonus.

Vännerna gillar historien och berättar att farmor gjort samma sak men precis tvärtom. Köpt gigantiskt hus i yttepytteby i lantlig idyll, dock vid vägs ände. Med böljande fält, hästar, skog och bilskrot som närmaste grannar.

Det låter bekant, så vi jämför historierna och inser att de har förbluffande många likheter. Och självklart - mikromjukisens underbara fd chef har sålt sitt hus till min exjobbarkompis svärmor. Hur stor är sannolikheten för det?

Och vilka är oddsen på att vi som inte träffat våra gamla seglarvänner på ett par år skulle börja nysta i just den historien?

Min tes prövas hårt.

Baby boom

Första veckan i juli kommer inte mindre än sex nära vänner nedkomma med bebbar.
Alla blir förstagångsföräldrar.
Lyckliga, lyckliga dem.

Och tänk vilken höst de hade.

In da hood

Står på trappan till Medis, efter spelningen.
Halva kompisgänget är samlat, då storebror, 4½, utbrister:

- Jag vill åka hem. Till stan. Å fika på Vickans hemma på vår gata.
- Men vi är ju i stan. Nu ska vi till mysiga Pause!
- Det här är inte stan. Det här är Söder.

Konservativ? Inte alls.

måndag 2 februari 2009

Mora träsk på Debaser


Förväntansfull kö runt hela Medis.
"Grabbarna är grymma. Jag har sett dom fyrtiofyra gånger."
Berättade killen bakom oss.

Nostalgitripp en gnistrande söndag.
Med dagishjältarna som hållit på sen 1971.
Exakt samma repertoar nu som då.


Fullsatt, folkligt, festligt.
Publiken var i fullkomlig extas.

Och barnen var också lite smått förtjusta ...