Tänk vad lite snö kan göra. Folk blir vanvettigt glada.
Det är precis samma fenomen som när första vårsolen tittar fram. Alla blir som förbytta. Vi behöver ljuset!
Lillebror har inget minne av snö, eftersom ingen sådan föll i fjol. Vår pratkvarn blev stum av beundran. Stod i fönstret och bara tittade förvånat mellan 07 och 10. Gick sedan mycket försiktigt till kvartersfiket och dejliga dejten med trallkompisfamiljen. "Det knarrar under fötterna, varför det?" var det enda han yppade.
Sedan kom mormor med ny, hett efterlängtad juniorsäng. Ihopskruvandet var ett välbehövligt avbrott för att menatlt smälta och processa intrycken från den nya, vita vintervärlden.
Höjdpunkten blev pulkaåkning med kompisarna. Lillebror fick ärva storebrors pulka för att testa lyckan direkt, medan storsinte T och jag traskade till sportaffärn'. Vi var inte ensamma, så T ilade in som en oljad blixt, med min uppmaning: "Spring det snabbaste du kan och ta sista pulkan! Go, go, go!" Fick några sura kommentarer av såspellarna som missade trofén, men djungelns lag råder när första snön fallit. Eller?
Stigas dubbelsitsiga Cobra i silver var ett veritabelt vrålåk. Impulsköpet av röd åklapp för en tjuga var däremot ett bottennapp. Men nu har vi fyra åkdon som tar mkt liten yta i anspråk i ett av källarförråden. Vem behöver en tung, otymplig snowracer när billig, platt plast gör jobbet?
Efter lite putsande av pulkorna somnade barnen kl 19. För att orka köra järnet imorrn igen. Och vi fick hem vänaste vinkännarvännen på provning. Jämförde franska mellanchefer och konstarade att indiskt rödtjut gärna fått fortsätta vara ett outforskat område i vår värld.
En synnerligen lyckad lördag!
Det är precis samma fenomen som när första vårsolen tittar fram. Alla blir som förbytta. Vi behöver ljuset!
Lillebror har inget minne av snö, eftersom ingen sådan föll i fjol. Vår pratkvarn blev stum av beundran. Stod i fönstret och bara tittade förvånat mellan 07 och 10. Gick sedan mycket försiktigt till kvartersfiket och dejliga dejten med trallkompisfamiljen. "Det knarrar under fötterna, varför det?" var det enda han yppade.
Sedan kom mormor med ny, hett efterlängtad juniorsäng. Ihopskruvandet var ett välbehövligt avbrott för att menatlt smälta och processa intrycken från den nya, vita vintervärlden.
Höjdpunkten blev pulkaåkning med kompisarna. Lillebror fick ärva storebrors pulka för att testa lyckan direkt, medan storsinte T och jag traskade till sportaffärn'. Vi var inte ensamma, så T ilade in som en oljad blixt, med min uppmaning: "Spring det snabbaste du kan och ta sista pulkan! Go, go, go!" Fick några sura kommentarer av såspellarna som missade trofén, men djungelns lag råder när första snön fallit. Eller?
Stigas dubbelsitsiga Cobra i silver var ett veritabelt vrålåk. Impulsköpet av röd åklapp för en tjuga var däremot ett bottennapp. Men nu har vi fyra åkdon som tar mkt liten yta i anspråk i ett av källarförråden. Vem behöver en tung, otymplig snowracer när billig, platt plast gör jobbet?
Efter lite putsande av pulkorna somnade barnen kl 19. För att orka köra järnet imorrn igen. Och vi fick hem vänaste vinkännarvännen på provning. Jämförde franska mellanchefer och konstarade att indiskt rödtjut gärna fått fortsätta vara ett outforskat område i vår värld.
En synnerligen lyckad lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar