En trea, någon?

Sol ute, sol inne
sol i hjärta, sol i sinne

Är extremt väderberoende, så idag var jag untouchable. Inget i hela världen kan komma åt mig. Inte ens rubriksättning, som annars är min svga sida, som ev läsare här har upptäckt. Men nu är det löst och jobbet ivägskickat. Katjing. (Lite klirr iaf.)

Efter lyckad mulleskolapremiärsivägskickande av en stycken två (som T säger) barn, intogs en äcklig latte med snillena. Inget superspännande, men trivsamt (ja, exakt så) i solen. Arkitekten intill körde mot trottoarkanten och det sa pang och pys och sparrismänniskan kliade sig i huvudet. Dagens lärdom; akta kanter. N har tydligen rätt när han oroas av mina snajdiga fickparkeringar.

Skön promis med S. Sen jobb och lite annat tjafs som inte är värt att nämna. Kanske senare. När jag fått distans. Återkommer. Dagishämtning gick bra. Lyckades skaka av mig kopplet av snorisar som alltid "vill fölla me". Tog bara mina två. Storebror har slutat sova middag, men börjat gå på toa själv. Stor kille. Rätt bra, att skippa sovvilan, för nattningen går på fem röda. Som vi längtat, alla fyra!

I parken kom M&D med stora nyheter. Trea på väg. Hälften spydde, resten dog. Vissa av avund. Andra av akut syrebrist. Det är stort, på alla sätt, att bilda familj över det normala. Och coolt. Så länge jag slipper. Partyprissen ringde från kastellet och tillhör nu den avundssjuka skaran. Ja men var gravid då, föd ut skapelsen och ta framför allt hand om den plus storebröder morgon, middag, kväll de närmaste åren. och stå till svars när de kastar skit som tonåringar för att vi aldrig hade tid för dem en och en. Gör det. Och återkom sedan. Så kan vi diskutera saken. Över en flarra skumpa.

Över och ut.