Vid 33 borde man lärt sig att inte ropa hej. Men så är man en obotlig optimist. Det ordnar sig alltid. Men är lite jobbigt när det sätts käppar i hjul.
Käppen är mannens tyske chef, som har lagt in något slags veto ang vår drömsemester. Hur vågar han? Ledigheten var beviljad, efter typ ett halvårs väntan, men "bara" av svensk chef. Smäller tydligen inte så högt på det multinationella mjukvaruföretaget. Och i samma anda har stackars kollega fått avlägsen fransk chef att ifrågasätta EN dags kontraktsenligt flyttlov. Merde alors!
Mumrik funderar nu på att ta ut föräldraledighet, eftersom pappasommaren med lillebror blev kort (bara 2½ mån). Det är nämligen en rättighet. I Sverige. Men då måste han vara ledig minst en månad enligt företagets regler. Vilket är en vecka längre än vi hade tänkt vara borta. Hoho. Skrattar bäst som skrattar sist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det verkar som att tycken biter sig själv i svansen eller hur man nu brukar säga. Går flygbiljetten att ändra fortfarande? så ni får bonusveckan på plajjan och inte här i geggan eller snömodd om vi har tur :)/ME
är du också vaken denna sena timma? förkyld moder bör sova sig frisker. säger tant.
några vänner vill ha med oss till Åre, direkt efter Thailand. så vi kan ju åka från ytterlighet till ytterlighet. men det verkar ärligt tlalat lite jobbigt. även för extremskidåkare som vi. (who am i fooling? not anymore.) Kaffe om några timmar?
Skicka en kommentar