Storebror har i en veckas tid hävdat att han vill "va en sån' där som har stjärna i lussetåget". Föräldrarna har letat land och rike runt (Fältan & Kista galleria) utan att hitta dumstrut. Funderade i ett svagt ögonblick på att pyssla ihop attiraljerna själv, men ack. Drog en repa på ryssen, och där fann jag strut och stjärna. Strålande tider!
Igår kväll skulle allt provas. Visa av erfarenhet hade de curlande föräldrarna letat fram alla tänkbara kombinationer; luciakrona och tärnljus från vår barndom, samt glitter, hemstickade tomteluvor, pepparkakspyjamas och stjärngosseutstyrsel av årets modell. Alla var uppspelta och förväntansfulla. Tills lillebror sa:
-Akta varmt ljus, ajaj.
Jodå, det gamla tärnljuset anno 1978 var kokhett och plasten smällte snabbt. Förmodligen en kortsluting pga batterisyra som var på väg att upplösa underverket i alla sina beståndsdelar. Kikade en stund fascinerat, men tordes inte behålla den transfomerade skapelsen inomhus.
Denna dagen väcktes familjen i den arla morgonstunden av steppande far. Kl 06.00. Barnen ville hellre sova än skynda till luciatåg på dagisgård kl 07.15, kan man säga. Storebrors stjärngossedrömmar gick i stöpet efter halva påklädningen. Vita strumpbyxor var inte poppis.
-Men det är ju inte jag som ska vara stjärngosse. Pappa ska ju ha strut på huvet!
Självklart. Har man dragit upp familjen mitt i natten får man allt ha dumstruten på hela dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar