Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg

Göteborg ToR igår.
En känslostormarnas dag.
Medan det upprörda havet havet för en stund var helt stilla.

Sorgen efter en underbar lillkusin.
Glädjen i alla minnen som vi faktiskt har kvar.
Ilskan över livets orättvisa. Hjärnblödning vid 29, varför?
Tacksamheten över att han fanns här hos oss ett litet tag.
Saknaden som är kolossal och helt ogripbar.
Det kluckande skrattet som vi aldrig glömmer.
Smärtan hos föräldrarna som överlevt sitt barn, "det värsta som kan hända".
Lyckan i allt han lärt oss om att vägra se begränsningar.

Det sista avskedets dag. Desperationen hos föräldrar som tvingas begrava sitt barn. Demonerna hos en storebror som har mist sin lillebror, best man, gudfar till sina barn. Men det är ett smärtsamt steg framåt. Alla måste gå vidare. Överleva även det värsta.

Efteråt, när vi sitter i köket i ett hus till bredden fyllt av mormors och kusinens kvarlämnade världsliga ting, då kommer insikten om att storekusinen och jag bara har varandra kvar. En endaste kusin at ta vara på. Ta sig tid att lära känna, nu när länken mellan oss är borta.

Väcks av mina solstrålar i Stockholm idag. Och tror för ett ögonblick att gårdagen bara var en mardröm. Tvingas tillbaka till verkligheten av barnens gröttjöt. Känns som ljuv musik ... Möjligheterna är oändliga om man lever i nuet. Bestämmer mig vid grötgrytan att så ska jag hedra hans minne.

Min lillkusin vitamin.
Som kallade mig kusin josåfin.
Alltid med ett pillermariskt flin.

Racepro - svensk konsolracing.

En vanlig dag på jobbet.
TV 8 var förbi häromdan'.

Spotify - too good to be true?

Jag älskar Spotify. Liksom alla som fått ynnesten att tilldelas ett gratiskonto.
Men säg den lycka som varar ...

Adjö du nya, kära vän.
Hoppas att vi ses igen.

Snyft.

PR-trick

Miss Street Smart aka Snygg-Lisa ringer:

- Vi ska vara där om tio. Det gäller att bli fotad, då blir chefen glad!
- Va? Varför? Vem?
- Bild på dig med ditt och företagets namn, syns för ALLA i reklamvärlden.

Mission accomplished.
Trist nog precis när snyggingen, min egen stödstrumpa sen '94, var i Resumébaren.

Tuffa tider råder. Har aldrig fått så många visitkort från arbetssökare. Inte konstigt att det slogs besöksrekord. Tur att det inte sparas in på mingel i reklamdjungeln. På med tropikhatten!

Ett år sen ...

... och sönerna har pratat om Den Underbara Resan varje dag sen dess. "Munken på berget var bäst, och seglingen, och simma med fiskar som vi matade med banan ochochoch allting!"
Stora, viktiga händelser i livet minns man. Även om man bara råkade vara 1½ då.

Som av en händelse, medan storebror och jag ser naturprogram, kommer plötsligt älskade lillfastern upp på datorn, nyss framme i Goa. Och ingen tiger i världen kan slita min lilla stora kille från datorn. Han skriver och skriver, mycket bakåfram och fullständigt obegripligt, men full av frågor och förmaningar. Så med viss hjälp får han fram budskapet: "VI VILL KOMA DIT. DU MÅSTE ÅKA MED då. GÅ INTE I SKOGEN. AKTA ORMEN BITER."
Tack gode Gud för tekniken.

Just nu är flera vänner där, på olika håll i thailandet. Och visst längtar vi tillbaka, mest barnen tydligen ... men i år är det tema vintersport som gäller. Killarna övar skridsko träget varje dag på IP med dagis, skidpremiären klarades med bravur. Spark, kälke, pulka, åklapp ... Så snälla Bore, kom tillbaka! Åre utan snö är liksom inte samma sak.

Men då kan vi iofs låtsas att vi är i hettan igen, lite artificiellt på Holiday Club. Får man byta liftkort mot simpass?

Familjeråd

Lita på det oväntade.
I sjuttiotalstappning.

Snöstorm. Isgata. Bilar i snigelfart.
Dåliga utsikter att hinna till Busfabriken 20 mil söderut.
Ledsna söner, surmulen storebror, 42. Den enda som inte brydde sig var födelsedagskusinen själv.

I stället blev det tid till Den Stora Sammandrabbningen. Med nära kära som sällan ses samtidigt; mellansyster, lillebror med tålmodiga äkta hälfter, mor(mor) och (styv)far. Rensa luften. Vädra åsikter. Och finna möjlig lösning. Samtidigt som barnen bygger eget lekland i myshörnan.

Lite stök.
Men oväntad ostrutsig succé.
En helt vanlig lördag.

Ankdammen del 2

Den fullständigt oväntade men helt självklara fortsättningen som bekräftar min tes.
Eller gör den det?
Bedöm själv!

Det kom ett mail från en god vän:

"Hej!
Jag läste din blogg (som du vet) och följde länken till henne som hittat en ring. Tidigare på hennes blogg fanns länkar till ett hus som hon ville köpa och en länk till ett hus hon inte ville köpa.
Otroligt! Vilket ställe! Jag var tvungen att maila länken till några bekanta och den ena av dem (L som var på kräftskivan i Tripolis om du minns) svarade så här:

"Hej! Tack för det underbara objektet, hur galet som helst. Jag visade bilderna för min kollega och det visade sig att det här är hennes grannar på landet. För att krydda det hela lite kan jag berätta att det på gården tidigare har funnits en bur med riktiga björnar i!!! "

Jag skrattade så att jag grät.

Nåväl, kaffemaskinen är åter i toppform.
Vad kul det ska bli att ses! Ni kan väl invadera vid 14-15 tiden? Passar det er?
kram J"

svar:
"Underbart!
Detta bekräftar tesen. Får jag använda det?
kram en annan J"

J:
"Självklart får du använda storyn, utan dej skulle jag ju inte fått ha så här kul som jag haft ikväll."


Så hur är det nu? En liten värld, eller en horisontell.
Eller bara en rad mycket märkliga sammanträffanden snarare än en vågrät värld?

Jag tror som bekant på det senare.
Vad tror du?

Rösta i Yaba

gärna på Ronge!

">

Inspector Gadget

Nu är den äntligen här. Prylen du inte visste att du behövde.
Ett måste för nyblivna teknik suckers. Som jag. Nästa vildmarksäventyr i betongdjungeln är säkrat.
Nu kör vi!

Stolthet och fördom

Jag älskar snabb kommunikation.
Nu följer lite krosskommunikation.
Saxat från min fejanvägg, inlägg från en av adepterna:

"Benke har på sig Riddick t-shirten i programmet! Simbin och Riddick bland höjdpunkterna 2009. Inte illa! Vad hände med Ghostbusters, Tekken 6, Afro Samurai och DiRt 2?"

"Jag såg och tappade hakan. Otroligt kul. Bra jobbat, PR-stjärnan! Detta måste firas. Utgår från att de har bubbel imorrn på Resumébaren? My treat this time. Gaala, champagne, öfre. Såna är vi. Och du, Benke måste ju spara några godbitar till kommande program. Det här var ju det första för säsongen. Mer skumpa åt atarianerna, ey?!"

Stolt som en hönsmamma.
Fördomsfull som få.

Spel? Teknik? Inte för mig.
Trodde jag då.

Inget är så uppfriskande som att inse att man hade fel.
Förändringens vindar blåser.
Håll i hatten!

TV8 äger

Det slår mig som en blixt från klar himmel medan jag ser Metro Teknik på uppstickaren TV8.

Jesus, jag är ingen språkfascist längre - jag har blivit en fullfjädrad tekniknörd!

Men jag bjuder på den bekännelsen eftersom kvalitetskanalen bjuder på de bästa spelen att se fram emot 2009. Programledarbenke bär dessutom en extra snygg tisha dagen till ära.

Jag blir nästan lika stolt som när mina guldgossar gör framsteg. Men så ligger också lika mycket hårt arbete bakom framgångarna i båda fallen.

Se nästa veckas program vetja! Onsdag kl 21, TV8. Som sagt var ...
Delvis filmat på min arbetsplats.
Missa inte!

Twitter

Jag gillar nya kommunikationsvägar.

Är något skeptisk till den senaste flugan, eftersom jag måhända inte riktig tillhör målgruppen. Alltså hur ego är man om man tror att alla vill veta vad man gör hela tiden?

Men HALLÅ, blogg funkar ju för de flesta. Graden av personligt eller privat rapporterande väljer ingen annan du.

Samma sak med Facebook. Det är du som väljer, men "du bara måste vara där, annars finns du inte"*. Eller?

Är man up n' coming eller fjortis finns inget annat sätt att synas än via sociala nätverk, bloggar och det senaste; mikrobloggen. Ungdomar mailar endast när de behöver nå "en riktigt gammal person"**.

En sån som jag?
Knappast.
Jag syns på bloggen, Fejan och Twitter.
Alltså finns jag.

Jo, för jag måste ju testa.
I rent studiesyfte.
På uppdrag av kund som funderar på att göra business av det hela.
Pengar styr världen.
Amen.

*MTV Youth Lab = enkäter och djupintervjuer av ungdomar mellan 14 och 24 i hela västvärlden **Bonniers ungdomsbarometer

Ankdammen

Världen är inte liten - den är horisontell.
Vi rör oss bara i samma lager.
Hävdar min far.

Jag håller med.
Utom idag.
Men undantagen bekräftar som bekant regeln.

Igår kunde jag inte sova efter all PMS-Rossini i lungorna.
Så jag bloggade runt lite på måfå.
Läste bland annat här, där jag ytterst sällan är.

I morse när jag kom till jobbet hade någon bytt från P3 till en högst irriterande reklamradiokanal på HiFi-systemet bakom min rygg. Innan jag hunnit byta tillbaka till kära public service hörde jag Gry Forsell & Adam Allsing återberätta en bekant historia. Sagan om ringen. Ont och gott. I en Gollumsk röra.

Märkliga sammanträffanden snarare än en vågrät värld.
Hävdar jag.

Gissa bajset

Titta, det snöar!,
sa jag och alla klädde på sig snabbare än ... ja det tog inte den sedvanliga 15 minuterna i alla fall.

Upp, ut och iväg, på vildmarksäventyr.
Tänkte jag.

Vi tar väl grusvägen?,
sa maken. Idag (läs igår) förlovad med mig sedan fem år.
Men mindre frilufsig nu än då.
1994. 19 år unga på plugg- och skidäventyr i Annecy.
Tidens tecken.

Ut ur huset, ned genom hästhagen, in i stora trollskogen. Ledsagade jag mina tappra män.
Och blev barn på nytt, yster som en kalv på grönbete. Öven om just korna är inne i värmen nu. Mina alldeles egna stigar i skogen invid havet där jag lekt sen jag var ett embryo.

Gissa bajset visade sig dock vara en underskattad tävling. Som jag, upphovsmakaren, jublade mest över. Trodde de andra som är kissåbajsåldern i familjen (alla) skulle göra vågen, men storebror ville hellre gå ner till havet igen.

Det är så vackert i Badviken där ni giftade er!.
sa lille storebror filosofen.

Harbajs!,
jublade lillebror och sjöng Hoppe, hoppe hare i högan sky.

Femårsfästmannen pussade influensafebrigt på den barnsligaste av barnsliga.
Fem år. Två barn. Och en väldig massa lycka.

Rätt bransch i kristid

I dessa kristider är det skönt att ha valt rätt.
Valde bort lite av friheten men fann glädjen i utmaningen.

Känns lite som när man ställt sig i rätt kö på ICA.
För ovanlighetens skull.

Det är härligt att dricka champagne varje dag och skratta på väg till banken, tycker du inte?

Resumé

Nej, jag vet inte.
Om den här ventilen ska leva vidare.
Så saken fick bero.

Lugn och ro.
Det behövde vi i allra högsta grad.
Efter en tuff höst.

Vår lilla familj har mått bra och vuxit på många sätt.
Och det är givetvis den största lyckan, det enda viktiga.
Men hösten har tärt.

Två heltidsarbetande föräldrar, för första gången, till två barn i explosiv utveckling. Visserligen jobbar vi inte åtta timmar om dan på kontoren, utan fadern lämnar dagisälskande barnen kl 9 rakt över gården och jag hämtar de två som inte vill hem kl 16. Och visst är de ute i skogen nästan hela dagarna, äter helt ekologiskt och gör pedagogiska, utvecklande aktiviteter med kompisarna hela dagarna. Men nånstans finns ändå ett uns av dåligt samvete där, ständigt närvarande. Åtminstone de dagar jag inte hinner till fyra, när något oförutsett händer på hemvägen. Emotionell och ologisk som jag är.

Även om jag visserligen haft ryggskott, åkt ambulans i ilfart, varit inlagd på ortopedakuten några dagar. Samt varit sjukskriven två veckor pga rygg och ischias. Och sedan blivit betydligt bättre genom att äntligen få träna och jobba med det roligaste av roliga, befordrad till högt uppsatt position på internationella domäner. Som anställd i stället för konsult för första gången på länge. Frihet byttes mot trygghet. Och en otrolig utmaning.

Men med ihållande huvudvärk, yrsel och anemi. Utredningar och behandlingar resulterade slutligen i MR på hjärna och nacke "för säkerhets skull". UA, en lättnadens suck.

Med en leukemi i bagaget så finns den förbjuna tanken alltid där. Långt bort för mig, men lite närmre till hands för familj och läkare. Så jag tänker att jag gör det för dem. Jag är ju inte orolig. Eller?

Så hösten har varit en prövning.
Med sorgen allerstädes närvarande.
Efter alla måsten åkte vi till landet och fick andas ut. Och gråta ut. Utan ett enda måste. Vi som alltid planerar tvingade oss att bara vara i en vecka. Och det VAB-fria året kröntes av 40,5 i feber första semesterdagen. Lillebror var het men alltid lika glad. Och vi andra följde hans exempel. Så typiskt, att när man slappnar av kommer allt över en. Säkerhetsventilen öppnas.
Sedan träffade vi familj och vänner. Åkte till Skåne en vecka runt nyår (även om makens familj räknade det som "ett par dar" - resdagarna i fullpackad bil räknas inte). Späckat schema inklusive extra allt. Men med en lyxig fristad i Falsterbo där vi huserade fritt, gick strandpromenader och finfikade.

Sen tillbaka på landet för skidpremiär. Somgick över förväntan. Stoltaste föräldrarna såg sönerna klara sporten som förde oss samman utan problem. Lite värre var det med julklappsskridskorna som tomten kom med: "det är det enda jag önskar mig!", kved storebror till morfars glädje. "Det är halt ju, hur gör dom på teven?" undrade stora. "Jag vill göra stjärnor på iiis!" ylade lilla förtjust medan han sprang lillsjön runt med två medar på varje sko.

Sådan var julen, den långa.
Men nej, jag vet ändå inte.
Behövs ventilen?