Idag tog jag fästmannen (sjukhushumor för droppstång) i ena handen och min far under den andra och skred uppför gången klädd i vitt.
Vi möttes inte av en präst vid altaret, däremot en kardiolog. Som utförde ett ultraljud på hjärtat. I 45 minuter. Sedan övergick hon till att undersöka magen.
- Hittar du något?
- Nej, det ser fint ut.
Misstänkte min läkare verkligen en Gudsbefruktning, så snart efter trean?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gulle-Jos, jag kanske är dum i huvudet, men jag förstår inte om gele blobben var "nått" eller inte. Förlåt om det är för privat att ta upp här. Det är första gången. Annars hoppas jag innerligt att vi snart ses. Du är MITT stöd faktiskt även om jag inte sagt det.
/a
Gumman, Jell-on var koagel, inget annat. Vi fortsätter att stötta varandra, förhoppningsvis på nära håll inom kort.
kram
*haha* Jadu, svensk sjukvård förvånar ibland.
På mig brukar de kolla huvudet och hittar i n g e n t i n g, om det nu är en tröst i det hela...
jag gjorde en huvudröntgen en gång för några år sedan (lång historia, mitt luktsinne var råknäppt och de ville utesluta hjärntumör)
efteråt när jag träffade neurologen så sa han att de inte hittat något patologiskt. vad betyder det? sa jag.
det betyder att vi inte hittade något onormalt.
och där gick jag och trodde jag hade ett sinne utöver det normala. men sinnet kanske inte sitter i huvudet?
Skicka en kommentar