Jag har alltså bytt sjukhuset mot hemmet i väntan på nedgång och feber efter VABA-kuren, ni vet. (Fortfarande lika kul.)
För att få vara hemma (för första gången sen cytostarten den 28 april) måste jag lämna blodprover varannan dag. Detta görs på närbelägna Sophiahemmet. Ett privat sjukhus, en vinstdrivande verksamhet. Trodde jag.
Trots remiss och länsöverskridande landstingsöverenskommelser är det plötsligt omöjligt att få någon att ta i mina slangar. Blodet kan de analysera, men då måste jag stickas. Och det går inte. Eftersom behandlingen skulle göra mig till en trasig nåldyna.
Så det är stopp. På fyra labb, tre vårdcentraler och Det Stora Sjukhuset. Jag har fått så många undaflykter presenterade idag att jag borde vara ilsk, men lägger hellre energi på att bli frisk. Den roligaste kommentaren från en högröd labass var dock:
"Är man dödssjuk borde man väl ligga på sjukhus? Det finns inte utrymme för cancerpatienter i vår verksamhet."
Jag är inte döende, men jag avled nästan av skratt när jag gick därifrån.
Tanken var att jag som infektionskänslig inte skulle behöva åka till en akutmottagning pga mitt nollvärde i immunförsvar. Men när jag travat stan runt i jakten på en behörig klinik måste jag ge upp och åka till den läskigaste av smitthärdar. Och inte ens där törs de spola venkateter, utan tar blodprov genom stick.
Nu ger jag som bekant aldrig upp. Så imorgon har jag bokat utredningsmöte med en distriktssköterska. Hur har det blivit så här? Vad krävs för att lösa problemet?
Jag har en ny affärsidé:
Ett labb som klarar allt. Behovet är skriande.
Efter en hel dags jakt händer det otroliga. En jourhavande läkare ringer för att uppmärksamma mig på att jag har låga värden. "Ditt blodprov larmar och då är vi skyldiga att söka upp dig.", förklarar akutläkaren. "Mår du bra? Behöver du hjälp med något?"
Eh, är en CVK-kontroll för mycket begärt?
För att få vara hemma (för första gången sen cytostarten den 28 april) måste jag lämna blodprover varannan dag. Detta görs på närbelägna Sophiahemmet. Ett privat sjukhus, en vinstdrivande verksamhet. Trodde jag.
Trots remiss och länsöverskridande landstingsöverenskommelser är det plötsligt omöjligt att få någon att ta i mina slangar. Blodet kan de analysera, men då måste jag stickas. Och det går inte. Eftersom behandlingen skulle göra mig till en trasig nåldyna.
Så det är stopp. På fyra labb, tre vårdcentraler och Det Stora Sjukhuset. Jag har fått så många undaflykter presenterade idag att jag borde vara ilsk, men lägger hellre energi på att bli frisk. Den roligaste kommentaren från en högröd labass var dock:
"Är man dödssjuk borde man väl ligga på sjukhus? Det finns inte utrymme för cancerpatienter i vår verksamhet."
Jag är inte döende, men jag avled nästan av skratt när jag gick därifrån.
Tanken var att jag som infektionskänslig inte skulle behöva åka till en akutmottagning pga mitt nollvärde i immunförsvar. Men när jag travat stan runt i jakten på en behörig klinik måste jag ge upp och åka till den läskigaste av smitthärdar. Och inte ens där törs de spola venkateter, utan tar blodprov genom stick.
Nu ger jag som bekant aldrig upp. Så imorgon har jag bokat utredningsmöte med en distriktssköterska. Hur har det blivit så här? Vad krävs för att lösa problemet?
Jag har en ny affärsidé:
Ett labb som klarar allt. Behovet är skriande.
Efter en hel dags jakt händer det otroliga. En jourhavande läkare ringer för att uppmärksamma mig på att jag har låga värden. "Ditt blodprov larmar och då är vi skyldiga att söka upp dig.", förklarar akutläkaren. "Mår du bra? Behöver du hjälp med något?"
Eh, är en CVK-kontroll för mycket begärt?
4 kommentarer:
Hello!
Skönt att höra av dig igen trots att jag förstod att det var skönt att ta en paus!
Hm, ja Landstingsvärlden kan verkligen vara inskränkt och hopplös....jag förstår ditt dilemma verkligen.... men vet hur det kan vara från andra sidan med :-) tyvärr (ibland). För all säkerhet man vill hålla sig till gör det hopplöst och osmidigt att vara patient!
Om jag förstod dig rätt så vill du att kem.lab.centralerna ska ta blodproverna via din CVK, men de vill inte röra den med risk för att inte kunna hantera den på rätt sätt, eller?
Min första fråga blir då om din hemmaklinik ger tillstånd för andra att "röra" den? Om så är fallet, har de ett "PM" som de kan skicka med för hur den ska skötas och hanteras?
Är ditt problem att du är svårstucken eller vill behålla kärlen intakta?
Många frågor, men ett intressant område för en inbiten landstingskritisk sjuksyrra :-)
Kram till dig och hela familjen!/K
Oj, vad skönt att höra att du enbart haft ledigt och varit hemma. Förstår att längtan måste vara stor efter lite "vardag" efter alla dagar på sjukhus.
Jag blir så irriterad på att du ska behöva kämpa så som du beskriver för att få rätt vård!!! Vad är det som händer i detta land? Jag vill att vården ska komma till dig och att du inte ska behöva anstränga dig för fem öre.
Ska bli intressant att se ditt svar på K's frågor, jag vill också försöka förstå varför det verkar vara så krånligt.
Här är allt som vanligt. Mamma är nu på besök från USA och det är mysigt.
Jag vet inte när du ska åter till U-a, men jag tror jag går och ringer dig nu, det var så länge sedan vi hördes.
Kram från mig och R&S!
Jag har just drabbats av Den Stora Insikten! Du vet sånt där som hoppar upp å biter en i högra skinkan när man e som minst beredd! Så här ere:
* Sjuka människor kostar pengar
Det är fakta. Alltså borde man satsa på att få folk friska snabbt, MEN....
* Landstingsor4gsnisationerna vill leva!
.... å då har man kommit på:
* Människior ska bli friska MEN inte utan att man sett till att administrationen tjänar på det! Vården e dyr, personalen jävla underbetald, mediciner apdyra.... å administrationen må leva! Ergo: Hur ska vi få folk friska utan att vårda dom samtidigt som administrationen drar runt en massa pengar så att landstingen inte blir fattigare?
Jo:
* Dra ner vårdkostnaderna
* Öka flödet
Tänk så mycket pengar du genererade igår utan att få ett jota gjort! Dina besök är registrerade på slla ställen du va på = dom får alla nån form av bidrag för ditt besök. Pengar runt i skattetorktumlaren! :) Finfint!
Å det där med att folk ska bli friska då? Enkelt: finns väl ingen drivkraft som e så stor (förutom kärlek hoppas jag) som just "nä nu jävlasr skarom få se vem som har rätt här". Alltså: skicka ut Jos på omöjligt mission att få nån att pilla slangar, skyffla runt pengar i maskineriet å reta upp Jos så hennes celler bara får spader å glömmer bort å va sjuka i all hast!
Så ere! Bergis!
Å så ett förtydligande: Har all respekt, ödmjukhet och tascksamhet för alla fantastiska människor som tar hand om alla som e sjuka! (Med undantag för Syster Ratched på stort Kungsholmssjukhus). Alla rosor och heder och goda tankar till er!
Läste en hyfsat intressant artikel i senaste numret av NEO, som handlar om skribentens smärtsamma och långsamma färd genom vårdapparatens köer och stillastående maskiner. Din "resa" igår Jos passar in på detta..men skönt att det på något sätt fick ett bra och oväntat slut med han som ringde upp och kollade att allt var bra.
Kram
Skicka en kommentar