Uppassad

Har svårt att hitta självdistans här som sagt. Och ni har delvis protesterat. Men om vi säger så här, min mens har aldrig nånsin intresserat och berört så många som igår natt. Mens som är så äckligt att den måste göras blå i reklamen. Och här måste läkaren väckas av mitt menslarm. För att genast ordinera stoppaflödetmedicin. Ja, då förstår ni att egecentrisiteten lätt går i spinn.

Och den ständiga uppassningen fortsätter med föräldrabesök och finfint postpaket av snyggis igen. Med fint brev, galet foto, retrogodis, demonbok, teckningskit, teer, lyxig fransk handcreme och balsam till min frätta läppar. Ibland tror jag att du sitter på min axel eftersom du vet precis vad jag behöver, vännen. Det gäller er allihop, sötnosar. Ni är så omtänksamma. Och det uppskattar jag, särskilt en sån här lite låg dag. När blodet droppar. Och inte vill sluta. Men måste. Fasen.

Tar en promenad i solen med styvfar. Härligt att sträcka på benen och djupandas. Dok O ringer och frågar om jag vill ha glass.
- Kom till trädgårdskafét!, säger jag.
- Men jag är vitklädd., säger han.
- Haha, det gör väl inget. Jag är skallig och har patientarmband. Jag är dåren om du är vårdaren., skrattar jag.

Sen träffar jag den ständigt stickande balettdansösen som är inne för lite blodpåfyllning. Efter sin förhoppningsvis sista kur. Yey! Glömmer för en stund att jag är isolerad och inte får vistas i väntrum, men det är så kul att återse bekanta som mår bra på det här stället.

Och ikväll var sköterskeservicen som vanligt total. Jag hade petat i mig alldeles för mycket godis, ja inga enorma mängder, men jag äter inte sötsaker normalt och är alls inte van. Blir lätt illamående, men måste ju prova det jag får. Då kommer min syrra och frågar om hon får göra en fruktsallad till mig. Om hon får! Hon seglar strax in med en hel skål fint skurna bitar av exotiska färska frukter, som jag kan få i mig trots tungblåsor och ömmande tandkött.

Jag blir ett bortskämt barn här. En sån som jag gör allt för att mina egna prinsar inte ska bli. Allt medan mannen hade en tuff dag med trotsande monster. Som mjuknade av fyrfärd och klappalammutflykt med vännerna i skärgården. Jag önskar jag vore där. Tills jag får höra lillebrors avspisning av kompisen, 2 år, som vill bygga lego:

- Jag leker inte med småbarn.

Dräpande av en treåring. Skämmes.