Glada i hågen beger vi oss ut på heldagsutflykt med dagis. Tidig samling på gården, gåsmarsch till Djurgården. Skrattande, förväntansfulla stora, mittimellan och små ryggsäcksbarn. Och nyfikna föräldrar. Som tagit ledigt och bara njuter. Många har vågat stänga av mobilerna, andra blir ständigt störda tills de får onda ögat av stränga ridskoledagisfröken.
Solen skiner, barnen leker, föräldrarna diskuterar dagisval, boende och familjeförhållanden medan de beundrar sina skogsmullar, lite i smyg. Smiter in på Rosendal för att stilla abstinensen. Men begår det stora misstaget att ta med lillebror. Tänker att han rimligen borde somna i sin vagn om max tvåochenhalvminut. Långsam kö i trettiogradig hetta ger dåliga odds. Men kaffebegäret är enormt. Klär av, rullar vagn och håller hand. Målet är nära: blytunga ögonlock och näst i tur att betala.
Då slår de till - kulturtanterna framför mig. Sådana där hennafärgade spöken i naturliga linnetält från Gudrun Sjödén. Med keramikdingelidonger i öronen och kraxiga röster efter alltför många rödtjutskvällar med cigg. 3o cm från mitt ansikte, rakt ut luften, med blicken i fjärran, utbrister en av sextiotaggarna:
- Det där stackars barnet kommer att dö av värmeutslag. Röda, kliande prickar blir det. Jätte-farligt. Kan hon inte ta av honom mössan?
Och får medhåll av sina medsystrar.
- Ja, dagens mödrar. Bara latte för hela slanten.
Mot bättre vetande och totalt befriad av skånegåssyndromet för en nanosekund bemöter jag:
- Det är en sommarmössa, som han vägrar ta av sig. Och kaffet är ekologiskt brygg.
Då drämmer tältklädda tjocksmockan till vagnen med sådan kraft att lillebror vaknar med ett vargvrål samtidigt som jag tappar båda kaffemuggarna pga stöten i magen.
- Men för i helvete!, utbrister jag (som nästan aldrig svär normalt).
- Vilket språk!, svarar skräcködlan.
Inser att vidare diskussion är totalt meningslös. Kommer inte få någon ursäkt. Samlar mig, fyller på nytt kaffe och anstränger mig för att leende skrida ut.
Barnet ylar, vagneländet dryper av kaffeslask men i långt där borta i fjärran, under de blommande äppelträden, leker storebror pussåkramtafatt med bästisarna.
Det är härligt att socialisera över generationsgränserna.
Solen skiner, barnen leker, föräldrarna diskuterar dagisval, boende och familjeförhållanden medan de beundrar sina skogsmullar, lite i smyg. Smiter in på Rosendal för att stilla abstinensen. Men begår det stora misstaget att ta med lillebror. Tänker att han rimligen borde somna i sin vagn om max tvåochenhalvminut. Långsam kö i trettiogradig hetta ger dåliga odds. Men kaffebegäret är enormt. Klär av, rullar vagn och håller hand. Målet är nära: blytunga ögonlock och näst i tur att betala.
Då slår de till - kulturtanterna framför mig. Sådana där hennafärgade spöken i naturliga linnetält från Gudrun Sjödén. Med keramikdingelidonger i öronen och kraxiga röster efter alltför många rödtjutskvällar med cigg. 3o cm från mitt ansikte, rakt ut luften, med blicken i fjärran, utbrister en av sextiotaggarna:
- Det där stackars barnet kommer att dö av värmeutslag. Röda, kliande prickar blir det. Jätte-farligt. Kan hon inte ta av honom mössan?
Och får medhåll av sina medsystrar.
- Ja, dagens mödrar. Bara latte för hela slanten.
Mot bättre vetande och totalt befriad av skånegåssyndromet för en nanosekund bemöter jag:
- Det är en sommarmössa, som han vägrar ta av sig. Och kaffet är ekologiskt brygg.
Då drämmer tältklädda tjocksmockan till vagnen med sådan kraft att lillebror vaknar med ett vargvrål samtidigt som jag tappar båda kaffemuggarna pga stöten i magen.
- Men för i helvete!, utbrister jag (som nästan aldrig svär normalt).
- Vilket språk!, svarar skräcködlan.
Inser att vidare diskussion är totalt meningslös. Kommer inte få någon ursäkt. Samlar mig, fyller på nytt kaffe och anstränger mig för att leende skrida ut.
Barnet ylar, vagneländet dryper av kaffeslask men i långt där borta i fjärran, under de blommande äppelträden, leker storebror pussåkramtafatt med bästisarna.
Det är härligt att socialisera över generationsgränserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar