onsdag 24 juni 2009

Framsteg & bakslag en lycklig dag


Sovmorgon med Mumrik.
Gallakräk. Frukost!
Avsked.

Piff!
Rödvitrutig blus & jeanskjol.
Annorlunda skinheadoutfit.

Rond.
Bakslag.
Allvar.

Klokglada, eftertraktade daladoktorn ändrar sitt schema.
Jag får maximal tid med prinsarna.
Guld värt. Tusen tack!

Vita blodkroppar upp!
Isolering hävs.
Och solstrålar, mormor & Nösta flyger in.

Ut i solen.
4H gård i parken.
Klapp, hopp och lek med liten killing, kulting, kanin.

- Men var är flygplanen? Nästan alla djuren hälsar på här, men Skansen glömde ta med sig karusellen., säger lillebror och slår ut med armarna.

Logiskt tänkt.
Skansen är vår lekpark.
Vanligtvis.

Barnen åker på "viktiga mormorärenden faktiskt".
- Så du får vila lite nu. Vill du vara i fred?, undrar empatiske treåringen som haft magknip hela dagen.
- Jag vill alltid vara med er men måste träffa doktorn nu. Ses snart!, ler jag, utan gråt.

Nytt benmärgsprov.
Utfört av dagens Kloker.
Tummar på att ta det lite lugnt nästa gång.

Förstår ni?
Tummis med doktorn.
Det säger en del om närheten här.

Syrra ger beröm och jag får veta hemlis.
- Alla tycker du är en enastående tjej.
Vi bråkar om att få jobba med dig.

Tänker.
Vilar.
Sover.

Lyckan att få väcka mina skruttar som somnat i bilen.
Lillebror blir själaglad.
Storebror börjar krokodilgråta.

- Gråt mitt hjärta, så mycket du vill., säger jag och vi kramas hårt alla tre.

Mellis på bryggan.
Storebror fryser och är stor nog att låna min tröja.
Lillebror myser i mitt knä.

Dags att ta farväl.
Barnen tar det väl.
Men mormor och jag gråter när de inte ser.

Ett steg fram idag. Värdena stiger.
Ett steg bakåt. Levern mår inte bra.
Imorgon utförs biopsi.

Sedan följer väntan på svar.
Är min benmärg frisk eller sjuk?
Levern ... törs inte tänka tanken.

Så jag dagdrömmer om mina fina.
Som ger mig allt i livet.
Kämparandan återvänder.
Och jag känner mig helt onåbar,
omöjlig att släcka eftersom ingen sjukdom är envisare än jag.

Och det hela blir ju bara bättre då det ackompanjeras av att se Robin Söderling vinna viktig match i Wimbledon. Snacka om förebild.

P.S. Köpte du årets julklapp i julas? "Ge bort en get." Fantastisk kampanj som fortsätter: "Glädjeshop". Genialt. D.S.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken dag du haft! Vad härligt det lät att träffa killsen igen och att få ha ännu en natt med Mr. N. Är så ofantligt glad för dig att det nästan gör ont.

Nu hoppas vi med dig på bra resultat och att det inte dröjer alls länge innan du får träffa dina energiboostar snart igen!

I går hamna vi, som sagt, på Volvo ocean race-området. Rosé i solen, lövely. I alla fall verkade det vara en bra idé då :).

Inte ett dugg förvånad över att alla där trängs om att få jobba hos dig. Du är ju bäst.

Puss så hörs vi om någon dag!

Eve

Sari sa...

Ja du Jos, du är enastående! Härligt att höra att du fått träffa de dina...blir glad och tårögd av att läsa.

Kram kram, tänker på dig hela tiden!!! Skickar massor av kraft och energi!!!!!!!!

Anonym sa...

Skönt att höra om din dag! Det låter fantastiskt underbart, vad glad jag bli för er. Och vilken underbar slutsats lillebror drog om djurens besök, jag fnittrade länge länge.

Jag var för en gångs skull ledig halva dagen idag, tillbringade eftermiddagen i dina hoods - på Skansen med danske lillebror. Måste ju fylla honom med lite svensk kultur, han är ju trots allt halv ;)

Kan rapportera att djuren var där med, teleportering kanske?

Riktigt fina nyheter om vita blodkroppar och att isoleringen är hävd. Din envisa och optimistiska inställning är underbar. Du äger!

Kramar i massor och tänker på dig

Stina

Huskatt sa...

Från flinande till klump i halsen, på bara ett par rader.
Du berör.

Anonym sa...

Det stämmer det, att det är dej jag oroar mej för. Flera gånger har jag varit på väg att kommentera men raderat och backat. Vid några tillfällen har jag fått ur mej en kommentar men det har inte känts bra efteråt. De har helt enkelt inte varit jag. Kanske för att jag fixerat mej vid att inte få tycka synd om dej. Något som jag förstår och respekterar men som är jävligt svårt att efterleva. Du lever i min värsta mardröm. Så är det bara. Och jag kan känna ilskan växa inom mej när jag läser dina inlägg. På sjukdomen, på livet, på jävligheten över att inte få vara med dina barn. Då vill jag hämnas. Jag vill spotta åt sjukdomen. Trotsa den. Slåss allt som går. Sen vill jag krama dej. Gråta med dej. Torka dina tårar. Ge av mitt blod, min energi och min kraft. Stanna en stund och prata med dej. Fråga dej om allt mellan himmel och jord. Tills jag påminns om att jag känner inte dej, inte känner dej alls. Bara känner med dej. Du bara finns där och berör mej. Ända in i djupet av mitt hjärta. Ditt mod beundrar jag. Din kraft beundrar jag. Ditt otroliga sätt att hantera saker beundrar jag. Tack för din kommentar.

Anonym sa...

Oj oj, vad mkt det är. Så många känslor att hantera hela tiden.

Nu ska jag fokusera tankarna i natt på frisk benmärg och en renande lever i full fart (om än lite vacklande nu, så om ett litet litet tag åtminstone).
STOR KRAM
& GOD NATT!
...och du, hälsa systrarna att vi vill också ha en Jos hos oss :-)/K

Aggie sa...

Du er så flink til å finne gleder og nytelser. Blir litt fundersam her no. Klemmer min make og datter ekstra i kveld. Og sender deg mange ønsker, om tusen millioner fine dager, med søte bluser, glade barn og koselig bestemødrer. God natt!

Jos sa...

@Eve
VOR blir jag avis på, rosén får ni behålla för er själva. Men vilken kul kväll ni hade. Tjoho.
@Sari
fast jag kan vara ganska krävande också ... tack för energin, den används väl. krama dina fina. sem snart?
@Stina
ja, endast du är hel. förstår du hur väl det stämmer?, så här i retrospektiv. kram min sköna
@huskatt
tack. det är meningen. eller snarare skriver jag av mig det som berör mig. når det ut är jag ödmjuk tacksam.
@tandgnisslur
fina du, vilka stora ord. jag blir rörd. vi kämpar vidare på varsitt håll, eller hur? allt är möjligt och vi är oövervinnerliga. kram

Jos sa...

@K
tack för tankarna. jag fokuserar också på det. känner mig ju så hel. kram
@Aggie
kempeklem till er alla tre

madinsane sa...

ramlade över din blogg av en slump och kan nu inte sluta läsa.
ditt säregna sätt att skriva gör mig tårögd. vilken fantastiskt varm och vacker sida.
jag sparar den och återkommer.