Hipp hippa

Elvis var i Graceland, men vad är väl en bal på slottet för ett gäng sanna feminister tillika de kreativa lösningarnas mödrar, såväl privat som i arbetslivet? Och en möhippa planerades ju inte igår, däremot i förrgår, så:

HusmorsYoggitetest utfördes galant varefter Esset kröntes (med storebrors hemgjorda, grönglittrande skumgummikrona på verket), överdådig Elvisbrunch intogs efter snurrig söderpromenad (med lillebrors MFF-halsduk som ögonbindel och Malmömumriks SM-vinnarsjal vackert draperad till bajenbrudens stora skräck vid avslöjandet senare), bowling med sveda och värk, lyte och men som resultat men också en och annan strike trots ömmande hippa hips för alla hipsters innan vårsolsturen med glittrig galasminkning à la(s) Vegas inklusive extra allt som slutmål. Därefter äntrade en strid ström av Essets snacksaliga snyggingar spelhålan på våning sex och skålade i skumpa, smaskade snacks och gjorde slutligen succé i sociala spel innan det var dags för sen supé på Hard Rock Café (som tyvärr inte kan rekommenderas). Därefter festade eliten vidare natten lång medan tröttmössorna smet hem till snusande söner.

En i alla delar givande dag som dessutom bevisade att:

vårt vardagsrum tål minst femton sittande festprissar utan problem
och (kanske än mer förvånande)
fler än man kan tro är dansanta tävlingsmänniskor när förutsättningar finns.

Så vad sägs om att ta den utlovade festen snart?
Varför vänta tills efter den slutgiltiga renoveringen 2012?
Fånga dagen var det någon som sa.
Var det jag?

Trevlig trettondagsafton

Efter en skånsk julvecka i ett Falsterbo tystare och vintervackrare än nånsin, med avbrott för släktmiddagar och gemyt var kväll i Malmö drog vi till Köpenhamn för att fira 60-årsjubilaren i dagarna tre. Där hamnade vi plötsligt mitt i händelsernas centrum, vid Rådhuspladsen där vi kände oss ytterst välbevakade ... och föga fattade varför polisbilarna var så frekventa. Tills vi hörde nyheterna på vägen hem. Danska kan ibland vara svårttytt, men terror är ett globalt ord. Tyvärr.

Inblåsta i dagarna tre på släkt-till-släktens 1700-talsgård på Östgötaslätten firade vi överdådigt nyår i isstorm med hummer, hemkokta kräftor och helstekt oxfilé och créme brulé samt champagne och Amarone i en aldrig sinande ström. Därefter 35-årsdag i välkänd backe (Omberg) och vedeldad bastu med obligatoriskt snörull för alla. Skaren rev skönt på persikobarnrumporna. Också.

På hemvägen in en sväng hos ytterligare en kusin, sedan en snabbtitt hemma i stan för blomvattning och julkortshämtning (tack alla!) innan vi sent om sider kunde styra mot skärgårn och middag med mormor. Som följdes av skön sömn i egna sängar, skidåkning i snörekordens Roslagen och massa mys utan måsten.

Kan så här långt in på jullovet konstatera att borta är otroligt bra, men hemma ändå alltid är bäst. Vill inte på något sätt förringa alla trivsamma stunder hos släkt och vänner - alla har varit otroligt gästvänliga och vi har haft det kungligt kul med kronorna något på sned. Men att ständigt bo i kappsäck gör att såväl stora som små stundom drabbas av smärre nervösa sammanbrott. Över att fel kläder packats ner, att längtan efter bästaste vännerna är alltför svår eller att övriga familjen "aldrig fattar nånting av vad JAG vill faktiskt". Gråt, en igensmälld dörr och sen en tröstande åttaarmad familjebläckfiskkram har oftast löst nervdallret, men nu behövs lugn och ro.

Återstår att lösa längskidandets svåra konst samt hur vi ska lyckas vara i Stockholm, Gävle, Grisslehamn och Uppsala samtidigt. Själv är jag rädd för ett återbesök på sjukhuset efter en bloddränerade influensa och supersocial december. Och drar jag mig helst tillbaka till idet och läser en bok. Och ökar på träningsvärken med mer av den varan. There´s no pain like train pain. Dagens tåg har sex vagnar. Vad gör ni?

Skärtorsdag i skärgårn'

Finaste påskklänningen fick jag i ägget.
Från lokala butiken.
TACK, kära mor & G!
Dags för friskhetsfest snart?!


Det skär i hjärtat.
Nej, inte idag.
Men strax intill, i operationssåret svider det.

Det skär gott.
En god smärta.
Denna skärtorsdag i skärgårn'.

Partypingla?

Det var något mycket välbekant över dagens nästan tomma lunchställe. Så jag vågade mig in.

- Du, L, det här ser ju precis ut som Sturecompagniet, men det ligger ju vägg i vägg. Hade inte du din lansering här för några år sen?
- Det är där vi är. Det ändrar bara utseende dagtid. För övrigt är det väldigt länge sen den där lanseringen ägde rum.
- Jag är ingen posh partypingla, eller hur?

Men så känner jag mig inte riktigt hemma på Stureplan heller.
Tacka vet jag Riche ett stenkast därifrån.
Hahaha.

Sommarfester

Strandfesten i lagunen 2008

Sommarfesterna i skärgården har avlöst varandra, precis som vanligt. Har inte sörjt min ofrivilliga frånvaro alttför mycket - vi har ändå varit så trötta om kvällarna både Mumrik och jag att ingen av oss orkat gå ut. Jag får ju inte vistas i stora folksamlingar, eller äta offentlig mat men mannen hade ju kunnat ha en festligare sommar med barnvakt naturligt ordnad. Men vi har umgåtts, pratat, myst och tagit igen en massa. Vuxet och nyttigt, så nära men ändå så långt bort från barndomsvännernas kalas.

Hela Grisslehamn och halva Roslagen var i alla fall med på den årliga strandfesten i Engströmsviken, femårsjubilerande Bonfire 2009, eftersom musiken ekade över vattnet inpå småtimmarna. Ville egentligen gå dit en stund för att äntligen på träffa kompisar från förr, det är en sån fest det pratas om länge efteråt - "alla var där". Insåg dock att ingen hade känt igen mig. Synd att det inte var maskerad. Jag hade inte behövt klä ut mig, men garanterat skrämt slag på festdeltagarna genom min blotta uppenbarelse i den mörka julinatten. Är en skallig, skraltig, blek kopia av mitt forna jag, med tre skramlande slangar som utväxter från bröstet ner till midjan, och till det några ilsket blossande utslag i ansiktet. Kostym överflödig ...

Missar därför även dagens och kvällens dunderkalas för kär vän som jag så gärna vill fira att jag tänkt åka trots kroppens varningsignaler och risken för att smittas av juniorfestisarnas eventuella infektioner. Grattis till allt E! Vi sabrerar champagnen och skålar på avstånd.

Är det fest, eller?

Bild lånad av en favorit:
Madeleine Pyk, "Djurgården V"

Jodå, mina fina vänner, kloksystrar, gladläkare och min husgurudoktor sedan jag kom hit back in the day, de avlöser varandra. Fortfarande. Jag fattar inte hur ni orkar. Men stunderna med er stärker så mycket att hjärtat ibland värker. På rätt sätt.

Så fest ska det bli! För alla som vill vara med. (Törs jag säga så?)

Datum icke fastställt pga icke-planerandets kaos familjen fortfarande befinner sig i. Men då resan nått vägs ände, när än det blir, så är det dags för försenad inflyttnings- och 35 + 35 + 5-årskalas (3/4 av fam E fyller år sista veckan i augusti, varför sprida gracerna?). Å så skulle vi ju fira 5-årig bröllopsdag i juli i Grisslehamn där bröllopet stod, med er som har lust och minns, men exakt då går flyttlasset uppåt Gärdesgatan. Ni hör ju att det är fullspäckat schema även utan ALL ...

Men fira, det ska vi. Eller hur?

Har morfar blivit frälst?

Helt surrealistisk upplevelse.

Morfar ringer och uppmanar de tröttkörda, postinfluensaglåmiga föräldrarna att ta oss en trevlig tisdagskväll.

- Jag bokar tågbiljett och tar hand om barnen. Ni behöver roa er!

För bra för att vara sant, resonerar jag och hastar till dagis som vanligt. Precis när jag sitter fast i tubtrafikens enkelspårskörning ringer morfar och barnen som glatt berättar att de redan är hemma och spelar ett sprillans Fia med knuff.

Så jag handlar, slänger ihop en oxpytt till spelarna, som de äter utan tjat och gnat eftersom morfar är med. Allt medan jag duschar varmt och länge, fixelifixar och tar på fina stassen.

Precis när jag kommer ner för trappan igen hoppar barnen i sina pyjamasar kryper upp i morfars knä för sagostund. Klockan 18!

Så jag smiter, med ett fånigt leende på läpparna, för att dejta mannen på stor galej i Stadshuset. Champagnen flödar, välgörenhetsvinnarna berättar rörande historier om sitt engagemang och såväl sill & västerbotten som mjälla pärlhöns inmundigas. Allt toppas av Nobelmedaljen i mörkaste choklad.

Sen var galamåttet rågat, så vi dansade hemåt i stället för att valsa i de fina salongerna. Mycket mätta, trötta men belåtna.

Detta kan lätt bli en vana.
Morfar ska få presentkort på SJ!
Barnbarnsfrälsningen kan fortsätta.

Kalaos

Det är egentligen vansinnigt att arrangera familjens första, riktiga barnkalas för de 25 närmaste vännernas barn, när knoppen går på högvarv. Mikromjukisens väckelsemöte kvällen innan tog på krafterna. Och mitt trejobbiett börjar kännas drygt.

Eller så är det otroligt smart. Att släppa allt, bara vara med bästisarna och dränera huvudet på jobb genom att blåsa ut hjärnan i ballongerna, s a s.

Efter lite kaosig start fick vi rull på tipsrunda, tårtbuffé och skattjakt för 50 glada. Ute på dagisgården och inne i brf-lokalen. Huvudpersonen var salig av lycka:

"Tänk att alla ville komma. Samtidigt. Landetkillarna, stanarkompisarna och hela uppsalaligan! Och inga gamlingar. Får jag fylla år imorgon också?"

Fullträff

En ny era har startat - vi har varit på vårt första bröllop utan barnstress!

Ingen som frågar: "Och när är det dags för förlovning/giftermål/tillökning?", ingen bebbe i maggen, inte heller någon som vill ammas ideligen. I stället två glada barn som fick följa med mormor till landet, medan vi kunde packa egen bil med alla högtidsattiraljer och åka i sakta mak genom ett vackert Sörmland. Vi var ute i god tid (måste vara en småbranskonsekvens) och kunde ta en avstickare för en picnic på tu man hand innan Rally-Kalle racingtävlade med andra gäster till Stjärnhov.

Vilken dag, vilket landskap men framför allt vilket brudpar. Allt in i minst detalj välregisserat av skådespelande bruden (snart på en biograf nära dig). Den förföriska men farliga kombon av flödande Champagne och gassande sol fick oanade, men skilda konsekvenser för pingviner och galablåsklädda gäster. Lägg till en åttatimarssitttning för idel, ädel adel med 25 långa tal och spex med snabbfotad och generös spritservis ... så är all annan beskrivning överflödig.

Bäst var brudens överrraskning. En egen sång till brudgummen. Låter banalt, men var fullständigt briljant. Intet öga torrt.

Nästbäst var att umgås med varandra och kära vänner, äta och dricka gott, dansa natten lång för att sedan få sova ut. Och trots att vi bodde i Ondskans högborg Solbacka stördes sömnen endast av en skällande hund i fjärran.

Söndagbrunch med kungligt telegram, ännu en vacker bilfärd - nu lugnare med barfotakörande sommarklänningschaufför och vips var det dags för vårkonsert med da Capo, Deluxe och Petronella. Och det gick ju också bra. Och var hur kul som helst. Med alla tre föräldrarna där, några vänner och de hett efterlängtade barnen.

Sen sov vi. Alla fyra. Mellan kl 20 och 08.

Sisådär. Framgångsrecept på en lyckad helg.

