Ssh, säg det inte till nån' men idag har jag fördrivit lunchtimmen med att smygtitta på ett topprenoverat, arkitektritat, engelskt radhus anno 1960 med gigantisk terass och lättskött trädgård på en närbelägen ö.
Utsikten var fantastisk, ja från grannarnas hus. Terassen, som enligt kungens gamla flamma (mäklerskan) låg i sydväst, befann sig i själva verket i norr. Med vy över stora vägen. Och i källarens sovrum och musikstudio luktade det så mycket avgaser att jag var rädd att finna (fler) lik i garderoben.
Dessutom var konkurrensen hård: jag blev katten bland hermelinerna på intresselistan. Där var bara af och von bland lejonskallarna, så mäklarinnan stavade givetvis mitt förnamn med ph och extra e, samt efternamnet med dt-ändelse. Fint som snus.
Väl hemma på Kungliga Ladugårds Gärde känner jag att familjen inte är redo för ytterligare segregering. Här är alla en smula olika. Och får stava sina namn som de låter. En sån' befrielse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha, jag tror jag vet exakt vilket hus du pratar om... Engelskt radhus, n'est pas? Jag spanade in det på nätet, men fick aldrig med maken på båten (över), och kände att det låg lite väl långt... bort... Så det blev aldrig titt IRL. We stay put.
Alldeles för långt bort från vänner, affärer, ett glas vin på lokal, en fika ... allt det där som Gärdet erbjuder. Men huset var tiptop. Dock med terass i fel väderstreck etc. Vi flytt' int'.
VKS om en vecka. Fortfarande på?
Skicka en kommentar