Har precis kommit hem från landet. Det tog sin tid. 30km/h på Norrtäljevägen eftersom bilar for i diken varje kvart.
Men det var rätt mysigt. Sönerna sov sött i sina stolar. Mumrik och jag hade varsin McD-latte, soul i högtalarna och massor att prata om. Viktiga saker. Nu när vi är föräldrar. Håller f ö med min gamla pennfajtarkompis från förr, numera hela Sveriges hata/älskaobjekt Linda Skugge, i bloggbråket. You go girl! För lite drygt fem år sen var jag också en Ebba. På en enda punkt: fröken-duktig-syndromet. Väggen kom farligt nära. Då. Men mitt i eländet skedde ett medicinskt mirakel. Och sen dess är allt väldigt annorlunda.
Mumriks och min ostörda bilsamtal inte minst. Då pratade vi om kommande måste-upplevas-nu!-spelningar, filmer vi ville se och storstäder vs regnskogar vi skulle besöka, vart nästa skidresa skulle gå, vilken båt vi borde borda på nästa seglats ... i all oändlighet.
Idag pratade vi om storebrors filosofiska samt smått dramatiska sida. Allt är verkligen svart eller vitt när man är 4½. Och lillebrors hjärtesorg när bästisen väljer att leka med flickor i stället för med sin pojkvän. Kärlek vid 2 och 10 är inte lätt.
Men visa saker ändras inte, oavsett om man är morsa eller partyprinsessa. De tunga samtalsämnena. Som melodifestivalsföljetången. Varför i hela världen kunde ingen vettig människa ge förra veckans vinnartrummis en tubsocka att stoppa i trikån???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar