torsdag 4 juni 2009

Falsk bulimi


Folk är GI-galna.
Jag med, normalt.

Är uppfödd på fisk, grönsaker och fullkorn.
Dricker vatten, rött vin och champagne.
Har alltid avskytt godis, läsk, öl, sprit, snabbmat och snacks.
Eftersom jag alltid tränat och tidvis haft ett ansträngt förhållande till mat.

Min enda last har varit glass. I stora lass.
Och på senare år en gnutta mörk choklad.

Tills nu.
Jag har blivit en falsk bulimiker - hetsäter utan att kräkas. Liknar en avfallskvarn. Endast skräp går ner. Smaklökarna ratar allt nyttigt och kräver gifter som vitt mjöl, salt, fett och sötsaker. I enorma mängder.

Middagsexempel:
Panpizza med extra olja, havssalt och Parmesan.
Ett glas San Miguel.
Kaviarmacka.
Mördegskakor.
Chips & sura bilar i soffan framför Sex and the City.

Den bekännelsen kändes som att svära i kyrkan.
Och ni som känner mig tror inte att det är sant.

Men jodå, det var jag som tvingade maken att skynda till KarlaplansICA, öppet till 23 för att handla alltihop. Sånt som annars är bannlyst i casa E.

"Gravid-Jos cravings var inget mot det här ..." mumlade Mumrik innan han smet ut.

När jag väl får proverna analyserade kommer det larma hos jourhavande läkare. Igen.
Blodfetterna lär vara högre än Everest.
(Även om vågen fortsätter nedåt. Intressant experiment det här.)

Inga kommentarer: