Mors dag

Ill: Hans Millgård

Alla dagar är väl mamma-och-pappa-dagar? Men trippande fötter som smyger fram med prassliga paket är ju bara helt bedårande. Deras förväntan och stolthet över att ha slagit in, ritat och "lagat latte" är obetalbar. Och att de stolt talar om paketens innehåll innan jag ens fått försöka öppna för att se själv, det är rörande.

Så jag skippar revolutionen idag. Ringer mor och mormor. Och hoppas att de känner min uppskattning.

Helgsilen

Fobi: fullmatade, förfärliga fästingar som förstör friden. Förgör!

Hädade igår. Skippade landet. Trots sol. För mycket att göra hemma. Och borta.

Så vi (mannen) rensade bland våra gadgets. Installerade några nya, absolut nödvändiga maskiner. Nu kommer allt bli bättre, enklare, snyggare.

Flanerade sen' ljumsksträckningsvänligt långsamt längs vattnet, i barnens takt. Kollade in båtuppvisningar från Skeppsholmen ("Elias den lilla räddningsbåten!" skrek lillebror upphetsat), fick en påse surdeg av några kursdeltagare (har förstått av C & JEB att det är grejen), var inne i hemliga bergrummet ("Det var regn i grottaket" berättade förundrad storebror efteråt) endast öppet denna dag.

Och vaccinerade oss! Såg en skylt i folkvimlet på Resans dag i Kungsan, så med rinnande glassar sprang vi gatlopp likt sprutnarkomaner på jakt efter den sista silen och radade upp oss alla fyra. Faster Liiis hade inget val, så trots lätt nålrädsla hade även hon snart fått sin drog. Försiktiga protester tystades effektivt: "Men vaccinet är slut överallt. Det här är vår enda chans!" Helt hysteriskt, kan tyckas, men när barnen tillbringar hela somrarna i hästhagen i Roslagen kan man inte vara nog försiktig. Förra året missade vi tåget, och skärgårdsbåten som hade knarket. En orolig tid följde. (Mild underdrift.)

Sen sov vi oss igenom hela tjottabalongen. Såg iofs några bidrag. Minimala kläder på extremsolarade/solduschade, plastikopererade kvinnokroppar. Lite falsksång (precis om det ska vara) av banala texter till strippstångsmelodier. Men Frankrike var bra! Vilket underbart begåvat undantag från schalgereländesregeln.

Vaknade 00.12. Inget nytt under månen. Varför är alla i TV:n så chockade?, undrade vi som aldrig gillat Christer Björkman featuring CharlottePerelli singing Bobby Ljunggren. Äh, pensionera dem och låt några åttiotalister ta över rodret. Då blir det garanterat schlager så det skvätter. Nostalgi blandat med nya tongångar. Eller så lägger det medvetna nya gardet ner hela satsningen. "Det blev för jobbigt att driva och ger mig ingenting.", blir kommentaren. De som är födde årtiondet efter mjukiskarriäristerna har fattat grejen. Självförverkligande och egen tid först. Jobbet sist. Men för en tokhög lön. Streetsmartness at large.

Sisådär. Lite bitter moralkakeschlager på kvällskvisten. Tonartshöjning, någon?

VKS

Äntligen!
Bollen är i rullning.
Deluxe har återuppstått.

VKS led visserligen stora förluster. Kraftigt kvinno(för)fall. Men tre av tio utmanade tröttheten och fick en något annorlunda form av fredagsmys. Endast ett stenkast från familjernas soffslappande. Men ack så välbehövligt!

Piff i solnedgång, Retzina och massor av vitlök. Hos kvartersgreken. Långa diskussioner endast avbrutna av servitrisens påfyllning.

Inte mycket sång. Men prat därom.
Globen nästa. Here we come.

Kulturtanter i klimakteriet iklädda linnetält

Glada i hågen beger vi oss ut på heldagsutflykt med dagis. Tidig samling på gården, gåsmarsch till Djurgården. Skrattande, förväntansfulla stora, mittimellan och små ryggsäcksbarn. Och nyfikna föräldrar. Som tagit ledigt och bara njuter. Många har vågat stänga av mobilerna, andra blir ständigt störda tills de får onda ögat av stränga ridskoledagisfröken.

Solen skiner, barnen leker, föräldrarna diskuterar dagisval, boende och familjeförhållanden medan de beundrar sina skogsmullar, lite i smyg. Smiter in på Rosendal för att stilla abstinensen. Men begår det stora misstaget att ta med lillebror. Tänker att han rimligen borde somna i sin vagn om max tvåochenhalvminut. Långsam kö i trettiogradig hetta ger dåliga odds. Men kaffebegäret är enormt. Klär av, rullar vagn och håller hand. Målet är nära: blytunga ögonlock och näst i tur att betala.

Då slår de till - kulturtanterna framför mig. Sådana där hennafärgade spöken i naturliga linnetält från Gudrun Sjödén. Med keramikdingelidonger i öronen och kraxiga röster efter alltför många rödtjutskvällar med cigg. 3o cm från mitt ansikte, rakt ut luften, med blicken i fjärran, utbrister en av sextiotaggarna:
- Det där stackars barnet kommer att dö av värmeutslag. Röda, kliande prickar blir det. Jätte-farligt. Kan hon inte ta av honom mössan?
Och får medhåll av sina medsystrar.
- Ja, dagens mödrar. Bara latte för hela slanten.

Mot bättre vetande och totalt befriad av skånegåssyndromet för en nanosekund bemöter jag:
- Det är en sommarmössa, som han vägrar ta av sig. Och kaffet är ekologiskt brygg.

Då drämmer tältklädda tjocksmockan till vagnen med sådan kraft att lillebror vaknar med ett vargvrål samtidigt som jag tappar båda kaffemuggarna pga stöten i magen.

- Men för i helvete!, utbrister jag (som nästan aldrig svär normalt).
- Vilket språk!, svarar skräcködlan.

Inser att vidare diskussion är totalt meningslös. Kommer inte få någon ursäkt. Samlar mig, fyller på nytt kaffe och anstränger mig för att leende skrida ut.

Barnet ylar, vagneländet dryper av kaffeslask men i långt där borta i fjärran, under de blommande äppelträden, leker storebror pussåkramtafatt med bästisarna.

Det är härligt att socialisera över generationsgränserna.

Reklam

Borde inte blanda jobb med vardagstrams. Har ett smart upplägg, dock ur funktion: En yrkesrelaterad blogg på min egen webb, men var tog den vägen? Alfons Åberg härjar. "Jag ska bara ..." Kvalar inte till svensk webb i världsklass. Ytterst pinsamt. Lägger i stället min lilla tid på ventilen, här. Små navelskådande dagboksbetraktelser för de närmast sörjande.

Men regler utan undantag är värdelösa. Och idag har jag inget att tillföra, så jag blandar hejvilt och länkar en repa som just publicerades på en annan ypperlig sajt.

Och när jag ändå gör reklam för mig och min upppdragsgivare: spring och köp nya numret! Sprängfyllt med klarsynta artiklar om utmärkt design.

Ett decennium

Uppsala.
Akademiska sjukhuset.
Heldags tioårskontroll.

Det är så stort och underbart och svidande svårt att jag drabbas av lätt delirium. Det sämsta tänkbara (utom alternativet) blev det bästa. Barnakvitto på det. Även om vägen var vindlande. Ingen fattar, men ändå alla. Jag har det lättast, jag vet ju. De närmaste har det utan tvekan värst. De har inte en susning. Bara oro. Som aldrig riktigt går över.

Helvetesjävlaskitcancer,
har jag aldrig sagt.

Vad stark jag blev!, som vågar vara svag.

Sexigt

Att lyckas med igenkänningskomik, under de enklaste former, Chinateaterns scen till trots, samtidigt som publiken tvingas sätta skrattet i halsen när tyngden och allvaret gör sig påminda. Det är en svår konst.

Att inte välja den enklaste vägen, den ironiska, självklara. Det är modigt. Inför fullsatta hus. Kväll efter kväll.

Att få det hemvändande paret med kära vänner att diskutera vilka de är och varför - existensiellt värre - det är stort. Att sedan försommarkvällspromenaden hemåt ägnas åt den eviga debatten: "Vill vi bo på dubbelt pendlingsavstånd och missa ännu mer tid med barnen? Nej, tack. Gärdet äger." Ja, det är ju vår ryggsäck.

Att stå för att man blev precis likadan som dem man inte ville efterlikna. Det är rätt sexigt. Men det är kanske inte så svårt om man heter Henrik Schyffert och har åldrats med värdighet. De grå tinningarnas charm har fått en ny innerbörd.

Skepp ohoj

Dumskallen har vaknat ur dvalan. Kan bara konstatera att jag älskar att sova. Sömn gör underverk med kroppen och knoppen. Självklarheter. Men jag är lite lätt skadad och töjer alltid på gränserna för de basala behoven.

Krampen var borta i morse. Både i hjärnan och ljumsken. Producerar texter på löpande band, leverar copy på fyra språk och går utan att halta. Vårruset känns inte längre lika avlägset.

Glad i hågen tar jag för säkerhets skull tuben till kunden i sjöstan'.
Ordinerades sex veckors vila av doktor Dick (sic!) igår.

- Snälla människa, du är ju löjligt överböjlig. Sluta stretcha sönder dig! Och var stilla.
- Men jag har redan vilat jätte-länge. Nästan två veckor.

Delar vagn med storebrors lekkompisar. Som berättar allt om sitt dagis och att:

- Småsyskonen sover där hela dagarna. Men vi stora killar bara åker tåg och är ute på äventyr, ja, hela tiden faktiskt.

Underbart underhållande ressällskap.

På kontoret tror de att jag seglat till jobbet. Lagt jollen i hamnen. Bara för att jag råkar ha väder efter kläder, lite marint så där, när regnet häller ner. Så vi pratar fejkgöteborgska hela dagen. Och berättar dåliga KålleåAdahistorier. Man har inte roligare än man gör sig. Ena. Måste ringa "gamlamårrmårr i Majera".

Nu far vi till skärgårn'. Simma lugnt!

Skrivkramp

Trekantigt penngrepp av PVC-plast. Motverkar skrivkramp. Kan användas till alla smalare pennor för bättre grepp. Sorterade färger. Leveranstid 1-2 dagar

Det kan hända den bäste, ja och så mig.
Det sker inte ofta, men nu har den slagit till.

När jag som minst anande det.
När jag borde massproducera.

Så förlåt mig kära redaktörer, men det blir inget ikväll.
Inte ett enda vettigt ord. (Och deadline är ju inte förrän i övermorrn ...)

Trots inspirerande ämnen och uppdrag.
Tack så mycket, men det ekar tomt.

Jag har kramp och nu ska jag sova bort den.
God natt. Och puss på er.

Hobbypsykologernas sammansvärjning

Tack C, för en underbar kväll!

Vi har övervunnit rädslor (ha, som om vi hade några!), huggit trä med bara pekfingret (utom jag som råkade peka med hela handen) och lärt oss elitidrottarnas mentala knep.

Uppåhoppaentreprenören hade inget nytt under solen att förtälja, men med vår rödvinsanalys ter sig allt mycket ljusare. (Hick.)

Och tack, snygge lillebror, för flarran. Valpolicella Classico 2006 är en ny favorit. Det är f ö helt perfekt att bo i etagevåning. Vi har babblat ohämmat medan övriga familjen sovit sött en trappa upp. Och imorgon är en helt annan konsultdag. (Hu.)

Hemlisar

Ssh, säg det inte till nån' men idag har jag fördrivit lunchtimmen med att smygtitta på ett topprenoverat, arkitektritat, engelskt radhus anno 1960 med gigantisk terass och lättskött trädgård på en närbelägen ö.

Utsikten var fantastisk, ja från grannarnas hus. Terassen, som enligt kungens gamla flamma (mäklerskan) låg i sydväst, befann sig i själva verket i norr. Med vy över stora vägen. Och i källarens sovrum och musikstudio luktade det så mycket avgaser att jag var rädd att finna (fler) lik i garderoben.

Dessutom var konkurrensen hård: jag blev katten bland hermelinerna på intresselistan. Där var bara af och von bland lejonskallarna, så mäklarinnan stavade givetvis mitt förnamn med ph och extra e, samt efternamnet med dt-ändelse. Fint som snus.

Väl hemma på Kungliga Ladugårds Gärde känner jag att familjen inte är redo för ytterligare segregering. Här är alla en smula olika. Och får stava sina namn som de låter. En sån' befrielse.

Tillfällig högsommar

Fredag
Solig promenad till jobbet med bara ben ... oh la la!
Trallar på
"Stockholm, Stockholm stad i världen,
Stockholm, Stockholm världens stad.
Stockholm, Stockholm härlig är den,
Stockholm, Stockholm gör mig glad."

Kundsamtal i på hett plåttak, i stället för inne i glasbur.
Glada besked.
Soundtrack i mitt huvud:
"Just idag är jag glad, just idag mår jag bra", med bajenkenta.
Måste bero på kontorets läge mitt i hammarbylandet.

Närproducerad ekolunch i Luma park med MTV-kidsen.
Nynnar av outgrundlig anledning på
"There's no sunshine when you're gone"

40-årsfika inne eftersom taket är glödhett vid halvtrerycket
Dagis ringer: "Ville bara tala om att lillebror inte skrattar hela tiden. Han kanske är krasslig?"
Så jag beger mig hemåt, dvs ut i solen!
Sjunger på
"Vatten, stan' é full av vatten"

Glada barn, falskt alarm?
Finfika på V, i solen. "Vi somnar ju alltid före fredagsmyset, så vi kan väl ta det här och nu i stället?" frågar storebror. En sväng i parken, hem till badkaret, storebror somnar prick 17.30.
Lillebror kräks över nyduschad mor, men är lika glad för det. Somnar sött efter nytt bad.
Våra solhelgsplaner kullkastas dock.

Lördag
Barnen mår bra och vill UT! Grundlig solskyddsinsmörjning och promenad till Teknologernas byggarbetsplats inför Quarnevalen. Sedan tuben till vännernas prunkande trädgård, på sonens begäran. "Vi kan kissa och köpa lunch på tåget!" tror han, som bara åkt tåg till Skåne förut. Värsta bästa äventyret för stadsbarnen som sällan åker kommunalt eftersom vi går överallt. Stannar hela dagen. Och kvällen. Är glad att vagnen fick följa med, så att trött lillebror kan sjunka ner och somna. Väl hemma "måste vi bada efter den långa resan", storebror och jag. Missar finalen av Körslaget, men det gör det samma. Har inte sett det hittills, så varför börja nu?

Söndag
Svägerskan, barnen och jag åker på styvmorfars dressyrtävling i Uppsala. Lillebror mest fascinerad av alla dyngbollar. Storebror matar familjens ålderman, Chesterfield, 30 år, med favoriten minirut. "Han åt hela paketet, själv!" Hem till väntande man, som tillbringat 24 h i småländska Paradis med vännerna. Skjutit lerduvor, kastat yxor, rott, klättrat, badat, bastat men också letat fram sina kvinnliga sidor i relationsråd.

Å så kom hösten, efter en tillfällig högsommarhelg.

Konsultens vardag

Endast med anledning av en högst irriterande träningsskada byttes källarlunchgymmandet mot promenix i sjöstaden och efterföljande, smått beroendeframkallande röd dinkel med pestogrillade grönsaker på hett plåttak.

Efter avslutad arbetsdag belönades den femhövdade avdelningen med trerätters marknadsmiddag på Imperiet, det nya vattenhålet. God mat, fina viner, smarriga drinkar och trevlig personal, samt opera på orangea dofttoan.

En helt vanlig dag på jobbet.
(Eller hur?)

Sänggrannar

Vaknar abrupt kl 03.30 av en kaskadspya som hamnar i mitt hår.

Hade det varit för några år sen hade jag slängt ut sänggrannen med örona före, frenetiskt tvättat kropp (och själ), desinficerat säng, dubbeltvättat sängkläder. Och så vidare.

Nu baddar jag med mild hand min lille sötnos på pannan, sköljer ur håret lite snabbt och byter lakan innan hela familjen somnar om igen. I samma säng.

Pollenallergi, astma och reflux är en dålig kombination generellt, men speciellt om man just druckit lugnande mittinattenvälling, efter mardrömsuppvaknande kl 03.

För säkerhets skull får båda barnen stanna hemma från dagis. Vilket visar sig vara ett dåligt beslut då de är allt annat än sjuka. Pilates dämpar dem något: "Gör som tanten i teven!" säger storebror när lille Skutt bara vill agera pussande extratyngd.

Så sent om kvällen, när alla kompisar gått in, tar vi en kvällspromenad till ägget i parken. Lyckan är total när busfröna slipper köa för ett vrålåk.

Hela familjen somnar sött en timme senare än vanligt. Nästa morgon kramar barnen ALLA dagiskompisar innan det bär av ut i skogen. Och vi är helt överens; hemma bra, men dagis bäst.

(Ikväll är det dagisgårdsfixarkväll och tummenmittihandenmamma ska bygga en häst. Fortsättning lär följa ...)

Farligt habegär

Morgonfika på exotisk ö.
Utanför tullarna.
Äventyrlig resa med rasslig spårvagn.

Vacker promenad.
Stora hus vid vatten.
Lekande dagisbarn i glänta.

"Här skulle jag kunna tänka mig att bo." Sa den ena.
Fick medhåll av den andra.
Speciellt när solen värmde våra ansikten på uteserveringen som endast serverade thai.

Sen skakade vi hem igen.
Sitter inne och jobbar medan solen skiner över gärdesidyllen.
Och jag försöker motstå frestelsen att bli en hemnetjunkie.

Var finns det ultimata boendet? Existerar det?

Hur sista april blev Valborg

Sista april då för tiden
8 Grötfrukost (plus kaffekask, minus gröt)
10 Forsränning (öl)
12 Sillunch (öl, nubbe)
15 Mösspåtagning (minihenkeltrocken i Slottsbacken)
15.05 Champagnegalopp (mousserande på Stockholms nation)
19 Grill (rödtjut i trädgården)
22 Eftersläpp (drinkar på Snerkes)
04 Vingelvägen hem (1 l lättmjölk)

Valborg nu för tiden
8 Stärkande frukost (te, juice)
9.30 Bilfärd genom soligt Sörmland (vatten, äppelklyftor, russin)
11 Lekstund vid Stavsjö (kaffe & hembakta bullar)
13 Lunch och lek i Ljungby (Ramlösa till salladen/mellanmjölk till köttbullarna)
18 Middag hos farfar i Falsterbo (cava!, till slut)
20 Saga, pyjamas, sängen (välling)
21 Hetsig sockerdebatt med di gamle (kaffe & cognac)
22 Oj, vårbålet regnade bort (och cavan är slut, ingen vårskål)
00.20 Godnatt (munvattenskölj)

Sista april känns avlägset.
Fem år verkar vara 50. Minst.
Valborg välkomnas vuxet. Vrålskål!

Parallella universum

Män och kvinnor lever i parallella universum.
Det ligger i sakens tillstånd att de aldrig skola mötas.
Sa Strindberg. På ett ungefär.

Uppsaliensare och lundensare lever i parallella världar.
Det ligger i geografins tillstånd att de aldrig skola mötas.
Travesterar jag. Lite fult.

Men i Frankrike möttes pojken och flickan från de skilda världarna.

Som bara ville vara vänner.
Men ljuv musik uppstod.
Dock drygt tre år senare.

Efter en upptäckavärldenresa, flottans glada gossar, plötslig vapenvägran, samt lundatid med extra allt.
Och jobba-plugga-träna-studentleva 24/7, samt några amorösa eskapader med musiker av skiftande kaliber.
Allt kantat av många, långa brev och telefonsamtal. Allt oftare, allt längre, och så uppfanns e-post. Eureka.

Men just idag, fast för elva år sen på ett ödsligt Arlanda insåg även vi det som alla andra vetat länge (och tröttnat på att höra talas om).

Så tack för hjälpen Kakan! Utan din sistaaprilinbjudan hade vi säkert rantat runt i varsin ring ännu. Lund kom till Uppsala och parallellerna möttes.
Det du, August.

J + N + K skakar rumpa i Hudik, av alla ställen, back in the day

Mesig, mosig måndag

00.30-03.30 artikelförfattande
04-06 orolig sömn. mardröm om dålig textleverans till viktig kund.
07 harmonisk frukost
08 till dagis med hela familjen
08.15 flashmöte i city. experten uteblev. morr.
09 webbkonsnulting hos kunden A
10 förhandling om ev anställning med ev bliv chef - vad välja: frihet eller trygghet?
11 innovativt marknadsmöte ute, dock i snålblåst
12 styrketräning med kollegan J, som slog hårt efter jobbhelg med "jävla prinsessan & entourage".
13 snabblunch (barnens middagsrester)
13.15-18 mera webberi hos kunden A
18.15-19 rep med Nellan & Deluxe. hur dämpa stressfläckad argbigga?
19-21.30 körövning. glad att se S som jag försökte få med på ny låt. S om möjligt ännu tröttare än jag. fniss och fler levande frågetecken som resultat. As as in ass?
21.30-22 promenad hem med sopranen A. bestämde att VKS måste ske. 23 maj, alla?
22 äntligen hemma. alla sover. trist. men nyttigt, säkert.
22-23 mesostsmiddag i mörkret med datorn som sällskap.
23.45 förnufttillfångatagande. godnatt!

jesus, vad ointressant. men nu vet du, honey bunny. puss & sov gott!
lovar bot och bättring imorgon.

Det man inte har i huvudet ...

... får man ha i fingrarna.

Speciellt som supersmarta skribenten sovit skönhetssömn som i S-form intill snusande sonen. Som man bäddar får man sota. Sent om sider.

Så nu sitter jag här och skriver artikel. Stort uppdrag. Många uppslag. I ansedd tidskrift. Fjäder i hatten och ryggdunk. Om säcken med den köpta grisen sys ihop med den röda tråden. Vilket känns föga troligt i denna arla morgonstund som har bly i mund. Endast tomten på loftet är vaken. Imorgon är en annan måndag.

Och korven den har två.

Syskonkärlek

Vår solstråle fyllde 2 år igår. Vilket i sig är helt ofattbart. Vår lillebror, bebisen, har blivit stor.
Omåttligt stolt svassade han runt och sjöng "ja må jag leva" för sig själv. Hela dagen.

Storebror var om möjligt ännu stoltare. Han hjälpte till att fixa efterdagisfika i syrénbersån med kompisarna. Talade om för ivriga vänner, med kliande fingrar att "det är faktiskt Nils som fyller år, så han får öppna paketen själv." Varpå lillebror bad storebror om hjälp med tejpen, snörena, pappret. Team work.

När alla gårdgäster knatat hem kom våra småsyskon, tillika barnens gudföräldrar, på middag. Kalaset fortsatte inomhus. Vi storasyskon var trötta av ansvaret, anspänningen och arrangemangen, men lyckliga. Trött Truls somnade till exempel i soffan, stolt, glad och helt förbi.

Jag är inte särskilt släktkär. Den väljer man ju inte, i motsats till vännerna som man funnit för att värdegrunden är densamma. Men det är något speciellt med syskonkärlek. Det finns nog inga andra än ens syskon som man kan bli så irriterad på, men som man ändå älskar helt förbehållslöst, när det kommer till kritan.

När vi väl ses är allt groll glömt. Det gör inget att alla inte setts samtdigt sen vårt bröllop. För snart fyra år sen. Diskussionerna tar vid där de slutade sist. Och vi bara myser av välbehag.
Och bestämmer att nu ta en helg på landet för att ta igen förlorad tid, komma ikapp och bara vara rara. För vi har ju helt uppenbart saknat varandras sällskap. Lovar att det aldrig ska dröja så länge mellan träffarna igen. Men vi vet ju att det högst troligt kommer att göra det. Vilket är helt okej. Vi är ju syskon, och finns ju alltid där om det blåser, eller gör vi det?

Mina gjorde inte det, men eftersom de är mina (styv)syskon så har jag förlåtit dem. Jag har förmodligen svikit dem också någon gång, eller kommer att göra det. Så bråkar vi lite, och går vidare. Syskonkärlek är den mest förlåtande sorten. Varför kan inte alla relationer var lika okomplicerade?

Jes blir nej! blir ja

Jes!kommunikation har decimerats.
Esset har lämnat skutan för att styra mot nya mål.
Kvar är en vilsen kapten, med en besättning som undrar vart kosan bär.

Det är sorgligt och roligt på samma gång.
Nu kan vi bara vara vänner. Skoj utan förpliktelser.
Men det är slutet på en lycklig era som betytt massor.
Vår gemensamma bebis har nu skilda föräldrar.

Men jag har AD:n A kvar vid min sida på jobbet.
Det känns tryggt.

Och S utnämndes vid gårdagskvällens gravmojito till senior kreativ bollplank tillika styrelseordförandinna, sisådär vid halvtvåsnåret på Bauer. (Efter makalös middag på Imperiet. Rekommenderas!)
Det kändes fint.

I begynnelsen, 2001, hade vi bara förnamn, J&S.
Lite senare kom efternamnet Kommunikation.
Ännu lite senare konstaterade vi att
J et S = JES!
Copy + AD = kommunikation

Vad återstår nu?
Nej!, skojade en kund.
JA! tror J & A.
Som i JES!

Förutsättningarna förändras men varumärket består.

Internet dör 2010

E24 har ju stenkoll, så då måste det ju stämma. Ja, för alla världens användare laddar ju konstant upp och ner triljoners GB. Alla! Alltid!

Äntligen får hon rätt, Ines Uusman (s), som 1996 hävdade att Internet bara är en fluga. Inget känns ju så bra som att veta bäst. För det gjorde hon väl, då? Eller hur var det nu hon menade?

"Internet är bara en fluga. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet." - 12 maj 1996. Ines Uusman, IT-ansvarig minister -
Senare har hon dementerat att hon sagt så. "Jag menar självklart inte att Internet är en övergående fluga. Jag undrade om inte det planlösa surfandet var på övergående."

Studentghetton

Lund vs Uppsala

Inget svårt val, eller hur?

Fick frågan av en kompis, modell yngre, vart hon borde plugga.
Åldrades med ens betydligt medan jag blev nostalgiskt akademisk.
Insåg också att jag är en sann lokalpatriot.

Det var en bitterljuv insikt.

Paralleller som möts

Män och kvinnor lever i parallella världar.
Det ligger i sakens tillstånd att de aldrig skola mötas.
Sa Strindberg. På ett ungefär.

Uppsaliensare och lundensare lever i parallella världar.
Det ligger i geografins tillstånd att de aldrig skola mötas.
Travesterar jag. Lite fult.

Men i Frankrike möttes pojken och flickan från de skilda världarna.
Som bara ville vara vänner.
Men ljuv musik uppstod.
Dock drygt tre år senare.

Efter en upptäckavärldenresa,
flottans glada gossar,
plötslig vapenvägran,
samt lundatid med extra allt.
Och
jobba-plugga-träna-studentleva 24/7,
samt några amorösa eskapader med musiker av skiftande kaliber.
Allt kantat av många, långa brev och telefonsamtal. Allt oftare, allt längre, och så uppfanns e-post. Eureka.

Men just idag, fast för elva år sen på ett ödsligt Arlanda insåg även vi det som alla andra vetat länge (och tröttnat på att höra talas om).

Så tack för hjälpen Kakan! Utan din sistaaprilinbjudan hade vi säkert rantat runt i varsin ring ännu. Lund kom till Uppsala och parallellerna möttes.
Det du, August.

Den lilla TL-världen

Fejan har länge legat i träda, eftersom jag som alla andra tröttnade ganska snabbt. Men så kikar jag in och får upp information om att Tl och TL-medlemmen känner varandra. Hoppla, vad spännande det blev.

Det hela är mycket intressant och man frågar sig hur liten världen egentligen är ... men inser att det ju är Skåne som är ett pyttelandskap. Och att alla exlundensare festat ihop minst en gång i livet. Det måste vara så det hänger ihop. Men jag är ändå nyfiken på hur väl ni känner varandra.

The Extras ...

... är nu en kvinna starkare.

Barbershopan från Da Capo och De Luxe ställer upp.
Tillsammans med S, guldlamén, snäckan, Piv. Och mig.
Den 30 maj smäller det.
Vindrickande, skönsjungande kvinnor.

Fantastiskt!

Sol i sinnet

Ingen ordentlig frukost att tillgå, men vad gör det när solen skiner?

Kvittrande glada barn får två helrör välling innan vi skuttar över gården till dagis. Alla i sneakers. Och skala-av-sig-kläder. Våren är kommen!

Jag går till fiket på hörnet för att äta frukost innan dagens första uppdrag och finner där gamla bekanta från livets lata lattedagar. En annan inventarie är tyvärr också på besök, den galne barberaren från brf:en. Här har tiden stått stilla. Han ställer upp dörren på vid gavel och gormar åt "kärringar som skriker i falsett". Oklart om han menar oss eller de andra damerna. Ignorerad placerar han sin svullna lekamen i solen utanför. Men försvinner snabbt när en som åter blivit lattemamma, nu till den tredje, sätter sig tätt intill. Fridens liljor.

Är lite nervös, så jag går i god tid till Östermalmsskolan där jag ska hålla en lektion om varumärken för åk 3. Tanken är att att de ska rita, så att jag tillsammans med varumärkesexperten och vännen N kan utvärdera. En sexsidorsartikel om barns förhållande till reklam i CAP&Design är målet. Det visar sig att jag är på fel ställe. En snäll taxichaufför skjutsar mig från den stora fiiina, till den lilla söta (Olaus Petri - barnens framtida skola) för en tjuga. Guldgubbe.

Lektionen går galant. Nioåringar har koll, visar det sig. Jag behöver inte ge några ledande exempel, utan de ritar snällt det första varumärke de kommer att tänka på. Och rappar samtidigt Coops tv-reklam i kör. "Äpple, senap, cashewnötter." De kan givetvis hela utantill. "Men vi bryr oss inte om reklam, det är bara jobbigt. Utom ICAs förstås. Men det är väl ingen reklam? Mer som en rolig historia." Jo, och helt klart ett vinnande koncept.

Nu en java i solen, innan det är dags för vernissage på dagis. Vårsalong, som sig bör med bubbel och snittar. Vintern ÄR förbi!

Sen väntar lite morfärldrafirande av 2-åring minus 2 dagar, innan barndomsvännen K och jag ska se supersopranen S showa. Snart är det sommar på landet och skönsång på Skravelstranden. Alltid i solsken.

Ryska posten för dagisbarn

Solhelgens mest pikanta inslag var vi föräldrars lekarrangemang:

Söta vargflickan C, 5½, som belönats med vattkoppor, uppmanas att tungkyssa vår storebror T, 3½ och lillebror N snart 2. Cs lillayster E, 3, är inte sen att följa storasysters exempel. Stort puss&kramkalas utbryter, som även inbegriper det tredje syskonparet M & M, 3 och 5.

Vad gör man inte för att skaffa immunitet mot barnsjukdomar tidigt? Vi behövde bara åka 14 mil för att eventuellt bli smittade. En barnlek i sammanhanget.

Mumrik och jag fick la varicelle i (nästan)vuxen ålder i la France. Två veckor till sängs med 40 graders feber var ingen picknick. Då var vi ens inte ihop. Men nu är vi märkta för livet. Med ärr och ringar. Och det är ju en saga i sig.

Dock inte lika kul när vi till slut blev ett par för 11 år sen'. Första mötet med min blivande svärmor var sådär. Den annars ytterst vänliga kvinnan spände ögonen i mig och sa:

- Var det du? Var det du som gjorde min son sjukare än han någonsin varit, och så långt hemifrån till på köpet?

- Eh, ja, men det var inte meningen! Han lånade bara mitt suddigummi, stammade jag och kände mig som om han fått en mer intim sjukdom i present.

Så det ska börjas i tid. Nån' mer som vill bli smittad? Det vankas vattkoppskalas för lillebror i veckan. Aktivitet? Ryska posten, så klart!

Jag ska bara ...

Tidsoptimism är ett trist drag. Som jag tyvärr lider av. Uppvuxen i city of Uppis skyller jag gärna på att jag alltid haft så nära överallt. Gick rakt över gatan vid första ringningen för att komma till skolan precis innan läraren stängde dörren. Perfekt. Och så har det fortsatt. Dock har jag inte alltid kommit i tid. Ytterst pinsamt och riktigt fräckt beteende. Det medger jag, och skäms.

Blev med tiden uppfinningsrik vad gäller ursäkter, med oklar sanningshalt. Vilket alla 87 talen på vårt bröllop handlade om. Eftersom min äkta hälft också haft svårt att lära sig klockan. Men varken han eller jag var någonsin värst. Eller bäst, beronde på hur man ser saken.

En klasskompis kom med bästa förklaringen en morgon på spanskan: "Caramba, jag fick vattenplaning på cykeln, var tvungen att gå tillbaka hem och byta kläder och laga punka!". Som läraren godtog som den självklaraste saken i världen.

På senare år har jag förändrats fundamentalt, vilket är barnens förtjänst. Nu vet jag att allt alltid tar lite längre tid. Och har blivit tidspessimist. Vilket är underbart för alla vänner, som äntligen slipper vänta.

Nu kommer jag ofta en halvtimme för tidigt i stället. Och måste cirkulera runt kvarter, med en takeaway latte i näven. Smygkikar i fönster, läser en blaska och dagdrömmer tills det är okej att glida in på diverse möten, branschmingel och annat skoj. Det är inte klokt vad man hinner upptäcka mycket runt omkring. Sånt där som man bara skyndar förbi annars.

Så tack för den insikten, barnen. Nu ska jag bara lära er att bli lite mindre AlfonsÅbergska. Med våra gener lär det dock bli svårt.

Fredag = fri dag?

Har fåttt ett uppdrag som är kreativt, spännande och eventuellt en smula världsförbättrande. Full av energi vill jag sätta igång, men stöter på patrull. Får inte tag i en endaste människa.

Vad gör folk på fredagseftermiddagar? Njuter av solen rentav? Det tänker jag också göra nu, men med mobilen påslagen. Fiffig manick.

Backlash

Tänk att ett ögonblick, en enda förbizappad bildruta, kan få mig att frysa till is samtidigt som jag kastas tillbaka nästan tio år i tiden. Och då är dödarcellen, trots namnet, en bra cell.

Fy fan. Jag överlevde eländet, fysiskt och mentalt, och förändrades fundamentalt. Men inser att rädslan för den elaka sjukan alltid kommer att finnas kvar. Inte för egen del. Nu gäller det att hantera vanmakten att inte kunna skydda de små liven som är oss till låns, mot allt ont som skrämmer. Rädslan hålls i schack, långt bort, men är ändå ständigt närvarande på gott (ja, faktiskt) och ont.

Det som inte dödar, det härdar. Låter illa, men precis så enkelt är det.

Att äta eller ätas. Upp av leukemi.
Tjolahoppsansa.

Mgn: laktulos

På bloggrundan finner jag en gemensam nämnare hos två i övrigt extremt olika individer. Så som jag känner dem, skall tilläggas.

Både här och där pratas det om tarmar och jag lär mig vad laktulos är för något. På helt skilda vis, skall tilläggas.

En ung, hämningslöst kreativ ZTV-tjej och en manlig, pappersvändande lobbyist som närmar sig den gyllene medelåldern. Hon från söders höjder, han från knalleland inflyttad till nedre öfre. Henne har jag sett växa upp, lite på håll det senaste decenniet, kompanjonens lillasyster. Honom känner jag sedan något år tillbaka till, som sönernas kompisars pappa, från den lilla plaskdamm vår stadsdel är. Gördetsjälv-Hanna och skräddarsydde greven. Till synes olika, men ändå galet lika, skall tilläggas.

Givna gäster på kovändarfest. Och champagnekalas.

Hvdvrk

Baksidan av att ha en egen låda på magen är pappersgörat. Det ger mig en vansinnig huvudvärk. Vilket leder till fördelen med företagarfriheten. Jag kan med gott samvete ta en dubbel dos thaiknark och vila i soffan en stund utan att chefen bryr sig.

Ger alltså tillfälligt upp fakturerandet. Softar, tar en kaffe och letar lite i skivsamlingen. Hittar 70-talspärlorna P och jag pratat om; Carole Kings Tapistry samt Eva Cassidys Songbird. And good old Stevie. Mmm.

Dags för en riktig genomlyssning med vännerna nån kväll. Med vin! Vin, kvinnor & sång, kan det bli bättre? Vem vill vara med?

Ljus i mörkret

Det började i bloggosfären och gick vidare via SMS. Uppmaningen att tända ljus i fönster. För att hedra Engla.

Vad hjälper ett ensamt ljus när livet släckts? Det värsta har hänt och påminner om livets orättvisa.

Men det värmer att se att folket i huset mittemot faktiskt bryr sig. Det brinner ljus i förvånansvärt många fönster. Och det fruktansvärda känns lite mer avlägset.

Slush puppy

Härlig havsnära helg.
Grannens Springer spaniel Lexus, 12 veckor, var valpigt våryster, liksom sönerna som liknade kalvar på grönbete. I fredags och lördags. Då våren var kommen och solen glittrade i havet.

Igår vaknade vi av nedvräkande blötsnö. Inte ens barnen blev glada av den synen. Vovsingen var väldigt förvånad. Försökte jaga snöflingor, men halkade runt, trillade omkull och blev alldeles olycklig. En ledsen, genomblöt hundvalp som med svansen mellan benen ser på en med stora, bruna ögon är hjärtskärande.

Klimatstressen kommer av sig. Växthuseffekten ska ju göra klimatet varmare. Inte innebär väl hotet att årstiderna byter plats? Eller så är allt precis som förut. Allt kan hända i april. Våta, virriga valpar är vanliga.

Svalan störtar

Lilla Svalan - det SÄMSTA sättet att handla barnböcker, ska det ju vara.

Reklam som går mot strömmen brukar uppmärksammas och leda till att fler törs tänka nytt, bryta mark och vidga perspektiven. Men alldeles nyss var jag med om det motsatta. Jag häpnar men blir samtidigt så arg att det gör ont i magen.

Blev just uppringd av Svalan, som informerade om att Bonniers barnbokklubb inte existerar längre.

- Eh, nähä, okej ... och vad säljer du?, undrar jag lite lätt förvirrad, eftersom jag blir störd mitt i ett korr om framgångsrika varumärken.

- Så nu blir ni medlemmar hos oss och vi skickar ut tidningen och ringer upp så att ni får beställa halvårsvis i förväg, säger uppfordrande dam med rökridåbeslöjad röst.

- Men det passar inte oss. Vi vill ha nyhetsbrev och beställning via webb, inga telefonförsäljare och ingen skövlad skog på vårt samvete, tack, säger jag, så vänligt men bestämt jag kan. Jag hyser respekt för den äldre generationen, speciellt om de tvingas nasa medelst telefonsäljning på ålderns höst.

- Jamen, jamen, så kan du ju inte säga. Jag ringer dig för att jag vet allt om böckerna. Jag kan det här, har ju känt och klämt på dem! Och innan jag ringer får du en tidning, varje månad, halvskriker tanten smått hysteriskt.

- Men jag vill inte, säger jag ju. Ingen tidning, inga telefonbeställningar, så kan vi vara med igen, uppger jag, nu med mer pondus.

- Allt sker automatiskt. Du måste ta emot tidningen och samtalet. Såna är reglerna, kvider hon bajsnödigt.

- Det anser jag vara bakåtsträvande. Vi vill inte vara med! Tack och hej, avslutar jag.

- Jaha, ska det va på det viset. Då får inte du va med längre. Så det så. Adjö, väser skräcködlan.

Äntligen! Precis vad jag ville. Utom möjligen att bli snäst åt av flåsig klimakteritant. Tur att solen skiner ute. Så att ragatan kan gå ut och tina upp på rökpausen.

Dagens boktips: Bojkotta Svalan och alla andra som använder stenåldriga marknadsföringsmetoder med onödiga försändelser men framförallt att någon tar upp din värdefulla tid med telefonsäljstrams.

Stockholm live Henrik Dorsin - Korv i ugn

Precis när jag tvärnitat i artikelförfattandet ringde snäckan P och undrade om jag ville följa med för att se Henrik Dorsins show. Vilket lyft!

Glad i hågen skuttade jag hem från jobbet och möttes av storkokande make och barn som gjorde sin oefterhärmliga köttfärssås fylld med hundra ingredienser och massor av kärlek. Pussade och piffade pytte och drog sen ner på stan med P.

Multibegåvade Hr Dorsin och bandet bjöd på en torr slideshow fylld av humor, opera, galenskap, raggae, revy, blues och smarta betraktelser. I tre timmar!, som kändes som trettio minuter. Kan inte med ord beskrivas rättvist. Måste bara ses. Skynda till Scala innan föreställningen går i graven i maj.

Nu sitter jag återigen och knåpar på mina artiklar, men med full fart framåt, upplyft av nya idéer. Nynnandes på Cornelistravestin En gaffel kort. Fullträff. För att inte tala om Korv i ugn. Helt klart Godkänd kvalitetsunderhållning.

Världens bästa dagis

Chablis. Sto född 1999, 140 cm.

"Vi går på världens bästa dagis", säger sönerna ganska ofta. Och jag är böjd att hålla med.

De går på en kommunal, friluftsinspirerad förskola, vilket innebär att de är ute så mycket det går. Alla leker med alla, de stora tar hand om de små som lär sig räkna kottar, leta lavar och göra bokstäver av pinnar och grässtrån. T som i träd, U som i uggla, S som i sten ...

Hela förmiddagarna tillbringar de i skogen eller på sportfältet. Under de kalla månadern äter de lunch och vilar inne, men går sedan ut igen. Oftast är de på gården eller i parken om eftermiddagarna, om de inte är ute på extravaganta äventyr ...

Storebror fick nämligen följa med dagisfröken till hennes kvällsjobb häromdagen. På Stockholms ridhus. Stolt som en tupp berättade han om den fiiina hästen Chabliiis. Det händer bara på nedre öfre ...

Vårruset

Nu godtas inga ursäkter.
Planerna ska äntligen omsättas.
Är inte sosse men "alla ska med".
Uppsalamaffians ledare N rekryterar för fullt.

Nån' mer som känner sig manad?

Hanna Fridéns historia

Foto lånat från DNs artikel

Apropå Folkhälsoinstitutets senaste rapport som visar att unga tjejer i allt högre grad (återigen)lider av undervikt snarare än övervikt. Tvärtemot alla fetmalarm alltså.

Essets lillasyster säger det bäst. Läs och/eller se Hannas modiga berättelse.

Att göra slut

Det är inte vad människan förtjänar på sitt arbete som är hennes egentliga lön, utan vad det gör henne till./John Ruskin

Exakt. Pengarna är oviktiga så länge de är tillräckliga. Tjänar inte massor men gör förhoppningsvis skillnad. Ibland. Men när ett av uppdragen varken ger god karma eller respektfull ersättning, är det kanske dags att göra slut?

Smarta pjuck

Har skrattat lite åt alla (andra) morning power walkers på Djurgården, i Grizzly och Falsterbo som struttar runt i några slags moderna Buffaloskor. Tills igår.

MBT m-walk är grejen! Man liksom rullar fram = skonsamt för idrottsskadade knän. Rak i ryggen och med knip i the zone; rumpa, mage, lår. Och sen' får man (iaf jag) jordens träningsvärk dagen efter, vilket ju måste betyda att det funkar. Eller?

En nackdel är att man trillar omkull om man inte går rätt. Så det här med långa steg är bara att glömma. Till promenadsällskapets stora nöje.

Nu är jag en av dem. De redan frälsta. Tillsammans med Bradgelina, Madonna & co. Sämre sällskap kan man ju ha.

Masaier åt folket! Gärna i solsken.

April, april

DN har skidbra humor!

SMAL - Small, Medium And Large

Brukar inte dryfta jobb här, men måste ventilera lite. Har känt att uppdragen på sistone inte varit av det världsförbättrande slaget. Alla vill vi ju göra skillnad. Men det verkar lösa sig.

SMAL - Start Marketing All Looks. Stop Marketing Anorectic Looks.

Den föreningen behövs. Verkligen. Tyvärr. Och det var en ära att få jobba med dem. Värt att tänka på när det pratas bantning och tappade kilon offentligt. Bloggare må tro att de endast har likasinnade besökare, men - surprise! - även osäkra fjortisar är läskunniga. Vägen till ett sundare leverne kan absolut peppa andra, men hur tänker de som lägger upp listor över sin viktminskning? Kan någon vettig människa finna mål och mening med det?

Kändisfest

Följde med sångfågeln på Tony Irvings bokrelease på Josefina i förrgår. Champagne, kindpussar och kamerablixtar ... såg jag på håll. "Och vem är du? Jobbar du med produktionen?" frågade Shimoda & co. "Jag är ingen, gå vidare du, missa inte schlagerstjärnan där borta!" Är gärna en nobody. Gillar att betrakta. Men också prata hela meningar med intressanta människor som har en idé. För det var en salig blandning. Lyckad partymix.

Och det var riktigt kul. Främst att umgås med P bortanför lervällingen. Vardagsflärd, lite ... ehm ... spontandans för stela rumpor, en fullproppad goodiebag och ännu en insikt om att nedre Gärdet är det ultimata bostället. Så nära när det behövs, men ändå tillräckligt långt bort. Vive la ville!

Åldersnoja?

Fyrtiotalister. Jobbar som galningar, åker på äventyrssemester när de väl är lediga och måste vara värre än sina barn i allt. Det verkar jobbigt att plötsligt tillhöra den äldre generationen.

Som familjens mormor. Hon var ingen sportfåne i ungdomen. Snarare svår konstnärssjäl. Vilket skall tas igen nu.

Idrottsskada 1, ålder 59:
Bruten fotled, två frakturer efter fall från hög häst. Förvärrade skadan genom att gå på foten utan kryckor i två dagar. "Äsch, det är bara en pinsam stukning." Jomenvisst.

Idrottsskada 2, ålder 62:
Kvaddat knä, två frakturer samt avslitet ledband efter sista åket, sista dagen (av tio) med 80 cm nysnö i Sion, Schweitz. (Avundssjuk? Jag? Inte alls ...)

"Men jag hade hjälmen på. Båda gångerna." Vad bra ... Det räcker att dottern får hjärnblödning av moderns framfart på äldre dar. Tursamt att samma dotters gode vän är ortopedkirurg som genom råd och dåd fixar företräde. Mormor måste ju jobba för bövelen!

Storebrors smärtsamma sanning sent om sider

Nedre Gärdet, öfvre plan kl 03.30: Sömndrucken storebror väcker sina föräldrar.

- Jag tycker så mycket om dig, mamma. Jag älskar dig. Men pappa bara jobbar hela tiden. Lång tid. Pappa, jag tycker så mycket om dig också. Jobba inte mer nu!

Med det sagt somnar han tryggt. Medan vi vrider oss av dåligt samvete. Speciellt den stackars pappan, som precis kommit upp för trappan efter nattpasset vid datorn. Är man "duktig" och hämtar tidigt på dagis måste ju jobbet göras någon annan gång.

Dags att gå ner i arbetstid?

Politiskt korrekt

GLAD PK-PÅSK!

Hela gänget är samlat. På landet. Leker i skogen, smider sommarplaner, bygger snögubbar, går påskkärring, målar ägg, går på utflykt, spanar efter havsörnar och skvallrar i tjorren och på fikor om vad som hänt på byn. Precis som vi alltid gjort.

Äter närproducerat - färsk fisk från fjärden och ägg från granngården. Och tar ett litet glas skruvkorksrött när barnen sover sött.

Ekologiskt vin känns igen på avsaknaden av korkekskork. Skruvkork är det enda rätta. Tiderna förändras. Tillbaka till fjortisstadiet igen. Som klubb33åring.

Medålders eller? Helt klart går vi i föräldrarnas fotspår. Om möjligt en gnutta mer miljömedvetna. Så rätt, så hett. Skål!

Den vidunderliga kvinnokroppens mysterier

Tänk att kroppshyddan inom loppet av några timmar kan anta formen av en havande i sisådär fjärde månaden. Inklusive huvudvärk, mag- och ryggsmärtor. Och ett uruselt humör.

Att då komma hem till väntande familj som trollat ihop pestogrillade grönsaker, rikligt med nyhyvlad Parmesan och några lövtunna skivor Prosciutto till den färska, spenat- och ricottafyllda pastan, det är rörande. För tårarna kommer lätt, dessa dagar. Med ett glas rött, ekologiskt är kvällen räddad.

När sedan en lismande mäklarsnubbe med extremt stureplanskomplex kommer förbi för att värdera ens lilla borg och fäller kommentaren: "Ni måste vet attt det är en allvarlig situation ni befinner er i, för den här speciella bostaden säljer inte sig själv, den dagen ni vil flytta. Exakt rätt mäklare måste göra affären om den ska bli av över huvud taget.", ja då åker han ut med örona före. Han var ju uppenbarligen helt fel person. En mäklares våta dröm är givetvis lyor som är självsäljande, men då behövs ju inga mäklare ... En perfekt värld.

Förlossningsskräck

Jag hade passat som brunbjörn. Det inser jag efter hetsig trebarnstrendsdiskussion och allmän molokenhet efter gräsänkavecka i regn.

Känner mig ansatt från flera håll. Alla pratar storfamilj överallt. Det hör ju våren till med dräktiga honor och stolta hanar. Till och med de späda sönerna vill ha en söt bebbe att passa. Högaktar er som orkar skaffa tre, fyra, fem barn tätt - ni är verkligen helt makalösa, men törs för egen del inte ge mig in i den matchen. Inte efter två dramatiska förlossningar, som tursamt nog gick bra. Kan man vara lyckosam en tredje gång? (Jo, självfallet, men min rädsla är inte logisk - det är väl hela grejen med fixa idéer. Och ja, kejsarsnitt finns att tillgå, men jag kanske bara inte vill. Okej?)

Men tänk att sova hela vintern och föda ungar framåt vårkanten i halvdvala. Ungarna är små som hundvalpar när de föds, hittar maten själva och diar sig stora och lekklara lagom till moderns uppvaknande några månader senare. Mamman behöver inte ens vakna för att dricka, för hon har så gott om fettdepåer.

Allt detta lärde vi oss på Skansens fina skogens hus idag. Hela familjen samlad och tillfälligtvis enad i beslutet att vi duger bra som fyra. En helg i stan nu och då är kanske inte så dumt ändå.
Även om det inte botar förlossningsrädsla.

Schlagerslaget

Jepp, vi har till slut fallit för frestelsen. Nybadade, thaimatsladdade och förväntansfulla sitter vi bänkade, hela fam E, för att för första gången göra som hälften av svenska folket. The real deal i "stora bollen" enligt storebror.

