Rosa skumdelfin

Det klagas mycket på barnkalas. Alltså företeelsen. Jag är också skyldig. Tycker det kan vara lätt stressande att behöva bjuda hem hela dagiset (ny skrivelse från personalen, alla eller ingen dvs 36 barn plus syskon och föräldrar). Så vi sysslar inte med sånt. Löser det med kalas på landet, för dem som är där och enkel fika med lekkompisarna i stan. Önskemålen kommer säkert. Vad det lider. Men ingen inhyrd Labero här inte.

Vi var dock på världens bästa kalas i söndags. Efter en tuff helg med kusinerna här, var vi egentligen lite för trötta. Men kompisen bor rakt över gården och barnen ville verkligen gå, så ...

Det var ett himmelrike för trötta föräldrar. Mysig stämning, välkomstchampagne, italiensk plockbuffé, rödtjut av kvalité samt avec till kaffet. De små barnen lekte lugnt i födelsedagsbarnets rum, de stora killarna (välkammade, skjortbeklädda Douglasar, Filipar m fl, alla 7+) röjde lite, men var tillräckligt väluppfostrade för att fatta halvsubtila vinkar med höjda ögonbryn.

Efter en förvånansvärt avspänd eftermiddag (trots att vi var de enda utan inneskor) kom vi hem med påsar allihop. Barnen fick den obligatoriska ballong-tuta-serpentin-tablettask-påsen och vi fick hembakt bröd!

Den kvällen somnade de ovaggade, medan vi käkade upp deras godis. "Det är ju så mycket farliga färgämnen i Tuttifrutti. Bättre att de hamnar i pappas mage.", sa mumrik. Själv provade jag en rosa skumdelfin. Sådär. Resten ligger i tryggt förvar intryckt mellan de fina vinerna i barnsäkrade spritskåpet. Där är en hel del kalaspåsar nu ...