söndag 25 maj 2008

Helgsilen

Fobi: fullmatade, förfärliga fästingar som förstör friden. Förgör!

Hädade igår. Skippade landet. Trots sol. För mycket att göra hemma. Och borta.

Så vi (mannen) rensade bland våra gadgets. Installerade några nya, absolut nödvändiga maskiner. Nu kommer allt bli bättre, enklare, snyggare.


Flanerade sen' ljumsksträckningsvänligt långsamt längs vattnet, i barnens takt. Kollade in båtuppvisningar från Skeppsholmen ("Elias den lilla räddningsbåten!" skrek lillebror upphetsat), fick en påse surdeg av några kursdeltagare (har förstått av C & JEB att det är grejen), var inne i hemliga bergrummet ("Det var regn i grottaket" berättade förundrad storebror efteråt) endast öppet denna dag.

Och vaccinerade oss! Såg en skylt i folkvimlet på Resans dag i Kungsan, så med rinnande glassar sprang vi gatlopp likt sprutnarkomaner på jakt efter den sista silen och radade upp oss alla fyra. Faster Liiis hade inget val, så trots lätt nålrädsla hade även hon snart fått sin drog. Försiktiga protester tystades effektivt: "Men vaccinet är slut överallt. Det här är vår enda chans!" Helt hysteriskt, kan tyckas, men när barnen tillbringar hela somrarna i hästhagen i Roslagen kan man inte vara nog försiktig. Förra året missade vi tåget, och skärgårdsbåten som hade knarket. En orolig tid följde. (Mild underdrift.)

Sen sov vi oss igenom hela tjottabalongen. Såg iofs några bidrag. Minimala kläder på extremsolarade/solduschade, plastikopererade kvinnokroppar. Lite falsksång (precis om det ska vara) av banala texter till strippstångsmelodier. Men Frankrike var bra! Vilket underbart begåvat undantag från schalgereländesregeln.

Vaknade 00.12. Inget nytt under månen. Varför är alla i TV:n så chockade?, undrade vi som aldrig gillat Christer Björkman featuring CharlottePerelli singing Bobby Ljunggren. Äh, pensionera dem och låt några åttiotalister ta över rodret. Då blir det garanterat schlager så det skvätter. Nostalgi blandat med nya tongångar. Eller så lägger det medvetna nya gardet ner hela satsningen. "Det blev för jobbigt att driva och ger mig ingenting.", blir kommentaren. De som är födde årtiondet efter mjukiskarriäristerna har fattat grejen. Självförverkligande och egen tid först. Jobbet sist. Men för en tokhög lön. Streetsmartness at large.

Sisådär. Lite bitter moralkakeschlager på kvällskvisten. Tonartshöjning, någon?

Inga kommentarer: