Magisk 50-gräns

Medan maken överraskningsfirar god vän nästgårds tröstedelar jag en av Ejes mörka tryffelstänger med mig själv framför Skavlan. Hejdar mig dock. Behöver inte längre jaga ihop kalorier. Så jag lämnar gentilt andra halvan av det halva chokladet (skånsk grammatik) till kärleken.

Målet är nått:
jag har passerat 50-strecket!
Dags att sluta frossa gott?
Innan jag återser magvecket.

... men erkänner gärna att vore jag inte proppmätt hade jag nog byggt upp de där kärlekshandtagen ...

Tje-ljud och parenteser

Det kom ett litet brunt paket med posten. Som vi stressat hämtade på vår nya postibutik, samtidigt som vi köpte den olycksaliga köttbiten. (Det är för övrigt första och sista gången jag lagar lövbiff. Eller handlar i den affären.)

Sedan glömde vi, eller snarare gömde vi, presenten under årets lånade, stiliserade och knastertorra pinngran. (Får inte ha levande organismer inomhus i år, såsom krukväxter, granar, mögelost. Etcetera.)

Men nu har vi öppnat den långväga gåvan. Tack, kära omtänksamma, avlägsna författarvänner! Vi njuter ... sippar champagne och delar en vackert modellerad bit schweitzisk lyxchoklad lyssnandes på farfars favorit. (Man kan väl sin Frankie boy? Inte är det schottis eller schlager.)

Kändisfest

Följde med sångfågeln på Tony Irvings bokrelease på Josefina i förrgår. Champagne, kindpussar och kamerablixtar ... såg jag på håll. "Och vem är du? Jobbar du med produktionen?" frågade Shimoda & co. "Jag är ingen, gå vidare du, missa inte schlagerstjärnan där borta!" Är gärna en nobody. Gillar att betrakta. Men också prata hela meningar med intressanta människor som har en idé. För det var en salig blandning. Lyckad partymix.

Och det var riktigt kul. Främst att umgås med P bortanför lervällingen. Vardagsflärd, lite ... ehm ... spontandans för stela rumpor, en fullproppad goodiebag och ännu en insikt om att nedre Gärdet är det ultimata bostället. Så nära när det behövs, men ändå tillräckligt långt bort. Vive la ville!

Bitch 2008

Jag ammar inte längre. Har jag just insett. Ett år efter lillebrors slutdiande.

Men i mitt medvetande har detta inte registrerats, eftersom den där mörka chokladbiten varje kväll fått passera som depåbyggsten.

Under beach 2008, del 1, insåg jag att något var fel. Så jag började jogga lite lätt. Idag ser jag på foton och inser att jag borde sprungit livet ur mig.

Men än är det inte för sent. Beach 2008, den svenska versionen är ju några månader bort. Så nu är det smart avsmalnande som gäller. Bättre kost, mer motion. Lika enkelt som genialt.

Pilates och hjul hemma, styrketräning på lunchen i jobbgymmet, power walk mötesfria morgnar.

Allt toppas av glassprovning med kollegorna som belöning! Bra GI i GBs nya cheesecakeglass, tror ni inte?

Underverk & urvridna disktrasor

Foto: Arlas recept på hembakad choklad

Glädje just nu är att

minnas allt det fina med farfar,
bara få vara lycklig med friska familjen,
luncha med goda vänner som har kloka ord,
krypa upp i soffan och läsa sagor för prinsarna,
påbörja ett nytt uppdrag med kreativa, sköna kollegor,
avsluta ett projekt och känna att det leder till något bra.

Det är gott att i sorgen och ilskan över orättvisor bli överraskad av att skrattet, sömnen och en liten bit mörk choklad kan göra underverk med en urvriden disktrasa.