Dåliga dagar är också bra.

Fredagen den trettonde?

Tisdagstränar.
Tungt.
Tar i ännu mer.
Tills det tindrar framför ögonen.

Däckar.
Drar mig själv till dagis & skola.
Domnar bort hemma.
Drakar & demoner viner mot makens dubbeldygnskickoff.

Stressig onsdag.
Supertidig start.
Skojande strulputte sinkar sorgsen storebror som blir sen.
Småspringer via skolan till dagis med solstrålen i släptåg.
Skippar cykeln, tar Silverpilen II till sjöstan.

Snurvlar bland murvlar.
Samlar spel till de sjukaste sjuka.
Skänker & rensar.
Sedan sent sexårskalas med storebrors flickvän och sötaste syster.
Sopar sedan mattan i Xbox360 Kinects dance battle.
Som betatestare får man förmåner.
Somnar, fulständigt slut, med snusande sockertoppar.

Samma veva nästa dag, men snabbare.
Skyndar till regntungt Uppsala.
Skrålar hest till bilradion.
Sticks för blodprover.
Smärtsamt.
Somatiskt?

Så står hon bara där.
Stockholmstjej i barndomsstad.
Som det naturligaste i världen.
Superduperkraftstjejen, vår egen Pippi och barnens valda moster.
Sitter med för mental handhåll när jag får svar på 1-årskontroll.
Som är bra!

- Sådärja, nu finns inga tumörceller kvar. Tänk ändå att du är här. Och mår så bra. Efter allt det här. Är det inte fantastiskt?
- Ja, jo ... det är det väl. Men jag hade liksom inget alternativ.
- Nej, men även om vi gör allt vi kan lyckas vi inte bota alla.
- Jag är smärtsamt medveten om det. Minns prima ballerinan varje dag.
... gråtvåt paus
- Det är det värsta, när inte ens vi läkare vill men måste inse ... Nej, jag tror vi avslutar där. Men du, snart är du helt medicinfri, så du kan återgå till Bs beskydd, ja, han ber om dig och är min chef, och får alltså som han vill. Så ses vi på 2-årskontrollen.

Omtumlad.
Oinskriven, alltså utloggad från BMT! Vanlig igen?
Orkeslös.
Omtänksam vän bär överfyllda spellådor från bilen.
Ohejdad tacksamhet från personal och patienter.
Omvärlden och omständigheterna glöms bort för en stund.

Hem igen.
Hastar in och tar med sjungande skolbarnen.
- Hemma är vi bara två. Min mamma dog i cancer. Ska vi leka efter körövningen?, säger en.
Hämtar tappade andan. Och kramar lillebror extra hårt medan storebarnen bekymmerslöst(?)trallar.

Feberyrslig idag.
Förbjuds av familjefadern att fara till jobbet.
(Snor)Fräsig form av fredagsmys?
Fy farao.

Får förfärligt besked av fin vän.
Faller för att helvetesjävlaskitsjukdomen har skördat offer. Igen.

Tänder ett ljus.
Tänker på E.

Och oroas.
Obehaglig trend.

I händelsernas centrum

Bankrån på Öfre

Efter två helt oplaerade men underbart lyckliga veckor med kärlekstörstande gåsapågar i lantliga idyllen i skärgårdshuset är vi hemma igen. Eftersom storebror vill gå sin allra sista dag på dagis.

Med darr på rösten får han fram:

- Jag tycker ni pratar för mycket om det här med skolan. Jag går faktiskt på dagis fortfarande.

Sedan brister det, så teckningen till helt-på-egen-hand inköpta keramikhjärtepresenten till bästaste fröken, som också slutar idag, får en salt touch av tårar som suddar det rödaste röda hjärtat i kanten.

Generös och blyg som han är, låter han lillebror ge bort paketet. Med det överstökat skuttar han iväg till badet med kompisarna. Kan man få en bättre sista dagisdag?

Under tiden kämpar jag på i gymmet. Alldeles intill ett pågående bankrån. Från lantlig lättja till den bistra verkligheten i händelsernas centrum.

Dagisdebatten

Storebror ringer och har en viktig fråga:

- Får vi gå till dagis en stund innan vi åker till dig på landet? Det är så roligt där å jag saknar mina kompisar å alla fröknarna å så har jag faktiskt missat hela veckan med simskolan, experimentklubben, Mulleskolan å 5-årsklubben å imorgon är det gympa å snääälla mamma, jag kan väl få gå till dagis å följa med dom dit då?

Världens bästa dagis har blivit barnens trygga konstant, den rutin som rullat på medan familjen varit uppdelad och livet tidvis varit ett enda kaos. Vissa kloka läkare vill helst se att barnen hålls hemma från dagis denna höst, när jag är så skör. Men vi kan inte beröva dem den gemenskap och trygghet de känner bland sina vänner, stora (vuxna) som små.

Priset vi får betala är att vara ifrån varandra när barnen blir infekterade, men med den friluftspedagogik som råder på förskolan händer det ytterst sällan att barnen är sjuka. Så vi fortsätter på den inslagna vägen och tackar vår lyckliga stjärna för att vi haft turen att finna denna pärla bland förskolor.

Säg mig ett enda kommunalt dagis som tar med alla femåringar på gratis simskola under ett helt år. Jag tycker det är helt fantastiskt och otroligt beundransvärt.

- Jag vill aldrig börja skolan, så det så!, sa storebror bestämt för några månader sen.
- Varför inte det?, undrade jag oroligt.
- För att jag alltid vill gå på dagis, så klart!, skrattade sonen.

Jag förstår honom, för vem skulle inte vilja gå på dagis? Få vara ute hela dagarna, äta ekologisk mat lagad från grunden utan smakförstärkande tillsatser, lära sig nya saker och leka med kompisar. Kan det bli bättre?

Vårtig röksvamp

Så det kan gå.

Står med luren i handen i en solig skogsglänta med en skock barn springandes runt benen när jag får ett ovanligt besked. Jag som sällan varit anställd har blivit befordrad. Hoppla.

Hinner inte fundera så mycket mer på det. Ena sonen undrar om man kan äta röksvamp och jag är tyst tacksam över att han än så länge tycker att magiska svampar är mystiska. Inte spännande provapådroger. Den andre sitter sonen mitt i blåbärsriset och plockar munnen full och njuter. Liksom jag, och de andra dagisföräldrarna som valt bort kollegorna på jobbet till förmån för barnen i skogen runt hörnet. Just idag.

Vi är ute mellan nio och fem.
En helt underbar arbetsfri dag.
Hur blir det sen?

Bra betyg

- Vi vill gå till dagis, tralala.
Änligen dagis, tralalalala!

... sjöng lillebror glatt i bilen efter en långhelg på landet. Med massa kompisar, kalas, bad, hästar, båtar och perfekt högsommarväder.

Det säger väl allt?


(Men så var dagis stängt igår, så parkleken fick bli substitut. Och plaskdammen. Och Tessins hutlöst dyra och fruktansvärt långsamma ... men perfekt belägna servering. För några lyckliga dagiskompisar som "leeengtat efter varandra". Och alla helgens för-och-emot-diskussioner med nära vännerna fick därmed ett resolut svar. För vår personliga del.)

Sänggrannar

Vaknar abrupt kl 03.30 av en kaskadspya som hamnar i mitt hår.

Hade det varit för några år sen hade jag slängt ut sänggrannen med örona före, frenetiskt tvättat kropp (och själ), desinficerat säng, dubbeltvättat sängkläder. Och så vidare.

Nu baddar jag med mild hand min lille sötnos på pannan, sköljer ur håret lite snabbt och byter lakan innan hela familjen somnar om igen. I samma säng.

Pollenallergi, astma och reflux är en dålig kombination generellt, men speciellt om man just druckit lugnande mittinattenvälling, efter mardrömsuppvaknande kl 03.

För säkerhets skull får båda barnen stanna hemma från dagis. Vilket visar sig vara ett dåligt beslut då de är allt annat än sjuka. Pilates dämpar dem något: "Gör som tanten i teven!" säger storebror när lille Skutt bara vill agera pussande extratyngd.

Så sent om kvällen, när alla kompisar gått in, tar vi en kvällspromenad till ägget i parken. Lyckan är total när busfröna slipper köa för ett vrålåk.

Hela familjen somnar sött en timme senare än vanligt. Nästa morgon kramar barnen ALLA dagiskompisar innan det bär av ut i skogen. Och vi är helt överens; hemma bra, men dagis bäst.

(Ikväll är det dagisgårdsfixarkväll och tummenmittihandenmamma ska bygga en häst. Fortsättning lär följa ...)

Sol i sinnet

Ingen ordentlig frukost att tillgå, men vad gör det när solen skiner?

Kvittrande glada barn får två helrör välling innan vi skuttar över gården till dagis. Alla i sneakers. Och skala-av-sig-kläder. Våren är kommen!

Jag går till fiket på hörnet för att äta frukost innan dagens första uppdrag och finner där gamla bekanta från livets lata lattedagar. En annan inventarie är tyvärr också på besök, den galne barberaren från brf:en. Här har tiden stått stilla. Han ställer upp dörren på vid gavel och gormar åt "kärringar som skriker i falsett". Oklart om han menar oss eller de andra damerna. Ignorerad placerar han sin svullna lekamen i solen utanför. Men försvinner snabbt när en som åter blivit lattemamma, nu till den tredje, sätter sig tätt intill. Fridens liljor.

Är lite nervös, så jag går i god tid till Östermalmsskolan där jag ska hålla en lektion om varumärken för åk 3. Tanken är att att de ska rita, så att jag tillsammans med varumärkesexperten och vännen N kan utvärdera. En sexsidorsartikel om barns förhållande till reklam i CAP&Design är målet. Det visar sig att jag är på fel ställe. En snäll taxichaufför skjutsar mig från den stora fiiina, till den lilla söta (Olaus Petri - barnens framtida skola) för en tjuga. Guldgubbe.

Lektionen går galant. Nioåringar har koll, visar det sig. Jag behöver inte ge några ledande exempel, utan de ritar snällt det första varumärke de kommer att tänka på. Och rappar samtidigt Coops tv-reklam i kör. "Äpple, senap, cashewnötter." De kan givetvis hela utantill. "Men vi bryr oss inte om reklam, det är bara jobbigt. Utom ICAs förstås. Men det är väl ingen reklam? Mer som en rolig historia." Jo, och helt klart ett vinnande koncept.

Nu en java i solen, innan det är dags för vernissage på dagis. Vårsalong, som sig bör med bubbel och snittar. Vintern ÄR förbi!

Sen väntar lite morfärldrafirande av 2-åring minus 2 dagar, innan barndomsvännen K och jag ska se supersopranen S showa. Snart är det sommar på landet och skönsång på Skravelstranden. Alltid i solsken.

Världens bästa dagis

Chablis. Sto född 1999, 140 cm.

"Vi går på världens bästa dagis", säger sönerna ganska ofta. Och jag är böjd att hålla med.

De går på en kommunal, friluftsinspirerad förskola, vilket innebär att de är ute så mycket det går. Alla leker med alla, de stora tar hand om de små som lär sig räkna kottar, leta lavar och göra bokstäver av pinnar och grässtrån. T som i träd, U som i uggla, S som i sten ...

Hela förmiddagarna tillbringar de i skogen eller på sportfältet. Under de kalla månadern äter de lunch och vilar inne, men går sedan ut igen. Oftast är de på gården eller i parken om eftermiddagarna, om de inte är ute på extravaganta äventyr ...

Storebror fick nämligen följa med dagisfröken till hennes kvällsjobb häromdagen. På Stockholms ridhus. Stolt som en tupp berättade han om den fiiina hästen Chabliiis. Det händer bara på nedre öfre ...