Denna ständiga beslutsångest - ska vi, ska vi inte? Flytta alltså.
I jakten på luft och fria ytor möblerade vi om en smula. Eftersom vi trivs för bra/är för lata för att flytta.
Konservative sonens omdöme:
- Hur kan ni göra så här? Utan mig? Jag kan inte äta nu när ni vänt på allt.
Sedan gick han en lov runt rummet, satte sig tveksamt och åt upp sin frukost! Han som sällan äter något alls, utan hellre dagdrömmer.
Så ommöbleringen var ett oväntat genidrag. Om jag får säga det själv. Vad mormor inredningsarkitekt kommer att säga är en helt annan sak ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar