Buddhas

Trilskande, trotsiga barn? Trötta, tålamodsprövade föräldrar?

Gör som vi. Konvertera till buddhismen. På bilden besöker Little Buddha Nils med följe Big Buddha, "uppe på stora berget" dit Truls ville tillbaka varje dag. Munken välsignade genom att aga alla pojkarna E med en vattendoppad kvast på huvudet, trä på dem armband och rabbla böner. Sedan fick de små varsin banan, ur munkarnas förråd av allmosor från fromma thailändare.

Resultat: Truls blev just from som ett lamm efter besöket och gav bra dricks, förlåt, offer i stora kassaskåpet efter ceremonin. Armbanden sitter kvar på oss alla fyra. "Det ska vara där för alltid för det tar jag inte av - aldrig i liiivet" säger Truls. Barnen äter bra, lägger sig själva och sover hela nätterna, leker snällt tillsammans och säger oftast inte emot, "för nu har snälla munken kvastat oss, så nu blir vi friska och stora och starka om vi äter och sover". Jomenvisst. Må armbanden aldrig, nånsin nötas sönder ...

Lösningen för stressade barnfamiljer är ju lika enkel som genial. Alla vet det. Men få gör det. Tar sig tid tillsammans, fogar ihop familjen och får bra sammanhållning i gengäld. Thailand är långt bort, dyrt att resa till osv, och buddhismen är än så länge ett av österns mysterier, men tiden tillsammans har gjort underverk. Utan tvekan. Avslappnade föräldrar får trygga barn.

Eller var det thaimedicinen efter öroninflammationerna som personlighetsförändrade mor och storebror? Så att far och lillebror kunde blomma ut?