onsdag 26 mars 2008

Åldersnoja?


Fyrtiotalister. Jobbar som galningar, åker på äventyrssemester när de väl är lediga och måste vara värre än sina barn i allt. Det verkar jobbigt att plötsligt tillhöra den äldre generationen.

Som familjens mormor. Hon var ingen sportfåne i ungdomen. Snarare svår konstnärssjäl. Vilket skall tas igen nu.

Idrottsskada 1, ålder 59:
Bruten fotled, två frakturer efter fall från hög häst. Förvärrade skadan genom att gå på foten utan kryckor i två dagar. "Äsch, det är bara en pinsam stukning." Jomenvisst.

Idrottsskada 2, ålder 62:
Kvaddat knä, två frakturer samt avslitet ledband efter sista åket, sista dagen (av tio) med 80 cm nysnö i Sion, Schweitz. (Avundssjuk? Jag? Inte alls ...)

"Men jag hade hjälmen på. Båda gångerna." Vad bra ... Det räcker att dottern får hjärnblödning av moderns framfart på äldre dar. Tursamt att samma dotters gode vän är ortopedkirurg som genom råd och dåd fixar företräde. Mormor måste ju jobba för bövelen!

Inga kommentarer: