Tack alla fina!

En läsare har via mail påpekat att jag kverulerar en smula i bloggen. Det är väl iofs lite av grejen med en ventil, men eftersom jag varit med om värre sjukdomar i livet än de senaste borde jag kanske veta bättre?

Hur som helst får det vara slut med klagandet och självömkandet nu. Det är dags för lite löööve bombing. Även om det tar emot att göra det på begäran. Here goes:

Jag är självklart oerhört tacksam över att jag har en man som lämnar, hämtar, handlar, städar, fixar och trixar, utan att pipa, för att få ihop vardagen när jag ligger på sofflocket och klagar över smärtor. Han vet det. Jag tar honom inte alls för given. vet att jag själv i en omvänd situation skulle göra samma sak, men pusta och stånka lite och högljutt oroa mig över det fåtal timmar jag skulle tillbringa på jobbet. Nu häller jag upp en Cardhu till Mumriken.

Mina barn är extra underbara när min kropp strejkar. Storebror har lärt sig att tvätta: han sorterar, fyller maskinen, vrider på alla knappar och sätter på vattnet utan problem. Modershjärtat svämmar över av stolthet när 4½-åringen växer med uppgiften.

Lillebror visar redan en stor portion empati när han oroar sig fr att jag blir sämre om jag böjer och töjer rygg och höft. Han plockar upp saker andra tappar, borstar tänder och lägger sig själv, klär på och av sig själv och står startklar vid ytterdörren långt innan övriga familjen masat sig till hallen.

Och så övriga familjen och alla finfina vänner. Tack för omtänksamma samtal och mail samt överraskande presenter som dykt upp när jag minst anat det de senaste veckorna. Ett litet urval påhittigheter om piggat upp:

*Blev rörd till tårar av chokladogram från Årefabriken med "Tycker om dig-praliner" från vän jag alltför sällan ser.
*Att få se lillebror med fru allt oftare, som nu senast kom med vackra tulpaner och Evianvatten till espressomaskinen när huset var torrlagt hela söndagen. Ingen i hela världen kramar bättre än min lillebror. Love ya.
*Risakagor (!), en mycket intern present från medpatient tillika Mumriks exchef som hade tvingats in våningen ovanför mig på sjukhuset pga mage i olag.
*Klassikern vindruvor samt jättepåse med nyttiga nötter från uppisvän som alltid hälsar på mig på div sjukhus, trots att hon har traumatiska barndomsminnen från såna ställen. Du är starkast, I.
* Middagssällsis och kravmärkt finvin från gammal klassis, numera köris. Ska njutas så snart morfinet är slutknaprat.
* Thailunch, bitterljuv komedi (Patrik 1,5, rekommenderas) och framför allt uppiggande besök av Gärdets gladaste mamma och trea. Grattis till bästa jobbet, I.

I nöden prövas vännerna. Jag har pga min skruttiga hälsa prövat mina alltför ofta, och vet att de alltid finns där. Lyckliga, lyckliga jag. Men nu hoppas jag få ge tillbaka lite. Vill inte vara den ständiga källan till oro.

Men återigen, TACK, puss & godnatt.