Saker jag gjort idag, för första gången sedan den ödesdigra cancerbeskedsdagen 24 april, tillika lillebrors 3-årsdag som följdes av omedelbar isolering på sjukhus (och resten vet ni):
-Lämnat två kompislängtande, blöjfria barn utan makens support (lillebror var torr i våras men trotsar sedan den hemska 3-årsdagen min sjukdom - "bajssjukdomen" - med att vägra kalsong, tills nu!),
-chailattat på stamfiket med 3½ dagisföräldrar,
-dragit en repa i Fältöversten vid öppning (dvs folktomt och tämligen infektionssäkrat område),
-handlat på Sabis - oh lala, vilken matglädje!,
-ätit sushi, dock utan rå fisk, ergo låtsassushi?
-läst på om yrkesrelaterade tendenser,
-hämtat tidigt på dagis och på hemvägen bestigit berg,
-haft 3/4 fam H på spontanmiddag, hopp och lek,
-ringrostigt repat med kören, dock på lite avstånd från evenuella bacillprojektiler,
-delat en bröllopspresent med maken, en bas och en sopran.
(KRAV-märkt Bonterra anno 2000. Tack till medvetna, klimatsmarta vänner.)
Egentligen ska jag vara fortsatt försiktig med folksamlingar, hämtmat och fik men jag förgås snart av längtan efter det som för de flesta är självklart. Det som var mitt vardagsliv. Nästa steg dröjer något och är stort: Jag hoppas få återgå till jobbet så småningom. Klurar som bäst på hur jag ska ta mig dit nu när kollketivtrafik inte är ett alternativ. Skrinna kanske?
Visar inlägg med etikett latte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett latte. Visa alla inlägg
måndag 11 januari 2010
tisdag 28 juli 2009
Radioskugga och klassisk kultursol
Vi har lite problem med sommarsignalerna. På flera plan ...
- Katastrof i elcentralen!, hojtar lillebror.
- Nej, det är fel på antennen. Jag cyklar ut till Skatudden och kör lite signalspaning i hemliga grottorna., upplyser storebror.
Han har lite rätt. Den vackra udden är ett gammalt militärområde och de hemliga grottorna är bunkrar från vilka de spanats på rysken, tysken och Bellman. När jag var liten hovrade helikoptrarna här, på jakt efter u-båtar, som en livrädd regering förklarade som illrar. En svensk tiger.
I brist på nätuppkoppling, TV-signal och stundtals även mobiltäckning lyssnar vi på musik om kvällarna, på gammaldags CD medan älskade Spotify är utom räckhåll. Hade nästan glömt bort hur stereon fungerar, hur långt tid det tar att byta skiva, men inser återigen hur nyttigt det är att bara vara, prata med varandra och leva livet långsamt. I sällskap av en god bok och älsklingen. Just nu läser vi faktiskt tillsammans, med visst besvär eftersom jag är en bokslukare som läser fortfort, medan Mumrik funderar samtidigt som han smakar på formuleringarna. Vi delar nu mikromjukisens barndomsväns debut: Vägen till Samarkand. En spännande dokumentär om Erik Österlinds motorcykelresa genom Mellanöstern. Utan erfarenhet, kunskap eller intresse för motorcyklar men med en brinnande äventyrslusta och stor historietörst.
Idag är jag mol allena. Övriga familjen har åkt till stan för att kolla ommålningen, hämta upp och leverera badrumsinredning men framför allt för att barnen behöver bekräfta boendet.
- Vi är kontrollchefer idag, måste kolla att vi har nånstans att bo sen när sommaren är slut. Du får stanna och passa hästarna och huset., förklarar storebror.
Så då gör jag det. Och städar. Om en stund ... eftersom jag just hittade en svag uppkoppling och några smultron mellan klippskrevorna. Livet på en pinne.
- Katastrof i elcentralen!, hojtar lillebror.
- Nej, det är fel på antennen. Jag cyklar ut till Skatudden och kör lite signalspaning i hemliga grottorna., upplyser storebror.
Han har lite rätt. Den vackra udden är ett gammalt militärområde och de hemliga grottorna är bunkrar från vilka de spanats på rysken, tysken och Bellman. När jag var liten hovrade helikoptrarna här, på jakt efter u-båtar, som en livrädd regering förklarade som illrar. En svensk tiger.
I brist på nätuppkoppling, TV-signal och stundtals även mobiltäckning lyssnar vi på musik om kvällarna, på gammaldags CD medan älskade Spotify är utom räckhåll. Hade nästan glömt bort hur stereon fungerar, hur långt tid det tar att byta skiva, men inser återigen hur nyttigt det är att bara vara, prata med varandra och leva livet långsamt. I sällskap av en god bok och älsklingen. Just nu läser vi faktiskt tillsammans, med visst besvär eftersom jag är en bokslukare som läser fortfort, medan Mumrik funderar samtidigt som han smakar på formuleringarna. Vi delar nu mikromjukisens barndomsväns debut: Vägen till Samarkand. En spännande dokumentär om Erik Österlinds motorcykelresa genom Mellanöstern. Utan erfarenhet, kunskap eller intresse för motorcyklar men med en brinnande äventyrslusta och stor historietörst.
Idag är jag mol allena. Övriga familjen har åkt till stan för att kolla ommålningen, hämta upp och leverera badrumsinredning men framför allt för att barnen behöver bekräfta boendet.
- Vi är kontrollchefer idag, måste kolla att vi har nånstans att bo sen när sommaren är slut. Du får stanna och passa hästarna och huset., förklarar storebror.
Så då gör jag det. Och städar. Om en stund ... eftersom jag just hittade en svag uppkoppling och några smultron mellan klippskrevorna. Livet på en pinne.
fredag 23 maj 2008
Kulturtanter i klimakteriet iklädda linnetält
Glada i hågen beger vi oss ut på heldagsutflykt med dagis. Tidig samling på gården, gåsmarsch till Djurgården. Skrattande, förväntansfulla stora, mittimellan och små ryggsäcksbarn. Och nyfikna föräldrar. Som tagit ledigt och bara njuter. Många har vågat stänga av mobilerna, andra blir ständigt störda tills de får onda ögat av stränga ridskoledagisfröken.
Solen skiner, barnen leker, föräldrarna diskuterar dagisval, boende och familjeförhållanden medan de beundrar sina skogsmullar, lite i smyg. Smiter in på Rosendal för att stilla abstinensen. Men begår det stora misstaget att ta med lillebror. Tänker att han rimligen borde somna i sin vagn om max tvåochenhalvminut. Långsam kö i trettiogradig hetta ger dåliga odds. Men kaffebegäret är enormt. Klär av, rullar vagn och håller hand. Målet är nära: blytunga ögonlock och näst i tur att betala.
Då slår de till - kulturtanterna framför mig. Sådana där hennafärgade spöken i naturliga linnetält från Gudrun Sjödén. Med keramikdingelidonger i öronen och kraxiga röster efter alltför många rödtjutskvällar med cigg. 3o cm från mitt ansikte, rakt ut luften, med blicken i fjärran, utbrister en av sextiotaggarna:
- Det där stackars barnet kommer att dö av värmeutslag. Röda, kliande prickar blir det. Jätte-farligt. Kan hon inte ta av honom mössan?
Och får medhåll av sina medsystrar.
- Ja, dagens mödrar. Bara latte för hela slanten.
Mot bättre vetande och totalt befriad av skånegåssyndromet för en nanosekund bemöter jag:
- Det är en sommarmössa, som han vägrar ta av sig. Och kaffet är ekologiskt brygg.
Då drämmer tältklädda tjocksmockan till vagnen med sådan kraft att lillebror vaknar med ett vargvrål samtidigt som jag tappar båda kaffemuggarna pga stöten i magen.
- Men för i helvete!, utbrister jag (som nästan aldrig svär normalt).
- Vilket språk!, svarar skräcködlan.
Inser att vidare diskussion är totalt meningslös. Kommer inte få någon ursäkt. Samlar mig, fyller på nytt kaffe och anstränger mig för att leende skrida ut.
Barnet ylar, vagneländet dryper av kaffeslask men i långt där borta i fjärran, under de blommande äppelträden, leker storebror pussåkramtafatt med bästisarna.
Det är härligt att socialisera över generationsgränserna.
Solen skiner, barnen leker, föräldrarna diskuterar dagisval, boende och familjeförhållanden medan de beundrar sina skogsmullar, lite i smyg. Smiter in på Rosendal för att stilla abstinensen. Men begår det stora misstaget att ta med lillebror. Tänker att han rimligen borde somna i sin vagn om max tvåochenhalvminut. Långsam kö i trettiogradig hetta ger dåliga odds. Men kaffebegäret är enormt. Klär av, rullar vagn och håller hand. Målet är nära: blytunga ögonlock och näst i tur att betala.
Då slår de till - kulturtanterna framför mig. Sådana där hennafärgade spöken i naturliga linnetält från Gudrun Sjödén. Med keramikdingelidonger i öronen och kraxiga röster efter alltför många rödtjutskvällar med cigg. 3o cm från mitt ansikte, rakt ut luften, med blicken i fjärran, utbrister en av sextiotaggarna:
- Det där stackars barnet kommer att dö av värmeutslag. Röda, kliande prickar blir det. Jätte-farligt. Kan hon inte ta av honom mössan?
Och får medhåll av sina medsystrar.
- Ja, dagens mödrar. Bara latte för hela slanten.
Mot bättre vetande och totalt befriad av skånegåssyndromet för en nanosekund bemöter jag:
- Det är en sommarmössa, som han vägrar ta av sig. Och kaffet är ekologiskt brygg.
Då drämmer tältklädda tjocksmockan till vagnen med sådan kraft att lillebror vaknar med ett vargvrål samtidigt som jag tappar båda kaffemuggarna pga stöten i magen.
- Men för i helvete!, utbrister jag (som nästan aldrig svär normalt).
- Vilket språk!, svarar skräcködlan.
Inser att vidare diskussion är totalt meningslös. Kommer inte få någon ursäkt. Samlar mig, fyller på nytt kaffe och anstränger mig för att leende skrida ut.
Barnet ylar, vagneländet dryper av kaffeslask men i långt där borta i fjärran, under de blommande äppelträden, leker storebror pussåkramtafatt med bästisarna.
Det är härligt att socialisera över generationsgränserna.
måndag 21 januari 2008
Focus locus
Efter diverse utflykter i helgen, kan jag evetuellt tänka mig att i en avlägsen framtid flytta till radhus i fiiin närförort vid vattnet, eller högst otroligt nog till "den eviga ungdomens stad". (Tävling! Finn en pretentiösare beskrivning och vinn fint pris. Tre skivor i potten!)
Men nu har jag kommit på bättre tankar och återigen hittat hem. Hem till f d stamfiket, på hörnet här i vår brf. Där grannarna möts över en kaffe, skvallrar om alla kändisar i huset och förfasas över sopsugsstopp. Det är lite pilsnerfilm över det hela. Minus södertugget.
Och bästa baristan minns mig, I & C. (S har haft otur. På't igen bara!) Hon frågar inte ens vad vi vill ha, för hon vet. Och det värmer, efter en smärre påklädningsdust med moloken storebror. Och så solstrålen som "vill åka flygplanet till Thailand NU. Genast. Å äta clementiiiner".
På café V satt latteligans snillen och spekulerade hela våren, med barnen i vagnar plockandes russin och bebisrån bäst de ville. Det var lite föräldrarevolt på den tiden. Vi ockuperade gladeligt hela trottoaren varje förmiddag efter storbarnslämning på div dagis på Nedre Öfvre. Ah, those were the days ...
Men idag var vi tillbaka. Och rollerna är ombytta. Baristans dagar är räknade, för snart är det hennes tur. Att latta med bebbe i vagn. Och vi mister stammiskänslan när ny kaffemaskinist ska skolas in. Dags att flytta rumpan?
Men nu har jag kommit på bättre tankar och återigen hittat hem. Hem till f d stamfiket, på hörnet här i vår brf. Där grannarna möts över en kaffe, skvallrar om alla kändisar i huset och förfasas över sopsugsstopp. Det är lite pilsnerfilm över det hela. Minus södertugget.
Och bästa baristan minns mig, I & C. (S har haft otur. På't igen bara!) Hon frågar inte ens vad vi vill ha, för hon vet. Och det värmer, efter en smärre påklädningsdust med moloken storebror. Och så solstrålen som "vill åka flygplanet till Thailand NU. Genast. Å äta clementiiiner".
