Nattskiftet

Snön ligger vit på taken, endast hon med tomtarna på loftet är vaken.
Trodde jag, som sitter uppkrupen i soffhörnan med snyggdatorn i knät.
Det är kul att jobba sent. I hemmets tryggaste vrå. Efter träning och sångrep.

Men så ringer mobilen. Vid midnatt?
Min rekryt har låst in sig. Systemet vägrar ta hans kod.
Larmfirman bryr sig inte när han ringer dem, "eftersom han inte blivit registrerad på företaget".
Så han får min. Och kan äntligen pulsa hemåt genom snödrivorna.

Detta måste undersökas. Imorgon. Men tre frågor poppar upp i mitt trötta huvud:

Är det inte lite anmärkningsvärt att bevakningsföretaget inte kommer farande? Mad Max borde väl definieras som tjyv och rackare. Eller i alla fall obehörig inkräktare. Men snillena spekulerar uppnebarligen inte så.

Sedan kan man också undra vilken sorts chef jag är, som låter medarbetarna jobba till midnatt. Frågar strängt om han brukar ta nattpasset, och får ett svävande svar. Inte bra.

Och så kan man fundera på att gå och lägga sig. Nu. Godnatt!