Laddad

Är fulladdad. Som ett elkraftverk. Ironiskt nog uppstår leukemi av joniserande strålning.
Underskattade jag er nu? Inte behöver jag väl förklara mina ironier och bildval för er?

Imorrn kör vi.
Först LP, sen startar kur tre.
Är ni med?

Nu ska de små jäklarna bort, väck all världens väg för att aldrig komma tillbaka. Och för att klara det fick jag ladda med mina bästa coacher idag. Familjen, vännerna och solen. Saknades bara havet. Uppsalas störtsa nackdel.

Först en stund i parken, där även gungan i skuggan var för het.

- Snälla mamma, kan vi inte gå till ditt sjukhus lite? Det är så kallt där., vädjade svettig lillebror.

Det stämmer. Här hålls temperaturen nere för att undvika tillväxt av bakterier i ventilationen. Man måste klä sig varmt. Och ha extra filtar när man sitter still. Så barnen duschade, bytte kläder och vilade tillsammans i gästsängen. Och drack otroliga mängder. Kan man verkligen få solsting efter en kvart på skuggig lekplats?

Sen behövde vi handla lite. Alla butiker var folktomma, så jag vågade mig in på förbjudet område. När vi nästan var klara var det min tur att gå ner för räkning. Vet inte om det berodde på att vi befann oss på avskyvärd stormarknad, eller att jag verkligen var svag. Behövde Cola snabbt, vilket storebror uppmärksammade.

- Sånt där är farligt ju, men nu när du är sjuk kan du få dricka det. Du är så smal, mamma. Det finns inget kvar. Rumpan, magen och tuttarna är nästan borta ju. Nu har du lika långa bröst som jag!, hävdar T.
- Eh, långa? Du tycker inte snarare att dom är små?, undrar jag.
- Jaja, det var ju det jag sa. Eller menade., säger T irriterat.
- Åh, jag får se. Visa tuttarna. Dom får inte vara borta, buhu., vrålar lillebror, den tuttfixerade.
- Alltså vi är bland folk, nu räcker det., säger jag bestämt.
- Okejrå, men sen vill jag se faktiskt., surar N.

Lillebror N, alltså. Inte mannen med samma initial.

Hade underbar grillkväll hos bästa vännerna W med bästa vännerna H-V. De som tål sanningen. Utan omskrivningar. Firade prövad J medan alla sju barnen badade, åt och badade igen och igen. En bättre boost inför den kommande tuffa veckan kunde jag inte få och jag hoppas det hjälpte K&J lite, lite också.

Nu slumrar de nybadade, renduschade, tandborstade guldgossarna i sina bilstolar på väg till morfar i Gävle. Där ska mina tre musketörer tillbringa några dagar medan jag fightas här. Vill inte att de ska behöva se mig då. Visst vill vi vara ärliga och inte undhålla barnen något, men det finns gränser för vad de ska behöva genomlida.

Tack för maten den var god,
hälften spydde resten dog.

Det kan väl få vara en ful vers? Inte den sanning som existerar på såna här ställen.

Nu ska jag späcka. Potatisskruvar, as always.
Måste ju få tillbaka tonårstuttarna. Moahaha.