Hur sista april blev Valborg

Sista april då för tiden
8 Grötfrukost (plus kaffekask, minus gröt)
10 Forsränning (öl)
12 Sillunch (öl, nubbe)
15 Mösspåtagning (minihenkeltrocken i Slottsbacken)
15.05 Champagnegalopp (mousserande på Stockholms nation)
19 Grill (rödtjut i trädgården)
22 Eftersläpp (drinkar på Snerkes)
04 Vingelvägen hem (1 l lättmjölk)

Valborg nu för tiden
8 Stärkande frukost (te, juice)
9.30 Bilfärd genom soligt Sörmland (vatten, äppelklyftor, russin)
11 Lekstund vid Stavsjö (kaffe & hembakta bullar)
13 Lunch och lek i Ljungby (Ramlösa till salladen/mellanmjölk till köttbullarna)
18 Middag hos farfar i Falsterbo (cava!, till slut)
20 Saga, pyjamas, sängen (välling)
21 Hetsig sockerdebatt med di gamle (kaffe & cognac)
22 Oj, vårbålet regnade bort (och cavan är slut, ingen vårskål)
00.20 Godnatt (munvattenskölj)

Sista april känns avlägset.
Fem år verkar vara 50. Minst.
Valborg välkomnas vuxet. Vrålskål!

Vin, kvinnor och sång

Var ute på galej häromkvällen. Mormor kom till undsättning, så att gräsänkan med sällskap kunde ge sig ut i stockholmsnatten. Skivrelease på Berns vankades. Och bara så bra! Snäckan ägde hela stället.

Oh! vilket party det inte blev. Två av vännerna delgav fantastiska nyheter om treor i magar och den tredje skulle köra bil 12 mil för att amma bebben senare på kvällen. Vi hade givetvis oerhört trevligt, men förhoppningar om att slå klackar i tak kom liksom lite på skam. Tills hela halva kören kom igång. Där spottar ingen i glaset. Även om det råkar ligga glassplitter i detsamma.

Vilken flashback det var att komma hem till väntande mor(mor), som till skillnad från tonårstiden blev mäkta överraskad över min tidiga hemgång och städade uppenbarelse.

Nästa dag var jag tacksam över det mogna festandet. Mina kollegor hade varit på Spelgalan och representerat å det grövsta. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ... moahaha.

Tacksamhetshelg

Var det Thanksgiving eller Tjugondaknut i helgen? Det är ju inte utan att man börjar undra. I dessa klimatförändrade tider är väl vintern ett minne blott. Snöhistorier lär berättas för barnbarnen i ett nostalgiskt skimmer. Eller barnbarn förresten ... våra barn kanske inte ens kan bilda familj pga klimathotet.

Lördag:
Halv shoppingdag med storebror som var på jakt efter "en liten rosa blomma" till kompisens jubilerande mor. Letade i sjutton affärer innan han var nöjd. Väl hemma tillverkades rosaglittrigt, kladdigt kort. Tacksam att jag närt en shopper vid min barm. Som bara vill handla åt andra.

Lunchgästande Idol 2007 med familj ville se Aquaria. Storebror somnade i vagnen på väg dit. Men egentligen var det ju lillebror som skulle sova, så jag körde backträning med en skrikande och en sovande pojke som vikter tills lilltutan till slut gav upp. Maken och familjen L/W såg på hajarna, hajarna, hajarna ... Storebror fick komma in efter sovpausen. Smidigt. Tacksam för välbehövligt träningspass på vackra Djurgården. Beach 2008 är här om två veckor.

Makens lillasyster yster, tillika världens bästa svägerska, åt tidig middag med gudsönerna. Och stannade kvar för att premiärbarnvakta medan vi fick gå på kalas. Och oh vilket party! Snygg jubilar, festsugna gäster, champagne och delikat buffé. Efter det en rolig musiktävling då lag Tiffany med skånska falsettsånger spräckte mitt två veckor gamla öronlock, tackar! Smarriga priser till bästa laget, en underdog som glänste till. Thank you for the music - the winners take it all.

Sällan har väl klackarna klapprats så taktfast i höggravida grannens tak. Mumrik, som var lite trött efter en gråtvåt avskedsfest, fick dåligt samvete vid halvtvå och traskade hem, medan den av kompanjonen återutnämnda partyprinsessan vädrade morgonluft vid tresnåret. Ingen gärdesman vågade sig fram, då vinglisarna rullade ned för backen. Tacksamt att ha nära hem.

Söndag:
Gosungarna prickade in bästa dagen att ta sovmorgon. Efter frukost ville de mysa i soffan, vilket passade utmärkt. Om man säger så. För vi är inga purunga partyprissar. Även om man gärna vill tro det kvällen före dagen efter. Men efter en halvdag i dåsandes i soffan fick vi en oerhörd energikick av alla måsten inför resan. McD-drive-through på väg till Bäbislandet där en extra paraplyvagn plus UV/myggnät inhandlades, samt andra thallisnödvändigheter som smarta barnbadskor, badbyxor för opålitliga samt Alcogel. Efter den prövningen var jag extremt tacksam för att lillebror somnade, så jag slapp följa med på storhandling. Extra tacksamt är det att storebror ärvt sin fars faiblesse för stormarknader. Själv får jag kväljningar vid blotta tanken. Så sömntutorna sov i bilen mitt på PrisXtras P-plats. Det har jag inga som helst problem med.

Mumrik lagade sin berömda köttfärssås medan lillebror bekantade sig med nya vagnen. En riktig hit, på superrea, mycket lägligt. Storebror somnade precis innan nyinflyttade faster (icke avskräckt nanny, jippie!) återkom för söndagmiddag. Jag råkade visst natta mig själv och lillebror strax därefter. Syskonen behövde säkert prata gamla familjefejder i fred ... och för det är jag givetvis tacksam.

Lite tjatigt tema, men vi är även tacksamma för att barnen valde att skippa julgransplundringen till förmån för kvalitetstid med sina trötta föräldrar. De gör så bra val, de små liven.

Glögging

Av våra 17 gäster på glöggprovningskalaset i lördags var 5 londonbor. I exil.
Alla hade valt Stockholm för det vackra folket och vädret.
Ha!

Undrar om de ångrar sig i smyg, så här veckan innan jul?
Alla svenskar är hålögda av stress. Och vädret?
Va?

White Christmas

Mossan växer på mig, men ingen har sagt nåt. Eller så har jag inte lyssnat. Skrik mig i örat framöver, snälla!

För det är ju mossigt och rätt förfärligt att det kändes ovant att gå på lyxigt julpartaj med mikromjukisen. Ganska trötta, men förväntansfulla, uppklädda och tillsammans, för första gången på evigheter, lämnade vi ett litet kaos bakom oss, trygga i att M&G "äntligen blivit tillfrågade" om att ha mysfredag med prinsarna.

Och "oh, vilket party!". Det multinationella bolaget hade hyrt Nordiska muséet, och bjöd på champagne, kultur, artister, god mat & fina viner men famför allt ett dansgolv med en DJ som måste ha exakt samma skivsamling som jag. Tidig nittiotalstechno avlöstets helt naturligt (ja faktiskt) av soulklassiker, RnB, sjuttiotalsdisco och blipp blopp. Inte en enda skitschlager så långt öronen hörde. Ej heller slaktande eurodiscoversioner av GOD musik.

Så vi använde bara varsin drinkbiljett.
-Romåcola, vodka russian eller GT?, sa trött bartender.
-Ojdå., sa jag, som inte smuttat på en drink på flera år. Och det var tydligen jätte-kul ...

Men ett glas vin, försök till dataprat i kvadrat och ett nödlögnsbesök på the ladies senare kändes dansgolvet som den här festens centrum. Men hur är det nu? Den dagen man blir förälder mister man sin moderna dansförmåga, eller? No idea, men vi hade iaf kul. Och bjöd på ancient moves. Eventuellt. Tills vi vandrade hemåt. Samtidigt som vi fick skandalrapport från annan julfest, hu & hi. Och femton minuter senare sov sååå gott.

Dagens självklarheter:
Barnvakter är till för att anlitas. Och nedre Gärdet är Stockholms närmaste förort. Så klart. \0/ (= Händerna i taket, för den oinvigde.)