Studentghetton

Lund vs Uppsala

Inget svårt val, eller hur?

Fick frågan av en kompis, modell yngre, vart hon borde plugga.
Åldrades med ens betydligt medan jag blev nostalgiskt akademisk.
Insåg också att jag är en sann lokalpatriot.

Det var en bitterljuv insikt.

Paralleller som möts

Män och kvinnor lever i parallella världar.
Det ligger i sakens tillstånd att de aldrig skola mötas.
Sa Strindberg. På ett ungefär.

Uppsaliensare och lundensare lever i parallella världar.
Det ligger i geografins tillstånd att de aldrig skola mötas.
Travesterar jag. Lite fult.

Men i Frankrike möttes pojken och flickan från de skilda världarna.
Som bara ville vara vänner.
Men ljuv musik uppstod.
Dock drygt tre år senare.

Efter en upptäckavärldenresa,
flottans glada gossar,
plötslig vapenvägran,
samt lundatid med extra allt.
Och
jobba-plugga-träna-studentleva 24/7,
samt några amorösa eskapader med musiker av skiftande kaliber.
Allt kantat av många, långa brev och telefonsamtal. Allt oftare, allt längre, och så uppfanns e-post. Eureka.

Men just idag, fast för elva år sen på ett ödsligt Arlanda insåg även vi det som alla andra vetat länge (och tröttnat på att höra talas om).

Så tack för hjälpen Kakan! Utan din sistaaprilinbjudan hade vi säkert rantat runt i varsin ring ännu. Lund kom till Uppsala och parallellerna möttes.
Det du, August.

Den lilla TL-världen

Fejan har länge legat i träda, eftersom jag som alla andra tröttnade ganska snabbt. Men så kikar jag in och får upp information om att Tl och TL-medlemmen känner varandra. Hoppla, vad spännande det blev.

Det hela är mycket intressant och man frågar sig hur liten världen egentligen är ... men inser att det ju är Skåne som är ett pyttelandskap. Och att alla exlundensare festat ihop minst en gång i livet. Det måste vara så det hänger ihop. Men jag är ändå nyfiken på hur väl ni känner varandra.

The Extras ...

... är nu en kvinna starkare.

Barbershopan från Da Capo och De Luxe ställer upp.
Tillsammans med S, guldlamén, snäckan, Piv. Och mig.
Den 30 maj smäller det.
Vindrickande, skönsjungande kvinnor.

Fantastiskt!

Sol i sinnet

Ingen ordentlig frukost att tillgå, men vad gör det när solen skiner?

Kvittrande glada barn får två helrör välling innan vi skuttar över gården till dagis. Alla i sneakers. Och skala-av-sig-kläder. Våren är kommen!

Jag går till fiket på hörnet för att äta frukost innan dagens första uppdrag och finner där gamla bekanta från livets lata lattedagar. En annan inventarie är tyvärr också på besök, den galne barberaren från brf:en. Här har tiden stått stilla. Han ställer upp dörren på vid gavel och gormar åt "kärringar som skriker i falsett". Oklart om han menar oss eller de andra damerna. Ignorerad placerar han sin svullna lekamen i solen utanför. Men försvinner snabbt när en som åter blivit lattemamma, nu till den tredje, sätter sig tätt intill. Fridens liljor.

Är lite nervös, så jag går i god tid till Östermalmsskolan där jag ska hålla en lektion om varumärken för åk 3. Tanken är att att de ska rita, så att jag tillsammans med varumärkesexperten och vännen N kan utvärdera. En sexsidorsartikel om barns förhållande till reklam i CAP&Design är målet. Det visar sig att jag är på fel ställe. En snäll taxichaufför skjutsar mig från den stora fiiina, till den lilla söta (Olaus Petri - barnens framtida skola) för en tjuga. Guldgubbe.

Lektionen går galant. Nioåringar har koll, visar det sig. Jag behöver inte ge några ledande exempel, utan de ritar snällt det första varumärke de kommer att tänka på. Och rappar samtidigt Coops tv-reklam i kör. "Äpple, senap, cashewnötter." De kan givetvis hela utantill. "Men vi bryr oss inte om reklam, det är bara jobbigt. Utom ICAs förstås. Men det är väl ingen reklam? Mer som en rolig historia." Jo, och helt klart ett vinnande koncept.

Nu en java i solen, innan det är dags för vernissage på dagis. Vårsalong, som sig bör med bubbel och snittar. Vintern ÄR förbi!

Sen väntar lite morfärldrafirande av 2-åring minus 2 dagar, innan barndomsvännen K och jag ska se supersopranen S showa. Snart är det sommar på landet och skönsång på Skravelstranden. Alltid i solsken.

Ryska posten för dagisbarn

Solhelgens mest pikanta inslag var vi föräldrars lekarrangemang:

Söta vargflickan C, 5½, som belönats med vattkoppor, uppmanas att tungkyssa vår storebror T, 3½ och lillebror N snart 2. Cs lillayster E, 3, är inte sen att följa storasysters exempel. Stort puss&kramkalas utbryter, som även inbegriper det tredje syskonparet M & M, 3 och 5.

Vad gör man inte för att skaffa immunitet mot barnsjukdomar tidigt? Vi behövde bara åka 14 mil för att eventuellt bli smittade. En barnlek i sammanhanget.

Mumrik och jag fick la varicelle i (nästan)vuxen ålder i la France. Två veckor till sängs med 40 graders feber var ingen picknick. Då var vi ens inte ihop. Men nu är vi märkta för livet. Med ärr och ringar. Och det är ju en saga i sig.

Dock inte lika kul när vi till slut blev ett par för 11 år sen'. Första mötet med min blivande svärmor var sådär. Den annars ytterst vänliga kvinnan spände ögonen i mig och sa:

- Var det du? Var det du som gjorde min son sjukare än han någonsin varit, och så långt hemifrån till på köpet?

- Eh, ja, men det var inte meningen! Han lånade bara mitt suddigummi, stammade jag och kände mig som om han fått en mer intim sjukdom i present.

Så det ska börjas i tid. Nån' mer som vill bli smittad? Det vankas vattkoppskalas för lillebror i veckan. Aktivitet? Ryska posten, så klart!

Jag ska bara ...

Tidsoptimism är ett trist drag. Som jag tyvärr lider av. Uppvuxen i city of Uppis skyller jag gärna på att jag alltid haft så nära överallt. Gick rakt över gatan vid första ringningen för att komma till skolan precis innan läraren stängde dörren. Perfekt. Och så har det fortsatt. Dock har jag inte alltid kommit i tid. Ytterst pinsamt och riktigt fräckt beteende. Det medger jag, och skäms.

Blev med tiden uppfinningsrik vad gäller ursäkter, med oklar sanningshalt. Vilket alla 87 talen på vårt bröllop handlade om. Eftersom min äkta hälft också haft svårt att lära sig klockan. Men varken han eller jag var någonsin värst. Eller bäst, beronde på hur man ser saken.

En klasskompis kom med bästa förklaringen en morgon på spanskan: "Caramba, jag fick vattenplaning på cykeln, var tvungen att gå tillbaka hem och byta kläder och laga punka!". Som läraren godtog som den självklaraste saken i världen.

På senare år har jag förändrats fundamentalt, vilket är barnens förtjänst. Nu vet jag att allt alltid tar lite längre tid. Och har blivit tidspessimist. Vilket är underbart för alla vänner, som äntligen slipper vänta.

Nu kommer jag ofta en halvtimme för tidigt i stället. Och måste cirkulera runt kvarter, med en takeaway latte i näven. Smygkikar i fönster, läser en blaska och dagdrömmer tills det är okej att glida in på diverse möten, branschmingel och annat skoj. Det är inte klokt vad man hinner upptäcka mycket runt omkring. Sånt där som man bara skyndar förbi annars.

Så tack för den insikten, barnen. Nu ska jag bara lära er att bli lite mindre AlfonsÅbergska. Med våra gener lär det dock bli svårt.

Fredag = fri dag?

Har fåttt ett uppdrag som är kreativt, spännande och eventuellt en smula världsförbättrande. Full av energi vill jag sätta igång, men stöter på patrull. Får inte tag i en endaste människa.

Vad gör folk på fredagseftermiddagar? Njuter av solen rentav? Det tänker jag också göra nu, men med mobilen påslagen. Fiffig manick.

Backlash

Tänk att ett ögonblick, en enda förbizappad bildruta, kan få mig att frysa till is samtidigt som jag kastas tillbaka nästan tio år i tiden. Och då är dödarcellen, trots namnet, en bra cell.

Fy fan. Jag överlevde eländet, fysiskt och mentalt, och förändrades fundamentalt. Men inser att rädslan för den elaka sjukan alltid kommer att finnas kvar. Inte för egen del. Nu gäller det att hantera vanmakten att inte kunna skydda de små liven som är oss till låns, mot allt ont som skrämmer. Rädslan hålls i schack, långt bort, men är ändå ständigt närvarande på gott (ja, faktiskt) och ont.

Det som inte dödar, det härdar. Låter illa, men precis så enkelt är det.

Att äta eller ätas. Upp av leukemi.
Tjolahoppsansa.

Mgn: laktulos

På bloggrundan finner jag en gemensam nämnare hos två i övrigt extremt olika individer. Så som jag känner dem, skall tilläggas.

Både här och där pratas det om tarmar och jag lär mig vad laktulos är för något. På helt skilda vis, skall tilläggas.

En ung, hämningslöst kreativ ZTV-tjej och en manlig, pappersvändande lobbyist som närmar sig den gyllene medelåldern. Hon från söders höjder, han från knalleland inflyttad till nedre öfre. Henne har jag sett växa upp, lite på håll det senaste decenniet, kompanjonens lillasyster. Honom känner jag sedan något år tillbaka till, som sönernas kompisars pappa, från den lilla plaskdamm vår stadsdel är. Gördetsjälv-Hanna och skräddarsydde greven. Till synes olika, men ändå galet lika, skall tilläggas.

Givna gäster på kovändarfest. Och champagnekalas.

Hvdvrk

Baksidan av att ha en egen låda på magen är pappersgörat. Det ger mig en vansinnig huvudvärk. Vilket leder till fördelen med företagarfriheten. Jag kan med gott samvete ta en dubbel dos thaiknark och vila i soffan en stund utan att chefen bryr sig.

Ger alltså tillfälligt upp fakturerandet. Softar, tar en kaffe och letar lite i skivsamlingen. Hittar 70-talspärlorna P och jag pratat om; Carole Kings Tapistry samt Eva Cassidys Songbird. And good old Stevie. Mmm.

Dags för en riktig genomlyssning med vännerna nån kväll. Med vin! Vin, kvinnor & sång, kan det bli bättre? Vem vill vara med?

Ljus i mörkret

Det började i bloggosfären och gick vidare via SMS. Uppmaningen att tända ljus i fönster. För att hedra Engla.

Vad hjälper ett ensamt ljus när livet släckts? Det värsta har hänt och påminner om livets orättvisa.

Men det värmer att se att folket i huset mittemot faktiskt bryr sig. Det brinner ljus i förvånansvärt många fönster. Och det fruktansvärda känns lite mer avlägset.

Slush puppy

Härlig havsnära helg.
Grannens Springer spaniel Lexus, 12 veckor, var valpigt våryster, liksom sönerna som liknade kalvar på grönbete. I fredags och lördags. Då våren var kommen och solen glittrade i havet.

Igår vaknade vi av nedvräkande blötsnö. Inte ens barnen blev glada av den synen. Vovsingen var väldigt förvånad. Försökte jaga snöflingor, men halkade runt, trillade omkull och blev alldeles olycklig. En ledsen, genomblöt hundvalp som med svansen mellan benen ser på en med stora, bruna ögon är hjärtskärande.

Klimatstressen kommer av sig. Växthuseffekten ska ju göra klimatet varmare. Inte innebär väl hotet att årstiderna byter plats? Eller så är allt precis som förut. Allt kan hända i april. Våta, virriga valpar är vanliga.

Svalan störtar

Lilla Svalan - det SÄMSTA sättet att handla barnböcker, ska det ju vara.

Reklam som går mot strömmen brukar uppmärksammas och leda till att fler törs tänka nytt, bryta mark och vidga perspektiven. Men alldeles nyss var jag med om det motsatta. Jag häpnar men blir samtidigt så arg att det gör ont i magen.

Blev just uppringd av Svalan, som informerade om att Bonniers barnbokklubb inte existerar längre.

- Eh, nähä, okej ... och vad säljer du?, undrar jag lite lätt förvirrad, eftersom jag blir störd mitt i ett korr om framgångsrika varumärken.

- Så nu blir ni medlemmar hos oss och vi skickar ut tidningen och ringer upp så att ni får beställa halvårsvis i förväg, säger uppfordrande dam med rökridåbeslöjad röst.

- Men det passar inte oss. Vi vill ha nyhetsbrev och beställning via webb, inga telefonförsäljare och ingen skövlad skog på vårt samvete, tack, säger jag, så vänligt men bestämt jag kan. Jag hyser respekt för den äldre generationen, speciellt om de tvingas nasa medelst telefonsäljning på ålderns höst.

- Jamen, jamen, så kan du ju inte säga. Jag ringer dig för att jag vet allt om böckerna. Jag kan det här, har ju känt och klämt på dem! Och innan jag ringer får du en tidning, varje månad, halvskriker tanten smått hysteriskt.

- Men jag vill inte, säger jag ju. Ingen tidning, inga telefonbeställningar, så kan vi vara med igen, uppger jag, nu med mer pondus.

- Allt sker automatiskt. Du måste ta emot tidningen och samtalet. Såna är reglerna, kvider hon bajsnödigt.

- Det anser jag vara bakåtsträvande. Vi vill inte vara med! Tack och hej, avslutar jag.

- Jaha, ska det va på det viset. Då får inte du va med längre. Så det så. Adjö, väser skräcködlan.

Äntligen! Precis vad jag ville. Utom möjligen att bli snäst åt av flåsig klimakteritant. Tur att solen skiner ute. Så att ragatan kan gå ut och tina upp på rökpausen.

