Jag vann rond 2!

Syster Klok kommer in för att ge antibiotikaspruta. Jag frågar om hon vet något om det hett eftertraktade benmärgsprovssvaret. Det som maken och lillebror var här för redan i morse. Ville inte vara själv med ett bakslagssvar.

- Har inte doktorn kommit förbi?
- Nej, inte medan jag varit inne.
- Då ska jag be att hon kommer. Men du ser väl att jag ler?

Hjärtat slår frivolter, men vågar inte hoppas på det bästa. Har de kanske upptäckt något illavarslande sen syster såg proverna?

Så kommer världens bästa daladoktor in. Jag håller andan när hon ger mig sitt besked:

- Du har endast 2% blaster kvar! Du får vara ute och njuta så mycket du kan i helgen, men jag vill att du sover här för att få antibiotika. Jag jobbar i helgen och vill ju ha koll på dig, haha. På måndag gör vi LP och börjar den tredje kuren, och du, du slipper den tyska, tuffa. Kuren tar fem dagar och sen får du åka HEM med lite extra antibiotika. Jag vet hur mycket det betyder för dig. Vi vet iofs fortfarande ingenting om levern, men det tar vi i nästa vecka när svaren kommer.

Jag hade velat pussa henne där och då. Men besinnade mig och bjöd på en chokladkyss i stället.

Är själv här ikväll, men firar och skålar med älsklingarna, föräldrarna, lillebror och bästisen K per telefon. Ja, efter att jag uppfört ett segervrål och hjulat rummet runt med CVK-slangarna flygande.

Syster Klok kom precis in efter sitt arbetspass, förstår ni vilken tjej?

- Vi har ju inte pratat ordentligt idag.

Så då gör vi det. Länge. Om glädjebeskedet, våra barn och en massa annat hemligt. Jag vet att hon är här som min sjuksköterska, men det känns som en äkta vän. Och det värmer denna lyckans fredagskväll. Vad gör ni?

Och visst ja, heja Söderling!