Det är egentligen vansinnigt att arrangera familjens första, riktiga barnkalas för de 25 närmaste vännernas barn, när knoppen går på högvarv. Mikromjukisens väckelsemöte kvällen innan tog på krafterna. Och mitt trejobbiett börjar kännas drygt.
Eller så är det otroligt smart. Att släppa allt, bara vara med bästisarna och dränera huvudet på jobb genom att blåsa ut hjärnan i ballongerna, s a s.
Efter lite kaosig start fick vi rull på tipsrunda, tårtbuffé och skattjakt för 50 glada. Ute på dagisgården och inne i brf-lokalen. Huvudpersonen var salig av lycka:
"Tänk att alla ville komma. Samtidigt. Landetkillarna, stanarkompisarna och hela uppsalaligan! Och inga gamlingar. Får jag fylla år imorgon också?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar