Tillbaka

På exakt den plats där jag föddes
(BB på BV då, för 33 år sedan)
kämpade jag mot elak sjuka och vann
(Hematologen, plan 5, för nio år sedan)
och är tillbaka för att finnas för farfar
(Thoraxintensiven, plan 6, nutid).

Fruktansvärt och omtumlande men väldigt tryggt att vara tillbaka på ruta ett. Funderar för första gången på att flytta hem.

Etnisk minoritet

Mumrik fyllde i en enkät på jobbet.
Och självklart kryssade han i JA-rutan vid frågan:

"Tillhör du en etnisk minoritet?"

Det är inte lätt att vara skåning i förskingringen.


Så när jag avbeställde våra kataloger ändrade jag hans titel till det mest passande.

Är du miljömedveten?

I vår entré ligger det just nu en stor hög telefonkataloger. Levererade av Posten i lördags morse. Jag har aldrig (i Sverige) fått post utdelad en lördag, men papperstegelstenar som ingen vettig människa använder är ju viktiga, så självklart!

Men hallå, kan vi tänka på miljön ett tag?

I år delas 5,5 miljoner telefonkataloger ut. Rätt onödigt när alla moderna människor letar telefonnummer via hitta.se eller eniro.se. Katalogen belastar miljön genom transporter och papper. (0,7% av Sveriges förbrukning.)

Så avbeställ katalogerna. Tar en minut av din tid och du gör en insats för miljön. 2007 var det enbart 3500 personer som avbokade. Några fler borde tänka ett steg längre. Avbeställ här!

Dumskalle

Vill helst hålla handen, finnas där och gärna prata om framtiden.

Men måste först bli av med bihåle- & öroninflammation samt halsinfektion. Som iofs inte smittar, eftersom jag dragit runt på eländet sedan mitten av oktober.

Hur dum får man vara?

Hopp och förtvivlan

"Man måste vara pragmatisk."
Så säger pappa.

Det är svårt när kinderna är gråtvåta.
Snälla farfar, kämpa och bli frisk igen!

Beaucoup fish

... med Underworld är soundtracket till helgrapporten, som summeras:

Frossarlördag i sol och sjuk nyttosöndag i totalt mörker.
(Så slipper du läsa mer. Men ni som bad om det får hela helgen här.)

Fantastiskt soligt och klar lördag. Promenad. Tjejbrunch med oldies but goldies från barndomen och tonåren. Presenterades som As äldsta vän för pojkvännen som kom och vände. Jo, man har blivit rätt ålderstigen. Helt klart. Men konstaterades även vara längst i de kortas skara. Alltid något. Fantastisk mat och dryck i den varsammast renoverade våning jag skådat. Satte igång farliga drömmar om sekelskiftesboende. Och inte millennieskiftesdito.

Tog bussen hem, till nästa dukade bord, hos andra familjen E. Träffade min egen familj där. Barnutfodring först. Sedan de vuxnas tur. Mycket praktisk lösning. Alla nöjda och glada. Speciellt Pippi och lokföraren. Otrolig crossovermiddag. Fascinerande smakupplevelse! Som blir ny favorit; kött och fisk på samma gång. Med Systemets rekommenderade matchning till. I stor, fin lägenhet. Reviderar drömboendet: Högt i tak och högt upp i huset. Med balkong och kakelugn. Och stora fönsterpartier. Minst 120 m2. Det låter väl billigt?

Söndagen var allt annat än lyxig. Sjuk, igen. Blir aldrig frisk, snarare. Går och drar på samma elände som blossar upp en gång i veckan. Men mormor & Nösta kom som räddande änglar. Hade med sig tidiga julklappar. Triptrap till lillebror och klädskåp till övriga familjen och övre hall. Montering ingick. Medan jag lagade fisk, som alltid. Mumrik och barnen hade tvättat fönstren på morgonen, vilket uppskattades mycket av pedantisk svärmor som givetvis såg en missad insida hon måste upplysa om. Hon menar säkert väl, men jag har svårt att vara en skånegås som allt rinner av i de situationerna. Tur att Mumrik är äkta.

Tog en sen återvinningspromenad. Får ångest av att vara inne och uggla en hel dag. Det är väl därför jag aldrig blir frisk. "Man måste ju göra saker!" Så vi städade källarförråden i jakten på ljuset i tunneln ... ja, juleljusen alltså. Hängde upp vit, gigantisk stjärna. Barnen exalterade. De fick en halmstjärna i sitt rum och sjöng Blinka lilla tills de somnade. Även vi trillade i säng och sov 20 till 08. Hela familjen. November äter upp alla energi.

Välkommen december, med tomtar på loftet, stress, familjefejder och köprekord. Allt är förlåtet. Bara den här eländiga skitmånaden tar slut!

Cirkus cirkör

Foto: Martin Boberg

Fredagens väder och lek:
02.00, stjärnklart
- Skulle inte du sova med sömnapnémätarutrustning inatt?, frågar jag sömndrucken äkta hälft.
Sagt men ogjort så jag hjälper honom på med elektroder och diverse makalösa manicker.

03.00
- Mamma-pappa! Det är ett spöke i mitt rum!, ropar storebror.
Lugnar honom med att såna inte finns.
- Nä, det var ju bara spöklampan!, säger han, men vill sova i stora sängen en stund. Förbannar mig själv för att ha fallit för design i stället för gullgullnattlampa.

03.02
-Hjälp! Det sitter ett spöke på pappas hand!, ropar storebror.
Lugnar honom igen och försöker förklara att det bara är en rödblinkande pulsmätare för att se om pappa lever ...

08.00
Grusiga ögon, täppt näsa, halsont.
- Det är natt ute. Jag vill sova mera., säger lillebror. (Visst pratar han rätt bra för att vara 1½?)
Men vi går upp efter en sagostund. Frukost, tandborstning, påklädning och dagislämning i solsken. Både mentalt och reellt.

09-15
Morgonpromenad i halvsol. Behöver energi för att orka jobba. Torsdagen halvsov jag mig nämligen igenom. Järnbrist ger hjärnbrist. Kontoret går på halvfart.

Otrogen snabbfika med kvarterskompisar. Den vanliga boendedebatten tar fart. Men några av dem som letade hus har tänkt om. Heja urbaniseringen!

Skyndar hem till väntande schäslongjobb. Fem telefonintervjuer. Skrivflöde. Kompenserar för gårdagens kramp. Tilltagande drag i ventilerna.

Trogen lunch (på V) med alltid lika glada I, trots hällregn. Fantastiska nyheter om fritidshus och familj. Försöker förbättra järnvärdet, men faller för fisken. Jag är fullständigt obildbar. Men fyrfota djur är svårsmälta.

Viktigt planeringssamtal med framtida chef. Spännande. Men blir lite orolig. Har inte haft fasta tider sedan 2001. Nu ska jag tilbringa två dagar i veckan på ett kreativt kontor. Är ju rena drömmen, men jag gillar samtidigt min fria tillvaro extremt mycket. Tanken med det nya åtagandet är att jag ska plocka russinen ur båda kakorna. Kan det lyckas?

Parallellgrannen och vännen från förr kommer på fredagsfika. Mysig musiklek om än lite lätt hysterisk med mina efterdagiströtta prinsar. Storebror är plötsligt treårstrotsig ena sekunden för att nästa vara en ömhetstörstande liten skrutt. Mitt jonglerande med akrobaterna gillas dock av lilla solstrålen S på första parkett. Och bröderna gör allt för att behaga "söta bäbisprinsessan". Konkurrens om hennes gunst anas ...

18
3/4 myser i soffan. Främste försörjaren förser familjen med föda (perfekt rallykallewok).

20
Hela högen i höstacken. Tilltagande kyla ute. Hopp om snö väcks innan lampan släcks.

22
Vi vuxna vaknar. Huvudvärk, bihåledunk (etc) igen. Tredje gången inom en månad. November är en sjukt sjuk månad som inte bör tillbringas i Norden. Borde ha förlagt vinterresan med vännerna till NU i stället för i jan-feb. Lite smärtstillande, avsvällande (tack igen, doktor Kärlek) och Fyrans fredagsnöje får oss på fnissigt humör.


Well, crazy Friday went bananas but cozy, at last.

Bröllop på Facebook

Fick ett meddelande på Fb:

"På fredag gifter vi oss!"

Det är ju fantastiskt att deklarera en sådan livsavgörande tilldragelse genom att ge klubbkompisarna rabatt i butiken, via Fejan. Dock till barnens stora förvåning.

Liknande scenario utspelade sig förra året i min närmaste familj. Vi fick veta det först efteråt. Men precis innan lillebrors dop. Stor förvirring. Hur ska vi hinna köpa present? Det gjorde vi inte, så morfar har fortfarande inte fått nåt. Men vi väntar ju på den utlovade festen! Styvstorebror sprang faktiskt också till vigselförrättaren i smyg. Tråkig (men förståelig) trend för familj och vänner. Vi vill ha mera kalas!

Så stort grattis till de unga (hrm) tu.

Vi skålar i Lanson Black Label, en dunk-i-ryggen-gåva som Mumrik fick av chefen, i svart bävernylonväska. Sånt tror vi gillas av brudgummen.

Player med ryggont

Datanördar har ömmande ryggar.
De sitter illa. Väldigt länge.
Rör sig för lite. Äter fel.
Blir tvångsomhändertagna av soc.

Eller vaddå "de"?
Det är ju oss det gäller!

Alla kontorsråttor.
Bloggberonde.
Och jippie-jag-har-578-"kompisar"-på-fejsboken-människor.

Och nu ska jag bli del av datorgenerationens förfall.
I månadsskiftet startar mitt webbuppdrag på det multinationella dataspelsföretaget.

But I ain't no player.

Svampbob Fyrkant

Tänk att Swing är så poppis.



Och då menar jag inte dansen ...

Sinnesförvirring eller bristsjukdom?

Järnspikar!, är ett utmärkt uttryck.
Nästan lika bra som Attans rackarns!


Vännen och sångfågeln P med dotter kom över på lekfika. Barnen hade skoj och vi kunde diskutera favoritämnena; musik, relationer och bristen på bra barnprogram.

Jag tappade dock tråden ideligen (samt tålamodet när T tokade). Så när flickorna W skulle gå, säger söta P:

- Hur är det? Lider du av någon brist?

Huvudet på spiken. Jag saknar alla små, grå hjärnceller som oupphörligen går mot ättestupan. Och har en släng av anemi. Det är uppenbarligen ingen bra idé att dricka doktorns föreskrivna glas rött om dan' utan att äta biff eller blodpudding till. Dåligt med järn i sushi ...

Snygg, söt och äppelkäck

Tidernas bästa måndag ...



foto: Jesper Frisk

... tilbringades med världens bästa lisor, Snygg-Lisa, Söt-Lisa å så frk Äppelkäck, på en konsert med Kent. Ravekommissionen var samlad!

Dubbel espresso och Malaga Virgen före (för att undvika insomnia) och Rioja reserva med manchego och kvitten efteråt på baren i gamla skatteskrapan. Opera i orange WC utan extra kostnad. Det blev som en mininuckeklubbskväll eftersom P var med. Alla minnen inkluderade. Och "tänk om"-funderigar. Väldigt barnförbjudna. Men såna, barn, är det hittills bara jag som har. Vilket är det oavgjort konstigast av allt.

Spelningen var bra. Inte den bästa, men bättre än den senaste (tält på Storängsbotten försommaren '05). Det roligaste inslaget var killen framför oss som spelade luftgitarr oavbrutet. Mäktigast var givetvis de gamla godingarna; mina raverävar och bandets tidiga 90-talslåtar.

Men mysigast av allt var att barnens låtsasmoster sov över. Flytta hem igen, snälla!

Smidig släktträff

Dagens Zlatan:
"Det är roligare att avgöra hemma ju!"




Fredag:
familjemys (efter kaos)

Lördag:
Solig heldagspromenad (kvartsmara i stan') med stopp för lägenhetstitt och Mojolunch med farfar & snart uppflyttad faster/gudmor. Eftermiddagsmingel med storebror i Fältan. "Jag ska hjälpa Tomten att hitta julklapp till lillebror faktiskt." (Alla var där, är en sliten fras ... som stämmer. Dessutom finns ju allt i vårt närmaste köpcenter. Varför spendera en heldag i City? (Oj, vilken lång parentes.)) Lyckad fina-fisken-middag med utökade familjen. Valde vänner, vino fino & rökig whisky i stället för mållös bortamatch den här lördagen.

Söndag:
Lunch med morfar & Atti, tvångsluftning av seg morfar på kort djurgårdsvarv. Avyttring av babyskydd (till faderns stora sorg - no more babies, med yttepyttig brasklapp; OM det i en avlägsen framtid skulle bli aktuellt med ytterligare familjemedlemmar är den gamla bilbarnstolen omodern) som ska hysa styvkusin. Smarrig fika hos nyinflyttade gamla bekanta och numera dagiskompisar i spatiös våning med fiskögspanorama, "smart eletronik" och vinkällare som ingår i månadsavgiften. Nybyggen är inte illa!

Och sedan infann sig tröttheten som fick mig att glömma allt. Middag är exempelvis helt överskattat. Dock var man och barn av annan åsikt.

Sjukt harmonisk?

Plats: Grev Turegatan, utanför Grodan
Tid: Lördag 17/11 kl 12.30
Situation: Tre killar i 25-årsåldern i casual-öfre-Saturday-outfit spankulerar gatan fram och snackar högljutt om icke närvarande person.

- Asså han har blivit så sjuuukt lugn å harmonisk på sistone. De' e' ju fan crazy.
- Ja, haja! Han som va' as-cool förra veckan liksom å helt inne på karriärsprylen, han har ju fan svårt å få ihop sina åtti timmar i veckan på byrån nu. De' e' fan sorgligt asså.
- Äh, killar, honom kan vi fan inte hänga med. De' fattar ju ni också.

Slutet på sjukdomshistorien?

För den intresserade - upplösningen på host, hostföljetången:

Maken ringer dagis för att meddela att han är på väg för att hämta lillebror, som ju var dålig enligt uppgift.

- Men han är frisk! Sover middag nu, men har ätit, lekt och varit lika glad som alltid. Varför måste du skynda dig att hämta honom?, säger våra guldklimpars favoritfröken som alltid har stenkoll på just dem.

Förbryllande! Men glad nyhet. Olika besked beroende på vilken förälder som kontaktas eller vem i personalstyrkan som informerar?

Så maken jobbar vidare, strebror vilar sig pigg hemma medan jag jobbar för högtryck. Lyckas t o m telefonintervjua en universitetsrektor, en departementschef och en minister medan storebror lugnt leker med tågrälsen.

Vi hämtar lillebror, leker lite på vår gård med dagiskompisar och går sedan hem. Då utbryter ett litet helsicke. Båda barnen behöver mer kärlek, närhet och uppmärksamhet än vad stressad mor för tillfället kan uppbringa. Försöker nämligen styra upp den stundande släkthelgen samtidigt som sönerna har vattenlek i badrummet. Lillebror halkar och behöver tröst, varpå storebror blir svartsjuk och tar sig uppmärksamhet genom att bli lidande, kvidande bebis.

Då kommer min riddare galopperande hem på sin vita springare. Utan att blinka byter han finmiddagen med ex-caparna på trevlig lokal mot pannkakskaoset med galna familjen på hemmaplan. (Måste erkänna att jag själv hade suckat ljudligt i samma situation, tyvärr.) Hjältemodigt räddar han kvinnan på gränsen till nervsammanbrott. Som i ett trollslag är allt förändrat. Stormen bedarrar, lugnet hägrar och fredagsmyset kan infinna sig.

Det är kärlek!

Fåret, räven och kålhuvudet

Fårskalle.

Hämtar alltså sovande storebror på dagis. Bäddar ner honom i vagnen och hinner exakt tvåochenhalvmeter innan föreståndaren (F nedan) sticker ut huvudet och meddelar:

F:- Lillebror är också dålig. Gå hem med storebror och kom tillbaka och hämta lilleman sen'!
J:- Hurdå? Ska jag lämna storebror ensam hemma då eller?
F:- Nej, det är klart ...
J:- Om han redan sover inne på lilla vilan kanske han kan få fortsätta med det tills pappan hunnit tillbaka från jobbet?
F: - Vaddå? Ikväll alltså?
J: - Eeh, nä, utan nu genast givetvis.
F: - Jobbar han halv dag?
J: - Nä, men ja, nu blir det iofs så. (Mkt förbryllad, vad är grejen?)
F: - Vad härligt med halvlediga mysfredagar!
J: - Jätte-härligt med mysvabb, eller vaddå? ... Men är det okej?
F: - Du måste hämta lillebror direkt när du lämnat storebror hemma!
J: - Men hur? Jag lämnar honom inte ensam. Ska jag lägga dem ovanpå varandra i vagnen, eller? (Gråtfärdig)
F: - Nejmenherregud, det går inte. De sover ju ser du väl!
J: - Exakt! Får pappan hämta om en stund?
F: - Så han slutar tidigt idag?
J: - Suck ... tillbaka på ruta ett.
F: - Vaddåförnågot?
J: - Glöm det. Trevlig helg!

VARFÖR är det självklart att mammor ska fixa allt när det handlar om de gemensamma barnen? Vi vabbar hälften var. Gör lika mycket hemma. Olika saker, jämnt fördelat. Men enligt den lite äldre generationen är det mer naturligt att mamman anstränger sig lite mer. Tar det huvudsakliga ansvaret.

Min ömma moder är inget undantag. Konstigt nog. Feminist, som alla andra i hela världen, och egen företagare.

M: - Så maken vabbar? Går det?
J: -Eh, ja. Varför inte?
M: - Men jobbet då?

Rosenrasande dotter regrederar till tonårsstadiet och avslutar samtalet abrupt. Vi måste väl sköta våra jobb båda två? Utan fast anställning är jag dessutom mer sårbar (egen låda). Ingen annan gör jobbet. Har jag tagit på mig ett uppdrag måste det ju utföras. Men visst är det lyxigt att kunna välja sina jobb och ha fri tid. Men inte så mycket fritid.

Ropa aldrig hej ...

... innan barnet slutat hosta helt.

Storebror har sin andra feberfria dag och fick äntligen gå till "världens bästa dagis faktiskt" i morse. Lite hostig, men enligt läkaren smittar det inte och "alla hostar ju nu".

Men ack den dagislycka som varar ... måste hämta liten skruttis som somnat rakt ner i lunchtallriken. Ska bara låta honom sova lite först.

Fredags - host - myset kan börja ...

Positivt tänkande

När refluxsonen kräks nedför hela trappan och solstrålande lillebror leker i vilhörnan/leksaksförrådet därunder tänker jag;

"Åh, vad bra, nu finns det ingen ursäkt för att inte tvätta dammigt överkast och en miljon nallar, dockor, bollar och bilar längre. Får inte glömma att bada barnen först bara."

När man vabbar finns det alltid något spännande att göra. Livet är fest ...

Ledarskap i hästväg

Äntligen!

Enligt en avhandling skapas ledarförmågor i stallet. Inte bara ömma mödrar, som man tidigare "bevisat". För det är ju 90 % tjejer som vistas där.

Hästlivet är tufft. Vilket få tycks förstå. Inget för veklingar. På gott och ont. I nämnda avhandling ser man till det goda. Kvinnliga chefer drillas redan på ridskolan. Vad bra!

Vad som inte framkommer är hierarkin och härskarteknikerna som i vissa fall råder. Ingenstans skapas så tuffa tjejer. Med skinn på näsan, hårda nypor och viljor av stål.

Så det är tur att man kan pussa på en varm mule när det blir för kallt klimat i stallgången. Men visst är det gott att stalltjejera blir tagna på allvar.

Från partaj till måndagsångest

Efter en perfekt helg är det plötsligen mardrömsmåndag.

Kronologiskt:
Lugn fredagkväll med alla nödvändiga tillbehör.

Solig, rolig lördag med biopremiär + café för storebror och kompisen E med mammorna i släptåg. Eller var det tvärtom? Mötte upp papporna och småbröderna som varit på promenad. Inomhus. På Clas Ohlsson ... Alltså det här med cementerade könsroller, va?

Well. Utsökt vuxenbrunch på Mornington, medan barnen sov(!) framför brasan. Frukostbuffé, kallt och varmt smörgåsbord, juicer, kak- och tårtparad, kaffemeny, men bäst var smoothisarna. Och juicepressen som visade IQ-nivån. Dit var det lång kö. Eftersom klientelet mestadels bestod av dageneftersinglar eller trötta par utan barn. Träffade kompisar, av den senare sorten. Slogs av hur länge sen det är som vi var som dem. Skillnaderna är många, men likheterna fler, som tur är.

Förfest(!) hos vännerna på tidiga kvällen. Vi skålade med Kaknästornet medan alla barnen lekte flyttbil. En synnerligen innovativ idé som E kom på; "Om man bär ut alla barnmöbler och ställer dem under trappan ..."

Sen var det rajrajraj på partajtajtaj för mig. Vännen C firades ordentligt. Åh vilket party! Champagne, smårätter, drinkar och singalongbattle natten lång. tog mitt förnuft till fånga vid halvtre. Den dyra taxifärden hem var värd varenda krona.

I söndags var jag trött men glad. Power walk med vännerna, sovande barn i alla vagnar. Lovely day for a pic nic. Sen vände det. Precis innanför dörren där hemma kom gärdessjukan ikapp oss. Storebror med reflux hostade tills han och kräktes. Feber. Och gråt.

Och nu mår hela familjen nästan lika dåligt. Måndag: maken vabbar - jag är på möte hos spännande företag. Är dock inte helt taggad. Befinner mig i prefeberdimman. Vill ändå gå på kören på kvällen; "man brukar ju få så mycket energi då". Sträng blick från klok man får mig att kasta in handduken. Somnar med barnen kl 19. Och vaknar varje timma av storebrors feberyrande och hostningar.

Idag har vi varit inne hela dagen, småkillarna och jag. Och Snusmumriken har till slut fått ta över mitt ogjorda däcksbytarjobb. Jag grejar det inte med bultande huvud. Törs dessutom inte köra i dagens nysnö med sommardäck. Men det klarar Rally-Kalle. Love ya!

Och nu vaknar barnen.

Kött blir kräfta?

Just nu på nyheterna: "Kött är cancerframkallande".
Och jag som fått i hemläxa att lära mig äta fyrbent för att fixa järnvärdet. Men ursäkta, exakt vad är INTE cancerogent?

Och haha, vilken tur att jag redan haft en form av den elaka sjukan!
(I min värld får man, ja man nästan måste skämta om eländet.)

En klok onkolog säger nu att man kanske inte ska leva i skräck för cancer hela livet, utan leva ett rikt liv så länge man kan. Sant!

Vi ska alla dö en dag. Rätt många dör av cancer. Trist, ja visst. Men så är det.
Ingen vill dock dö i förtid, så skänk en slant till cancerforskningen!

Fredagsmys

Skumpa och mörk choklad.
Summerar veckan som varit.
Planerar helgen.
Och slötittar på utröstningsmomentet i Idol.
Har inte föjt spektaklet i år. Vet alltså inte vilka de där discosnörena är.
Men blir lite ledsen när den vackre pojken med knarrig stämma åker ut.

Jesus var också missförstådd.

Korr & porr AB

Jodåvars. Trött morgonmöte. Mkt knappkaffe.
Kryddat med lite porrfilmsreferenser?!

Hur gick det till?
Men jag vakande iaf ur dvalan.
Det tog hus i helsicke. Om man säger.

Morr. Porr. Och korr.


Har aldrig sett en dylik rulle, vilket tydligen gör mig till en hämmad, pryd relik. Må så vara, men jag hittar mina kickar någon annan stans. Objektifiera aldrig en person. Kvinna eller man kvittar.

Heja Abbe

Imorrn bitti kommer jag vara trött på mötet.
Av en GOD anledning.

Har läst en hel blogg.
Gråt och skratt.

Missa inte!

Pk på öfre?

Vem har givit oss en flaska Cono Sur Merlot Reserva, årgång 1994?

Det chilenska vinet var delikat men finns inte att få tag i någonstans. Inte ens på webbplatsen, som är finfin - lite långsam - men inbjudande. Vinhuset är världens första gröna (ekologiska). Garanterat låga koldioxidutsläpp vid transport.

Så, pappa, nu kan du pensionera dig från chefsjobbet för att i stället bli vinimportör på allvar! Och lekmorfar. :-)

P.S. Jepp, vi har äntligen börjat nalla på vinförrådet. En vanlig onsdag! Men det är på läkares ordination, för S hade rätt (igen, du får bli min husläkare!). Mitt järnvärde är under all kritik, så jag ska äta biff och dricka rödtjut. N grejade biffen, som säkert var mör, väl tillagad etc, men för mig som är urusel på kött smakade det bara ... kött liksom. Men vinet var gott! Vem ska jag tacka? D.S.

Green day

Idag är mina barn gröna.
Inget ovanligt iofs.

Men idag är det dagismaskerad med tema grönt.
Naturbarn som de är.

En groda & en Robin Hood skuttade iväg imorse.
Och möttes av drakar och demoner med grönfärgat hår!

Det är intressant att se hur föräldrar lägger ner sina själar i barnens utstyrslar. Vi nöjde oss med gröna kläder och varsin utklädningsmössa som de säkert tar av sig direkt.

Alla former av hets skall stoppas medan det är i sin linda.
Typ kalashets, hetsätning och gröna huliganer.

Heja blåvitt, heja blåvitt ...

Hästmusik?

Nej, jag gillar inte country. Hästjazz, sägger pappa. Håller med. Men jag gillar hästar och musik.

Liksom sönerna. Helt indoktrinerade trippade de ner för trappan i morse och satte på Kents nya, som ljöd på båda etagen. Överlycklig mor dansade i duschen. Jag har lyckats med musikuppfostran! Maken är inte lika förtjust, men lagade ändå frukost taktfast vispande i gröten.

Och jag förstår barnen. Häst på omslaget och bra morgongympamusik. "Dansa lite!", sa lillebror och skakade rumpan. Han har inte världens koll på de där ännu. Dansar hip hop till det mesta.

Men de är alltså tilbaka. Kvintetten har blivit en kvartett. Färre som får dela på stålarsarna. Har följt dem sen de var osajnade.

Inte stalker, bara hang around. Som gav upphov till gullig historia. Några kentare slocknade hos JU efter en spelning på Kalmar nation. Söta L ville sova vidare och stängde av väckarklockan. De svartklädda missade nästan folkabussen hem till Tuna. Ursinningt uppbrott. Skamsen L. Men roligt minne så här långt efteråt. Och nej, mina väninnor är inte groupies. Bara väldigt gästvänliga. Så nästa gång bandet var i stan sågs vi igen. Riktigt reko killar. Som sen dess dykt upp i olika, mindre sammanhang. Världen är ju så liten. Eller horisontell. Dock utan sexuell anspelning. Man rör sig bara i samma lager. Emellanåt.

19/11 är det dags igen. Två år sen sist vi sågs. Eller Snyggis, Sötis och jag såg dem, snarare. Övernattning icke aktuellt för L & gubbarna. De har ju råd med hotell. :-) Men det blir förhoppningsvis en minst lika bra konsert som back in the day. Nån' som ska dit?

Ångest

Vi har åtta föräldrar.
Skilsmässobarn som vi är.

Min stora fasa är att vi ska bli som dom.
Då tvingas våra stackars barn göra ännu fler omöjliga val.

Från midsommar är maktkampen igång.
"Känn ingen press, men hur ska ni göra?"

Oavsett teknik så är det olidligt.
Detta att aldrig vara alla till lags.

Så det förra inlägget stämmer inte.
Julen är avskyvärd.

Status quo

Åkte till landet i höstmörker. Men vaknade kl 06 i en vacker vintervärld. Stora, vita flingor singlade ner. 1 dm nysnö!

Storebror ville genast ut och testa mina gamla lagg. Lillebror förstod absolut ingenting. Har nog inget minne av förra vintern. Mumrik förblev ovetandes enär han snusade ännu.

Förmiddagens var givetvis helt fantastisk. Sen' smälte allt förstås medan vi sov middag. Alla fyra. I FYRA TIMMAR! Hur sjukt är det?

När vi vaknade var det mörkt och novembergrått igen. Snön och julstämningen måste ha varit en önskedröm. Eller var det någon annan som såg ljuset i tunneln?

En vacker saga. Eller en påminnelse. Dags att boka däcksbyte?

Skånepågar och spöken

En ny, fräsch och oförstörd styrelseordförande från Helsingborg. (Pratar som kokstina.)
En halvgammaligemet men purung verksamhetschef från Trelleborg. (Låter lite som kaffetanterna.)
Å så jag. Spökskrivarkonsult från uppsalaslätten. (Dialektlös.)

På möte.
"Känna lide på varann".
För att utföra framtida storverk.

Blir nog ett kreativt och intressant samarbete.
Möjligen fyllt av kommunikationsproblem.
Skyller redan nu allt på accenten.

Jag förstår ju bara malmöitiska.