fredag 12 juni 2009

Feberyrar jag?

Oj.
Jag har kört drogfritt idag, för att kolla om de fem dagarna jag spenderat här får räknas av frånde tio jag måste stanna pga streptokockerna. För att se om antibiotikan gjort sitt jobb, innan de öste på med en ny sort idag. Således ingen febernedsättande för att kunna analysera. Hänger ni med? Midsommar eller inte, kan man sammanfatta det.

Så plingade datorn vänligt och välbekant, och jag läste det här.
- Jag tror jag svimmar!, brukar storebror utbrista melodramatiskt när han blir överväldigad. Precis så känns det nu.

Sen kom syster Yster och tog prover. Jag har 106 i vilopuls, 100/60 i blodtryck och 39 graders feber (and counting). Farligt nära avsvimning. Jag känner mig.

- Inte ett dugg konstigt, ser du hur jag rodnar över hela den skalliga skallen?, sa jag.

Men lugn bara lugn. Jag ska inte svimma. Jag feberyrar redan, eller hur? För inte finns du väl på riktigt, Peter Barlach?

Det spelar ingen roll, härmed uppmanar jag alla läsare att genast klicka er hit utan att passera gå. Basta!

2 kommentarer:

Aggie sa...

Siden jeg har god erfaring med Peter Barlach sine henvisninger, og i tillegg vært så heldig at han sendt meg en av sine bøker. Så klikket jeg meg hit til deg med en gang! No har du en norsksvensk fan;-)

Anonym sa...

Jo, jag läste det. Och började böla... Är lite trött sen i går ska tilläggas. För i vanliga fall är jag tuff, och tuffa tjejer gråter inte. Öh... Men du vet, man följer din blogg och hur det går, man följer det med iver och vill veta din vardag och berättar om sin. Och på det hanterbara sättet har det funkat hittills. Man berörs, i början var det jobbigt, men man vande sig, man glädjs åt de positiva sakerna och dina fina ord, man blir lite nere för man förstår att det är jobbigt, och det är skönt att vi är många här.

Men.

Så läser man när nån annan sätter ord på det,helt utifrån.

Bang! En smäll i skallen. Biuuuuh, då lipa jag. Tur att min rumskompis är bortrest i dag. Tur det säger jag.

"Vatten, stan är full av vatten. Katten, katten väckte mig i natten." Ps dotters katt alltså. Du kommer vara ett saknat festföremål imörra.

Kram Eve