lördag 29 december 2007

Mellanlandning

En vecka i Skåne avklarad.
Grön jul.
Trevlig.
Lagom.
Bäst var promenaderna på Falsterbostranden nästan varje dag före kusinträffar, glöggmys, och julmiddagar. Har träffat nästan alla våra släktingar. Men i spridda skurar. Skånskt gemyt.

Borta bra men hemma bäst.
En kväll och natt i hemmets trygga vrå.
Mumrik slänger ihop viltfärsbiffar med rotsaksgratäng och goud saus. Tack vare Sthlms (världens?) dyraste, men bästa matvaruaffär. Med chefslansonchampagnen till. Det är ju den 29:nde. (Vår dag. Varje månad. Firas alltid.)
Barnen sover sött. Jag jobbar lite.

Imorrn är det julafton.
Igen.
På landet.
Med min lilla spillra släkt.
Finns det några snälla barn kvar?

torsdag 20 december 2007

Årets längsta natt

Hade totalt förträngt årets måste.

Men nu är det klappat och klart! Har byggt ihop fem årskalendrar med barnbarnen respektive barnbarnsbarnen. Klippt & klistrat foton, samt knepat, knåpat och skrivit. För min del ligger sporten i att göra klabbet själv, inte låta fotolabb göra jobbet. Det här blir personligt och lite klämkäckt hemslöjdaraktigt med en gnutta klister kvar på någon sida och en lite sned bild mot slutet. Men en mycket uppskattad gåva.

Nu hägrar sängen.

Alla tiders bästa julklapp

Köp utsläppsrätter till svärmor, fastrar och svågrar.
Bättre kan det inte bli!

tisdag 18 december 2007

Årets julklapp!



Årets julklapp 1988-2007. Enligt Handelns Utredningsinstitut.

2007 GPSen
2006 Ljudboken
2005 Pokerset
2004 Den platta TV:n
2003 Mössan
2002 Kokbok
2001 Ett verktyg
2000 DVD-spelaren
1999 Böcker
1998 Dataspelet
1997 Elektroniska husdjur
1996 Internetpaket
1995 CD-skivor
1994 Mobiltelefonen
1993 En doft (parfym)
1992 TV-spelet
1991 CD-spelare
1990 Woken
1989 Videokameran
1988 Bakmaskinen

Årets julklapp?


Alltså den här julhetsen. Jag fattar inte att vuxna människor springer runt som skållade troll i klappjakten. Men ännu värre är ju kverulerandet. Alla har väl ett fritt val?

Jag har inte köpt en enda julklapp. Mår dåligt av jippot. Barnen får varsin bok av oss på morgonen. De kommer garanterat bli överösta med alldeles för många leksaker ändå. Och är f ö nöjda med varsitt paket. Än så länge. Vill inte ens öppna resten av stora högen de får av släkten.

I år firar vi skånsk jul. Släktjul. Har lärt mig av mumriken att handla småkusinernas klappar, samt något fint till honom, på julaftons morgon. Då är ingen ute på Malmös gator. Lugn och ro. Man hinner ta en kaffe och stärka sig inför eftermiddagens släktdrabbning. (Och så inhandlar vi varsin flaska finvin till far- och morföräldrar. Eftersom vi vet att de ger oss ågot, trots att vi för tionde året i rad lovat varandra att "julen är till för barnen, vi vuxna ska bara umgås och ta det lugnt". Yeah right.)

Jag hoppas att vi i vår lilla familj kan fortsätta att ge varandra små presenter när de verkligen behövs eller uppskattas mer än vid ett sånt här måste-tillfälle.

Mumrik har därför redan införskaffat årets julklapp till familjen, som enligt Handelns utredningsinstitut är GPS:en.

Spruta, flyga, bada


Vad vet vi om Thailand? (Bra avsnitt av Kobra.)
Det är inte utan att man börjar fundera över så många svenskars chartermål.
Men vi bokade en vinterresa för ett tag sen, efter ett halvårs vånda och strul med begärd semester. (Grov underdrift.)

Sedan förföll drömmen i glömska. Det som borde tjäna som ljuset i tunneln åts upp av stress och höstmörker. Vilket är fullständigt ofattbart.

Tills resvännen Doc Love påminde om betalningsdatum. Och första vaccinationen för barnen. Så i den arla morgonstunen bar det av till "sykhyset" (City vaccinationer). De sa inte ett pip, killarna, men den annars ganska tystlåtne skånepågen babblade på. Resfeber? Eller nålrädsla?

Efteråt förkunnade storebror:
- Nu har vi sprutat oss och ska åka till flygplatsen å sen ska vi bada hela tiiiden.

Han och vi är nog lika besvikna över det faktum att vi "först ska till Skåne en vecka, landet veckan därpå, å så stan' några veckor men sen' flyger vi". Men då har vi åtminstone hunnit längta ett tag!

Da capo?

Julkonsert.
Snygg kör.
Men förkyld.
Inte särskilt änglalikt.

Recensionerna gav spridda skurar:
"Underhållande ..."
"Stämningsfullt. Härligt med julsånger."
"Det är kanske lite tokigt att välja styckena med de allra högsta tonerna just till vinterkonserten när alla har hosta?"

Och jag var inte ett dugg nervös. Dåligt tecken.
F ö var det ingen i den knökade lokalen som begärde da capo. Ännu ett dåligt tecken. Men vi körde extranummer ändå. Bra eller anus?

Glögging

Av våra 17 gäster på glöggprovningskalaset i lördags var 5 londonbor. I exil.
Alla hade valt Stockholm för det vackra folket och vädret.
Ha!

Undrar om de ångrar sig i smyg, så här veckan innan jul?
Alla svenskar är hålögda av stress. Och vädret?
Va?

söndag 16 december 2007

White Christmas


Mossan växer på mig, men ingen har sagt nåt. Eller så har jag inte lyssnat. Skrik mig i örat framöver, snälla!

För det är ju mossigt och rätt förfärligt att det kändes ovant att gå på lyxigt julpartaj med mikromjukisen. Ganska trötta, men förväntansfulla, uppklädda och tillsammans, för första gången på evigheter, lämnade vi ett litet kaos bakom oss, trygga i att M&G "äntligen blivit tillfrågade" om att ha mysfredag med prinsarna.

Och "oh, vilket party!". Det multinationella bolaget hade hyrt Nordiska muséet, och bjöd på champagne, kultur, artister, god mat & fina viner men famför allt ett dansgolv med en DJ som måste ha exakt samma skivsamling som jag. Tidig nittiotalstechno avlöstets helt naturligt (ja faktiskt) av soulklassiker, RnB, sjuttiotalsdisco och blipp blopp. Inte en enda skitschlager så långt öronen hörde. Ej heller slaktande eurodiscoversioner av GOD musik.

Så vi använde bara varsin drinkbiljett.
-Romåcola, vodka russian eller GT?, sa trött bartender.
-Ojdå., sa jag, som inte smuttat på en drink på flera år. Och det var tydligen jätte-kul ...

Men ett glas vin, försök till dataprat i kvadrat och ett nödlögnsbesök på the ladies senare kändes dansgolvet som den här festens centrum. Men hur är det nu? Den dagen man blir förälder mister man sin moderna dansförmåga, eller? No idea, men vi hade iaf kul. Och bjöd på ancient moves. Eventuellt. Tills vi vandrade hemåt. Samtidigt som vi fick skandalrapport från annan julfest, hu & hi. Och femton minuter senare sov sååå gott.

Dagens självklarheter:
Barnvakter är till för att anlitas. Och nedre Gärdet är Stockholms närmaste förort. Så klart. \0/ (= Händerna i taket, för den oinvigde.)

Separationsångest

Det är alltid lite sorgligt att lämna ett projekt bakom sig.
Men väldigt roligt att få lovord, förnyat förtroende (och betalt.)

Men säg den sorg som varar?
På måndag startar nästa projekt hos samma kund.

torsdag 13 december 2007

Vin, kvinnor och sång

Hade litet stämrep här, luciadagen till ära.
Man vill ju inte skämmas på söndag.*
Så vi tog ett glas Raimat till fisken.
Sedan lite Blossa för att värma upp stämbanden.
Ljuv musik uppstod.


*Julkonsert med Da Capo.*
16 dec kl 16.
Östermalmsgatan 69.
Ängalikt.


S sa det bäst:
"Ho ho. Vin, kvinnor och sång."

Stjärngosse modell äldre

Storebror har i en veckas tid hävdat att han vill "va en sån' där som har stjärna i lussetåget". Föräldrarna har letat land och rike runt (Fältan & Kista galleria) utan att hitta dumstrut. Funderade i ett svagt ögonblick på att pyssla ihop attiraljerna själv, men ack. Drog en repa på ryssen, och där fann jag strut och stjärna. Strålande tider!

Igår kväll skulle allt provas. Visa av erfarenhet hade de curlande föräldrarna letat fram alla tänkbara kombinationer; luciakrona och tärnljus från vår barndom, samt glitter, hemstickade tomteluvor, pepparkakspyjamas och stjärngosseutstyrsel av årets modell. Alla var uppspelta och förväntansfulla. Tills lillebror sa:

-Akta varmt ljus, ajaj.

Jodå, det gamla tärnljuset anno 1978 var kokhett och plasten smällte snabbt. Förmodligen en kortsluting pga batterisyra som var på väg att upplösa underverket i alla sina beståndsdelar. Kikade en stund fascinerat, men tordes inte behålla den transfomerade skapelsen inomhus.

Denna dagen väcktes familjen i den arla morgonstunden av steppande far. Kl 06.00. Barnen ville hellre sova än skynda till luciatåg på dagisgård kl 07.15, kan man säga. Storebrors stjärngossedrömmar gick i stöpet efter halva påklädningen. Vita strumpbyxor var inte poppis.

-Men det är ju inte jag som ska vara stjärngosse. Pappa ska ju ha strut på huvet!

Självklart. Har man dragit upp familjen mitt i natten får man allt ha dumstruten på hela dagen.

tisdag 11 december 2007

Idol 2007

I fredags var det äntligen finaldags efter mycket hårt arbete, men utan att försaka familjen ett ögonblick. Vännen E disputerade. Juryns motivering betydde fritt översatt att hon är en modig och banbrytande talang som dykt rakt ner i fetträsket, som få törs stoppa tån i. Mäkta stolta och rörda till tårar beundrade vi uppsalatjejer vår nya doktor. Och kalasade nästan som förr.

Fett med grattis, E!

måndag 10 december 2007

House warming glögging


I lördags var vi på två inflyttningsglöggisar. Hos kompisar från förr som flyttat hem efter utlandsvistelse och som de smarta människor de är givetvis valt Gärdet efter London, New York , New Delhi och Köpenhamn.

Men så diamentralt olika tillställningar. Den enda likheten var att vi på båda ställena var de enda som kom med barn. Därför att vi var de enda gästerna som har barn. Och vi är inte äldre än kompisarna, bara i en annan fas. Kändes oerhört vuxet, och lite meckigt, skall erkännas, att klampa in med hela cirkusen, men det funkade. Tyckte vi iaf ...

På det ena kalaset var ALLT hemgjort; glöggen, lussebullarna, pepparkakorna - the works. Fantastisk ambitiöst och väldoftande. På det andra kalaset var allt köpt. Snyggt och praktiskt.(Inklusive tio liter mellanmjölk på altanen. "Till drinkarna senare." Har White Russian fått en renässans? Stannade inte tillräckligt länge för att veta svaret på den frågan.)

Med facit i hand tror jag att vi gör ett mellanting på vårt öppna pepparkakshus till helgen. Vi handlar, barnen bakar. Kan bli katastrof. Eller hur bra som helst. Om någon vågar komma förbi, förstås.

söndag 9 december 2007

Logik enligt hr & fru E

Maken:
- Hur går det med artikeln?
Jag (gäspande):
- Bra. Jag skriver inte. För trött.
Maken:
- Det är ju iofs upprörande men då kanske vi kan äta Ejes choklad ...
Jag:
-Jajajaja och drottningens tuttar till inspelade Parlamentet. I stället för att sova som normala människor.

