Berth Idoffs - Efter Regn Kommer Solsken.

Följer länk på Fb och kommer hit.
Smäktande toner från tidigt 90-tal (tydligen) ljuder.

Besvikelsen över att Minimellon och Lilla Melodifestivalen inte alls var samma sak är som bortblåst.
Barnen skriker i total förtjusning och dansar loss på vardagsrumsgolvet, i pyjamas. Tills Barda börjar. Och det fredagsmysiga lugnet åter lägger sig.

Deras musiksmak är klart oroande.
Och en given källa till mobbing och försmädelser.
Note to self: klaga aldrig mer när Manboy går på repeat.

Min kopp te

Lägger lillebror med konsertnerver inför morgondagens underhållning och byter det äckligt förutsägbara balkongvinet mot soffsoftarte och tända ljus.

Tråkigt, men mer min kopp te
än att fyllna till på surt rosé.

Haleluja moment

Hårda bud.
I Mellerud.

Vaknade igår av att jag kände mig iakttagen.
Storebror stod vid sängkanten och plirade, med en radio i handen.

- Nu är klockan sju, så nu måste du gå upp.

Sedan följde ett timmeslångt pass med gummisnoddar, vikter och hjul.
Till Holy FMs smäktande frimicklartoner. En kanal 5½-åringen just upptäckt.

- Det här är riktig fredagsmusik. Vad betyder haleluja?, ropar nyfrälst storebror samtidigt som han dansar runt i vardagsrummet med händerna i taket.

Sedan väcker han fadern och sonen för lite träning och ännu mera sång och dans. Medan den helige ande lär skratta i mjugg.

Som man bäddar ...

Det är ju strålande!
Att tillbringa nätterna liggandes i fosterställning på det varma stengolvet i badrummet. Att efter en alltigenom tiptopkväll när man tror sig vara på banan igen få en chans att verkligen lära känns varenda fog i vårt nyrenoverade hygienpalats. Tack kräkmagen för detta unika tillfälle.

Men de bästa doktorerna och de mest omtänksamma sköterskorna som finns var inte riktigt lika positivt inställda, så efter en tuff natt åkte hela familjen till Hematologen i Uppsala. Där jag tillbringade dagen med diverse provtagnignar och undersökningar vi höljer i glömska. Allt medan musketörerna myste hos mormor.

Trilskande mage, fjällande hy och en mun torrare än Sahara kan jag leva med, även om det är besvärligt. Det viktiga är att blodproverna är bra. Ingen överhängande risk för återfall, vad det verkar. Men leverpåverkan och alldeles för många tappade kilon senaste veckan leder till höjd cortisondos. Och det är ett nederlag. Benskör och äppelkindad, utan möjlighet att bygga muskler är långtifrån den jag vill vara. Även om jag försöker se det positiva och låtsas att allt är okej.

- Men du mår ju inte bra, det måste du erkänna., säger kloka doktorerna.
- Jag lever och har varit med om värre, om ni minns? Jag klarar det här, men snälla, låt mig gå nu., vädjar jag.

Och det får jag. Sedan jag lovat att ringa vid minsta förändring och låta lägga in mig för behandling.

Sällan har mitt vackra, vita vinterland varit mer efterlängtat.
Aldrig har det varit så kul att skotta snö.
För att ta oss in i huset över huvud taget.
Medan barnen dessvärre slumrar sött i bilen.

Fredagsmys?
Nejnej, inte efter den tuppluren.
Friday night is party night!

VKS

Äntligen!
Bollen är i rullning.
Deluxe har återuppstått.

VKS led visserligen stora förluster. Kraftigt kvinno(för)fall. Men tre av tio utmanade tröttheten och fick en något annorlunda form av fredagsmys. Endast ett stenkast från familjernas soffslappande. Men ack så välbehövligt!

Piff i solnedgång, Retzina och massor av vitlök. Hos kvartersgreken. Långa diskussioner endast avbrutna av servitrisens påfyllning.

Inte mycket sång. Men prat därom.
Globen nästa. Here we come.

Kärlek på hemmaplan

Idag hände det. Fast för fyra år sen'.
På en strand under stjärnorna vid mexikanska golfen.

Poetiskt, rörande vackert och på rim.
Ställdes frågan med bäst tajming någonsin.

Till tonerna av en smäktande livebandsblues.
Precis vid strandkanten i månskenet och med levande ljus.

Vi kunde inte i vår vildaste fantasi förstå
vidden av beslutet vi faktiskt tog då.

Två har blivit fyra. Ofattbar lycka.
Enkel matematik kan man tycka.

Men mitt i firandet sitter jag ensam här
medan friaren tar en power nap - familjelivet tär ...

White Christmas

Mossan växer på mig, men ingen har sagt nåt. Eller så har jag inte lyssnat. Skrik mig i örat framöver, snälla!

För det är ju mossigt och rätt förfärligt att det kändes ovant att gå på lyxigt julpartaj med mikromjukisen. Ganska trötta, men förväntansfulla, uppklädda och tillsammans, för första gången på evigheter, lämnade vi ett litet kaos bakom oss, trygga i att M&G "äntligen blivit tillfrågade" om att ha mysfredag med prinsarna.

Och "oh, vilket party!". Det multinationella bolaget hade hyrt Nordiska muséet, och bjöd på champagne, kultur, artister, god mat & fina viner men famför allt ett dansgolv med en DJ som måste ha exakt samma skivsamling som jag. Tidig nittiotalstechno avlöstets helt naturligt (ja faktiskt) av soulklassiker, RnB, sjuttiotalsdisco och blipp blopp. Inte en enda skitschlager så långt öronen hörde. Ej heller slaktande eurodiscoversioner av GOD musik.

Så vi använde bara varsin drinkbiljett.
-Romåcola, vodka russian eller GT?, sa trött bartender.
-Ojdå., sa jag, som inte smuttat på en drink på flera år. Och det var tydligen jätte-kul ...

Men ett glas vin, försök till dataprat i kvadrat och ett nödlögnsbesök på the ladies senare kändes dansgolvet som den här festens centrum. Men hur är det nu? Den dagen man blir förälder mister man sin moderna dansförmåga, eller? No idea, men vi hade iaf kul. Och bjöd på ancient moves. Eventuellt. Tills vi vandrade hemåt. Samtidigt som vi fick skandalrapport från annan julfest, hu & hi. Och femton minuter senare sov sååå gott.

Dagens självklarheter:
Barnvakter är till för att anlitas. Och nedre Gärdet är Stockholms närmaste förort. Så klart. \0/ (= Händerna i taket, för den oinvigde.)

Cirkus cirkör

Foto: Martin Boberg

Fredagens väder och lek:
02.00, stjärnklart
- Skulle inte du sova med sömnapnémätarutrustning inatt?, frågar jag sömndrucken äkta hälft.
Sagt men ogjort så jag hjälper honom på med elektroder och diverse makalösa manicker.

03.00
- Mamma-pappa! Det är ett spöke i mitt rum!, ropar storebror.
Lugnar honom med att såna inte finns.
- Nä, det var ju bara spöklampan!, säger han, men vill sova i stora sängen en stund. Förbannar mig själv för att ha fallit för design i stället för gullgullnattlampa.

03.02
-Hjälp! Det sitter ett spöke på pappas hand!, ropar storebror.
Lugnar honom igen och försöker förklara att det bara är en rödblinkande pulsmätare för att se om pappa lever ...

08.00
Grusiga ögon, täppt näsa, halsont.
- Det är natt ute. Jag vill sova mera., säger lillebror. (Visst pratar han rätt bra för att vara 1½?)
Men vi går upp efter en sagostund. Frukost, tandborstning, påklädning och dagislämning i solsken. Både mentalt och reellt.

09-15
Morgonpromenad i halvsol. Behöver energi för att orka jobba. Torsdagen halvsov jag mig nämligen igenom. Järnbrist ger hjärnbrist. Kontoret går på halvfart.

Otrogen snabbfika med kvarterskompisar. Den vanliga boendedebatten tar fart. Men några av dem som letade hus har tänkt om. Heja urbaniseringen!

Skyndar hem till väntande schäslongjobb. Fem telefonintervjuer. Skrivflöde. Kompenserar för gårdagens kramp. Tilltagande drag i ventilerna.

Trogen lunch (på V) med alltid lika glada I, trots hällregn. Fantastiska nyheter om fritidshus och familj. Försöker förbättra järnvärdet, men faller för fisken. Jag är fullständigt obildbar. Men fyrfota djur är svårsmälta.

Viktigt planeringssamtal med framtida chef. Spännande. Men blir lite orolig. Har inte haft fasta tider sedan 2001. Nu ska jag tilbringa två dagar i veckan på ett kreativt kontor. Är ju rena drömmen, men jag gillar samtidigt min fria tillvaro extremt mycket. Tanken med det nya åtagandet är att jag ska plocka russinen ur båda kakorna. Kan det lyckas?

Parallellgrannen och vännen från förr kommer på fredagsfika. Mysig musiklek om än lite lätt hysterisk med mina efterdagiströtta prinsar. Storebror är plötsligt treårstrotsig ena sekunden för att nästa vara en ömhetstörstande liten skrutt. Mitt jonglerande med akrobaterna gillas dock av lilla solstrålen S på första parkett. Och bröderna gör allt för att behaga "söta bäbisprinsessan". Konkurrens om hennes gunst anas ...

18
3/4 myser i soffan. Främste försörjaren förser familjen med föda (perfekt rallykallewok).

20
Hela högen i höstacken. Tilltagande kyla ute. Hopp om snö väcks innan lampan släcks.

22
Vi vuxna vaknar. Huvudvärk, bihåledunk (etc) igen. Tredje gången inom en månad. November är en sjukt sjuk månad som inte bör tillbringas i Norden. Borde ha förlagt vinterresan med vännerna till NU i stället för i jan-feb. Lite smärtstillande, avsvällande (tack igen, doktor Kärlek) och Fyrans fredagsnöje får oss på fnissigt humör.


Well, crazy Friday went bananas but cozy, at last.

Bröllop på Facebook

Fick ett meddelande på Fb:

"På fredag gifter vi oss!"

Det är ju fantastiskt att deklarera en sådan livsavgörande tilldragelse genom att ge klubbkompisarna rabatt i butiken, via Fejan. Dock till barnens stora förvåning.

Liknande scenario utspelade sig förra året i min närmaste familj. Vi fick veta det först efteråt. Men precis innan lillebrors dop. Stor förvirring. Hur ska vi hinna köpa present? Det gjorde vi inte, så morfar har fortfarande inte fått nåt. Men vi väntar ju på den utlovade festen! Styvstorebror sprang faktiskt också till vigselförrättaren i smyg. Tråkig (men förståelig) trend för familj och vänner. Vi vill ha mera kalas!

Så stort grattis till de unga (hrm) tu.

Vi skålar i Lanson Black Label, en dunk-i-ryggen-gåva som Mumrik fick av chefen, i svart bävernylonväska. Sånt tror vi gillas av brudgummen.