Skolfotogubbe med PMS

Har en ny merit att tillföra min CV. Fotoassistent.

Morgonens motion bestod av att jaga 36 smitande barn på dagisgård mellan kl 08.15 och 10.00 idag. Dock inte mina. De satt stilla. Hela tiden. Vilket i sig är ofattbart. Den åttahövdade personalstyrkan satt som förstenade med stela leenden på de rödfärgade läpparna, mellan barnen jag fyllde luckor med, så de kunde inte jaga rymlingar. Fotografen var en fet, humorbefriad suckgubbe som förmodligen räknar dagarna till pensionen varje vaken timme. Statyvarning på den med. Så jag sprang, bar och tryckte ner barn mellan fröknar. Ska bli intressant att se resultatet. Om fotografen orkade trycka på knappen. Borde väl som ass ha kollat det med.

Sedan var det dags för porträtt. Inne. Personalen tyckte jag kunde få fota min telningar först, eftersom jag hjälpt till en del. Och trots allt har ett jobb att sköta. Det må vara fritt och lyxigt, men nån måste görat'. Suckisen gillade dock inte syskonfotoidén.

-Kan vi inte ta det sen? Jag fotar dina barn en i taget nu, så får du komma in med båda sen efter alla 36 individuella, ja om vi hinner före lunch. Förresten finns det ingen bänk. Så det blir inget syskonfoto.

Fantasifull snubbe. Jag bar raskt in önskad bänk, placerade barnen på den och uppmanade dem att le. Gick sådär.

-Titta mamma, det är en jobbarkille i trädet. Han sågar i bladen. Det får man inte!, sa storebror.
-Äta å sova!, sa lillebror, som börjat tröttna. Helt logiskt. Vi var ju i sovvilarummet.

Å så fotografens uppmaningar:

-Sitt rak i ryggen, titta in i kameran, händerna på knäna. Det här går inte! Kan du hålla i dem?

Så jag låg under bänken och höll i mina söners händer, eftersom de ville vinka till trädkramaren ideligen. Tyckte inte det hade gjort något. Hellre glada barn än livrädda för fotogubbe med PMS, liksom. Funderar på att fakturera surkärringen för mina timmar som fotass. Vad har såna för timlön?