Solklart!

fredag 7 december 2007

Underverk & urvridna disktrasor















Foto: Arlas recept på hembakad choklad


Glädje just nu är att

minnas allt det fina med farfar,
bara få vara lycklig med friska familjen,
luncha med goda vänner som har kloka ord,
krypa upp i soffan och läsa sagor för prinsarna,
påbörja ett nytt uppdrag med kreativa, sköna kollegor,
avsluta ett projekt och känna att det leder till något bra.

Det är gott att i sorgen och ilskan över orättvisor bli överraskad av att skrattet, sömnen och en liten bit mörk choklad kan göra underverk med en urvriden disktrasa.

tisdag 4 december 2007

Vila i frid

Tänk att motionera med stavgång och äta lunch med kompisarna en dagen, för att nästa dag hamna i respirator. Tänk sedan att världens klokaste, envisaste och finaste lilla farfar kämpade en vecka innan hans hjärta, som hyste så mycket kärlek, slutade att slå. Tänk också att jag fick vara där hos honom, hålla handen, klappa kinden och pussa pannnan. Sjunga, skratta, gråta och berätta om de käraste barnbarnsbarnen som var hans stolthet.

Men min farfar fattas mig. Jag har svårt att föreställa mig livet utan våra pratstunder, promenader och planer för framtiden. De kloka orden, berättelsen om hans fascinerande liv och diskussionerna om dagsaktuella världshändelser och deras efterföljd har jag som enda barnbarn fått fri tillgång till.

Livet går vidare, självklart, men det blir betydligt fattigare nu när han är borta. Storebror förstår inte, men tröstade mig när vi gick vid det upprörda havet på landet nu i helgen. Han formade händerna som kikare och spanade uppåt. "Gammelfarfar är uppe i himlen nu. Han ser solen, men jag ser inte honom. Var är han? Jag tror han sitter ju där bakom molnen och har det bra."

Det tror jag med.

fredag 30 november 2007

Tillbaka

På exakt den plats där jag föddes
(BB på BV då, för 33 år sedan)
kämpade jag mot elak sjuka och vann
(Hematologen, plan 5, för nio år sedan)
och är tillbaka för att finnas för farfar
(Thoraxintensiven, plan 6, nutid).

Fruktansvärt och omtumlande men väldigt tryggt att vara tillbaka på ruta ett. Funderar för första gången på att flytta hem.

onsdag 28 november 2007

Etnisk minoritet

Mumrik fyllde i en enkät på jobbet.
Och självklart kryssade han i JA-rutan vid frågan:

"Tillhör du en etnisk minoritet?"

Det är inte lätt att vara skåning i förskingringen.


Så när jag avbeställde våra kataloger ändrade jag hans titel till det mest passande.

tisdag 27 november 2007

Är du miljömedveten?

I vår entré ligger det just nu en stor hög telefonkataloger. Levererade av Posten i lördags morse. Jag har aldrig (i Sverige) fått post utdelad en lördag, men papperstegelstenar som ingen vettig människa använder är ju viktiga, så självklart!

Men hallå, kan vi tänka på miljön ett tag?

I år delas 5,5 miljoner telefonkataloger ut. Rätt onödigt när alla moderna människor letar telefonnummer via hitta.se eller eniro.se. Katalogen belastar miljön genom transporter och papper. (0,7% av Sveriges förbrukning.)

Så avbeställ katalogerna. Tar en minut av din tid och du gör en insats för miljön. 2007 var det enbart 3500 personer som avbokade. Några fler borde tänka ett steg längre. Avbeställ här!

Dumskalle

Vill helst hålla handen, finnas där och gärna prata om framtiden.

Men måste först bli av med bihåle- & öroninflammation samt halsinfektion. Som iofs inte smittar, eftersom jag dragit runt på eländet sedan mitten av oktober.

Hur dum får man vara?

måndag 26 november 2007

Hopp och förtvivlan

"Man måste vara pragmatisk."
Så säger pappa.

Det är svårt när kinderna är gråtvåta.
Snälla farfar, kämpa och bli frisk igen!

Beaucoup fish

... med Underworld är soundtracket till helgrapporten, som summeras:

Frossarlördag i sol och sjuk nyttosöndag i totalt mörker.
(Så slipper du läsa mer. Men ni som bad om det får hela helgen här.)

Fantastiskt soligt och klar lördag. Promenad. Tjejbrunch med oldies but goldies från barndomen och tonåren. Presenterades som As äldsta vän för pojkvännen som kom och vände. Jo, man har blivit rätt ålderstigen. Helt klart. Men konstaterades även vara längst i de kortas skara. Alltid något. Fantastisk mat och dryck i den varsammast renoverade våning jag skådat. Satte igång farliga drömmar om sekelskiftesboende. Och inte millennieskiftesdito.

Tog bussen hem, till nästa dukade bord, hos andra familjen E. Träffade min egen familj där. Barnutfodring först. Sedan de vuxnas tur. Mycket praktisk lösning. Alla nöjda och glada. Speciellt Pippi och lokföraren. Otrolig crossovermiddag. Fascinerande smakupplevelse! Som blir ny favorit; kött och fisk på samma gång. Med Systemets rekommenderade matchning till. I stor, fin lägenhet. Reviderar drömboendet: Högt i tak och högt upp i huset. Med balkong och kakelugn. Och stora fönsterpartier. Minst 120 m2. Det låter väl billigt?

Söndagen var allt annat än lyxig. Sjuk, igen. Blir aldrig frisk, snarare. Går och drar på samma elände som blossar upp en gång i veckan. Men mormor & Nösta kom som räddande änglar. Hade med sig tidiga julklappar. Triptrap till lillebror och klädskåp till övriga familjen och övre hall. Montering ingick. Medan jag lagade fisk, som alltid. Mumrik och barnen hade tvättat fönstren på morgonen, vilket uppskattades mycket av pedantisk svärmor som givetvis såg en missad insida hon måste upplysa om. Hon menar säkert väl, men jag har svårt att vara en skånegås som allt rinner av i de situationerna. Tur att Mumrik är äkta.

Tog en sen återvinningspromenad. Får ångest av att vara inne och uggla en hel dag. Det är väl därför jag aldrig blir frisk. "Man måste ju göra saker!" Så vi städade källarförråden i jakten på ljuset i tunneln ... ja, juleljusen alltså. Hängde upp vit, gigantisk stjärna. Barnen exalterade. De fick en halmstjärna i sitt rum och sjöng Blinka lilla tills de somnade. Även vi trillade i säng och sov 20 till 08. Hela familjen. November äter upp alla energi.

Välkommen december, med tomtar på loftet, stress, familjefejder och köprekord. Allt är förlåtet. Bara den här eländiga skitmånaden tar slut!

söndag 25 november 2007

Cirkus cirkör

Foto: Martin Boberg

Fredagens väder och lek:
02.00, stjärnklart
- Skulle inte du sova med sömnapnémätarutrustning inatt?, frågar jag sömndrucken äkta hälft.
Sagt men ogjort så jag hjälper honom på med elektroder och diverse makalösa manicker.

03.00
- Mamma-pappa! Det är ett spöke i mitt rum!, ropar storebror.
Lugnar honom med att såna inte finns.
- Nä, det var ju bara spöklampan!, säger han, men vill sova i stora sängen en stund. Förbannar mig själv för att ha fallit för design i stället för gullgullnattlampa.

03.02
-Hjälp! Det sitter ett spöke på pappas hand!, ropar storebror.
Lugnar honom igen och försöker förklara att det bara är en rödblinkande pulsmätare för att se om pappa lever ...

08.00
Grusiga ögon, täppt näsa, halsont.
- Det är natt ute. Jag vill sova mera., säger lillebror. (Visst pratar han rätt bra för att vara 1½?)
Men vi går upp efter en sagostund. Frukost, tandborstning, påklädning och dagislämning i solsken. Både mentalt och reellt.

09-15
Morgonpromenad i halvsol. Behöver energi för att orka jobba. Torsdagen halvsov jag mig nämligen igenom. Järnbrist ger hjärnbrist. Kontoret går på halvfart.

Otrogen snabbfika med kvarterskompisar. Den vanliga boendedebatten tar fart. Men några av dem som letade hus har tänkt om. Heja urbaniseringen!

Skyndar hem till väntande schäslongjobb. Fem telefonintervjuer. Skrivflöde. Kompenserar för gårdagens kramp. Tilltagande drag i ventilerna.

Trogen lunch (på V) med alltid lika glada I, trots hällregn. Fantastiska nyheter om fritidshus och familj. Försöker förbättra järnvärdet, men faller för fisken. Jag är fullständigt obildbar. Men fyrfota djur är svårsmälta.

Viktigt planeringssamtal med framtida chef. Spännande. Men blir lite orolig. Har inte haft fasta tider sedan 2001. Nu ska jag tilbringa två dagar i veckan på ett kreativt kontor. Är ju rena drömmen, men jag gillar samtidigt min fria tillvaro extremt mycket. Tanken med det nya åtagandet är att jag ska plocka russinen ur båda kakorna. Kan det lyckas?

Parallellgrannen och vännen från förr kommer på fredagsfika. Mysig musiklek om än lite lätt hysterisk med mina efterdagiströtta prinsar. Storebror är plötsligt treårstrotsig ena sekunden för att nästa vara en ömhetstörstande liten skrutt. Mitt jonglerande med akrobaterna gillas dock av lilla solstrålen S på första parkett. Och bröderna gör allt för att behaga "söta bäbisprinsessan". Konkurrens om hennes gunst anas ...

18
3/4 myser i soffan. Främste försörjaren förser familjen med föda (perfekt rallykallewok).

20
Hela högen i höstacken. Tilltagande kyla ute. Hopp om snö väcks innan lampan släcks.

22
Vi vuxna vaknar. Huvudvärk, bihåledunk (etc) igen. Tredje gången inom en månad. November är en sjukt sjuk månad som inte bör tillbringas i Norden. Borde ha förlagt vinterresan med vännerna till NU i stället för i jan-feb. Lite smärtstillande, avsvällande (tack igen, doktor Kärlek) och Fyrans fredagsnöje får oss på fnissigt humör.


Well, crazy Friday went bananas but cozy, at last.

fredag 23 november 2007

Bröllop på Facebook

Fick ett meddelande på Fb:

"På fredag gifter vi oss!"

Det är ju fantastiskt att deklarera en sådan livsavgörande tilldragelse genom att ge klubbkompisarna rabatt i butiken, via Fejan. Dock till barnens stora förvåning.

Liknande scenario utspelade sig förra året i min närmaste familj. Vi fick veta det först efteråt. Men precis innan lillebrors dop. Stor förvirring. Hur ska vi hinna köpa present? Det gjorde vi inte, så morfar har fortfarande inte fått nåt. Men vi väntar ju på den utlovade festen! Styvstorebror sprang faktiskt också till vigselförrättaren i smyg. Tråkig (men förståelig) trend för familj och vänner. Vi vill ha mera kalas!

Så stort grattis till de unga (hrm) tu.

Vi skålar i Lanson Black Label, en dunk-i-ryggen-gåva som Mumrik fick av chefen, i svart bävernylonväska. Sånt tror vi gillas av brudgummen.

Player med ryggont

Datanördar har ömmande ryggar.
De sitter illa. Väldigt länge.
Rör sig för lite. Äter fel.
Blir tvångsomhändertagna av soc.

Eller vaddå "de"?
Det är ju oss det gäller!

Alla kontorsråttor.
Bloggberonde.
Och jippie-jag-har-578-"kompisar"-på-fejsboken-människor.

Och nu ska jag bli del av datorgenerationens förfall.
I månadsskiftet startar mitt webbuppdrag på det multinationella dataspelsföretaget.

But I ain't no player.

onsdag 21 november 2007

Svampbob Fyrkant

Tänk att Swing är så poppis.



Och då menar jag inte dansen ...

Sinnesförvirring eller bristsjukdom?


Järnspikar!, är ett utmärkt uttryck.
Nästan lika bra som Attans rackarns!


Vännen och sångfågeln P med dotter kom över på lekfika. Barnen hade skoj och vi kunde diskutera favoritämnena; musik, relationer och bristen på bra barnprogram.

Jag tappade dock tråden ideligen (samt tålamodet när T tokade). Så när flickorna W skulle gå, säger söta P:

- Hur är det? Lider du av någon brist?

Huvudet på spiken. Jag saknar alla små, grå hjärnceller som oupphörligen går mot ättestupan. Och har en släng av anemi. Det är uppenbarligen ingen bra idé att dricka doktorns föreskrivna glas rött om dan' utan att äta biff eller blodpudding till. Dåligt med järn i sushi ...

tisdag 20 november 2007

Snygg, söt och äppelkäck


Tidernas bästa måndag ...



foto: Jesper Frisk

... tilbringades med världens bästa lisor, Snygg-Lisa, Söt-Lisa å så frk Äppelkäck, på en konsert med Kent. Ravekommissionen var samlad!

Dubbel espresso och Malaga Virgen före (för att undvika insomnia) och Rioja reserva med manchego och kvitten efteråt på baren i gamla skatteskrapan. Opera i orange WC utan extra kostnad. Det blev som en mininuckeklubbskväll eftersom P var med. Alla minnen inkluderade. Och "tänk om"-funderigar. Väldigt barnförbjudna. Men såna, barn, är det hittills bara jag som har. Vilket är det oavgjort konstigast av allt.

Spelningen var bra. Inte den bästa, men bättre än den senaste (tält på Storängsbotten försommaren '05). Det roligaste inslaget var killen framför oss som spelade luftgitarr oavbrutet. Mäktigast var givetvis de gamla godingarna; mina raverävar och bandets tidiga 90-talslåtar.

Men mysigast av allt var att barnens låtsasmoster sov över. Flytta hem igen, snälla!

måndag 19 november 2007

Smidig släktträff



Dagens Zlatan:
"Det är roligare att avgöra hemma ju!"




Fredag:
familjemys (efter kaos)

Lördag:
Solig heldagspromenad (kvartsmara i stan') med stopp för lägenhetstitt och Mojolunch med farfar & snart uppflyttad faster/gudmor. Eftermiddagsmingel med storebror i Fältan. "Jag ska hjälpa Tomten att hitta julklapp till lillebror faktiskt." (Alla var där, är en sliten fras ... som stämmer. Dessutom finns ju allt i vårt närmaste köpcenter. Varför spendera en heldag i City? (Oj, vilken lång parentes.)) Lyckad fina-fisken-middag med utökade familjen. Valde vänner, vino fino & rökig whisky i stället för mållös bortamatch den här lördagen.

Söndag:
Lunch med morfar & Atti, tvångsluftning av seg morfar på kort djurgårdsvarv. Avyttring av babyskydd (till faderns stora sorg - no more babies, med yttepyttig brasklapp; OM det i en avlägsen framtid skulle bli aktuellt med ytterligare familjemedlemmar är den gamla bilbarnstolen omodern) som ska hysa styvkusin. Smarrig fika hos nyinflyttade gamla bekanta och numera dagiskompisar i spatiös våning med fiskögspanorama, "smart eletronik" och vinkällare som ingår i månadsavgiften. Nybyggen är inte illa!

Och sedan infann sig tröttheten som fick mig att glömma allt. Middag är exempelvis helt överskattat. Dock var man och barn av annan åsikt.

söndag 18 november 2007

Sjukt harmonisk?

Plats: Grev Turegatan, utanför Grodan
Tid: Lördag 17/11 kl 12.30
Situation: Tre killar i 25-årsåldern i casual-öfre-Saturday-outfit spankulerar gatan fram och snackar högljutt om icke närvarande person.


- Asså han har blivit så sjuuukt lugn å harmonisk på sistone. De' e' ju fan crazy.
- Ja, haja! Han som va' as-cool förra veckan liksom å helt inne på karriärsprylen, han har ju fan svårt å få ihop sina åtti timmar i veckan på byrån nu. De' e' fan sorgligt asså.
- Äh, killar, honom kan vi fan inte hänga med. De' fattar ju ni också.

Slutet på sjukdomshistorien?

För den intresserade - upplösningen på host, hostföljetången:

Maken ringer dagis för att meddela att han är på väg för att hämta lillebror, som ju var dålig enligt uppgift.

- Men han är frisk! Sover middag nu, men har ätit, lekt och varit lika glad som alltid. Varför måste du skynda dig att hämta honom?, säger våra guldklimpars favoritfröken som alltid har stenkoll på just dem.

Förbryllande! Men glad nyhet. Olika besked beroende på vilken förälder som kontaktas eller vem i personalstyrkan som informerar?

Så maken jobbar vidare, strebror vilar sig pigg hemma medan jag jobbar för högtryck. Lyckas t o m telefonintervjua en universitetsrektor, en departementschef och en minister medan storebror lugnt leker med tågrälsen.

Vi hämtar lillebror, leker lite på vår gård med dagiskompisar och går sedan hem. Då utbryter ett litet helsicke. Båda barnen behöver mer kärlek, närhet och uppmärksamhet än vad stressad mor för tillfället kan uppbringa. Försöker nämligen styra upp den stundande släkthelgen samtidigt som sönerna har vattenlek i badrummet. Lillebror halkar och behöver tröst, varpå storebror blir svartsjuk och tar sig uppmärksamhet genom att bli lidande, kvidande bebis.

Då kommer min riddare galopperande hem på sin vita springare. Utan att blinka byter han finmiddagen med ex-caparna på trevlig lokal mot pannkakskaoset med galna familjen på hemmaplan. (Måste erkänna att jag själv hade suckat ljudligt i samma situation, tyvärr.) Hjältemodigt räddar han kvinnan på gränsen till nervsammanbrott. Som i ett trollslag är allt förändrat. Stormen bedarrar, lugnet hägrar och fredagsmyset kan infinna sig.

Det är kärlek!

fredag 16 november 2007

Fåret, räven och kålhuvudet



Fårskalle.



Hämtar alltså sovande storebror på dagis. Bäddar ner honom i vagnen och hinner exakt tvåochenhalvmeter innan föreståndaren (F nedan) sticker ut huvudet och meddelar:

F:- Lillebror är också dålig. Gå hem med storebror och kom tillbaka och hämta lilleman sen'!
J:- Hurdå? Ska jag lämna storebror ensam hemma då eller?
F:- Nej, det är klart ...
J:- Om han redan sover inne på lilla vilan kanske han kan få fortsätta med det tills pappan hunnit tillbaka från jobbet?
F: - Vaddå? Ikväll alltså?
J: - Eeh, nä, utan nu genast givetvis.
F: - Jobbar han halv dag?
J: - Nä, men ja, nu blir det iofs så. (Mkt förbryllad, vad är grejen?)
F: - Vad härligt med halvlediga mysfredagar!
J: - Jätte-härligt med mysvabb, eller vaddå? ... Men är det okej?
F: - Du måste hämta lillebror direkt när du lämnat storebror hemma!
J: - Men hur? Jag lämnar honom inte ensam. Ska jag lägga dem ovanpå varandra i vagnen, eller? (Gråtfärdig)
F: - Nejmenherregud, det går inte. De sover ju ser du väl!
J: - Exakt! Får pappan hämta om en stund?
F: - Så han slutar tidigt idag?
J: - Suck ... tillbaka på ruta ett.
F: - Vaddåförnågot?
J: - Glöm det. Trevlig helg!

VARFÖR är det självklart att mammor ska fixa allt när det handlar om de gemensamma barnen? Vi vabbar hälften var. Gör lika mycket hemma. Olika saker, jämnt fördelat. Men enligt den lite äldre generationen är det mer naturligt att mamman anstränger sig lite mer. Tar det huvudsakliga ansvaret.

Min ömma moder är inget undantag. Konstigt nog. Feminist, som alla andra i hela världen, och egen företagare.

M: - Så maken vabbar? Går det?
J: -Eh, ja. Varför inte?
M: - Men jobbet då?

Rosenrasande dotter regrederar till tonårsstadiet och avslutar samtalet abrupt. Vi måste väl sköta våra jobb båda två? Utan fast anställning är jag dessutom mer sårbar (egen låda). Ingen annan gör jobbet. Har jag tagit på mig ett uppdrag måste det ju utföras. Men visst är det lyxigt att kunna välja sina jobb och ha fri tid. Men inte så mycket fritid.

Ropa aldrig hej ...

... innan barnet slutat hosta helt.

Storebror har sin andra feberfria dag och fick äntligen gå till "världens bästa dagis faktiskt" i morse. Lite hostig, men enligt läkaren smittar det inte och "alla hostar ju nu".

Men ack den dagislycka som varar ... måste hämta liten skruttis som somnat rakt ner i lunchtallriken. Ska bara låta honom sova lite först.

Fredags - host - myset kan börja ...

tisdag 13 november 2007

Positivt tänkande

När refluxsonen kräks nedför hela trappan och solstrålande lillebror leker i vilhörnan/leksaksförrådet därunder tänker jag;

"Åh, vad bra, nu finns det ingen ursäkt för att inte tvätta dammigt överkast och en miljon nallar, dockor, bollar och bilar längre. Får inte glömma att bada barnen först bara."

När man vabbar finns det alltid något spännande att göra. Livet är fest ...

måndag 12 november 2007

Ledarskap i hästväg

Äntligen!

Enligt en avhandling skapas ledarförmågor i stallet. Inte bara ömma mödrar, som man tidigare "bevisat". För det är ju 90 % tjejer som vistas där.

Hästlivet är tufft. Vilket få tycks förstå. Inget för veklingar. På gott och ont. I nämnda avhandling ser man till det goda. Kvinnliga chefer drillas redan på ridskolan. Vad bra!

Vad som inte framkommer är hierarkin och härskarteknikerna som i vissa fall råder. Ingenstans skapas så tuffa tjejer. Med skinn på näsan, hårda nypor och viljor av stål.

Så det är tur att man kan pussa på en varm mule när det blir för kallt klimat i stallgången. Men visst är det gott att stalltjejera blir tagna på allvar.

Från partaj till måndagsångest

Efter en perfekt helg är det plötsligen mardrömsmåndag.

Kronologiskt:
Lugn fredagkväll med alla nödvändiga tillbehör.

Solig, rolig lördag med biopremiär + café för storebror och kompisen E med mammorna i släptåg. Eller var det tvärtom? Mötte upp papporna och småbröderna som varit på promenad. Inomhus. På Clas Ohlsson ... Alltså det här med cementerade könsroller, va?

Well. Utsökt vuxenbrunch på Mornington, medan barnen sov(!) framför brasan. Frukostbuffé, kallt och varmt smörgåsbord, juicer, kak- och tårtparad, kaffemeny, men bäst var smoothisarna. Och juicepressen som visade IQ-nivån. Dit var det lång kö. Eftersom klientelet mestadels bestod av dageneftersinglar eller trötta par utan barn. Träffade kompisar, av den senare sorten. Slogs av hur länge sen det är som vi var som dem. Skillnaderna är många, men likheterna fler, som tur är.

Förfest(!) hos vännerna på tidiga kvällen. Vi skålade med Kaknästornet medan alla barnen lekte flyttbil. En synnerligen innovativ idé som E kom på; "Om man bär ut alla barnmöbler och ställer dem under trappan ..."

Sen var det rajrajraj på partajtajtaj för mig. Vännen C firades ordentligt. Åh vilket party! Champagne, smårätter, drinkar och singalongbattle natten lång. tog mitt förnuft till fånga vid halvtre. Den dyra taxifärden hem var värd varenda krona.

I söndags var jag trött men glad. Power walk med vännerna, sovande barn i alla vagnar. Lovely day for a pic nic. Sen vände det. Precis innanför dörren där hemma kom gärdessjukan ikapp oss. Storebror med reflux hostade tills han och kräktes. Feber. Och gråt.

Och nu mår hela familjen nästan lika dåligt. Måndag: maken vabbar - jag är på möte hos spännande företag. Är dock inte helt taggad. Befinner mig i prefeberdimman. Vill ändå gå på kören på kvällen; "man brukar ju få så mycket energi då". Sträng blick från klok man får mig att kasta in handduken. Somnar med barnen kl 19. Och vaknar varje timma av storebrors feberyrande och hostningar.

Idag har vi varit inne hela dagen, småkillarna och jag. Och Snusmumriken har till slut fått ta över mitt ogjorda däcksbytarjobb. Jag grejar det inte med bultande huvud. Törs dessutom inte köra i dagens nysnö med sommardäck. Men det klarar Rally-Kalle. Love ya!

Och nu vaknar barnen.

fredag 9 november 2007

Kött blir kräfta?




Just nu på nyheterna: "Kött är cancerframkallande".
Och jag som fått i hemläxa att lära mig äta fyrbent för att fixa järnvärdet. Men ursäkta, exakt vad är INTE cancerogent?

Och haha, vilken tur att jag redan haft en form av den elaka sjukan!
(I min värld får man, ja man nästan måste skämta om eländet.)

En klok onkolog säger nu att man kanske inte ska leva i skräck för cancer hela livet, utan leva ett rikt liv så länge man kan. Sant!

Vi ska alla dö en dag. Rätt många dör av cancer. Trist, ja visst. Men så är det.
Ingen vill dock dö i förtid, så skänk en slant till cancerforskningen!

Fredagsmys

Skumpa och mörk choklad.
Summerar veckan som varit.
Planerar helgen.
Och slötittar på utröstningsmomentet i Idol.
Har inte föjt spektaklet i år. Vet alltså inte vilka de där discosnörena är.
Men blir lite ledsen när den vackre pojken med knarrig stämma åker ut.

Jesus var också missförstådd.

Korr & porr AB


Jodåvars. Trött morgonmöte. Mkt knappkaffe.
Kryddat med lite porrfilmsreferenser?!

Hur gick det till?
Men jag vakande iaf ur dvalan.
Det tog hus i helsicke. Om man säger.

Morr. Porr. Och korr.


Har aldrig sett en dylik rulle, vilket tydligen gör mig till en hämmad, pryd relik. Må så vara, men jag hittar mina kickar någon annan stans. Objektifiera aldrig en person. Kvinna eller man kvittar.

Heja Abbe

Imorrn bitti kommer jag vara trött på mötet.
Av en GOD anledning.

Har läst en hel blogg.
Gråt och skratt.

Missa inte!

onsdag 7 november 2007

Pk på öfre?

Vem har givit oss en flaska Cono Sur Merlot Reserva, årgång 1994?

Det chilenska vinet var delikat men finns inte att få tag i någonstans. Inte ens på webbplatsen, som är finfin - lite långsam - men inbjudande. Vinhuset är världens första gröna (ekologiska). Garanterat låga koldioxidutsläpp vid transport.

Så, pappa, nu kan du pensionera dig från chefsjobbet för att i stället bli vinimportör på allvar! Och lekmorfar. :-)

P.S. Jepp, vi har äntligen börjat nalla på vinförrådet. En vanlig onsdag! Men det är på läkares ordination, för S hade rätt (igen, du får bli min husläkare!). Mitt järnvärde är under all kritik, så jag ska äta biff och dricka rödtjut. N grejade biffen, som säkert var mör, väl tillagad etc, men för mig som är urusel på kött smakade det bara ... kött liksom. Men vinet var gott! Vem ska jag tacka? D.S.

Green day

Idag är mina barn gröna.
Inget ovanligt iofs.

Men idag är det dagismaskerad med tema grönt.
Naturbarn som de är.

En groda & en Robin Hood skuttade iväg imorse.
Och möttes av drakar och demoner med grönfärgat hår!

Det är intressant att se hur föräldrar lägger ner sina själar i barnens utstyrslar. Vi nöjde oss med gröna kläder och varsin utklädningsmössa som de säkert tar av sig direkt.

Alla former av hets skall stoppas medan det är i sin linda.
Typ kalashets, hetsätning och gröna huliganer.

Heja blåvitt, heja blåvitt ...

tisdag 6 november 2007

Hästmusik?


Nej, jag gillar inte country. Hästjazz, sägger pappa. Håller med. Men jag gillar hästar och musik.
Liksom sönerna. Helt indoktrinerade trippade de ner för trappan i morse och satte på Kents nya, som ljöd på båda etagen. Överlycklig mor dansade i duschen. Jag har lyckats med musikuppfostran! Maken är inte lika förtjust, men lagade ändå frukost taktfast vispande i gröten.

Och jag förstår barnen. Häst på omslaget och bra morgongympamusik. "Dansa lite!", sa lillebror och skakade rumpan. Han har inte världens koll på de där ännu. Dansar hip hop till det mesta.

Men de är alltså tilbaka. Kvintetten har blivit en kvartett. Färre som får dela på stålarsarna. Har följt dem sen de var osajnade.

Inte stalker, bara hang around. Som gav upphov till gullig historia. Några kentare slocknade hos JU efter en spelning på Kalmar nation. Söta L ville sova vidare och stängde av väckarklockan. De svartklädda missade nästan folkabussen hem till Tuna. Ursinningt uppbrott. Skamsen L. Men roligt minne så här långt efteråt. Och nej, mina väninnor är inte groupies. Bara väldigt gästvänliga. Så nästa gång bandet var i stan sågs vi igen. Riktigt reko killar. Som sen dess dykt upp i olika, mindre sammanhang. Världen är ju så liten. Eller horisontell. Dock utan sexuell anspelning. Man rör sig bara i samma lager. Emellanåt.

19/11 är det dags igen. Två år sen sist vi sågs. Eller Snyggis, Sötis och jag såg dem, snarare. Övernattning icke aktuellt för L & gubbarna. De har ju råd med hotell. :-) Men det blir förhoppningsvis en minst lika bra konsert som back in the day. Nån' som ska dit?

måndag 5 november 2007

Ångest


Vi har åtta föräldrar.
Skilsmässobarn som vi är.

Min stora fasa är att vi ska bli som dom.
Då tvingas våra stackars barn göra ännu fler omöjliga val.

Från midsommar är maktkampen igång.
"Känn ingen press, men hur ska ni göra?"

Oavsett teknik så är det olidligt.
Detta att aldrig vara alla till lags.

Så det förra inlägget stämmer inte.
Julen är avskyvärd.

Status quo

Åkte till landet i höstmörker. Men vaknade kl 06 i en vacker vintervärld. Stora, vita flingor singlade ner. 1 dm nysnö!

Storebror ville genast ut och testa mina gamla lagg. Lillebror förstod absolut ingenting. Har nog inget minne av förra vintern. Mumrik förblev ovetandes enär han snusade ännu.

Förmiddagens var givetvis helt fantastisk. Sen' smälte allt förstås medan vi sov middag. Alla fyra. I FYRA TIMMAR! Hur sjukt är det?

När vi vaknade var det mörkt och novembergrått igen. Snön och julstämningen måste ha varit en önskedröm. Eller var det någon annan som såg ljuset i tunneln?

En vacker saga. Eller en påminnelse. Dags att boka däcksbyte?

torsdag 1 november 2007

Skånepågar och spöken


En ny, fräsch och oförstörd styrelseordförande från Helsingborg. (Pratar som kokstina.)
En halvgammaligemet men purung verksamhetschef från Trelleborg. (Låter lite som kaffetanterna.)
Å så jag. Spökskrivarkonsult från uppsalaslätten. (Dialektlös.)

möte.
"Känna lide på varann".
För att utföra framtida storverk.

Blir nog ett kreativt och intressant samarbete.
Möjligen fyllt av kommunikationsproblem.
Skyller redan nu allt på accenten.

Jag förstår ju bara malmöitiska.

onsdag 31 oktober 2007

Camp Carola?




Pissväder!

Efter 48 timmars oavbutet regnande kom solen åter in i våra liv.
Solskenet värmde oss en stund, men har nu åter förbytts av mörker och ihållande regn.

Jag vet det låter underligt,
men jag har bara regn hos mig.
(Orup vet precis.)

Och för att återkoppla till schlagerregnet på fler sätt;
Carola ska alltså starta idolfabrik, friskola eller vad?

Gud bevare oss väl!
Ja, för bibelläsning och tungotal står säkert på schemat.

Jag tror att Guds änglar gråter över Cavrålas tilltag.
Eller kissar i kors. En rätt kul syn för övrigt.

måndag 29 oktober 2007

Schlagerregn

Nu har det regnat oavbrutet i 24 timmar.
"Skam på våta land", säger vabbisen här hemma.

Det är dagens roligaste ordvits. Så kul är det med en snorig lillebror. "Men han är glad. Alltid lika glad." (We are all the winners. Vilken hit.)

Har rusat mellan möten hela dagen med paraply och skåningarnas åretruntuniform (oljerock) över skotskrutiga kjolen storebror valde i morse. My personal stylist.

Det regnar här i Stockholm idag
du har det säkert bättre än jag.

Det händer inget särskilt
jag har det ganska bra.

Men det regnar här i Stockholm idag.

Stor lyrik i Carolas låt anno 1984

söndag 28 oktober 2007

Från koja till slott

Vilken välbehövlig vila!

Har städat stranden på landet, burit och släpat träd och ris till stort bål. Umgåtts med barndomsvänner, ätit och druckit gott och mått så himla bra efter en knäpp vecka. Sen' att vi var lite dagen efter idag, det får man ta. Dock en aning oroande att två glas vin och en rökig whiskey respektive torr sherry (jag är en kärring) kan få småbarnsföräldrarnas skallar att gå i spinn. Skyller allt på vintertiden.

Åkte hem tidigt för att bevittna ett dop idag. I Hedvig E döptes lilla S. Bedårande tillställning på alla vis. Utom att våra söner tyckte att prästen pratade för mycket och sjöng för lite.

Efter namnritualen var det dags för kalajset. I våningen. Som vi längtat att få se nya bostället. Härmed kan alla wannabees som benämner sina lägenheter såsom våningar slänga sig i närmaste vägg. Våra ex-uppisar har efter mycket möda och stort besvär lyckats med konststycket att flytta från liten lya till stor våning. Varsamt renoverad in i minsta detalj. Vid finaste gatan, med vattnet nedanför. Hela översta våningsplanet är deras. Så ja, de bor i en våning.

Vi må bo på deras parallellgata, men i en helt annan värld. Något jag inte sörjer. Vi älskar den här delen av stan'. Och ingen av oss klarar att jobba mycket. (Hispan nästa?)

Men det är gött att vännerna är tillbaka efter ett halvårs exil i sunkisuppis. För nu kan vi mötas halvvägs. Ta en chevre-rödbetsmacka på Foam och titta (tjyvlyssna) på folk. Förfärligt härligt. Välkomna hem!

Varför vintertid?

Precis när barnen hittat bra sovvanor (19:30-07.30 +/- 30 min) inträder mörkret i våra liv.

Vintertid. Vilken smörja.

Alla goda föresatser sätts ur spel och man måste börja om från början med rutinerna. Yrvädren somnar kl 16, när mörkret inträder, och vaknar således mitt natten. Sisådär vid 04. Precis när vi gått och lagt oss. Men det är ju en annan historia.

Inte nog med att årets sämsta månad är på ingång, den måste klampa in med skoterkängorna på och slå oss i huvudet md en slägga. Börjar ångra att vi valde att förlägga vintersemestern i februari - det är ju nu vi behöver lite ljus och värme!

Väck aldrig det barn som sover - en devis som nu måste trotsas. Tvångsmatning och forcerad lekstund för att sedan få hela familjen att somna om vid önskat klockslag. Är det nån' som tror att vi kommer lyckas?

MEN! Det är okej att skylla all världens skit på vintertiden. Inget ont som inte för nåt' gott med sig.

lördag 27 oktober 2007

Nya tider

Vi har blivit panschisar. Har vänt på dygnet. Ur led är tiden och vi med den.

Jobbade till 02, hela familjen sov till 08!; avtalad telefontid för intervju med Mycket Upptagen Ämbetsman. Satt i pyjamas i barnrummet och genomförde grillningen medan man & barn
lagade frukost på bv.

Dagislämning och hantverkarlunch, dvs murvellatte på V med kvartersfolket. Rättade till nattens "artiklar" (givetvis helt uppåt väggarna), fredagsmusikleksfikade med dagiskompisar, somnade med barnen före 20!

Vaknade i vargtimmen. Har nu jobbat till 03.
Vilka fina förebilder vi är för våra barn.

fredag 26 oktober 2007

Dubbelt tunnelseende

Jag skriver å skriver å skriver på en artikel om SOA, men är nu mest ute och cyklar i nattmössan utan hängslen och livrem och vad gör Göran Persson utanför porten mittemot denna sena timma och varför gör mumrik djupa knäböjningar medan han borstar tänderna frenetiskt. Och imorgon ska jag intervjua busy businessmen hela dagen, å skriva avtal å en analyserande artikel till å politisk ledare å å å hjälp! Men äntligen fredag å sen är det lördag å städdag på landet å söndagsdop i stada å härligt med måndag så man får pusta ut med lite hederligt jobb igen.

Jag är helt väck nu. Ser dubbelt. Ja faktiskt! Alla bokstäver är små myror som springer runtruntrunt. Det ser kul ut, jag älskar tivolikarusellerna som åker fortast, högst, snurrigast men snälla världen stanna - jag vill hoppa av!

tisdag 23 oktober 2007

Telefonsex?

Hur gör man?

Jag ska telefonintervjua 40 höga höns i näringslivet. Hur gör man det utan röst? Eller som nu, med Peppargatans mest beslöjade stämma. Sexy as hell.

De kommer tro jag sysslar med en annans sorts tjänst. Telefonsex, någon?

måndag 22 oktober 2007

Våga droga!

Bihåleinflammerad. Lomhörd. Sprak och grötlock i örat. Febrig, snuvig, hostig med borttappad röst. Långhelgboendes hos svärföräldrarna som befinner sig mitt i flytt- och semesterpackningen. Maken på herraktiviteter.



Barnen hyperaktiva bland alla sköra antikviteter i den gigantiska våningen. Med ensamma mamman utan djup tillrättavisande stämma. Svårt att hålla full koll på sprintstjärnorna. Inser att jag är fullkomligt maktlös. Orkar inte springa efter. Kan inte skrika. Ger upp. Liksom barnen!

Utväg? Knark är ju bra ... så som en ängel ringer vännen Doctor Love in ett recept på hästmedicin som gör mig till människa igen. Underbart! Pussar hela världen, men speciellt dig, O.

onsdag 17 oktober 2007

Slå mig hårt, tack

Det går bra nu.
Jobben rullar in.
Som tågen på en station.

"Det är ju synd att klaga"
,
men snart hinner jag inte med tåget. Som imorrn går till Malmö. Direkt efter kundmöte då jag måste ta beslut. Vara av eller på. Helst det senare. Förhoppningsvis är hela familjen ombord. På tåget. Samt vagn, väskor, välling. Varför utsätter man sig överhuvudtaget för detta? "Jag är faktiskt förkyld." Räcker det som ursäkt, om man är tjej?

Dagens dilemma:
Borde jag ta det trygga projektet som innebär minst halvtidsjobb ett halvår framöver? Men samtidigt tvingas tacka nej till andra stora, kreativa uppdrag?

Eller ska barnen gå på dagis på heltid? Ska kanske mannen gå ner på deltid? Som situationen är nu jobbar vi båda 100 %, men jag hämtar oftast (kl tre). Tar igen missad arbetstid efter åtta, när de snusar sött (alla tre ...).

Det är lyxigt att vara fri, men svårt när man vill göra allt. Och världens sämsta klyscha - "om ändå dygnet hade fler timmar". Astöntigt lyxproblem. Anpassa livet och sluta mesa! (Men hur?) Beslutsångest har tonåringar patent på. Inte 30+are.

Kan någon vara snäll och slå något hårt i huvet på mig så jag tar ett steg i rätt riktning, tack?

tisdag 16 oktober 2007

Dagens dilemma - kalas (3)

Storebror fick injudan till fint kalas.
I våning där glas inte får gå i kras.
Mor & son är välkomna kl tre.
Lillebror får dock inte följa med.

Men far kan inte alls komma hem
förrän allra tidigast kl fem.
Ska lillebror stanna på dagis ända tills dess?
Han är ju så liten, blir på tok för stor press.

Löser det hela med en ganska hyfsad idé.
Kalasa hos oss nästa vecka, här får alla va' mé.
Men bebben får nog stanna utanför
han är faktiskt inte en musketör.

En för alla. Alla för en.
De tre musketörerna drar till lekparken.

måndag 15 oktober 2007

Häxan surtant

Hon är inte elak, bara sur och vresig. Katrin Sundberg spelar rollen som Häxan Surtant.

Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Först å främst måste jag göra en pudel. Eller en Hanna. (F d kollega på H38 och söderböna som gått från tonårsgoth till stureplansgrått och blivit öfrekidsens sarkastisk redaktör.)

Har varit låg, hormoniell och närsynt. Så ursäkta Häxan Surtant och heja i vimlet (på stan, i parken, på fiket) om jag inte gör det först. Jag är inte otrevlig med vilje. Har bara väldigt dålig syn. Även med korrigering.

Det lär inte bli bättre. Denna vecka är smått galen. Ketchupeffekt på jobben. Efterdagiskalas varje dag fram till skånetrippen. Samt sångrep för mig. Min belöning. Och ytterligare 15 minuter i rampljuset. Ska sjunga på Petronellas skiva. Jippie! Om jag håller måttet. Eller tonen, snarare. Hjälp!

söndag 14 oktober 2007

Kalasbra

På lördag har sönerna tre kalas att gå på. Klockan tre. Hos tre olika kompisar. Som alla fyller tre år.

Så vad gör man? Kan 3- resp 1½-åring välja? Troligtvis inte.

Vi löser det genom att ta en långhelg i Skåne. Med anledning av årlig herrmiddag i Malmö. Vad kul det ska bli att se allas ansiktsuttryck när vi dundrar in alla fyra, på fiiina golfbanan. Snacka om curling.

(Egentligen ska semiskåningarna och uppländskan gå intensivkurs i rrrrullning hos Tiffany i Staffanstorp medan gåsapågen gloffar, goffar och sjunger om pärafilten där himma.)

fredag 12 oktober 2007

Smulan


-Jag hatar smulor!
ur "Ensamma mamman"
Bildrättigheter Cecilia Torudd.


Snusmumrik har läst igenom allas bloggar. Kanske inte allas. Men de närmaste vännernas, några "erkända" samt latteligans. Och frugans. Han hade en del invändningar.

Jag förstår ingenting. Men en sak har han rätt i. Skenan hade önskad effekt så smeknamnet bör bytas. Till Smulan. Kökets tillstånd post frukost/nattmacka som gör mig gaaalen. Tänk när sönerna blir hungriga tonårsvargar. Jag känner mig redan som Cecilia Torudds Ensamma mamman. Som för en omöjlig kamp mot smuleländet efter ungarna. Och hon har ju ingen tankspridd man som gör likadant. Men jag vill förstås ha min kvar. Smulis! (Efter den sockersöta -isbenämningen älskar han mig ännu mer.)

torsdag 11 oktober 2007

Dialektalt 2

Mumrik panikhandlade hos ryssen strax innan middan. Kom hem som ett levande frågetecken

-Jag frågade tre gånger efter rödabedorna. Ingen av zombierna fattade. Sen hittade jag dom själv å då bad hon i kassan om ursäkt för att personalen bara talar svenska. Kan du förstååå det?!
-Ja, Skrållan, men lär dig rödbeta på ryska, så ska du se att det löser sig. Eller på svenska ...

Anala tyskar

Vid 33 borde man lärt sig att inte ropa hej. Men så är man en obotlig optimist. Det ordnar sig alltid. Men är lite jobbigt när det sätts käppar i hjul.

Käppen är mannens tyske chef, som har lagt in något slags veto ang vår drömsemester. Hur vågar han? Ledigheten var beviljad, efter typ ett halvårs väntan, men "bara" av svensk chef. Smäller tydligen inte så högt på det multinationella mjukvaruföretaget. Och i samma anda har stackars kollega fått avlägsen fransk chef att ifrågasätta EN dags kontraktsenligt flyttlov. Merde alors!

Mumrik funderar nu på att ta ut föräldraledighet, eftersom pappasommaren med lillebror blev kort (bara 2½ mån). Det är nämligen en rättighet. I Sverige. Men då måste han vara ledig minst en månad enligt företagets regler. Vilket är en vecka längre än vi hade tänkt vara borta. Hoho. Skrattar bäst som skrattar sist.

onsdag 10 oktober 2007

Dagens lapsus lingue

Hade marathonkorrmöte idag. Började tidigt dessutom, efter att ha jobbat natt. Tog välbehövlig lunchpaus med herr redaktör. Pratade musik. Trodde jag.

jag: På söndag kommer Manu Chao.
red: Vaddå för nåt?
jag: Mano negras sångare, du vet?
red: Nä, jag lyssnar bara på Lasse Berghagen, eller jag menar jazz, för f-n!

Helrör

Jag är den okände åttonde dvärgen. Gäsper.
Trötters enäggstvilling.
Men är nära besläktad med Glader.

Somnade med barnen. Inte helt ovanligt.
Väcks av Mumrik kl 01.
-Skulle du jobba? Fixar du två helrör i så fall? Eller, strunta i det, du behöver sova! Vi har förresten fixat Lucky nu. Å så ska jag prova antisnarkskenan. God natt.

Helrör? Lucky peoples center? Happy go lucky? Snusmumrik minus snark, går det? Torr i munnen. Längtar inte efter korret som aldrig kom. Men har korrmöte kl 08. Ingen återvändo.

Stapplar ner till datorn. FTP:n ligger nere. Planlöst bloggande.
Kollar mail, och se! Vi har lyckats med det omöjliga:

THAILAND here we come! Vi och familjen W. I varsin Lucky deluxe villa. Tre veckor i februari slipper vi krångla på och av totalt fem barn tre lager kläder. Det trodde vissa aldrig skulle ske. Men ack vad de bedrog sig.

Nu ska här jobbas! Och blandas helrör. Välling alltså.

måndag 8 oktober 2007

Fam Es 15 minuter


Vår vän JEB är kändis.
Motorredaktör på Expressen.
Han har en välbesökt blogg.
Och där finns vi - eller åtmonstone vår diskbänk, skärbräda och kniv!
Du skall icke förakta dina 15 minuter.


Jan-Erik Berggren
Motorredaktör

Dagens köptips: knivskarp Porsche

Här har du en Porsche för köket - en vass modell med körglädje året runt. Var på middag i helgen hos ett par goda vänner. Och gick föstås igång på brödkniven i köket. Inte blev det sämre av att vännerna öste lovord över Porsche-serien. Men det fanns ett problem - knivarna rostar om de inte diskas och torkas direkt. Förvånande med tanke på att rost inte direkt förknippas med Porsches bilar.Men, likväl - ett julklappstips blir det. Porsche-knivar, vassare och snyggare än Global.Vill i sammanhanget avslöja att jag haft en saltkvarn från Peugeot - men den gick sönder....
Skrivet av Jan-Erik Berggren den 24 sep 11:28

Musulmanen

Mumrik har en mussla i magen.
Eller en liten bit skal.
Det är givetvis värre än alla graviditeter tillsammans.
Det borde jag ju förstå.
"Ni tjejer snackar om att föda barn.
Det finns inget så illa som när en kille är förkyld."
Eller har blivit ofrivillig musselsamlare.
Tillfälligt hem för en liten bit musselskal.

Pubbeunge

Har en tid levt i villfarelsen att jag är i övergångsåldern.
Eller i grosess.

Men nu är den förhatliga röda vågen tillbaka i oförminskat format.
Irritation, känslosvall och smärta. Samt en finne! Pricken över i, och läpp. Skulle det inte bli bättre efter att man fött barn (en stycken två)?

Men jag är i alla fall ingen gammal klimakterierkossa.
Utan åter en purung pubbeunge med acne.

lördag 6 oktober 2007

Dialektalt

Idag var vi i Uppis
för att träffa min bästis
som fått en splitterny bebis.

Blev inte så avis
på livet i radis
men lite nostalgis(k).

Åkte förbi gamla dagis
mindes tanterna på lekis
och superpeddisarna på fritis.

Gillade livet i lyan vid Fyris
speciellt som carropluggis
och nationens nuckeklubbis.

Sen for vi till nästa bästa kompis
för middag, vin och godis
och planerade resa till Thallis.

Väl hemma blev det bröllopschampis
och drömmar om semester långt från Mallis
måste kolla om där finns föräldrafritt öppnis!

fredag 5 oktober 2007

Dumburk, gurkburk, knarkburk?

Mumrik kommer hem från date med Steve, på Grand hotel. Balmer. The one and only. Om man är en mikromjukis.

Vi knäcker en flarra skumpa för att fira ... fredag?, att barnen sover? Eeh men vi skålar för mitt nya projekt. Och för the monkey business.

Sen ser vi fredagsunderhålling på reklamteve. Gillade Hey baberiba. Nu tillbaka, i utökat format. Helt okej. Fem min i taget. Sen är det en kvart reklam. Det måste gå dåligt för den där låtsaskanalen. Eller bra iofs, med alla dom reklamstålarna.

Mitt i reklamen kommer en snabbspolning av Idol! Tio små negerpojkar-konceptet är redan i full gång. När vi fick barn bytte vi obskyra klubbspelningar på Söder mot dissningsteve om fredagarna. Har dock missat hela grejen i år. Tills nu. Är helt likgiltiga. Utom när de sjunger lite falskt. Det skär. Men va fasen, de flesta har ju pipa så det räcker. Utom Peter jaggöralltförpengar Jihde. Hur kom han in i bilden? Är detta en sportgala?

Tröttnar på teven när Snusmumrik gör just det. Snarkar så tavelglasen skallrar. Så jag byter dumburken mot knarkburken. Igen. Jobba på skumpa är bra! Äntligen fredag?

Syskonkärlek

Svinkallt ute.
Jobbar inne. Har flöde. Funkar fint.
Kaffe och mörk choklad till lunch.
I stället för Riche. Tokdumpad.
Gott, tidsbesparande och bra GI. Tröstar jag mig.
Och msn:ar med kär gammal vän. Vi är världens mest patetiska nostalgiker. Och det är fasenimig helt underbart!
Börjar få ångest över att hämta på dagis och sedan frysa mitt för dagen klänningsbeklädda arsle av mig vid pölen i parken.

Då, som en räddande ängel, får jag oväntat besök.
Av min store lillebror som jag inte sett på en evighet.
Vi snackar design, musik, uteliv - jag är svältfödd!
Å så förfäras vi över vår lille storebrors 40-årskris.
Eftermidddagen är räddad.
Jag slipper gå ut.
Och barnen får för en enda gångs skull leka inne och se min och lillebrors favorit Doktor Snuggles.
Sittandes i vårt barnrums snart 30 år gamla minirottingfåtöljer.
Iklädda våra gamla PoP-plyschtröjor.
Syskonkärleken och 70-talsnostalgin är total.

My Cat can Scratch! DJ Monkey!

Vem sa att katter är mesiga?

Bobby J-Five Year old Rapper

Så ska de drillas, kidsen!

Frågor och svar

Min inbox just nu:

från ämne datum
ginzamusik@ginza.se Vad vill du ha i julklapp av chefen? 2007-10-05
jobb@academicwork.se En programmerare/systemvetare 2007-10-05

Hur kunde de veta?

Fast i akademikerträsket

Det kom ett mail från nye, viktige kunden:

Superbra jobbat Josefin!

/P

Nice. Hade bara skissat på ett första konceptutkast.

Sen damp det ner ett mail till, från annan P hos samme kund, men ang offert på helt annan analys:

Hej Josefin,

1. Upptäcker att jag varit otydlig. Min bild är att (blablabla - projektförklaring)
2. Hänger inte riktigt med i resonemanget. (Kvantitativ/kvalitativ metod? Viktade, indexerade resultat?) Vi vill att kunden under telefonintervju besvarar de frågor som finns i enkäten.

Pxxxxx


Jamenpreciiis. Läste en MYCKET omfattande krav spec och tappade huvudet. "Rakt ner i akademikerträsket", som ex-kollegan DI skulle ha sagt. Eller hur?

Så nu vet jag vad denna natten ska ägnas åt. Den bästa offerten nånsin.

onsdag 3 oktober 2007

Dagens dilemma


Har inte sett på tv på evigheter. Missat SVTs sexualupplysningsprogram, hela idolprylen, nya smartroliga och faktiskt - amerikanska serien Sunset strip, gamla godingen Grey och bara lyckats se en gnutta nattrepris av Mia & Klara.

Tänkte åtgärda det nu. Men ve och fasa - ALLT av underhållningsvärde visas samtidigt. En sketen onsdagskväll liksom. Visst har vi mediacenter, men jag betvivlar att ens den underbara maskinen kan spela in fyra kanaler samtidigt.

Hur gör ni, alla upplysta människor som faktiskt ser alla dessa livsnödvändiga program?

Rosa skumdelfin

Det klagas mycket på barnkalas. Alltså företeelsen. Jag är också skyldig. Tycker det kan vara lätt stressande att behöva bjuda hem hela dagiset (ny skrivelse från personalen, alla eller ingen dvs 36 barn plus syskon och föräldrar). Så vi sysslar inte med sånt. Löser det med kalas på landet, för dem som är där och enkel fika med lekkompisarna i stan. Önskemålen kommer säkert. Vad det lider. Men ingen inhyrd Labero här inte.

Vi var dock på världens bästa kalas i söndags. Efter en tuff helg med kusinerna här, var vi egentligen lite för trötta. Men kompisen bor rakt över gården och barnen ville verkligen gå, så ...

Det var ett himmelrike för trötta föräldrar. Mysig stämning, välkomstchampagne, italiensk plockbuffé, rödtjut av kvalité samt avec till kaffet. De små barnen lekte lugnt i födelsedagsbarnets rum, de stora killarna (välkammade, skjortbeklädda Douglasar, Filipar m fl, alla 7+) röjde lite, men var tillräckligt väluppfostrade för att fatta halvsubtila vinkar med höjda ögonbryn.

Efter en förvånansvärt avspänd eftermiddag (trots att vi var de enda utan inneskor) kom vi hem med påsar allihop. Barnen fick den obligatoriska ballong-tuta-serpentin-tablettask-påsen och vi fick hembakt bröd!

Den kvällen somnade de ovaggade, medan vi käkade upp deras godis. "Det är ju så mycket farliga färgämnen i Tuttifrutti. Bättre att de hamnar i pappas mage.", sa mumrik. Själv provade jag en rosa skumdelfin. Sådär. Resten ligger i tryggt förvar intryckt mellan de fina vinerna i barnsäkrade spritskåpet. Där är en hel del kalaspåsar nu ...

söndag 30 september 2007

Fyra under fyra

Vi klarade helgen.
Trots fyra barn i hemmet.
Vi tom utmanade ödet genom att inleda skånska kusinbarnvaktarhelgen med att äta på grekiska kvarterskrogen i fredags kväll. Friskt vågat ALLT vunnet. Alla fyra somnade snabbt efter obehagliga mängder kalamataoliver och haloumi.

Snälla servitrisen:
-Ni vill alltså ha fyra tallrikar haloumi, oliver och feta? Plus all annan mat.
Vi (med en mun):
-Ja tack!
Upplysande servitrisen:
-Men det är fyra skivor ost per tallrik, det kanske räcker med en eller max två?
Vi:
-Va? Bara fyra, då behöver vi fler! De sitter garanterat still om de får ost, oliver och vatten.
Oroliga servitrisen:
-Eh, okej. Och ni sa att alla barn var under fyra år? Och ni vet att de kan få ont i magen?
Vi:
-Det är lugnt. De har fortfarande nattblöjor.

Barnen, som annars inte är stora i maten, åt, log och var exemplariska. Och vi fick komplimanger för våra fina barn av bordsgrannarna på den fullsatta restaurangen. Joråsåatte man e väl erfaren.

lördag 29 september 2007

Dagens outfit, någon?



Det här är det mest bisarra klädesplagg jag skådat. Åtminstone denna månad. Blir alldeles yr av frågorna som virvlar runt denna bild. Vem gillar sånt? Och varför? Är det sexigt? Jag förstår ingenting, men är ju inte världens trendigaste heller.

Snälla, kan någon förklara?!

fredag 28 september 2007

Kraftfullt paket

Hört på bussen (ettan).

-Putte fyller år imorrn. Vad f-n ska jag köpa?, frågar blonderad 30nåntingbrud i kortkort, lite för tight kjol, höga stövlar och tantjacka sin kompis.
-Inga mer kläder han aldrig använder iaf ... så mkt har du väl lärt dig?, svarar väninnan trött medan hon bläddrar i Se&Hör, och fortsätter:
-Be lillan rita en teckning vettja.
-Nej, för i h-e, det tänker jag f-n i mig inte göra. Nån' j-a måtta får det va. (Upprörd.)
-Ja, precis ... men kalsonger är ju iofs alltid bra. Min Robban har 200 par. Jag skojar inte. Björn Borg skareva. Boxers. (Läser vidare.)
-Mmm, fast det går inte. De är för små. Man vill ju inte skryta men ... problems with the package, you know. Haha. (Med illa dold stolthet.)
-Ja, shit asså. Han har ju helt klart ett kraftfullt paket, det kan man ju inte missa. Visst äre hans jeans som slits över snorren?, säger väninnan, plötsligt väldigt intresserad.
-Jo, det är ju skitjobbigt det där. Men ett bra byte, helt klart, ja du fattar. (Exalterat fnissande.)

Sen stiger de av. För att leta jättekallingar till lilla Putte.

Röd tröja på


Dagens självklara outfit, för alla som bryr sig, är röd. För demokrati i Bhurma och som en protest mot munkdödarregimen där. Ni har säkert fått sms:et flera gånger om. Lite jobbigt med kedjebrev i mobilen, men jag bestämmer mig för att det är okej, för den här gången.

Ogillar man färgen av politiska skäl, "det går inte ihop med mitt hår", or what ever, kan man åtminstone pyssla ihop ett litet rött snöre med säkerhetsnål att sätta på jackan, typ rosa bandet.

Så idag är alla små PoP-tomtar på dagis och parker mer rätt än nånsin.
Tänk att de där röda vindstopparfleecarna skulle få ett högre syfte.

torsdag 27 september 2007

Fy fan

Onda ting kommer alltid i skov:
Sonen & snällaste kompisen blir osams och mödrarna gråter, varpå
svärfar kommer på oväntat besök inkl övernattning och passar på att
ställa intrikata frågor om min och makens relation, varefter
jag tillbringar en dag på sjukhus helt i onödan, för att sedan
komma hem till ett argt brev om att min andrahandshyresgäst misskött sig så att hyresvärden hotar med avhysning.

Fy fan.

tisdag 25 september 2007

Halo3, vet du vad de e?

Snusmumriken har ett Väldigt Viktigt Arbete.
Storebror säger bestämt att "pappa jobbar inte med datorer, han jobbar med regeringen". Vår treåring vet garanterat icke vad regeringen är, men han slänger sig med nya ord nu för tiden.

Får msnmeddelande från mumrik: "Ska på Halo3 powerlunch här snart. Kanske lite prova-på. Orvar Säfström kommer o pratar lite tror jag. De ska ha Halo3 konsert på Berwaldhallen tom."
Väldigt Viktigt Arbete. S man kommer åtminstone hem med glass från sitt viktiga jobb!

Jag har ingen aaaning om vad H3 är. Men lär mig på http://www.halo3.com/
Fy tusan. Jag avskyr skjutahålihuvetspel. Sånt ska mina söner aldrig få syssla med. Hur länge bestämmer jag sånt?

Imorrn är det dagisutflykt i skogen. Gudskelov. På torsdag är det mulleskola. Me love! Mina barn ska bli fågelskådare. Som idolerna Ruskprick å Knorrhane, minus smugglandet.

torsdag 20 september 2007

Cocktail

Mannen och jag var på eftermiddagschampagne hos kund.
Idel, ädel 40-talistadel i kostym, bakåtslick och med stora magar. (Icke i grosess.)
Treflig tillställning på Öfre.
I exakt 20 minuter.
När Hedvig E's klocka klämtade tre stjälpte mannen i sig ett glas rödtjut och sa:

-Någon måste hämta barnen på dagis, bilen står utanför Ciaociao.

Smart drag. Jag hade bara druckit ett glas skumpa. Så jag sprang.
Tur att jag glömt partyt när jag klädde mig i jeans och sneakers på morgonen.
Det är svårt att springa fort i högklackat och cocktailklänning.

onsdag 19 september 2007

Skolfotogubbe med PMS

Har en ny merit att tillföra min CV. Fotoassistent.

Morgonens motion bestod av att jaga 36 smitande barn på dagisgård mellan kl 08.15 och 10.00 idag. Dock inte mina. De satt stilla. Hela tiden. Vilket i sig är ofattbart. Den åttahövdade personalstyrkan satt som förstenade med stela leenden på de rödfärgade läpparna, mellan barnen jag fyllde luckor med, så de kunde inte jaga rymlingar. Fotografen var en fet, humorbefriad suckgubbe som förmodligen räknar dagarna till pensionen varje vaken timme. Statyvarning på den med. Så jag sprang, bar och tryckte ner barn mellan fröknar. Ska bli intressant att se resultatet. Om fotografen orkade trycka på knappen. Borde väl som ass ha kollat det med.

Sedan var det dags för porträtt. Inne. Personalen tyckte jag kunde få fota min telningar först, eftersom jag hjälpt till en del. Och trots allt har ett jobb att sköta. Det må vara fritt och lyxigt, men nån måste görat'. Suckisen gillade dock inte syskonfotoidén.

-Kan vi inte ta det sen? Jag fotar dina barn en i taget nu, så får du komma in med båda sen efter alla 36 individuella, ja om vi hinner före lunch. Förresten finns det ingen bänk. Så det blir inget syskonfoto.

Fantasifull snubbe. Jag bar raskt in önskad bänk, placerade barnen på den och uppmanade dem att le. Gick sådär.

-Titta mamma, det är en jobbarkille i trädet. Han sågar i bladen. Det får man inte!, sa storebror.
-Äta å sova!, sa lillebror, som börjat tröttna. Helt logiskt. Vi var ju i sovvilarummet.

Å så fotografens uppmaningar:

-Sitt rak i ryggen, titta in i kameran, händerna på knäna. Det här går inte! Kan du hålla i dem?

Så jag låg under bänken och höll i mina söners händer, eftersom de ville vinka till trädkramaren ideligen. Tyckte inte det hade gjort något. Hellre glada barn än livrädda för fotogubbe med PMS, liksom. Funderar på att fakturera surkärringen för mina timmar som fotass. Vad har såna för timlön?

är en c-uppsats ens värd att nämnas?

man ska tydligen skryta med sina akademiska poäng. åtminstone vill styresleordf ha med sin c-uppsats i frisörernas 100-årsskrift. sjukt. borde ha fått uppdrag att spökskriva hennes memoarer i stället.

tisdag 18 september 2007

U-boat?

U-boat
Tid: 22:30-00:05, SVT1
(In Enemy Hands) Amerikansk thriller från 2004. Besättningen på U S S Swordfish undersöker u-båtsaktiviteter i farvattnet och destruerar en fientlig u-båt sekunderna innan de själva blir sänkta av en tysk u-båt. De få överlevande amerikanerna blir tagna som krigsfångar. Men ombord på den tyska u-båten härjar en dödlig form av hjärnhinneinflammation. I takt med att antalet döda stiger, tvingas fienderna att samarbeta. Men så utbryter ett myteri och paniken sprider sig. I rollerna: William H Macy, Til Schweiger, Scott Caan. Regi: Tony Giglio. Bredbild.

Behöver ni hjälp med översättning, månne? Sist jag försökte (i mellanstadiet) kunde man inte kalla undervattensfarkoster så på "engelska".

Dumt sa Bill. Urdumt, sa Bull.

måndag 17 september 2007

Män i damunderkläder

S skjutsade hem från kören - tack!
Fick ofrivilligt en fripassagerare.
En liten tant på vift som från baksätet berättade ogenerat om män i damunderkläder.
En helt vanlig måndag kväll.
På Östermalm, var annars?

Hit får ni förresten flytta!

Kungliga Djurgården, 14 rokVisning: Vänligen ring för visning


Adress: Kungliga Djurgården

Antal rum: 14 rok
Område: Djurgården



Yta: 550 kvmBeskrivning Magnifik sjötomt på Kungliga Djurgårdens mest attraktiva del mellan Djurgårdsstan & Waldemarsudde. Den rosa trevåningsvillan som ligger i naturskön miljö har anor från slutet av 1700-talet med stor gräsplan som sträcker sig ända ned till bryggan som går utmed hela strandlinjen. Två flyglar ramar in den stora gräsmattan & ett vackert lusthus pryder trädgårdens mitt. Den gedigna bryggan som vänder sig mot Stockholms inlopp var en gång i tiden hemmahamn för fullriggaren Abraham Rydberg. Den östra flygeln inrymmer idag två lägenheter & ett klubbrum & den västra flygeln är Sveriges äldsta bevarade kägelbana. I förlängningen av kägelbanan mot vattnet är ett vackert rum beläget som Bellman vältaligt skildrat i sin epistel nr 80. En sällsynt möjlighet att förvärva en kulturhistorisk skatt & en av Djurgårdens få privata villor med sjötomt. Huvudbyggnad om 355 kvm samt flygel om ca 200 kvm. Byggnaderna är exteriört i mycket gott skick & interiört är tidsenliga detaljer bevarade som bla fem fungerande kakelugnar.

Våga vägra villa!

Det här är ingen barnblogg. Alltså blogg om barn. Jag kräks på alla såna.

Men ...

... storebror säger roliga saker ibland. Efter kylig leksöndag i annan hood (kompisarna bor i Vasastan) och utelunch på fik säger T: "Nu måste vi gå jättefort hem å tända en brasa." Jag: "Vardå?" T: "I öppna spisen vi inte har." Sedan gick han hela vägen hem till Gärdet. I snålblåst och regn. Och sjöng för sovande lillebror i dubbelvagnen. Liten men tuff.

Så vi måste flytta. Högre upp. Gärna med balkong. Och öppen spis (nytt krav). Helgen var hemsk, ur sussa-sött-perspektiv. Efterfestare knackade på alla fönster på vår BV i tio min. Och skrek. Både fredag och lördag natt. Läskig flashback till förra våren när lillebror var nyfödd. Påtänd tok slog då sönder alla våra fönster på BV, och tog sig in, medan vi var livrädda på ÖV. Polisen tog honom, men aj vad rädda vi var den kvart det tog dem att komma hit.

Annars snackas det mycket hus nu, i kvartersligan. Svikare! jag trodde vi hade en överenskommelse. Vi håller vårt ord och flytt' int' från stan'. (Men så har vi ju ett stort hus på landet till låns all ledig tid året runt. Välkomna dit när ni får husbegär på hemnet.)

torsdag 13 september 2007

So fresh

Omutbar, som sagt.

"Men tjenare, jag kände inte igen dig. Vad har du gjort? Du ser så himla ung ut!", utropar V, utanför sitt fik när jag forsar förbi på väg från ärende till dagis ½ minut i tre.

Det var dagens bästa komplimang. :-)

En trea, någon?

Sol ute, sol inne
sol i hjärta, sol i sinne

Är extremt väderberoende, så idag var jag untouchable. Inget i hela världen kan komma åt mig. Inte ens rubriksättning, som annars är min svga sida, som ev läsare här har upptäckt. Men nu är det löst och jobbet ivägskickat. Katjing. (Lite klirr iaf.)

Efter lyckad mulleskolapremiärsivägskickande av en stycken två (som T säger) barn, intogs en äcklig latte med snillena. Inget superspännande, men trivsamt (ja, exakt så) i solen. Arkitekten intill körde mot trottoarkanten och det sa pang och pys och sparrismänniskan kliade sig i huvudet. Dagens lärdom; akta kanter. N har tydligen rätt när han oroas av mina snajdiga fickparkeringar.

Skön promis med S. Sen jobb och lite annat tjafs som inte är värt att nämna. Kanske senare. När jag fått distans. Återkommer. Dagishämtning gick bra. Lyckades skaka av mig kopplet av snorisar som alltid "vill fölla me". Tog bara mina två. Storebror har slutat sova middag, men börjat gå på toa själv. Stor kille. Rätt bra, att skippa sovvilan, för nattningen går på fem röda. Som vi längtat, alla fyra!

I parken kom M&D med stora nyheter. Trea på väg. Hälften spydde, resten dog. Vissa av avund. Andra av akut syrebrist. Det är stort, på alla sätt, att bilda familj över det normala. Och coolt. Så länge jag slipper. Partyprissen ringde från kastellet och tillhör nu den avundssjuka skaran. Ja men var gravid då, föd ut skapelsen och ta framför allt hand om den plus storebröder morgon, middag, kväll de närmaste åren. och stå till svars när de kastar skit som tonåringar för att vi aldrig hade tid för dem en och en. Gör det. Och återkom sedan. Så kan vi diskutera saken. Över en flarra skumpa.

Över och ut.

Rysk parmesan

Illa, jag mår illa ...

Har idag VABat lillebror. Han hade nästan feber och var hes, snorig, hängig. Ömma modern tänkte vara lite fiffig och häva sjukan innan den satt sig i hans lilla lekamen. Kan man det? Eller är det samma lögn som att "sova bort en förkylning"?

Hur tänkte jag? Man kan inte vabba när man är egen. Ingen annan gör jobbet. Speciellt inte om man passar på att vila lite samtidigt som sjuke sonen sover. Då finns ingen tid för jobb. Utan man rusar till dagis, som gudskelov ligger i huset intill, för att hämta storebror som "inte sovit middag idag, men tog en power nap vid mellisbordet på gården". Gick en stärkande promenad var ju lite mosig efter tvåtimmarssömnen). Men båda barnen var sega, så vi gick hem. Tänkte att de kunde ju få somna framför Ruskprick och Knorrhane, men ack. Storebror vägrar gå på toa, brottar ner tokskrattande lillebror, läggs i säng på övervåningen av stressad mor och självklart - kissar i sängen! Har han aldrig gjort förr - men det var min bestraffning. Fadern kommer hem och styr upp det hela. Puss!

Själv går jag till ryssen för att köpa mer parmesan. (Eftersom storebror gnagde slut på den gamla vid den för sena middagen igår. Samtidigt som lillebror grät (har aldrig hänt förut, men han var ju sjuker) och modern hade huvudvärk. Hade korkat nog väntat till kl 19 med middag pga faderns sena jobb. Denne kommer hem i 5 min för att sedan gå på lgh-visning, på distans åt sin lillasyster. Kommer hon nånsin köpa en lgh eller är det bara kul att skicka ut oss på visningar? Alltid kl 17.30, då vi borde äta för att livet inte ska bli kaos för de små.) Men tillbaka till osten:

"Nejnej, hyvla inte på golvet. Mamma har köpt världens dyraste parmesan. Det där var fem kronor direkt i slasken!"", utropar fadern förfärat. Storebror tjuter av skratt, men slutar fasktiskt hyvlandet av ekologisk, svindyr ost. Från ryssen. Det förklarar väl allt? Och fadern lyckas peta i både sig själv, barnen och modern varsin portion pasta med världens godaste köttfärssås à Nicholas le grand. Kan ha berott på det smarta draget att hälla i modern en rökig liten virre i dockglas före maten, "för att döda bakterierna". Barnen ville också ha. De fick lukta. Det räckte. Tur.

Moderns mage har matvägrat sedan fredag. Illamående och klen. I ständigt behov av sömn. Kan/får inte vara gravid. Nej, det måste vara höstens sjuka. Och imorgon börjar hatkärleken Mulleskolan. Nu ska två barn förses med ryggsäck med matsäck och vara på dagis tidigt. Hur klara detta?

Men vad gör jag här? Måste ta igen lite förlorad arbetstid. Fadern kan inte VABa. Ska på galej, nej jag menar konferens hela dagen och kvällen i skärgården. Hette det inte kick-off förr? JES! kommunikation borde anordna dylik tillställning. Sätts genast upp på to-do-list.

måndag 10 september 2007

Skön klänning

Den numera kvartersberömda, gröna, sköna klänningen jag inhandlat fick idag en ny kommentar. "Är du gravid igen eller är det bara en väldigt söt klänning du har på dig?", undrade duktiga sopranen. S (som var med för första ggn - välkommen! & skit i Rossini) och jag storskrattade. Den gröna, sköna är söt och modern. Det betyder att den är a-linjeformad (eller ngt sånt) i tunikamodell. Precis som gravidklänningar. Måste skaffa skärp. Har ju en getingmidja att åter visa upp för världen. No more kladdkaka.

Och apropå kladdisar. Ville ge äpple till fröken idag. Hade slängt ihop en chokladkaka för att muta kunden att ge JES! kommunikation fler uppdrag. Man får inte vara dum. Spurtade till mötet. Som flyttats till vårt kontor. Men alla medarbetare hos kunden tittade längtansfullt på kaka, melonglass och dito amarettotoppar. Stackats anställda satar, tänkte jag, och gav dem hela anrättningen. Sprang sedan fortfort söderut. I regn och rusk. Men med lätta steg efter att ha gjort en god gärning. Väl på kontoret hade MMS skickats "mm vad gott med annans kaka". Tji fick de. Flytta möten? Utan att meddela. Måste ha krismöte om kommunikationsbyråns internkommunikation. Men köpta blåbärsmuffins är också goda. Perfekt GI.

Gud finns

Håhåjaja.

Hade korrmöte idag. Språkfascisten i mig myste av välbehag. "Menar du verkligen allvar?" undrade svettig redaktör och kära AD-kollegor. "Ett semikolon följs inte av stor bokstav. Så det så.", sa jag och ansträngde mig för att se myndig ut. Lite senare brast det. Vi hade kommit till texten av den glade amatören. Den var full av "alla underbara människor". Jag fick ett av mina berömda skrattanfall. Ni som varit med förr vet att de inte går över på mindre än fem minuter. Speciellt inte när herr viktig redaktör auf Deutschland ser strängt på kvidande konsnult och ber den senare att lägga av med dylika fasoner.

Liknande scenario upprepades vid kvällens körövning i kapell. Inte populärt. Körledaren undrar vad som är så roligt. Lite som i skolan. Hon sa iofs inte "Kan du inte dela med dig av det roliga?" men det var inte långt borta. Tittade på Jesus, tänkte på hans lidande, gjorde korstecknet (nu tror alla i den profana kören som tillfälligtvis övar i kristen boning att jag är religiös fanatiker, eller katolik åtminstone) och se - det hade önskad verkan. Fnissbubblet i magen pyste ut gnm örononen i stället. Praktiskt. Sen att jag sjöng lite halvfalskt den närmaste halvminuten. Det får man ta. Kunde varit värre. Helfalskt.

Renovering pågår

Ursäkta röran - vi bygger om,var ett sågat program med F&F, numera medias älsklingar rika som små troll. Välförtjänt. Såg aldrig programmet men förfasades över blaskornas krigsrubriker om förnedrings-tv. Stackars Emma, faktiskt.

Nu pågår min sjävrenovering. Efter tre års förfall, pga två små prinsars tillkomst och efterföljande lek-i-parken-vänliga plagg, är det dags att sluta vara jeansmamma med hästsvans vareviga dag. Har bokat tid för ögonkoll och förhoppnigsvis får jag ledsyn inom kort. Håll tummarna. Om doktorn kan komma (annan tv-serie) någon gång. Har varit på St Eriks ögonlaser två ggr men Sthlms (världens?) ende specialist på makalösa ögonfel är en sjukis. Och hans sekr kan inte slå flera siffror i följd på telefonen för att meddela patient åkandes tolv mil från Grizzly om sakers tillstånd. Hrmpf.

"Du har en fantastiskt välskött munhåla!", utropade tandläkaren. Det lät lite äckligt, men är nog bra, för han såg ärligt nöjd ut. Har inte varit där på tre år (skyller på barnen igen) men där fanns inget att anmärka på (tillade hon stolt, hon som aldrig haft hål). Nästa lyxrestaurering blir nu att putsa en plastis. Eller ev göra en keramikfasad. Känns extremt vuxet.

Eftersom jag sparat så mkt på att inte gå till tandläkaren var jag tvungen att shoppa lite. Två ursnygga klänningar och några leggings blev det. Plus fleecegalonisar till modemedvetne sonen, 3 år. "Jag vill ha röda - inte bruna! De passar inte till jackan ser du väl." I morse vi frukosten glider jag in till familjen, mkt förväntansfull. "Har du ny outfit?" Älskade Snusmumriken ser mig! "Den ser i alla fall skön ut, klänningen." Dumbom. "Skön?! Förvisso, men är jag inte lite snygg?" fräser tilltufsad fru. "Jojo, men det är ju bra med sköna kläder ..." mumlar nedslagen äkta man. "Mamma har en grön klänning. Kan du ha dina gröna skor när vi går till dagis, kan du det? Imorgon blir det en röd. Det kan vi väl köpa?" säger den oerhört uppskattande, modemedvetna sonen. Puss! Lillprinsen har gröt i hela ansikten och bara ler. "Mamma fiiin." säger han.

Nu ska jag hämta skruttarna på dagis och gå till parken. I min gröna otfit.

P.S. legging känns som en trend jag missade. Bytte dem mot hederliga, tjocka (=praktiskt varma) tights i stället. Strumbyxor på svenska. mkt nöjd. D.S.
Av jes1, 070906 14:38

Små underverk

Tryckta media är sköna små underverk. Speciellt med välavvägda ord, bilder och en präglad yta att ta på.Ville bara säga det. Nu ska jag jobba vidare med PR-versionen av jubbemagat (nej den stockholmska förkortningen funkade inte; jubileumsmagasinet ska det vara). Jag är inte alls bloggberoende.
Av jes1, 070905 14:35

Skärpning

detta är helt klart vanebildande. måste bara tillägga att:nattens inlägg var ett stilbrott. Snusmumriken påpekade vid frukosten att "du borde kanske skriva lite proffsigt om du ska ha en blogg på CAP". så jag återgår till att använda stor bokstav efter punkt. Så.Kan man bli utslängd av herrar Mattson & Torberger? Det vill jag ju inte riskera så någon form av formrelaterad språkinfo (eller nåt ...?) skall härmed införas. Hmm. Jo, idag blir det lite äpple åt fröken i form av reklam. Seminariet "Redaktionell design" verkar hur bra som helst. Missa inte det! Se annons här intill. Nu till dagens dilemma. Kvartersgänget är delat i två läger. Ena halvan vill fika och sen gå hem för att blogga (aka "vattna, tvätta, fixa lite" men jag ser nog vad de egentligen gör. Busted!) Andra halvan vill gå power walk. Utan kaffe före. Jag vill göra allt! Började därför dagen med att jobba, kl 01. Skriver en PR-version av den jubileumsbok jag jobbat på åt Frisörföretagarna i sommar. Nu vill jag ta den dagliga latten med helst hela gänget på Vickans, men lite snabbt. Sedan gå stora djurgårdsvarvet med dem som orkar, "den sportiga delen av latteligan" som M skrev i sin blogg Malinea. Men man kan inte få allt, vad det verkar. Dagens ilandsproblem. Att latta eller inte latta. Och ett nytt verb!
Av jes1, 070905 08:20

tre i tre (om natten)

gaaalet!
att sitta här och bli arg på min inkompetens. jag är en tekniknörd utan koll. eller kunskap. fattar inte varför mina ansträngningar som nybliven bloggare inte vill se dagens ljus. men det är ju fortfarande mörkt ute, förstås ... och snart vaknar männen i mitt liv. snarkningar och snusande hörs från öfre plan i etagevåååningen. det är sååå östermalmskt - att vilja lite mer. sanningen är ju att vi bor på ½ + 1½ trappa. men någon sa "er pittoreska etagevåååning" (med exakt den betoningen). och jag bara: "vaddå, du menar landet?" för ett sånt utnyttjar (ja UT-nyttjar) vi också. fint ska det va. men det är inte vårt utan min ömma moders hus. i nära anslutning till hennes. men man varken ser eller hör varandra. det är tur, säger snusmumriken. "de är bra, dina föräldrar, men du blir så arg när svärmor misskrediterar städningen." å så ringer han och bjuder dem på middag. igen. fotnot: vi städar VARJE dag. vi har barn. och jag är en smula ordningssam. men min mor är anal pedant. äpplet faller inte långt ... härligt med ordspråk. borde bilda klubb. eller forum. får tänka mer på det. i närkontakt med kudden.
ajöken!


Av jes1, 070905 02:47

på allmän begäran; här är min blogg!

på allmän begäran; här är min blogg!

Jahapp. Så var man del av den grå massan. Står inte ut på något sätt. Jag bloggar, alltså finns jag, tycks vara devisen just nu. I kvartersgänget bloggar folk som tokiga. Jag har varit på landet 2½ månader och tillbaka i stan har något förändrats. Under morgonens obligatoriska latte ihop på det lokala fiket börjar de skruva på sig allt snabbare, märker jag. "Ähum, måste hem å fixa lite ... det fanns nog lite tvätt eller nån' blomma att plantera om tror jag." Så man sitter där ensam. Går hem och får meddelande om ett antal uppdaterade bloggar. Jorå, det är gänget som har fått abstinens och sprungit hem från den sociala, verkliga samvaron för att kasta skit på folk och fä i den virtuella världen.Jag har stått emot trycket länge nu, men nu är jag en av dem/er. Har både facebookkonto och är med blogg. En grå mus bland alla andra. Men det blir nog bra det här!
Tjing!
Av jes1, 070905 01:39