På café V satt latteligans snillen och spekulerade hela våren, med barnen i vagnar plockandes russin och bebisrån bäst de ville. Det var lite föräldrarevolt på den tiden. Vi ockuperade gladeligt hela trottoaren varje förmiddag efter storbarnslämning på div dagis på Nedre Öfvre. Ah, those were the days ...
Men idag var vi tillbaka. Och rollerna är ombytta. Baristans dagar är räknade, för snart är det hennes tur. Att latta med bebbe i vagn. Och vi mister stammiskänslan när ny kaffemaskinist ska skolas in. Dags att flytta rumpan?
måndag 10 september 2007
Skärpning
detta är helt klart vanebildande. måste bara tillägga att:nattens inlägg var ett stilbrott. Snusmumriken påpekade vid frukosten att "du borde kanske skriva lite proffsigt om du ska ha en blogg på CAP". så jag återgår till att använda stor bokstav efter punkt. Så.Kan man bli utslängd av herrar Mattson & Torberger? Det vill jag ju inte riskera så någon form av formrelaterad språkinfo (eller nåt ...?) skall härmed införas. Hmm. Jo, idag blir det lite äpple åt fröken i form av reklam. Seminariet "Redaktionell design" verkar hur bra som helst. Missa inte det! Se annons här intill. Nu till dagens dilemma. Kvartersgänget är delat i två läger. Ena halvan vill fika och sen gå hem för att blogga (aka "vattna, tvätta, fixa lite" men jag ser nog vad de egentligen gör. Busted!) Andra halvan vill gå power walk. Utan kaffe före. Jag vill göra allt! Började därför dagen med att jobba, kl 01. Skriver en PR-version av den jubileumsbok jag jobbat på åt Frisörföretagarna i sommar. Nu vill jag ta den dagliga latten med helst hela gänget på Vickans, men lite snabbt. Sedan gå stora djurgårdsvarvet med dem som orkar, "den sportiga delen av latteligan" som M skrev i sin blogg Malinea. Men man kan inte få allt, vad det verkar. Dagens ilandsproblem. Att latta eller inte latta. Och ett nytt verb!
Av jes1, 070905 08:20
Av jes1, 070905 08:20
på allmän begäran; här är min blogg!
på allmän begäran; här är min blogg!
Jahapp. Så var man del av den grå massan. Står inte ut på något sätt. Jag bloggar, alltså finns jag, tycks vara devisen just nu. I kvartersgänget bloggar folk som tokiga. Jag har varit på landet 2½ månader och tillbaka i stan har något förändrats. Under morgonens obligatoriska latte ihop på det lokala fiket börjar de skruva på sig allt snabbare, märker jag. "Ähum, måste hem å fixa lite ... det fanns nog lite tvätt eller nån' blomma att plantera om tror jag." Så man sitter där ensam. Går hem och får meddelande om ett antal uppdaterade bloggar. Jorå, det är gänget som har fått abstinens och sprungit hem från den sociala, verkliga samvaron för att kasta skit på folk och fä i den virtuella världen.Jag har stått emot trycket länge nu, men nu är jag en av dem/er. Har både facebookkonto och är med blogg. En grå mus bland alla andra. Men det blir nog bra det här!
Tjing!
Av jes1, 070905 01:39
Jahapp. Så var man del av den grå massan. Står inte ut på något sätt. Jag bloggar, alltså finns jag, tycks vara devisen just nu. I kvartersgänget bloggar folk som tokiga. Jag har varit på landet 2½ månader och tillbaka i stan har något förändrats. Under morgonens obligatoriska latte ihop på det lokala fiket börjar de skruva på sig allt snabbare, märker jag. "Ähum, måste hem å fixa lite ... det fanns nog lite tvätt eller nån' blomma att plantera om tror jag." Så man sitter där ensam. Går hem och får meddelande om ett antal uppdaterade bloggar. Jorå, det är gänget som har fått abstinens och sprungit hem från den sociala, verkliga samvaron för att kasta skit på folk och fä i den virtuella världen.Jag har stått emot trycket länge nu, men nu är jag en av dem/er. Har både facebookkonto och är med blogg. En grå mus bland alla andra. Men det blir nog bra det här!
Tjing!
Av jes1, 070905 01:39
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
