Bild från SVT: himmel & helvete på öppnis i kyrkan
Just nu ser jag något riktigt bra.
Public service at its' best.
Existens tar upp ämnet barn och relgion, problematiserar religiösa friskolor och besöker Pingstkyrkans öppnis och Svenska kyrkans ungdomsverksamhet. Programmet är mycket intressant oavsett åsikt i frågan.
Det som gör mig heligt förbannad är att inse att alla religiösa samfund, inkl Svenska kyrkan som jag är medlem i och genom att jobbprojekt haft ganska stor insyn i, bryter mot barnkonventionen i sin verksamhet då de påverkar barn utan analytisk förmåga i väldigt unga år. FN:s barnkonvention slår fast att barn har rätt att bilda sig en egen trosuppfattning, oavsett föräldrarnas religion. Sverige skrev under barnkonventionen för 20 år sedan. Sedan dess har antalet religiösa friskolor fördubblats. Så vem värnar barnens rätt till en egen tro?
Just nu ser jag något riktigt bra.
Public service at its' best.
Existens tar upp ämnet barn och relgion, problematiserar religiösa friskolor och besöker Pingstkyrkans öppnis och Svenska kyrkans ungdomsverksamhet. Programmet är mycket intressant oavsett åsikt i frågan.
Det som gör mig heligt förbannad är att inse att alla religiösa samfund, inkl Svenska kyrkan som jag är medlem i och genom att jobbprojekt haft ganska stor insyn i, bryter mot barnkonventionen i sin verksamhet då de påverkar barn utan analytisk förmåga i väldigt unga år. FN:s barnkonvention slår fast att barn har rätt att bilda sig en egen trosuppfattning, oavsett föräldrarnas religion. Sverige skrev under barnkonventionen för 20 år sedan. Sedan dess har antalet religiösa friskolor fördubblats. Så vem värnar barnens rätt till en egen tro?
I reportaget från Pingstkyrkan återger pastorn och barnskötarna skapelseberättelsen för barn från 2 års ålder som andäktigt och storögt, med gapande munnar sväljer allt, rubbet. Om himmel och helvete samt allt däremellan. Än värre blir det när pastorn i en intervju medger att jodå, hon predikar synd och straff som ger barnen känslor av skuld och skam. Det är inget fel med det.
"Barn klarar att få skuldkänslor. De är ju så enkla."
Att övertyga? Jag blir rosenrasande, men besinnar mig. Det är väl inte så farligt att sjunga psalmer för bebisar? Barn och ungdomar får i kyrkan en trygg plats, det har jag själv sett inifrån, de får veta att de är älskade. Men är kärleken villkorslös?
Å andra sidan påverkar alla föräldrar sina barn varje dag, medvetet eller ej, att uppträda "ordentligt", lära sig vad som är rätt och fel. Och även om vi försöker låta bli att vädra våra politiska åsikter, att kritisera våra medmänniskor eller påverka barnen att välja vissa aktiviteter framför andra, så känner barnen exakt vad vi tycker. Det framgår med all önskvärd tydlighet. Och jesus (!) vad de läser oss väl. Tidigt.
Men det finns en skillnad: ingen klok förälder vill få sitt barn att känna skuld och skam, något som kommer efter sanningar/sagor om synd och straff. Eller?
På kyrkans dagis går man gruppen runt och tackar Gud för det man vill. Jag är en smula melodramatisk, men jag är glad att mina barn går på ett vanligt kommunalt utedagis. Så de slipper detta scenario:
- Vad vill du tacka Gud för, Kalle?
- Jag tackar Gud för mina friska föräldrar.
(Kalle är ovanligt lillgammal, men det är så han uppfostras. Hemma och på dagis.)
- Och du, T?
- Eh ... *gråt*. Är det mitt fel att mamma är sjuk?
För det blir ju konsekvensen när man lär barnen att det finns himmel och helvete, synd och straff, skuld och skam. Har jag fel?
"Barn klarar att få skuldkänslor. De är ju så enkla."
Att övertyga? Jag blir rosenrasande, men besinnar mig. Det är väl inte så farligt att sjunga psalmer för bebisar? Barn och ungdomar får i kyrkan en trygg plats, det har jag själv sett inifrån, de får veta att de är älskade. Men är kärleken villkorslös?
Å andra sidan påverkar alla föräldrar sina barn varje dag, medvetet eller ej, att uppträda "ordentligt", lära sig vad som är rätt och fel. Och även om vi försöker låta bli att vädra våra politiska åsikter, att kritisera våra medmänniskor eller påverka barnen att välja vissa aktiviteter framför andra, så känner barnen exakt vad vi tycker. Det framgår med all önskvärd tydlighet. Och jesus (!) vad de läser oss väl. Tidigt.
Men det finns en skillnad: ingen klok förälder vill få sitt barn att känna skuld och skam, något som kommer efter sanningar/sagor om synd och straff. Eller?
På kyrkans dagis går man gruppen runt och tackar Gud för det man vill. Jag är en smula melodramatisk, men jag är glad att mina barn går på ett vanligt kommunalt utedagis. Så de slipper detta scenario:
- Vad vill du tacka Gud för, Kalle?
- Jag tackar Gud för mina friska föräldrar.
(Kalle är ovanligt lillgammal, men det är så han uppfostras. Hemma och på dagis.)
- Och du, T?
- Eh ... *gråt*. Är det mitt fel att mamma är sjuk?
För det blir ju konsekvensen när man lär barnen att det finns himmel och helvete, synd och straff, skuld och skam. Har jag fel?
16 kommentarer:
Det var verkligen bra skrivet det där!
Första gången jag kommenterar en ny blogg efter att bara ha läst ett inlägg....
Jag såg inte programmet du nämner i ditt inlägg.
Jag tycker att frågan du ställer - Men är kärleken villkorslös? - verkligen är berättigad!
Men är det verkligen så generellt att kyrkorna skuldbelägger så unga människor som dagisbarn med prat om synder och straff och så vidare?
Är det inte mera typ "jesus älskar alla barnen" och "var snälla mot varann" i den åldern?
Naivt tänkt?
Det finns absolut en tanke här som enligt min mening är otrevligt rätt.
Allt i för stor dos brukar vara skadligt.
Det här med kyrka och Gud osv tänker jag inte kommentera...
Men jag har hittat hit via en länk (minns inte vart...?) Och jag fullkomligt älskar ditt sätt att skriva och uttrycka dig! Har läst en hel del inlägg nu...
Ville väl mest visa att jag läser här, och du hamnar i min rss-feed direkt!
och du... kämpa på!
Ja det där verkar inte vara samma som jag gick på när jag var liten!
Allt jag minns var snälla saker.
Men så har jag nu också min alldeles egna tro som bara en person i hela världen har och några fler anhängare strävar jag inte efter att få!!
Jag tycker att var och en kan få tro precis som man själv vill eller låta bli att tro!
Håller en tumme för dig, hoppas du blir frisk snart!
Stora kramar Tess W
P.S. Kan Tessism vara ett bra namn på min religion tro? D.S.
Visst finns de som skuldbelägger och de är många. Men vi som inte gör det är fler :)
Det går att leva som kristen och med syndaförlåtelse utan att skuldbelägga men då håller man ju inte folket nere... ;)
Den viktiga frågan är om man kan leva som övertygad om vad det nu än är utan att försöka indoktrinera andra. Varken barn eller (känsliga) vuxna.
Problemet med religion då blir att det ofta ingår i övertygelsen att man har på djupet rätt, att man har monopol på sanningen.
Rätt så till den grad att man inte får underlåta att indoktrinera alla som passerar inom räckhåll.
Jag bevittnade nyligen ett katolskt dop.
Föräldrarna lovar där explicit att indoktrinera (leda på ljusets väg)... med förtydliganden som sa att flickebarnet skulle göras till en guds tjänarinna.
Katolicismen strider alltså mot barnkonventionen.
Vilket knappast ställer just den sekten i särklass.
Det handlar inte om för stor dos: religion av vissa slag är alltid skadliga för omgivningen.
Hej världens starkaste! Har haft en hemma helg i Bromma med regn, regn, regn och läckande fönster. Undrans om det läckte in när de gamla ägarna bodde här oxå och att de bara "råkade" glömma bort att meddela oss detta... Eller så har det aldrig regnat så oavbrutet mycket och länge på de 20 åren de bodde där! Nu är jag iallafall extremt redo för sol och värme! Vi har hyrt ett hus i Danmark två veckor i sommar, har jag redan berättat det? Då ska det vara soool hela tiden, bra va?! Stor, soligt varm kram till dig / Åsa
Hej!
Hittade precis din blogg genom Innies tankestormar som jag hittade via Musikfrökens blogg. Du skriver fantastiskt bra och verkar vara en så otroligt stark person! Jag beundrar din livsglädje och din humor. Önskar dig allt gott - kämpa på!
En lite annan skruv på tanken (min man är rätt krasslig) - jag möter ofta folk som säger 'men varför drabbade det här den-och-den som ÄR SÅ SNÄLL/GOD/FIN' som om sjukdom bara kommer om man bär sig illa åt. Det gör mig rasande. Och jag tror på att Guds kärlek är befriande. Men den gör inte livet till en räkmacka.
Minns min söndagsskola som superfin, den enda gång jag gick dit. Vägrade efter första gången att fortsätta, trots att jag och mina systrar verkade ha haft kul. Men så har jag inte någon tro idag. Naturligtvis noga övervägt. Mina tonåringar har inte bestämt sig ännu. Det känns bra, att de tar ett eget beslut en dag.
Väldigt bra... och tänkvärt. Jag såg inte programmet... men har också, liksom LL svårt att tänka mig att Svenska kyrkan (i alla fall den jag känner till) skulle skuldbelägga barn. Jag tror inte ens man "pratar om helvete och straff" överhuvudtaget...idag. Men jag kan ha fel. Det finns ju präster och präster.
FÖrresten... jag fick tipset om din blogg hos Suziluz och har inte hunnit läsa så mycket... men så mycket att jag vet att du är sjuk... Jag håller tummarna och ber på mitt privatreligiösa sätt och ...ja verkligen hoppas att du kan bli frisk från din sjukdom... och alldeles bra igen. Kramar!
Förbannat bra skrivet, i en i övrigt alldeles strålande blogg. Tack! Jag tittar in framöver.
mvh
Huskorset
Hej!
Jag såg programmet med. Mkt intressant! Håller med dig, men tycker samtidigt att det är svårt. Jag förstår föräldrar som vill sitt barn det bästa, och tror man på det fundamentalistiskt, så måste det ge ångest att inte få ge sina barn det "ända rätta".
Kram Kram Kram ...och du, Kram!!
Ps, det var ju K i 45:an som skrev nyss :-)!!
Gu´, vad kul den senaste kommentaren därför att jag förstod direkt att det var 45:an som skrivit av 2 helt skilda anledningar!
Skicka en kommentar