Är fulladdad. Som ett elkraftverk. Ironiskt nog uppstår leukemi av joniserande strålning.
Underskattade jag er nu? Inte behöver jag väl förklara mina ironier och bildval för er?
Imorrn kör vi.
Först LP, sen startar kur tre.
Är ni med?
Nu ska de små jäklarna bort, väck all världens väg för att aldrig komma tillbaka. Och för att klara det fick jag ladda med mina bästa coacher idag. Familjen, vännerna och solen. Saknades bara havet. Uppsalas störtsa nackdel.
Först en stund i parken, där även gungan i skuggan var för het.
- Snälla mamma, kan vi inte gå till ditt sjukhus lite? Det är så kallt där., vädjade svettig lillebror.
Det stämmer. Här hålls temperaturen nere för att undvika tillväxt av bakterier i ventilationen. Man måste klä sig varmt. Och ha extra filtar när man sitter still. Så barnen duschade, bytte kläder och vilade tillsammans i gästsängen. Och drack otroliga mängder. Kan man verkligen få solsting efter en kvart på skuggig lekplats?
Sen behövde vi handla lite. Alla butiker var folktomma, så jag vågade mig in på förbjudet område. När vi nästan var klara var det min tur att gå ner för räkning. Vet inte om det berodde på att vi befann oss på avskyvärd stormarknad, eller att jag verkligen var svag. Behövde Cola snabbt, vilket storebror uppmärksammade.
- Sånt där är farligt ju, men nu när du är sjuk kan du få dricka det. Du är så smal, mamma. Det finns inget kvar. Rumpan, magen och tuttarna är nästan borta ju. Nu har du lika långa bröst som jag!, hävdar T.
- Eh, långa? Du tycker inte snarare att dom är små?, undrar jag.
- Jaja, det var ju det jag sa. Eller menade., säger T irriterat.
- Åh, jag får se. Visa tuttarna. Dom får inte vara borta, buhu., vrålar lillebror, den tuttfixerade.
- Alltså vi är bland folk, nu räcker det., säger jag bestämt.
- Okejrå, men sen vill jag se faktiskt., surar N.
Lillebror N, alltså. Inte mannen med samma initial.
Först LP, sen startar kur tre.
Är ni med?
Nu ska de små jäklarna bort, väck all världens väg för att aldrig komma tillbaka. Och för att klara det fick jag ladda med mina bästa coacher idag. Familjen, vännerna och solen. Saknades bara havet. Uppsalas störtsa nackdel.
Först en stund i parken, där även gungan i skuggan var för het.
- Snälla mamma, kan vi inte gå till ditt sjukhus lite? Det är så kallt där., vädjade svettig lillebror.
Det stämmer. Här hålls temperaturen nere för att undvika tillväxt av bakterier i ventilationen. Man måste klä sig varmt. Och ha extra filtar när man sitter still. Så barnen duschade, bytte kläder och vilade tillsammans i gästsängen. Och drack otroliga mängder. Kan man verkligen få solsting efter en kvart på skuggig lekplats?
Sen behövde vi handla lite. Alla butiker var folktomma, så jag vågade mig in på förbjudet område. När vi nästan var klara var det min tur att gå ner för räkning. Vet inte om det berodde på att vi befann oss på avskyvärd stormarknad, eller att jag verkligen var svag. Behövde Cola snabbt, vilket storebror uppmärksammade.
- Sånt där är farligt ju, men nu när du är sjuk kan du få dricka det. Du är så smal, mamma. Det finns inget kvar. Rumpan, magen och tuttarna är nästan borta ju. Nu har du lika långa bröst som jag!, hävdar T.
- Eh, långa? Du tycker inte snarare att dom är små?, undrar jag.
- Jaja, det var ju det jag sa. Eller menade., säger T irriterat.
- Åh, jag får se. Visa tuttarna. Dom får inte vara borta, buhu., vrålar lillebror, den tuttfixerade.
- Alltså vi är bland folk, nu räcker det., säger jag bestämt.
- Okejrå, men sen vill jag se faktiskt., surar N.
Lillebror N, alltså. Inte mannen med samma initial.
Hade underbar grillkväll hos bästa vännerna W med bästa vännerna H-V. De som tål sanningen. Utan omskrivningar. Firade prövad J medan alla sju barnen badade, åt och badade igen och igen. En bättre boost inför den kommande tuffa veckan kunde jag inte få och jag hoppas det hjälpte K&J lite, lite också.
Nu slumrar de nybadade, renduschade, tandborstade guldgossarna i sina bilstolar på väg till morfar i Gävle. Där ska mina tre musketörer tillbringa några dagar medan jag fightas här. Vill inte att de ska behöva se mig då. Visst vill vi vara ärliga och inte undhålla barnen något, men det finns gränser för vad de ska behöva genomlida.
Nu slumrar de nybadade, renduschade, tandborstade guldgossarna i sina bilstolar på väg till morfar i Gävle. Där ska mina tre musketörer tillbringa några dagar medan jag fightas här. Vill inte att de ska behöva se mig då. Visst vill vi vara ärliga och inte undhålla barnen något, men det finns gränser för vad de ska behöva genomlida.
Tack för maten den var god,
hälften spydde resten dog.
Det kan väl få vara en ful vers? Inte den sanning som existerar på såna här ställen.
Nu ska jag späcka. Potatisskruvar, as always.
Måste ju få tillbaka tonårstuttarna. Moahaha.
hälften spydde resten dog.
Det kan väl få vara en ful vers? Inte den sanning som existerar på såna här ställen.
Nu ska jag späcka. Potatisskruvar, as always.
Måste ju få tillbaka tonårstuttarna. Moahaha.
9 kommentarer:
Har tömt havet i Nåntuna....Det växer nog så det knakar i landet nu. Blev extra bad i badkaret när ni åkt. Alla barnen utom I, samtidigt. Tack för besöket, jättekul som vanligt. Gonattkram/o
Klart vi är med dig!
Det här kommer gå fint.
Blir glad över din dag med familj och nära.
Och bävar för vad som komma skall.
Jag vet inte vad som kommer, det gör troligtvis du.
Och du verkar märkligt nog inte rädd.
KRAM
Tillbaka efter en helg av båtåkeri och bad. Tillbaka till kontoret, vars AC jag nu faktiskt uppskattar. Jag klagar INTE, så glad, så glad att sommaren är här.
Och så glad, så glad jag blir när jag läser ikapp mig på bloggen och inser vad som händer idag. Nu jäklar J, nu tar du dem! Nu ska allt bort. Du fixar det här!!!
Låter underbart att få ha varit med småttingarna och umgåtts lite ute i det "fria".
Tänker på dig och hör av mig snart igen.
KRAMIS KRAMIS L
Go girl, jag tror du är redo! /a
Jag är med.
Tänker på dig så det knakar idag.
Superkram till superjos
Stina
Vi är med här och vi är med där.
Till hon som ger så mycket själv
vill vi ge tillbaka.
Till hon som delar med sig och som alltid varit generös. Och som delar med sig av sitt allra innersta.
Som ger oss mod att göra detsamma.
Att inte va så fjassig med personliga saker. För alla har vi nåt. Är det inte sjukdom eller något tillstånd så är det nå annat.
Och vi står inte ensamma i det.
Det är underbart att dela, det gör det hela lättare. Men inte lätt.
Du är hur som beviset på att vi alla kan. Om vi alla delar med oss blir det mer kärlek, mer närhet och mindre hyscha-pysch.
Bamsekram
Eva
@DocLove
och jag tog ett kvällsdopp i ån... ah, Nåntuna is da place to be, där finns havet. tål att tänkas på. om Gärdet nånsin känns fel. tusen tack för igår. du vet väl vad ni det betyder? visste väl det. puss
@Chrissan
gott att du är med. då det går finfint!
@huskatt
det enda jag är rädd för är orättvisor som drabbar oskyldiga. det här är bara en erfarenhet på vägen. kram!
@Lojs
härligt att åka båt, längtar ut! efter den här kuren. vi ses!
@a
alltid redo!
@Sus
härligt!
@Stina
med blixtar i öronen har man oanande krafter. /da superJos
@Eva
tack fina, du vet väl att du är min eviga Eva som alltid finns, stöttar, erbjuder hjälp helt självuppoffrande. när får jag ta hand om dig då? du å jag, Alfred, vi tar en tur sen. med bår, hahahaha, nej BÅT eller flyg. och bara babblar, sjabblar och tutar i luren med rosé. det var ju gott! vem hade trott? puss på rej snutt, min lillskrutts älskade extramoster
Skicka en kommentar