Dagens boktips: Bojkotta Svalan och alla andra som använder stenåldriga marknadsföringsmetoder med onödiga försändelser men framförallt att någon tar upp din värdefulla tid med telefonsäljstrams.

Stockholm live Henrik Dorsin - Korv i ugn

Precis när jag tvärnitat i artikelförfattandet ringde snäckan P och undrade om jag ville följa med för att se Henrik Dorsins show. Vilket lyft!

Glad i hågen skuttade jag hem från jobbet och möttes av storkokande make och barn som gjorde sin oefterhärmliga köttfärssås fylld med hundra ingredienser och massor av kärlek. Pussade och piffade pytte och drog sen ner på stan med P.

Multibegåvade Hr Dorsin och bandet bjöd på en torr slideshow fylld av humor, opera, galenskap, raggae, revy, blues och smarta betraktelser. I tre timmar!, som kändes som trettio minuter. Kan inte med ord beskrivas rättvist. Måste bara ses. Skynda till Scala innan föreställningen går i graven i maj.

Nu sitter jag återigen och knåpar på mina artiklar, men med full fart framåt, upplyft av nya idéer. Nynnandes på Cornelistravestin En gaffel kort. Fullträff. För att inte tala om Korv i ugn. Helt klart Godkänd kvalitetsunderhållning.

Världens bästa dagis

Chablis. Sto född 1999, 140 cm.

"Vi går på världens bästa dagis", säger sönerna ganska ofta. Och jag är böjd att hålla med.

De går på en kommunal, friluftsinspirerad förskola, vilket innebär att de är ute så mycket det går. Alla leker med alla, de stora tar hand om de små som lär sig räkna kottar, leta lavar och göra bokstäver av pinnar och grässtrån. T som i träd, U som i uggla, S som i sten ...

Hela förmiddagarna tillbringar de i skogen eller på sportfältet. Under de kalla månadern äter de lunch och vilar inne, men går sedan ut igen. Oftast är de på gården eller i parken om eftermiddagarna, om de inte är ute på extravaganta äventyr ...

Storebror fick nämligen följa med dagisfröken till hennes kvällsjobb häromdagen. På Stockholms ridhus. Stolt som en tupp berättade han om den fiiina hästen Chabliiis. Det händer bara på nedre öfre ...

Vårruset

Nu godtas inga ursäkter.
Planerna ska äntligen omsättas.
Är inte sosse men "alla ska med".
Uppsalamaffians ledare N rekryterar för fullt.

Nån' mer som känner sig manad?

Hanna Fridéns historia

Foto lånat från DNs artikel

Apropå Folkhälsoinstitutets senaste rapport som visar att unga tjejer i allt högre grad (återigen)lider av undervikt snarare än övervikt. Tvärtemot alla fetmalarm alltså.

Essets lillasyster säger det bäst. Läs och/eller se Hannas modiga berättelse.

Att göra slut

Det är inte vad människan förtjänar på sitt arbete som är hennes egentliga lön, utan vad det gör henne till./John Ruskin

Exakt. Pengarna är oviktiga så länge de är tillräckliga. Tjänar inte massor men gör förhoppningsvis skillnad. Ibland. Men när ett av uppdragen varken ger god karma eller respektfull ersättning, är det kanske dags att göra slut?

Smarta pjuck

Har skrattat lite åt alla (andra) morning power walkers på Djurgården, i Grizzly och Falsterbo som struttar runt i några slags moderna Buffaloskor. Tills igår.

MBT m-walk är grejen! Man liksom rullar fram = skonsamt för idrottsskadade knän. Rak i ryggen och med knip i the zone; rumpa, mage, lår. Och sen' får man (iaf jag) jordens träningsvärk dagen efter, vilket ju måste betyda att det funkar. Eller?

En nackdel är att man trillar omkull om man inte går rätt. Så det här med långa steg är bara att glömma. Till promenadsällskapets stora nöje.

Nu är jag en av dem. De redan frälsta. Tillsammans med Bradgelina, Madonna & co. Sämre sällskap kan man ju ha.

Masaier åt folket! Gärna i solsken.

April, april

DN har skidbra humor!

SMAL - Small, Medium And Large

Brukar inte dryfta jobb här, men måste ventilera lite. Har känt att uppdragen på sistone inte varit av det världsförbättrande slaget. Alla vill vi ju göra skillnad. Men det verkar lösa sig.

SMAL - Start Marketing All Looks. Stop Marketing Anorectic Looks.

Den föreningen behövs. Verkligen. Tyvärr. Och det var en ära att få jobba med dem. Värt att tänka på när det pratas bantning och tappade kilon offentligt. Bloggare må tro att de endast har likasinnade besökare, men - surprise! - även osäkra fjortisar är läskunniga. Vägen till ett sundare leverne kan absolut peppa andra, men hur tänker de som lägger upp listor över sin viktminskning? Kan någon vettig människa finna mål och mening med det?

Kändisfest

Följde med sångfågeln på Tony Irvings bokrelease på Josefina i förrgår. Champagne, kindpussar och kamerablixtar ... såg jag på håll. "Och vem är du? Jobbar du med produktionen?" frågade Shimoda & co. "Jag är ingen, gå vidare du, missa inte schlagerstjärnan där borta!" Är gärna en nobody. Gillar att betrakta. Men också prata hela meningar med intressanta människor som har en idé. För det var en salig blandning. Lyckad partymix.

Och det var riktigt kul. Främst att umgås med P bortanför lervällingen. Vardagsflärd, lite ... ehm ... spontandans för stela rumpor, en fullproppad goodiebag och ännu en insikt om att nedre Gärdet är det ultimata bostället. Så nära när det behövs, men ändå tillräckligt långt bort. Vive la ville!

Åldersnoja?

Fyrtiotalister. Jobbar som galningar, åker på äventyrssemester när de väl är lediga och måste vara värre än sina barn i allt. Det verkar jobbigt att plötsligt tillhöra den äldre generationen.

Som familjens mormor. Hon var ingen sportfåne i ungdomen. Snarare svår konstnärssjäl. Vilket skall tas igen nu.

Idrottsskada 1, ålder 59:
Bruten fotled, två frakturer efter fall från hög häst. Förvärrade skadan genom att gå på foten utan kryckor i två dagar. "Äsch, det är bara en pinsam stukning." Jomenvisst.

Idrottsskada 2, ålder 62:
Kvaddat knä, två frakturer samt avslitet ledband efter sista åket, sista dagen (av tio) med 80 cm nysnö i Sion, Schweitz. (Avundssjuk? Jag? Inte alls ...)

"Men jag hade hjälmen på. Båda gångerna." Vad bra ... Det räcker att dottern får hjärnblödning av moderns framfart på äldre dar. Tursamt att samma dotters gode vän är ortopedkirurg som genom råd och dåd fixar företräde. Mormor måste ju jobba för bövelen!

Storebrors smärtsamma sanning sent om sider

Nedre Gärdet, öfvre plan kl 03.30: Sömndrucken storebror väcker sina föräldrar.

- Jag tycker så mycket om dig, mamma. Jag älskar dig. Men pappa bara jobbar hela tiden. Lång tid. Pappa, jag tycker så mycket om dig också. Jobba inte mer nu!

Med det sagt somnar han tryggt. Medan vi vrider oss av dåligt samvete. Speciellt den stackars pappan, som precis kommit upp för trappan efter nattpasset vid datorn. Är man "duktig" och hämtar tidigt på dagis måste ju jobbet göras någon annan gång.

Dags att gå ner i arbetstid?

Politiskt korrekt

GLAD PK-PÅSK!

Hela gänget är samlat. På landet. Leker i skogen, smider sommarplaner, bygger snögubbar, går påskkärring, målar ägg, går på utflykt, spanar efter havsörnar och skvallrar i tjorren och på fikor om vad som hänt på byn. Precis som vi alltid gjort.

Äter närproducerat - färsk fisk från fjärden och ägg från granngården. Och tar ett litet glas skruvkorksrött när barnen sover sött.

Ekologiskt vin känns igen på avsaknaden av korkekskork. Skruvkork är det enda rätta. Tiderna förändras. Tillbaka till fjortisstadiet igen. Som klubb33åring.

Medålders eller? Helt klart går vi i föräldrarnas fotspår. Om möjligt en gnutta mer miljömedvetna. Så rätt, så hett. Skål!

Den vidunderliga kvinnokroppens mysterier

Tänk att kroppshyddan inom loppet av några timmar kan anta formen av en havande i sisådär fjärde månaden. Inklusive huvudvärk, mag- och ryggsmärtor. Och ett uruselt humör.

Att då komma hem till väntande familj som trollat ihop pestogrillade grönsaker, rikligt med nyhyvlad Parmesan och några lövtunna skivor Prosciutto till den färska, spenat- och ricottafyllda pastan, det är rörande. För tårarna kommer lätt, dessa dagar. Med ett glas rött, ekologiskt är kvällen räddad.

När sedan en lismande mäklarsnubbe med extremt stureplanskomplex kommer förbi för att värdera ens lilla borg och fäller kommentaren: "Ni måste vet attt det är en allvarlig situation ni befinner er i, för den här speciella bostaden säljer inte sig själv, den dagen ni vil flytta. Exakt rätt mäklare måste göra affären om den ska bli av över huvud taget.", ja då åker han ut med örona före. Han var ju uppenbarligen helt fel person. En mäklares våta dröm är givetvis lyor som är självsäljande, men då behövs ju inga mäklare ... En perfekt värld.

Förlossningsskräck

Jag hade passat som brunbjörn. Det inser jag efter hetsig trebarnstrendsdiskussion och allmän molokenhet efter gräsänkavecka i regn.

Känner mig ansatt från flera håll. Alla pratar storfamilj överallt. Det hör ju våren till med dräktiga honor och stolta hanar. Till och med de späda sönerna vill ha en söt bebbe att passa. Högaktar er som orkar skaffa tre, fyra, fem barn tätt - ni är verkligen helt makalösa, men törs för egen del inte ge mig in i den matchen. Inte efter två dramatiska förlossningar, som tursamt nog gick bra. Kan man vara lyckosam en tredje gång? (Jo, självfallet, men min rädsla är inte logisk - det är väl hela grejen med fixa idéer. Och ja, kejsarsnitt finns att tillgå, men jag kanske bara inte vill. Okej?)

Men tänk att sova hela vintern och föda ungar framåt vårkanten i halvdvala. Ungarna är små som hundvalpar när de föds, hittar maten själva och diar sig stora och lekklara lagom till moderns uppvaknande några månader senare. Mamman behöver inte ens vakna för att dricka, för hon har så gott om fettdepåer.

Allt detta lärde vi oss på Skansens fina skogens hus idag. Hela familjen samlad och tillfälligtvis enad i beslutet att vi duger bra som fyra. En helg i stan nu och då är kanske inte så dumt ändå.
Även om det inte botar förlossningsrädsla.

Schlagerslaget

Jepp, vi har till slut fallit för frestelsen. Nybadade, thaimatsladdade och förväntansfulla sitter vi bänkade, hela fam E, för att för första gången göra som hälften av svenska folket. The real deal i "stora bollen" enligt storebror.

- Jag ser henne inte, V & Hs snygga mamma. Var är hon egentligen?, undrar T.
Lillebror dansar och ler. Sötnos i randig pyjamas.

Ja, för det finns en enda anledning till att vi sitter här.

Vi vill se Å.. vinka!


Jag förstår f ö inte hur hon grejar det. Nyinflyttad i varsamt renoverad sekelskiftesvilla modell större i närförort bjuder hon på landettjejerna-med-barn-fika, 15 pers totalt, allt givetvis hembakt, under eftermiddagen för att ett par timmar senare befinna sig mitt i det kokande schlagerslaget. Själv blir jag matt av blotta tanken ... Men tusen tack, snygging. Du rockar.

Vin, kvinnor och sång

Var ute på galej häromkvällen. Mormor kom till undsättning, så att gräsänkan med sällskap kunde ge sig ut i stockholmsnatten. Skivrelease på Berns vankades. Och bara så bra! Snäckan ägde hela stället.

Oh! vilket party det inte blev. Två av vännerna delgav fantastiska nyheter om treor i magar och den tredje skulle köra bil 12 mil för att amma bebben senare på kvällen. Vi hade givetvis oerhört trevligt, men förhoppningar om att slå klackar i tak kom liksom lite på skam. Tills hela halva kören kom igång. Där spottar ingen i glaset. Även om det råkar ligga glassplitter i detsamma.

Vilken flashback det var att komma hem till väntande mor(mor), som till skillnad från tonårstiden blev mäkta överraskad över min tidiga hemgång och städade uppenbarelse.

Nästa dag var jag tacksam över det mogna festandet. Mina kollegor hade varit på Spelgalan och representerat å det grövsta. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ... moahaha.

Bitch 2008

Jag ammar inte längre. Har jag just insett. Ett år efter lillebrors slutdiande.

Men i mitt medvetande har detta inte registrerats, eftersom den där mörka chokladbiten varje kväll fått passera som depåbyggsten.

Under beach 2008, del 1, insåg jag att något var fel. Så jag började jogga lite lätt. Idag ser jag på foton och inser att jag borde sprungit livet ur mig.

Men än är det inte för sent. Beach 2008, den svenska versionen är ju några månader bort. Så nu är det smart avsmalnande som gäller. Bättre kost, mer motion. Lika enkelt som genialt.

Pilates och hjul hemma, styrketräning på lunchen i jobbgymmet, power walk mötesfria morgnar.

Allt toppas av glassprovning med kollegorna som belöning! Bra GI i GBs nya cheesecakeglass, tror ni inte?

Genialt möblemang

Denna ständiga beslutsångest - ska vi, ska vi inte? Flytta alltså.

I jakten på luft och fria ytor möblerade vi om en smula. Eftersom vi trivs för bra/är för lata för att flytta.

Konservative sonens omdöme:
- Hur kan ni göra så här? Utan mig? Jag kan inte äta nu när ni vänt på allt.

Sedan gick han en lov runt rummet, satte sig tveksamt och åt upp sin frukost! Han som sällan äter något alls, utan hellre dagdrömmer.

Så ommöbleringen var ett oväntat genidrag. Om jag får säga det själv. Vad mormor inredningsarkitekt kommer att säga är en helt annan sak ...

Petronella bossar

Sånger från en hemlig trädgård
med Petronella Wester

Nu är den här, skivan vi väntat på.
Smarta texter till sköna tongångar.
Med Sveriges mest sympatiska sångerska.
Snart i en skivbutik nära dig.
Skynda att fynda!

Skärgårdsdoktorn?

Skatudden, Grisslehamn

Efter en underbar långhelg med vänner i sol och snö (!) är jag solo i stan'.

Mon cheri a Paris avec sa maitresse, MS.
Barnen utslocknade efter bad; "vi måste tvätta av oss landetsmutsen". Asfaltsblommorna mina.

Så nu ser jag tv till grönsakscouscousen med fötterna på bordet. En får passe på. Mol allena. Varför ändra vanorna när det är världens bästa barnprogram?

A. aaaaa
B. bbbbb
C ...

Men va faen ... Skärgårdsdoktorn på bästa Bolibompa-tid?
Ge mig 70-talsnostalgi bums!
(Tur vi har DVD-boxen.)

Balanserad? Moi?

Möte på banken idag. Vårstädade ekonomin, placerade tillgångar, såg över lån. Såväl familjens som företagets. Och blev analyserad. Oväntat resultat:

Access Balanserad. Passar dig som vill ha balans i livet och sparandet. Består av lika delar trygghet och risktagande.

Lystrar nu till "Fru Lagom", och spetsade min mellanmjölkscocktail med två hedgefonder. Livin' on the edge. Med hängslen och livrem. Man kan aldrig vara nog säker. Tjolahoppsansa.

Dagens lunch?

Dagens roligaste:
Kl 09.30 i casa E, telefonen ringer:
- Hallå det är N.
- Hej det är morfar. Hur mår feberfamiljen?
- Jo tack, bättre. Och själv? Vill du prata med Jos?
- Nej, jag har inte tid. Ser på loppet. Hejdå! *Klick*
- Hmm, ja okej. Hej, hej ...

Alltså Vasan startade kl 08.00. Snabbaste norrman i mål efter knappt fyra timmar. Givetvis olidligt spännande vid niosnåret ...

Dagens tristaste:
Virusbombare som invaderar bloggar. Suck, vad trött jag blir. Men är er på spåren. Hämnden är ljuv.

Dagens citat (och celebrity spotting):
McD, Fältöversten kl 13, Carl Bildt till barnen:
- Vi talar inte om för mamma var vi åt lunch idag. Eller hur?

Egen tid

Hrafnin har landat. Försenad, men äntligen hemma. Som vi längtat.

Regn & rusk i kombination med sportlov innebär familjeaktivitet hemmavid i form av Pilates med extra vikter (klängande barn). I "lekrummet" enligt T. Vi kallar det vardagsrummet, och inser att en flytt till större domäner kanske vore nåt? Bokar tid med två mäklare för visning av nybyggda bostäder i närområdet.

Tar mig lite egen tid, efter en tuff vakvecka med dubbeljobb. Ensamstående föräldrar förtjänar all respekt. Kixi, SHJ, Nella - hur orkar ni? Jag är helt slut efter fem dagar. Men alltså egen tid eller egentid? Låter sammansatt. Regnpromenad och fika hos fam A. Alone in the dark dock inte på jobbet idag. (Ataris webbmaster. ) Lämnar mina sovande feberkillar med korpfadern för att leka med kompisarnas vildar. Egen tid var det ...

Från 37 ute till 40 inne

Seglats till Choral Island. Knappt två veckor sen', men ack så långt bort ...

Paradise lost ... här hemma är det helveteshett!

Kommer hem till sorg, stress och sjukdom.
Gräsänka en vecka. Med influensa. Jippie.
Men våren försöker övervinna mörkret. Heja!

Tokjobbar, tar hand om febriga barn och överlever!
Trots att dubbelvagnen dammas av för att forsla barnen till snabb projektleverans på fredagsmötet. Helgen hägrar.

Promenerar tillbaka till ljuvliga latten i parken. Skriver en artikel med papper och penna!, medan telningarna sover. "Nämen har du små tvillingar?" frågar alla tessintanter.
Allt är precis som vanligt.

Utom möjligen temperaturen som är hög uti kroppen.
Närmare 40 än 37 komma fem.

Bokcirkel

Log lite i mjugg när jag packade ner två pocketböcker på drygt 500 sidor vardera, men se, de blev lästa. De fem barnen passade sig själva, som synes.

Och de fyra vuxna kunde utbyta läsupplevelseer över tax freens vino-de-dunko (Rioja & Chardonnay), cava, single malt och en eller annan Singha varje kväll på altanen mellan åtta och midnatt. Ty barnen la sig självmant i vagnarna efter slukad middag på diverse strandhak och fortsatte sedan att sussa sött i sina sängar natten lång. Och vi kunde ta igen åratal av oavslutade meningar. Visserligen i sällskap av fräcka myggor.

Undrar vilket årtionde nästa bok kommer cirkulera?

Boktipset à la Kata Lucky Villa:
Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
Snabba cash av Jens Lapidus
Stieg Larsson-triologin
samt
Pippi Långstrump av Astrid Lindgren
Benny & Lillnöffe-samlingen av Barbro Lindgren

Blommande barnatår

Okejrå.
AA, AE, LE, och alla andra sötnosar som undrat. Vi ÄR hemma igen. Men hemkomsten var tung, så blogguppehållet kvarstod. Landade precis i tid för två begravningar av nära och kära.
Från solsken till evigt, nedrans mörker. Så kändes det då.

För vi längtar tillbaka varje dag.
Tre veckor med sol, värme och en hel ocean av tid tillsammans. Med lyckliga familjen. Och de bästa av vänner. Fy farao, vad bra det var. Och faktiskt lagom lång semester, för oss som är beroende av att vara lediga om somrarna med.

Men bildminnen består. Speciellt foton av blommande barnatår. Som nu börjar flagna ...

Buddhas

Trilskande, trotsiga barn? Trötta, tålamodsprövade föräldrar?

Gör som vi. Konvertera till buddhismen. På bilden besöker Little Buddha Nils med följe Big Buddha, "uppe på stora berget" dit Truls ville tillbaka varje dag. Munken välsignade genom att aga alla pojkarna E med en vattendoppad kvast på huvudet, trä på dem armband och rabbla böner. Sedan fick de små varsin banan, ur munkarnas förråd av allmosor från fromma thailändare.

Resultat: Truls blev just from som ett lamm efter besöket och gav bra dricks, förlåt, offer i stora kassaskåpet efter ceremonin. Armbanden sitter kvar på oss alla fyra. "Det ska vara där för alltid för det tar jag inte av - aldrig i liiivet" säger Truls. Barnen äter bra, lägger sig själva och sover hela nätterna, leker snällt tillsammans och säger oftast inte emot, "för nu har snälla munken kvastat oss, så nu blir vi friska och stora och starka om vi äter och sover". Jomenvisst. Må armbanden aldrig, nånsin nötas sönder ...

