Kräkdoftande fredagsmys

Familjelyckan är total.
Alla är hemma och myser, i ett ljust, vackert hem klätt i vita lakan. Vi läser böcker, pysslar, sjunger, ser på film. Livet vore helt underbart om ...

det var lördag i stället för fredag ...

och om det inte vore så att alla egentligen kvider och lider, sväljer och kväljer.

Visst är det trevligt att ha sällskap i soffan, men inte av tre sjuklingar till. Barnen är hyfsat oberörda trots feber och tomma magar, men Mumrik och jag orkar egentligen inte mer. Efter en sömnlös natt fruktar vi nästa kaskad. Speciellt jag som för egen del har spyfobi.

Lillebror gör tappra försök att underhålla oss alla med trubarinsatser vid pianot och plötsliga krigsdanser. Innan han faller ihop i en liten hög på golvet, omgiven av kräkhinkar och skyddande lakan.

Och storebror är van vid uppkastningar, så han springer vant till toan när det är dags, tvättar sig och borstar tänderna när allt är klart. Dag som natt. Min hjälte!

Inget ont som inte för något gott med sig dock. Jag tar bit mörk choklad med hela nötter och bitar av kaffebönor, trots att det inte är lördag. Resonerar som så att den ändå ska upp igen inom kort. Bulimivarning?