Precis när en god vän med sina två småttingar krånglat sig till Nedre Gärdet från Vinsta, kommunalt, för att titta till mig, ja då faller korthuset igen.
Som lök på den sjuka laxen ringer dagis.
- Storebror har ont i magen och vill inte äta lunch. Många är hemma i magsjuka, kan han ha det?
Vännen vänder förfärad. Och jag haltar över gården med kryckhjälp och hämtar en tapper riddare som är blek om nosen.
- Om jag sjunger hela tiden kan inte kräkset komma upp.
Men det gjorde det. Hemma. I en kaskad över vardagsrum, kök, hall och badrum.
Plötsligt blir min strejkane lekamen ett smärre bekymmer, även om det var lite trixigt att knäskura nedervåningen när jag egentligen inte kan böja ryggen och ena benet.
När sonen är rentvättad, hemmet desinficerat och nedkräkta kläder, kuddar och filtar snurrar i tvättmaskinen bäddar vi ner oss i varsin soffhörna. Och zappar bland kanalerna. Sonen gnyr över svidet i magen, jag hyperventilerar pga smärtan i kroppen.
Så hittar vi en eftermiddagsrepris av Vänner. Och febrige storebror kiknar av skratt.
- Vill du se det här, förstår du vad de säger?
- Ja, mamma, de pratar ju pappas språk, sån där skånska. Det är nästan som danska. Visst låter det kul! Får man lära sig det språket skolan?
Hemspråksundervisning i skånska för semiskåningar i förskingringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar