Radioskugga och klassisk kultursol

Vi har lite problem med sommarsignalerna. På flera plan ...

- Katastrof i elcentralen!, hojtar lillebror.
- Nej, det är fel på antennen. Jag cyklar ut till Skatudden och kör lite signalspaning i hemliga grottorna., upplyser storebror.

Han har lite rätt. Den vackra udden är ett gammalt militärområde och de hemliga grottorna är bunkrar från vilka de spanats på rysken, tysken och Bellman. När jag var liten hovrade helikoptrarna här, på jakt efter u-båtar, som en livrädd regering förklarade som illrar. En svensk tiger.

I brist på nätuppkoppling, TV-signal och stundtals även mobiltäckning lyssnar vi på musik om kvällarna, på gammaldags CD medan älskade Spotify är utom räckhåll. Hade nästan glömt bort hur stereon fungerar, hur långt tid det tar att byta skiva, men inser återigen hur nyttigt det är att bara vara, prata med varandra och leva livet långsamt. I sällskap av en god bok och älsklingen. Just nu läser vi faktiskt tillsammans, med visst besvär eftersom jag är en bokslukare som läser fortfort, medan Mumrik funderar samtidigt som han smakar på formuleringarna. Vi delar nu mikromjukisens barndomsväns debut: Vägen till Samarkand. En spännande dokumentär om Erik Österlinds motorcykelresa genom Mellanöstern. Utan erfarenhet, kunskap eller intresse för motorcyklar men med en brinnande äventyrslusta och stor historietörst.

Idag är jag mol allena. Övriga familjen har åkt till stan för att kolla ommålningen, hämta upp och leverera badrumsinredning men framför allt för att barnen behöver bekräfta boendet.

- Vi är kontrollchefer idag, måste kolla att vi har nånstans att bo sen när sommaren är slut. Du får stanna och passa hästarna och huset., förklarar storebror.

Så då gör jag det. Och städar. Om en stund ... eftersom jag just hittade en svag uppkoppling och några smultron mellan klippskrevorna. Livet på en pinne.

Sanningens ögonblick ...

"Jos är 73% boknörd"

Är någon förvånad?

Själv är jag lättad. Efter visst mått av oro. Hade varit ytterst pinsamt att få lägre böknördsfaktor. Arbetsförmedlingen nästa. Jag vill ju inte byta bransch.

Skärgården nästa! Båten ska i. Även om herr redaktör varnar för regn. Perfekt!, eftersom storebror och jag just har installerat ny läslampa vid fåtöljen närmast brasan. Comme il faut, som boknörd.

Svalan störtar

Lilla Svalan - det SÄMSTA sättet att handla barnböcker, ska det ju vara.

Reklam som går mot strömmen brukar uppmärksammas och leda till att fler törs tänka nytt, bryta mark och vidga perspektiven. Men alldeles nyss var jag med om det motsatta. Jag häpnar men blir samtidigt så arg att det gör ont i magen.

Blev just uppringd av Svalan, som informerade om att Bonniers barnbokklubb inte existerar längre.

- Eh, nähä, okej ... och vad säljer du?, undrar jag lite lätt förvirrad, eftersom jag blir störd mitt i ett korr om framgångsrika varumärken.

- Så nu blir ni medlemmar hos oss och vi skickar ut tidningen och ringer upp så att ni får beställa halvårsvis i förväg, säger uppfordrande dam med rökridåbeslöjad röst.

- Men det passar inte oss. Vi vill ha nyhetsbrev och beställning via webb, inga telefonförsäljare och ingen skövlad skog på vårt samvete, tack, säger jag, så vänligt men bestämt jag kan. Jag hyser respekt för den äldre generationen, speciellt om de tvingas nasa medelst telefonsäljning på ålderns höst.

- Jamen, jamen, så kan du ju inte säga. Jag ringer dig för att jag vet allt om böckerna. Jag kan det här, har ju känt och klämt på dem! Och innan jag ringer får du en tidning, varje månad, halvskriker tanten smått hysteriskt.

- Men jag vill inte, säger jag ju. Ingen tidning, inga telefonbeställningar, så kan vi vara med igen, uppger jag, nu med mer pondus.

- Allt sker automatiskt. Du måste ta emot tidningen och samtalet. Såna är reglerna, kvider hon bajsnödigt.

- Det anser jag vara bakåtsträvande. Vi vill inte vara med! Tack och hej, avslutar jag.

- Jaha, ska det va på det viset. Då får inte du va med längre. Så det så. Adjö, väser skräcködlan.

Äntligen! Precis vad jag ville. Utom möjligen att bli snäst åt av flåsig klimakteritant. Tur att solen skiner ute. Så att ragatan kan gå ut och tina upp på rökpausen.

Dagens boktips: Bojkotta Svalan och alla andra som använder stenåldriga marknadsföringsmetoder med onödiga försändelser men framförallt att någon tar upp din värdefulla tid med telefonsäljstrams.

Bokcirkel

Log lite i mjugg när jag packade ner två pocketböcker på drygt 500 sidor vardera, men se, de blev lästa. De fem barnen passade sig själva, som synes.

Och de fyra vuxna kunde utbyta läsupplevelseer över tax freens vino-de-dunko (Rioja & Chardonnay), cava, single malt och en eller annan Singha varje kväll på altanen mellan åtta och midnatt. Ty barnen la sig självmant i vagnarna efter slukad middag på diverse strandhak och fortsatte sedan att sussa sött i sina sängar natten lång. Och vi kunde ta igen åratal av oavslutade meningar. Visserligen i sällskap av fräcka myggor.

Undrar vilket årtionde nästa bok kommer cirkulera?

Boktipset à la Kata Lucky Villa:
Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
Snabba cash av Jens Lapidus
Stieg Larsson-triologin
samt
Pippi Långstrump av Astrid Lindgren
Benny & Lillnöffe-samlingen av Barbro Lindgren