Från koja till slott

Vilken välbehövlig vila!

Har städat stranden på landet, burit och släpat träd och ris till stort bål. Umgåtts med barndomsvänner, ätit och druckit gott och mått så himla bra efter en knäpp vecka. Sen' att vi var lite dagen efter idag, det får man ta. Dock en aning oroande att två glas vin och en rökig whiskey respektive torr sherry (jag är en kärring) kan få småbarnsföräldrarnas skallar att gå i spinn. Skyller allt på vintertiden.

Åkte hem tidigt för att bevittna ett dop idag. I Hedvig E döptes lilla S. Bedårande tillställning på alla vis. Utom att våra söner tyckte att prästen pratade för mycket och sjöng för lite.

Efter namnritualen var det dags för kalajset. I våningen. Som vi längtat att få se nya bostället. Härmed kan alla wannabees som benämner sina lägenheter såsom våningar slänga sig i närmaste vägg. Våra ex-uppisar har efter mycket möda och stort besvär lyckats med konststycket att flytta från liten lya till stor våning. Varsamt renoverad in i minsta detalj. Vid finaste gatan, med vattnet nedanför. Hela översta våningsplanet är deras. Så ja, de bor i en våning.

Vi må bo på deras parallellgata, men i en helt annan värld. Något jag inte sörjer. Vi älskar den här delen av stan'. Och ingen av oss klarar att jobba mycket. (Hispan nästa?)

Men det är gött att vännerna är tillbaka efter ett halvårs exil i sunkisuppis. För nu kan vi mötas halvvägs. Ta en chevre-rödbetsmacka på Foam och titta (tjyvlyssna) på folk. Förfärligt härligt. Välkomna hem!