Lösningen för stressade barnfamiljer är ju lika enkel som genial. Alla vet det. Men få gör det. Tar sig tid tillsammans, fogar ihop familjen och får bra sammanhållning i gengäld. Thailand är långt bort, dyrt att resa till osv, och buddhismen är än så länge ett av österns mysterier, men tiden tillsammans har gjort underverk. Utan tvekan. Avslappnade föräldrar får trygga barn.

Eller var det thaimedicinen efter öroninflammationerna som personlighetsförändrade mor och storebror? Så att far och lillebror kunde blomma ut?

Thaisvenskar

Vi är framme. Paradiset tycks existera. Än så länge.

Resan gick över all förväntan. Inget kräks. Bara söta, sovande barn. I alla fall vårt sällskaps fem telningar. De fyra resfebriga föräldrarna sov lite mindre, och var inte särskilt söta vid ankomst. Men lättade. Och fick very special treatment directly. "Cause you've got babies, madam!" Well, if you say so ...

Och så har det fortsatt. Våra söner är prinsar och deras reskompisar är prinesessor i detta lilla kungadöme, tycks det, liksom alla barn. Så de älskar Thailand. Och äter mer än nånsin, dyker utan problem, ja även N simmar på djupt vatten med puffarna på. De hittar nya kompisar varje dag - språkförbistringar råder inte när man skrattar sig igenom dagarna. Livet leker således. För alla inblandade.

Vargfamiljen, med Doc Love i spetsen, och vi är alltså installerade i Lucky Deluxe Villa, Kata beach sen' ett par dagar tillbaka. (Vet ärligt talat inte hur länge vi varit här, eller viken dag det är. Fullständigt avslappnad m a o.) Lyxvillan finns! Inte bara som ett bankkonto. Full service, men lågmäld, 24/7 till löjligt billigt pris. Så allt är givetvis ljuvligt.

Utom möjligen Grabbarn Grus från Ekerö. Som kallar sina fruar för "hönsen". Ni kan tänka er resten. Återkommer säkerligen i ämnet. GG ska givetvis starta business här. Nån' gång i framtiden. Som alla thaisvenskar.

Och jag har redan en ny kund. Vilket får maken och vännerna att sucka. "Kan du aldrig vara ledig?" Men lite tips i utbyte mot en heldags båtutflykt tackar de inte nej till. Och vaddå jobb? Lite hjärnjympa i värmen kan inte skada. Så håll utkik efter PR från vår transfer från flyget, Kids on board. Svenska bilbarnstolar minsann. Och uthyrning av Gärdets (världens enligt familjerna Am, Ca, Ho & Vr m fl) smartaste syskonvagn till vargfamiljen här i andra halvan av stugan.

Syrsorna spelar, grodorna kväker och det enda som hörs är mitt knapprande. På stranden tändes rislampor som flög till väders som vackra små drakar udner kvällen och jag ser dem ännu. Måste ta reda på orsaken. Ni har sett TV-bilder efter tsunamin. En sorgligt vacker påminnelse om altings bräcklighet och naturens krafter som ingen rår på. inte ens alla thaisvenskar.

Resfeber eller tidig turistmage?

Vid gårdagens dagishämtning möttes maken av två kaskadkräkande tvillingtjejer i entrén. I lätt panik påkallar han personalens uppmärksamhet, tar ett djupt andetag och rusar in i smittohärden. Hjältemodigt lyfter han ut våra pojkar ur krigszonen. Hem till tryggheten?

Idag är barnen tvångsförvisade till hemmet i det tveksamma sällskapet av sönderstressad mor. Än så länge symptomfria. Nu väntar vi med bävan ... vinterkräksjukan på thaijumbojet i tio timmar är en erfarenhet vi helst är utan. Liksom övriga passagerare, kan man misstänka.

In vino veritas

Som sagts tidigare, kärleksfulla kunder, med humor, gör jobbet till en lek.

Nyss hemkommen från snabbisen, på Sky bar, (bara det är ju humor av högsta klass - man kan ju fundera över mitt yrke), med spöket Laban & skånskt entourage, kan jag konstatera att med vinet försvinner diskretionen. Men attans rackarns vilken ledarartikel det kommer bli. Labolina levererar.

Är dock lite småslumrig. Gick upp kl 6, lämnade hastigt på dagis, webbstrategikonsnultade hos A till halvsex och skyndade så till dejten, aka "Sikta mot stjärnorna".

Lite vino fino till författandet, så är det snart sängen, familjen och jag som snusar sött på öfvre plan.

Imorrn är det nytt kundmöte efter dagjobbet. The real deal. Imperiets Skybar. Rioja Reserva y manchego con kvitten. Que rico. O pasta putanesca?

Focus locus

Efter diverse utflykter i helgen, kan jag evetuellt tänka mig att i en avlägsen framtid flytta till radhus i fiiin närförort vid vattnet, eller högst otroligt nog till "den eviga ungdomens stad". (Tävling! Finn en pretentiösare beskrivning och vinn fint pris. Tre skivor i potten!)

Men nu har jag kommit på bättre tankar och återigen hittat hem. Hem till f d stamfiket, på hörnet här i vår brf. Där grannarna möts över en kaffe, skvallrar om alla kändisar i huset och förfasas över sopsugsstopp. Det är lite pilsnerfilm över det hela. Minus södertugget.

Och bästa baristan minns mig, I & C. (S har haft otur. På't igen bara!) Hon frågar inte ens vad vi vill ha, för hon vet. Och det värmer, efter en smärre påklädningsdust med moloken storebror. Och så solstrålen som "vill åka flygplanet till Thailand NU. Genast. Å äta clementiiiner".

På café V satt latteligans snillen och spekulerade hela våren, med barnen i vagnar plockandes russin och bebisrån bäst de ville. Det var lite föräldrarevolt på den tiden. Vi ockuperade gladeligt hela trottoaren varje förmiddag efter storbarnslämning på div dagis på Nedre Öfvre. Ah, those were the days ...

Men idag var vi tillbaka. Och rollerna är ombytta. Baristans dagar är räknade, för snart är det hennes tur. Att latta med bebbe i vagn. Och vi mister stammiskänslan när ny kaffemaskinist ska skolas in. Dags att flytta rumpan?

Kärlek på hemmaplan

Idag hände det. Fast för fyra år sen'.
På en strand under stjärnorna vid mexikanska golfen.

Poetiskt, rörande vackert och på rim.
Ställdes frågan med bäst tajming någonsin.

Till tonerna av en smäktande livebandsblues.
Precis vid strandkanten i månskenet och med levande ljus.

Vi kunde inte i vår vildaste fantasi förstå
vidden av beslutet vi faktiskt tog då.

Två har blivit fyra. Ofattbar lycka.
Enkel matematik kan man tycka.

Men mitt i firandet sitter jag ensam här
medan friaren tar en power nap - familjelivet tär ...

Kärlek på jobbet

Kvaliteten på den häringa bloggen är lite låg. Men så är den min ventil. Tur att jag är ett fullblodsproffs på jobbet ...

Och uppdragen blir särdeles väl utförda när vi belönas med priser. Sveriges bästa kyrkowebb var kul. Framför allt fick vi många, långa jobb efter det. Skryt, ja visst, men så har vi sluppit sälja oss. Mun-mot-mun-metoden sköter det.

Men ännu bättre är det att ha kunder med humor. Fick just ett SMS. Som frigida jag trodde hamnat fel.

"Tjena snygging. Vad sägs om en snabbis innan flyget?"

Sisådärja. Nu var ribban höjts rejält.

Det äkta ståndet

Trodde vi skulle få restips serverade till Mat-Niklas berömda lasagne. Men i stället kom en bröllopsinbjudan live. Av kompisar från förr. Ordningen återställd. Vi är nästan grannar igen. Så vi fick bjuda på restips.

Nu är den självklara frågan: Passar Maldiverna eller Seychellerna bäst för stundande smekmånad? Lyxbekymren haglar på Öfre Nedre Gärdet.

Tacksamhetshelg

Var det Thanksgiving eller Tjugondaknut i helgen? Det är ju inte utan att man börjar undra. I dessa klimatförändrade tider är väl vintern ett minne blott. Snöhistorier lär berättas för barnbarnen i ett nostalgiskt skimmer. Eller barnbarn förresten ... våra barn kanske inte ens kan bilda familj pga klimathotet.

Lördag:
Halv shoppingdag med storebror som var på jakt efter "en liten rosa blomma" till kompisens jubilerande mor. Letade i sjutton affärer innan han var nöjd. Väl hemma tillverkades rosaglittrigt, kladdigt kort. Tacksam att jag närt en shopper vid min barm. Som bara vill handla åt andra.

Lunchgästande Idol 2007 med familj ville se Aquaria. Storebror somnade i vagnen på väg dit. Men egentligen var det ju lillebror som skulle sova, så jag körde backträning med en skrikande och en sovande pojke som vikter tills lilltutan till slut gav upp. Maken och familjen L/W såg på hajarna, hajarna, hajarna ... Storebror fick komma in efter sovpausen. Smidigt. Tacksam för välbehövligt träningspass på vackra Djurgården. Beach 2008 är här om två veckor.

Makens lillasyster yster, tillika världens bästa svägerska, åt tidig middag med gudsönerna. Och stannade kvar för att premiärbarnvakta medan vi fick gå på kalas. Och oh vilket party! Snygg jubilar, festsugna gäster, champagne och delikat buffé. Efter det en rolig musiktävling då lag Tiffany med skånska falsettsånger spräckte mitt två veckor gamla öronlock, tackar! Smarriga priser till bästa laget, en underdog som glänste till. Thank you for the music - the winners take it all.

Sällan har väl klackarna klapprats så taktfast i höggravida grannens tak. Mumrik, som var lite trött efter en gråtvåt avskedsfest, fick dåligt samvete vid halvtvå och traskade hem, medan den av kompanjonen återutnämnda partyprinsessan vädrade morgonluft vid tresnåret. Ingen gärdesman vågade sig fram, då vinglisarna rullade ned för backen. Tacksamt att ha nära hem.

Söndag:
Gosungarna prickade in bästa dagen att ta sovmorgon. Efter frukost ville de mysa i soffan, vilket passade utmärkt. Om man säger så. För vi är inga purunga partyprissar. Även om man gärna vill tro det kvällen före dagen efter. Men efter en halvdag i dåsandes i soffan fick vi en oerhörd energikick av alla måsten inför resan. McD-drive-through på väg till Bäbislandet där en extra paraplyvagn plus UV/myggnät inhandlades, samt andra thallisnödvändigheter som smarta barnbadskor, badbyxor för opålitliga samt Alcogel. Efter den prövningen var jag extremt tacksam för att lillebror somnade, så jag slapp följa med på storhandling. Extra tacksamt är det att storebror ärvt sin fars faiblesse för stormarknader. Själv får jag kväljningar vid blotta tanken. Så sömntutorna sov i bilen mitt på PrisXtras P-plats. Det har jag inga som helst problem med.

Mumrik lagade sin berömda köttfärssås medan lillebror bekantade sig med nya vagnen. En riktig hit, på superrea, mycket lägligt. Storebror somnade precis innan nyinflyttade faster (icke avskräckt nanny, jippie!) återkom för söndagmiddag. Jag råkade visst natta mig själv och lillebror strax därefter. Syskonen behövde säkert prata gamla familjefejder i fred ... och för det är jag givetvis tacksam.

Lite tjatigt tema, men vi är även tacksamma för att barnen valde att skippa julgransplundringen till förmån för kvalitetstid med sina trötta föräldrar. De gör så bra val, de små liven.

Drömjobb?

- Jag vill också jobba om man får åka buss, båt och tåg dit å rita på datorn å lyssna på musik hela dagarna, å så spela dataspel å fika latte!

Sa treåringen lite surt när jag kom hem från en toppjobbsdag på spelbolaget. Han glömde fri tillgång till gym och 45 min power walk med glad kollega i lunchsolen. Det är kul att konsulta. Och bra för figuren. Men helt underbart att komma hem till mysmumrikens middag och nybadade barn. Det är min tur nu. Och makens tur att softish-jobba hemma några dagar i veckan. Ombytta roller.

Båtpendla

Den här stan' är rätt fantastisk. Idag åkte jag båt från nya jobbet i sjöstaden till hemmet via Strandvägen. Gratis. Inte illa.
Hade jag gjort det i gamla hemstaden hade jag hamnat i sörjan av slängda cyklar uppströms Islandsfallet. Inte alls samma frihetskänsla faktiskt.
Vi flytt int' tebaks.

GåS

Grannsonen har haft FF länge nu. Galet spelande av hiphop å dunkadunka till tvårycket varje natt. Grymt party ikväll. Glaskross, gälla röster, dova tonårsbröl. Grov baryton sjunger ryska nationalsången som något slags partytrick.

Spännande. Speciellt för en gräsänka som på andra sidan väggen försöker se The Aviator på låg volym för att inte väcka sussande sötnosar en trappa upp. Skåningen är på avskedsmiddag med Texacoligan & hangarounds för att fira vännen N's himmaflytt. Sex år i stockholmsexil fick räcka.

Sen' händer det. Summer of 69 med Bryan Adams. Gårdagens ungdom gästspelar hos dagens, eller?

Blir förresten lite smått oroad. Glaskross och granne är ingen bra kombo, enligt bistra erfarenheter. Men hur hög är sannolikheten att historien upprepar sig?

Bubblande zombie

Var tvungen attt skippa branschens stora dunk-i-ryggen-gala, eftersom maken blev blixtinkallad till examination och barnvakter som kan komma inom en kvart inte växer på trän. Missade också en länge efterlängtad after work skumpa med Esset i JES! Kommunikation.

Tänkte att jag skulle passa på att sova tidigt, som kompensation. Och somnade duktigt direkt efter konsultjobbet. (För jesus!, vad annorlunda, men kul, det är att ha sitta i en kreativ miljö med sköna människor två dagar i veckan från morgon till kväll). Kl 18. Framför Alfons. Storebror väckte mig gång på gång.

- Vakna mamma! Gå upp och lägg dig i sängen. Nu genast. Marsch pannkaka. Ska jag behöva räkna?

Vemvemvem har lärt honom att säga så?

Trött som en sengångare på tidiga kvällen, men pigg som en nötskrika om tidiga natten. Och när jag väl lägger mig börjar grannen dundra. Inte konstigt att man snittar fyra timmar sömn per dygn ... Tur att barnen har den goda smaken att sova om nätterna.

Men imorrn blir det bubbel, kära kompanjon. Och fler dansanta besökare efter nypremiären av fyrans fredagsunderhållning. Skål!

Analkande kändisbröllop?

Dränerad på några rör blod och undersökt med olika instrument i öron, näsa och hals sitter jag och väntar på en diagnos och blir glatt förvånad över att i doktorns skvallerblaska läsa att en kompis ska bli en ärbar man. Allt "enligt säkra källor", så då måste det ju vara sant.

Grattis P! Och grattis till blivande frugan och kändissyrran som fångat mannen, myten, näsan.

Detta måste firas med en anekdot:
När tjejgänget behövde "stan's snyggaste hunk" som kidnappare på barndomsvännens möhippa ställde P upp utan att blinka. Och agerade extra trevligt blomsterbud, så väl att den blivande bruden skickade ut den blivande maken eftersom hon förväntade sig lite dans. Men ack. I stället bar han henne på starka armar ner till Sergels torg där hon sattes vid ett bord med skumpa och jordgubbar. En lördag förmiddag i juni. Hon räknade lydigt till hundra innan hon tog av ögonbindeln och då insåg var hon befann sig. Vi sprang fram efter en god stund, och hennes första fråga blev, lite oväntat:

- Var är killen?

Och det var fler som undrade. Okända kvinnor fotograferade tilldragelsen på Plattan, med fokus inställt på den muskulöse i stället för huvudpersonen, samt bad om hans telefonnummer.

Nu är han olovligt byte. Och har börjat vänja sig vid kamerablixtar och intrikata frågor. Så bröllop eller ej, stort lycka till!

Varför gråter du, lilla vän?

Nu kan en liten manick tala om varför ditt barn gråter. Enligt reklamen. Förmodligen vetenskapligt bevisat i schweitziskt laboratorium.

Tack för tipset käraste kompanjon. Denna must-have sätts genast upp på den elektroniska thaipacklistan. Utifall "mamma har lite ont i örat" även på resan.

Att uppfylla en prinsessas högsta önskan

Bildrättigheter: Aftonbladet

Förhoppningsvis tillfälligt halvdöv vet jag hur det är att vara hörselskadad. Jag har tydligen öronkatarr sedan en vecka tillbaka eller så. Jodå, det finns en sådan åkomma. Så jag hör allt kaffekoppsskrammel på fiken, alla skriande plastleksakers gälla sirener på kalasen men jag hör inte när barnen smågråter i sömnen av läskiga mardrömmar.

Det hela är mycket irriterande.

Men det blir extra kul för mina fina vänner när vi lunchar på Maddes fik Cream och huvudpersonen själv snyggstövlar in. Jag tror att jag är lågmäld, men ack ... För inte nog med att jag hör illa, jag är ju halvblind i skum belysning också. Och nu råder totalt mörker dygnet runt. Så jag frågar lite försiktigt om fröken B jobbar där. Ja, eftersom jag vill veta var kön börjar.

Alltså, jag tror ju att kungligheter vill bli behandlade som vanliga människor, så jag gjorde lillsessan till viljes. (Och just denna pingla har jag råkat på i andra sammanhang, kompistillenkompis osv.) Hoppas hon är nöjd med att misstas för diskplockare! Med extremt coola skodon, skall tilläggas.

Teknikens under

Barnen somnade tidigt idag. Afterdagishappy. Äntligen hemma igen, efter drygt två veckor med kusiner och andra lekkamrater i Skåne & skärgårn' var det fullt ställ i nationalstadsparken igen.

Så här sitter vi nu parkerade i soffan. Varsin laptop i knät. Lite jobb, lite zapp. Bokar äntligen biljetter till Schyffert. Helkväll i maj med vänner vi inte ser lika ofta som förr. (Före barnen.)

Chattar med kompanjonen. Om familj, jobb, busig afterwork och hennes nya lantställe. I Roslagen, så klart. Bra val. The more, the merrier. Men hur ser det ut?, undrar jag. Kolla på You tube, säger hon. Shit pommes frites vad jag gillar tekniksamhället av idag!

Samtidigt komponerar grannsonen mycket modern musik med blytunga basgångar på högsta volym på andra sidan väggen. Det ska absolut uppmuntras, men fortsätter han efter tolv eller väcker barnen, så smäller det (i väggen). Det finns gränser för min modernitet.

Luftfärd?

Lyssnar just nu på en Led Zeppelin-konsert från 1979.
På SVT. Heja public service.

Men hur gammal har jag blivit?
Borde inte min pappa vicka på tårna till detta, snarare än jag?

Det får mig att minnas en date from back in the day:
Spännande, betydligt äldre kille bjöd på stort. Flott som få förevisades liten blåögd blondin på sisådär 21 allt vad storstan hade att erbjuda. Och visst var jag nyfiken, men föga imponerad av guldjaguar, modell E-type, som hämtade upp vid Stureplan. Men intresset som ändå fanns dog snabbt när vi började prata musik.

Snygga killen:
- Jag lyssnar inte på ny musik. Det är inget att ha. Köper bara gamla klassiker.

Jag tog tåget hem till Uppsala och gick på klubbspelning med ravelisorna dagen efter. Och där fanns ju dom riktigt spännande snyggingarna.

Aftnar

Julafton
Lätt släktkaos i Skåne.
Men gemytligt. Och diftongerat.

Nyårsafton
Milt kompisarmedbarnkaos i Roslagen.
Men härligt. Även om annandag nyår inte existerar. Ännu. Sorry, JEB & co!

Trettondagsafton
Snöstormskaos med sillgrisslorna.
Men helt underbart!

Vad kommer härnäst?

Tjugondagknutsafton, så klart!
Julgransglitterkaos på Stockholms gator när vi går hemåt efter vuxenkalaset?
Kan knappt vänta ...

Styv kuling

Station: Söderarm
Vindriktning: Sydost
Vindhastighet: 17 m/s
Byvindhastighet: 22 m/s
Lufttemperatur: -0.6 °C
Sikt: 28.0 km
Stationshöjd: 15 m

Jag ÄLSKAR att bo vid havet.
Speciellt när det blåser så barnen inte kan stå upprätt.
Mest spännande vore ett strömavbrott så mysbrasan får ett syfte!
(Mumrik förstår föga. Gillar elen, så imorrn far vi hem till staden igen.)