fredag 27 juni 2008

Triangeldramatiskt avsked

Aftonbladet: TRIANGELDRAMA Ken och Barbie har varit ett par sedan 1961. Men nu är skilsmässan ett faktum. Kan det ha något samband med den nye surfarkillen Blaine?

Att skiljas är att dö en smula.

Helt sant.
Sista dagisdagen på sex långa veckor.
Barnen förfärade.

- Får vi inte träffa L på hela sommaren? Vi vägrar!, förkunnade storebror vid frukosten.
- Vi ska gifta henne med oss, sa tvååringen bestämt.

Lillebror är nämligen uppöveröronen förälskad i grannen över gården som är "sär" i storebror, vilken helst myser med Ls pyttelillasyster M eller blir rastad av Buster (barnkär labrador). Barnen leker hela dagarna på dagis, badfikar varannan dag hos varandra efter dagis och drömmer sedan sött och skrattar i sömnen åt sina gemensamma upptåg.

Vi föräldrar har högtidligen lovat våra barn, på heder och samvete, att aldrig flytta från kvarteret. Samt att ses i sommar.

- Ja, för L måste faktiskt bada ibland. Jag tvättar och lillebror vattnar. Hennes mamma å pappa har inte riktigt tid. Dom har ju en bebis som måste byta blöja, du vet?, förklarade storebror.

Det blir garanterat ett tårfyllt avsked i eftermiddag. Frestar med att skärgårn' hägrar! Säkert för döva öron ...

Tur eller skicklighet?

-Vilken tur du har! Eller är det skickligt fångat?,

sa barndomsvännen drömmande när maken nattade övertrött lillskrikis samt dvalande storebror.

Tur? Skicklighet?
Nä, en fullständig självklarhet.

torsdag 26 juni 2008

SATC







Chic chickflick. Med mogna kvinnor.
Inte alls fullständigt förutsägbar. Faktiskt.
Rekommenderas!

Rosépremiär på Riches veranda.
Fjärran ankdammskändisarna i baren.
Ännu bättre.

Snillen spankulerar spekulerandes i sommarkvällen.
Staden nära landet.
Bäst av allt.

onsdag 25 juni 2008

Sjuuukt övertänd

Lita på det oväntade.

Det är mitt ordspråk.
Ni som känner mig vet varför.
Det hjälper en att aldrig bli bitter, ty bitterhet dödar.

Hur som helst så har det slagit till igen.
Det oväntade.

För vem i h-e trodde att en liten människa på 163 cm kunde få "lågt sittande ryggskott"? Va?!
Det kan man. Eller jag. Åtminstone. Häpp.

Vaknade av att jag inte sov. Överjävligt ont. Men efter åtta veckor med träningsskada (trodde jag) är jag van. Men då, kl 04.45 fick jag nog. Tog en taxi till akuten på DS. Kändes en smula dramatiskt, men vad fasen, kan man inte gå så kan man inte köra. Och barnen ville jag inte ta med mig. Även om mannen gärna fått haka på. Men de där små passar inte sig själva. Än.

Well, efter provtagningar, sprutor, hockeygodis fick jag linka hem efter en halv nattådag. Mycket gladare (knark funkar alltid) men framför allt klokare. Alltid skönt med en god diagnos. Om än en förvånande sådan. Men det mesta är bättre än det förhatliga c-ordet. Som började likadant. Så nu kan mina nära som oroats andas ut.

Jag firar med tjejbio. För första gången på fyra år. Känner mig lika glad som allsångsanders, som jag inte såg igår. Men som brukar vara sjukt övertänd.
Skål!

måndag 23 juni 2008

Pretty pretto


Synthjonas midsommarfest blev en orgie i fjortisnostalgi. Jag var bara tio när det begav sig och fick inte riktigt vara med. Plötsligt ville ingen leka burken längre. Alla var fåniga och luktade för mycket Date. Hängde vid tjorren och Marinan. Tjyvrökte ena sekunden och tuggade hubbabubba i nästa. Mina kompisar var mittemellan. Varken stora eller små. Bara väldigt osäkra med tre lager indianpuder och blå kajal. Skrattade lite för gällt åt stora, snygga kvarnsandskillarnas skämt. Som jag inte alls förstod.

Det var då. Nu vilandes i nostalgins skimmer över viken där månen speglar sig när vi susar hemåt i midsommarnatten och jag längtar efter mina snusmumrikar som alldeles för snabbt kommer bli coola killar med kepa.


Vaknar abrupt upp ur nattådagdrömmen när en raglande 30nåntingkille utbrister:
- Fy fan vad pretto!

Och vi som tyckte vi var så frigjorda, för ovanlighetens skull frivilligt vakna vid soluppgången, på hemväg från fest utan våra män och barn. Väl hemma hos nattpappan tar vi ett glas vin, mot bättre vetande. Och pratar om allt det där viktiga, som vi så lätt glömmer. Sover 2½ timmar den natten, men så är det ju också årets kortaste.

Silverfiskar och nakna kockar


Midsommarhelgen hade extra allt och lite till.

I gassande sol har det plockats blommor, dansats, sjungits, hoppats groda.
Ridits, badats, sjösatts båt, rotts, metats (i pool, orkade inte gräva mask).
Lekts, cyklats, spelats fotboll och "golfi".
Lillebror har också skrikit "meeera glass!" i högan sky.
Storebror har surat över spilld mjölk.
Och vi har nästanfyraårspussats i Singö kyrka.
"Tänk, det är bara fyra år sen!", sa vännen Å.
"Fyra år är en väldigt lång tid,", svarade vi oroligt blickandes efter de busande barnen.

Men mest var det midsommarfest.
I dagarna tre.
Med LL, landetligan, i toppform.
Såväl originalgänget, bara brudar. Nu med äkta hälfter.
Som telningarnas pojklag. Redan rollsatta.
Måste vara nåt' med vattnet.
Flickfödslar på sjuttiotalet. Med ett enda undantag.
Pojkar på nollnolltalet. Även nu är den sistfödda ett unikum.

"Ingen mer sill. Det är nej tack på den!" sa storebror bestämt igår. Så nakne kocken gjorde sin egen variant på vännens C's Nigella-sallad. Vattenmelon och feta blandas med snabbrynt, nykokt färskpotatis, babyspenat, rädisor och spritärtor. Över alltihop ringlas dressingen: rödlök marinerad i mynta och balsamico. Älskas av alla! Speciellt med rabarberåhallonpaj efteråt ...

Ja, för alla silverfiskrecept är nu avklarade; styvsfars vitlöksmarinerade stekta strömming, café Kalasets Singöfläsk (specialströmming) med hemlagat mos, mormors strömmingslåda med bacon och purjo. Även om Tl:s skånskitalienska sillanrättning var en lyckad cross over. Tipstack!

torsdag 19 juni 2008

Moget ställningstagande 2

Posten damp just ner, och mitt bland magasin, räkningar och adresserad reklam finner jag ett äggskalsfärgat kuvert. Som innehåller ... nej, inte en inbjudan ... utan ... en bild på snyggingvännerna med texten:

"Efter 16 år sa vi Ja!
Nu heter vi alla L....."

Grattis E & F, till ett bra val.
Efter moget övervägande är ni äntligen ärbara.

Puss på er!

Moget ställningstagande

Singö kyrkbacke, imorgon


Samtal med vännen I:

J: - Vad ska du göra på midsommar?
I: - Börja inte ens. Du vet att jag inte gillar högtider och traditioner.
J: - Nä, men om du ändrar dig på den punkten är du varmt välkommen till oss i skärgårn'.
I: - Sluta, sa jag.
J: - Men jag vill ju inte att du ska vara själv i stan'.
I: - Du är snäll, men jobbig nu, vet du det?
J: - Vi gillar ju inte heller högtider. Har inga traditioner alls faktiskt.
I: - Nä, du har bara varit på ditt ääälskade lantställe varenda midsommar sen' du föddes.
J: - Haha, midsommar är den enda högtiden värd att fira. Det är min tradition. Och jag står för det!
I: - Men oh, så moget av dig. Vi ses när du lugnat ner dig.
J: - Om du inte ångrar dig, förstås.
I: - Eller hur?

onsdag 18 juni 2008

Homofobernas högborg

Förfärad tjuvlyssning på ett vanligt (?), svenskt kontor:

- Det är synd om alla bögar och flator. Dom kan ju inte hjälpa att dom saknar en kromosom, eller har genfel, eller vad heter det?, säger en kvinna i 40-årsåldern.
- Nej, men dom vill ju bara ha uppmärksamhet fattar du väl!, säger en man i ungefär samma ålder.
- Ni måste skoja! Vet ni ens vad ni pratar om? Menar du att det är ett fritt val varje människa gör?, halvskriker en kvinna i 30-årsåldern.
- Ja, det måste du förstå att är man ful och fet så måste man skaffa sig uppmärksamhet på andra sätt., svarar mannen.
- Menar ni det ni säger så går jag hem nu. Här kan man fan inte vara kvar!, utbrister den yngre kvinnan. Och marscherar ut ur kontorslandskapet.

Heja dig, tänker jag. Och smyger ut. Vill plötsligt inte anlita den där firman. Måste ha luft!

En helt vanlig dag på jobbet ... för några stackare. År 2008, faktiskt. Inte 1208, tyvärr.

tisdag 17 juni 2008

Sex and the city


Missade galapremiären igår. Ångrar mig så här i efterhand. "Det är alltid kul att klä upp sig för röda mattan, se en glad film och komma hem med en goodiebag", sa kollegan. Har själv inte varit på bio sen veckan innan storebror föddes. Det är snart fyra år sen. Thank God för fildelning.

Men eftersom makens sommaraktivitet var inbokad i familjeschemat långt innan jag fick en sen inbjudan - tillhör inte direkt A-kändislistan - så blev det mysmåndag med mumrikarna. Tiderna förändras.

"Attans rackarns, Carola tackade nej. Var väl för okristligt filmval för henne. Andrahandsvalet Idol-My är det ingen som sett sen 2004, så okejdå, vi frågar det här blåbäret i stället."

Och det lär de ju inte göra igen. Jag orkade inte ens försöka få barnvakt en måndagkväll. Så trött är jag efter motvallskonsnultardag ute hos kund.

Det är kul att filmen om de fyra 40-taggarna i New York får män att se rött. Eller är de gröna av avund? Hans Wiklund är argast av alla. "Fansen är värda halva lönen!". Ett resonemang jag inte förstår. Men så föreslår han också Hulken i stället. Mandom, mod och morske män är tydligen inte alls könscementarande.

Nån' annan som var där? Eller vill se?

Sommarsolomiddag i ett nafs

Femkamp på Grönan känns väl fräscht och nyskapande?, tänkte sommaraktivitetsarrangören på makens jobb. Synd att det upplägget kördes sex år i rad på förra företaget med.

Så jag är solo med barnen. Storebror sover med fötterna på skohyllan, när jag hämtar på dagis. Omöjlig att väcka. Lillebror är gladare än nånsin då han får hålla hov halva kvällen utan konkurrens.

Gör världens snabbaste, enklaste middag. Om någon behöver tips. Tyvärr utan frestande bild, eftersom bloggverktyget ogillar bilduppläggsingsförsök för tillfället. Morr.


½ melon av valfri sort (fylls med/kulas ur och blandas med)
Fetaost (i kuber/stavar i mängd efter smak)
Parmaskinka (x antal lövtunna skivor)
Nymalen svart- och rosépeppar

Et voila!

fredag 13 juni 2008

Sanningens ögonblick ...

"Jos är 73% boknörd"

Är någon förvånad?

Själv är jag lättad. Efter visst mått av oro. Hade varit ytterst pinsamt att få lägre böknördsfaktor. Arbetsförmedlingen nästa. Jag vill ju inte byta bransch.

Skärgården nästa! Båten ska i. Även om herr redaktör varnar för regn. Perfekt!, eftersom storebror och jag just har installerat ny läslampa vid fåtöljen närmast brasan. Comme il faut, som boknörd.

Sidvind

Äntligen!

Man måste våga för att vinna.
Vilket redaktörn' har gjort.
Startat en politisk blogg.

Med- eller motvind?
Men håll i hatten.
Nu blir det åka av!

onsdag 11 juni 2008

Fem myror och en låtsasfarfar


I saknaden efter världens bästa farfar finner jag en imaginär låtsasfarfar. På kvällstidningslöpet, av alla ställen. Samt promenerades här i krokarna titt som tätt. Som åldersmässigt kunde varit ytterligare en låtsaspappa, men strunt samma.

En av skaparna av världens bästa barnprogram är en skarpsynt och pillermarisk liten farbror. Som inte blundar för sanningen. Tror jag. Och som snart spelar en homosexuell transvestit som agerar Hitler. Låter spännande.

Och nu har han fått medalj av knugen himself. Det fick min farfar med, men han pratade aldrig om det offentligt. Tyckte liksom inte att det var något speciellt med det.

Magnus Härenstam själv har en något kluven inställning till utmärkelsen som han fick ta emot i går.- Det är förfärligt roligt. Men lite grann är det också ett tack för lång och trogen tjänst, det finns en slags doft av förmultnelse över det hela: Nu är det lika bra att du tar till höger här, för där ligger ett ålderdomshem där du kan syssla med akvarellmålning.

Briljant!


För övrigt är det lite lustigt att den andre gammelelefanten är före detta låtsaspappa till en väninna. Men sorgligt att den lilla myran i mitten inte finns mer.

Zlatan, vem annars?

Fotbollsexpressen idag. Varför måste sportrubriker vara så här töntiga? Är det roligt? Jag fattar inte.

Sist det var EM låg Zlatan i min mage.
Kickade som få. Redan då.
Men tänk ändå, vad de växer upp fort, de små liven!

För medan "den långe" gjorde snyggemålet igår nattade vi plötsligt klarvaken lillebror. Hörde alla grannars glädje. Och mindes bröllopssommaren med bicicletan mot Italien.

Medan vi spolade tillbaka (mediecenter är grejen) kom nästa målgörarvrål från de öppna fönstren. Upphovet till dagens fotbollsvåldsförhärligande citat: "Enda tanken var att sparka på allt som rörde sig!"

tisdag 10 juni 2008

Insekter


De förstör alla försök till innovativt webberi.
De förgör en marknadsföringskampanj på 40 000 Euro.
De nonchaleras totalt av dem som bär ansvaret för att smörja maskineriet.

Buggarna som gör att jag tillfälligtvis vill omskola mig till systemvetare. En äkta tekniknörd. Eftersom själv är bäste insektsbekämpare. Tydligen.

Eller så fortsätter jag att skälla, gråta, be ... och vråla oförskämdheter på franska. Skall hädanefter bojkotta franska viner (som efter kärnvapenprovsrängningarna av atoll), grodlår och vitlöksstinna sniglar.

Bra betyg

- Vi vill gå till dagis, tralala.
Änligen dagis, tralalalala!

... sjöng lillebror glatt i bilen efter en långhelg på landet. Med massa kompisar, kalas, bad, hästar, båtar och perfekt högsommarväder.

Det säger väl allt?


(Men så var dagis stängt igår, så parkleken fick bli substitut. Och plaskdammen. Och Tessins hutlöst dyra och fruktansvärt långsamma ... men perfekt belägna servering. För några lyckliga dagiskompisar som "leeengtat efter varandra". Och alla helgens för-och-emot-diskussioner med nära vännerna fick därmed ett resolut svar. För vår personliga del.)

måndag 9 juni 2008

Jag hädar ...

... då jag sitter inne och njuter framför kall dator med en java bredvid mig medan barnen slumrar alltför sen vila.

Men efter en medelhavsvarm långhelg med barndomsvännerna i skärgården, då vi levt utomhus dygnet runt, i stort sett, känns det helt okej att avsluta den dagisstängda dagen inne. I stan.

Trots att SOLEN SKINER!

måndag 2 juni 2008

Fullträff


En ny era har startat - vi har varit på vårt första bröllop utan barnstress!

Ingen som frågar: "Och när är det dags för förlovning/giftermål/tillökning?", ingen bebbe i maggen, inte heller någon som vill ammas ideligen. I stället två glada barn som fick följa med mormor till landet, medan vi kunde packa egen bil med alla högtidsattiraljer och åka i sakta mak genom ett vackert Sörmland. Vi var ute i god tid (måste vara en småbranskonsekvens) och kunde ta en avstickare för en picnic på tu man hand innan Rally-Kalle racingtävlade med andra gäster till Stjärnhov.

Vilken dag, vilket landskap men framför allt vilket brudpar. Allt in i minst detalj välregisserat av skådespelande bruden (snart på en biograf nära dig). Den förföriska men farliga kombon av flödande Champagne och gassande sol fick oanade, men skilda konsekvenser för pingviner och galablåsklädda gäster. Lägg till en åttatimarssitttning för idel, ädel adel med 25 långa tal och spex med snabbfotad och generös spritservis ... så är all annan beskrivning överflödig.

Bäst var brudens överrraskning. En egen sång till brudgummen. Låter banalt, men var fullständigt briljant. Intet öga torrt.

Nästbäst var att umgås med varandra och kära vänner, äta och dricka gott, dansa natten lång för att sedan få sova ut. Och trots att vi bodde i Ondskans högborg Solbacka stördes sömnen endast av en skällande hund i fjärran.

Söndagbrunch med kungligt telegram, ännu en vacker bilfärd - nu lugnare med barfotakörande sommarklänningschaufför och vips var det dags för vårkonsert med da Capo, Deluxe och Petronella. Och det gick ju också bra. Och var hur kul som helst. Med alla tre föräldrarna där, några vänner och de hett efterlängtade barnen.

Sen sov vi. Alla fyra. Mellan kl 20 och 08.

Sisådär. Framgångsrecept på en lyckad helg.