- Jag ser henne inte, V & Hs snygga mamma. Var är hon egentligen?, undrar T.
Lillebror dansar och ler. Sötnos i randig pyjamas.

Ja, för det finns en enda anledning till att vi sitter här.

Vi vill se Å.. vinka!


Jag förstår f ö inte hur hon grejar det. Nyinflyttad i varsamt renoverad sekelskiftesvilla modell större i närförort bjuder hon på landettjejerna-med-barn-fika, 15 pers totalt, allt givetvis hembakt, under eftermiddagen för att ett par timmar senare befinna sig mitt i det kokande schlagerslaget. Själv blir jag matt av blotta tanken ... Men tusen tack, snygging. Du rockar.

Vin, kvinnor och sång

Var ute på galej häromkvällen. Mormor kom till undsättning, så att gräsänkan med sällskap kunde ge sig ut i stockholmsnatten. Skivrelease på Berns vankades. Och bara så bra! Snäckan ägde hela stället.

Oh! vilket party det inte blev. Två av vännerna delgav fantastiska nyheter om treor i magar och den tredje skulle köra bil 12 mil för att amma bebben senare på kvällen. Vi hade givetvis oerhört trevligt, men förhoppningar om att slå klackar i tak kom liksom lite på skam. Tills hela halva kören kom igång. Där spottar ingen i glaset. Även om det råkar ligga glassplitter i detsamma.

Vilken flashback det var att komma hem till väntande mor(mor), som till skillnad från tonårstiden blev mäkta överraskad över min tidiga hemgång och städade uppenbarelse.

Nästa dag var jag tacksam över det mogna festandet. Mina kollegor hade varit på Spelgalan och representerat å det grövsta. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ... moahaha.

Bitch 2008

Jag ammar inte längre. Har jag just insett. Ett år efter lillebrors slutdiande.

Men i mitt medvetande har detta inte registrerats, eftersom den där mörka chokladbiten varje kväll fått passera som depåbyggsten.

Under beach 2008, del 1, insåg jag att något var fel. Så jag började jogga lite lätt. Idag ser jag på foton och inser att jag borde sprungit livet ur mig.

Men än är det inte för sent. Beach 2008, den svenska versionen är ju några månader bort. Så nu är det smart avsmalnande som gäller. Bättre kost, mer motion. Lika enkelt som genialt.

Pilates och hjul hemma, styrketräning på lunchen i jobbgymmet, power walk mötesfria morgnar.

Allt toppas av glassprovning med kollegorna som belöning! Bra GI i GBs nya cheesecakeglass, tror ni inte?

Genialt möblemang

Denna ständiga beslutsångest - ska vi, ska vi inte? Flytta alltså.

I jakten på luft och fria ytor möblerade vi om en smula. Eftersom vi trivs för bra/är för lata för att flytta.

Konservative sonens omdöme:
- Hur kan ni göra så här? Utan mig? Jag kan inte äta nu när ni vänt på allt.

Sedan gick han en lov runt rummet, satte sig tveksamt och åt upp sin frukost! Han som sällan äter något alls, utan hellre dagdrömmer.

Så ommöbleringen var ett oväntat genidrag. Om jag får säga det själv. Vad mormor inredningsarkitekt kommer att säga är en helt annan sak ...

Petronella bossar

Sånger från en hemlig trädgård
med Petronella Wester

Nu är den här, skivan vi väntat på.
Smarta texter till sköna tongångar.
Med Sveriges mest sympatiska sångerska.
Snart i en skivbutik nära dig.
Skynda att fynda!

Skärgårdsdoktorn?

Skatudden, Grisslehamn

Efter en underbar långhelg med vänner i sol och snö (!) är jag solo i stan'.

Mon cheri a Paris avec sa maitresse, MS.
Barnen utslocknade efter bad; "vi måste tvätta av oss landetsmutsen". Asfaltsblommorna mina.

Så nu ser jag tv till grönsakscouscousen med fötterna på bordet. En får passe på. Mol allena. Varför ändra vanorna när det är världens bästa barnprogram?

A. aaaaa
B. bbbbb
C ...

Men va faen ... Skärgårdsdoktorn på bästa Bolibompa-tid?
Ge mig 70-talsnostalgi bums!
(Tur vi har DVD-boxen.)

Balanserad? Moi?

Möte på banken idag. Vårstädade ekonomin, placerade tillgångar, såg över lån. Såväl familjens som företagets. Och blev analyserad. Oväntat resultat:

Access Balanserad. Passar dig som vill ha balans i livet och sparandet. Består av lika delar trygghet och risktagande.

Lystrar nu till "Fru Lagom", och spetsade min mellanmjölkscocktail med två hedgefonder. Livin' on the edge. Med hängslen och livrem. Man kan aldrig vara nog säker. Tjolahoppsansa.

Dagens lunch?

Dagens roligaste:
Kl 09.30 i casa E, telefonen ringer:
- Hallå det är N.
- Hej det är morfar. Hur mår feberfamiljen?
- Jo tack, bättre. Och själv? Vill du prata med Jos?
- Nej, jag har inte tid. Ser på loppet. Hejdå! *Klick*
- Hmm, ja okej. Hej, hej ...

Alltså Vasan startade kl 08.00. Snabbaste norrman i mål efter knappt fyra timmar. Givetvis olidligt spännande vid niosnåret ...

Dagens tristaste:
Virusbombare som invaderar bloggar. Suck, vad trött jag blir. Men är er på spåren. Hämnden är ljuv.

Dagens citat (och celebrity spotting):
McD, Fältöversten kl 13, Carl Bildt till barnen:
- Vi talar inte om för mamma var vi åt lunch idag. Eller hur?

Egen tid

Hrafnin har landat. Försenad, men äntligen hemma. Som vi längtat.

Regn & rusk i kombination med sportlov innebär familjeaktivitet hemmavid i form av Pilates med extra vikter (klängande barn). I "lekrummet" enligt T. Vi kallar det vardagsrummet, och inser att en flytt till större domäner kanske vore nåt? Bokar tid med två mäklare för visning av nybyggda bostäder i närområdet.

Tar mig lite egen tid, efter en tuff vakvecka med dubbeljobb. Ensamstående föräldrar förtjänar all respekt. Kixi, SHJ, Nella - hur orkar ni? Jag är helt slut efter fem dagar. Men alltså egen tid eller egentid? Låter sammansatt. Regnpromenad och fika hos fam A. Alone in the dark dock inte på jobbet idag. (Ataris webbmaster. ) Lämnar mina sovande feberkillar med korpfadern för att leka med kompisarnas vildar. Egen tid var det ...

Från 37 ute till 40 inne

Seglats till Choral Island. Knappt två veckor sen', men ack så långt bort ...

Paradise lost ... här hemma är det helveteshett!

Kommer hem till sorg, stress och sjukdom.
Gräsänka en vecka. Med influensa. Jippie.
Men våren försöker övervinna mörkret. Heja!

Tokjobbar, tar hand om febriga barn och överlever!
Trots att dubbelvagnen dammas av för att forsla barnen till snabb projektleverans på fredagsmötet. Helgen hägrar.

Promenerar tillbaka till ljuvliga latten i parken. Skriver en artikel med papper och penna!, medan telningarna sover. "Nämen har du små tvillingar?" frågar alla tessintanter.
Allt är precis som vanligt.

Utom möjligen temperaturen som är hög uti kroppen.
Närmare 40 än 37 komma fem.