"Va, är du på landet? Det är ju fantastiskt, men vad ska jag göra nu?"
Så reagerade en god vän när hon fick veta att jag checkat ut.
Gulle dig, jag klarar mig nu men kommer behöva ditt och allas stöd framöver. Resan blir lång denna gång.
Och lugn, bara lugn. Jag ska in i matchen igen.
På måndag måste jag vara tillbaka för kur 2.
Sex dagar med cellgifter och 64 cortisontabletter om dan.
Kuren heter VABA.
Är det inte höjden av humor!
(För er som är förskonade: Vård Av Barn gör att småbarnsföräldrar VABAr frekvent, dvs är frånvarande från sina arbetsplatser. Till många medarbetares förtret. En stor fördel är att ha kidsen på utedagis som ger massor av frisk luft i skogen och minimal smittspridning. Kan inte säga det nog många gånger.)
Det är ljuvligt att vara vid havet. Sist jag var här gick musketörerna och jag en långpromenad på isen. Fikade i solen på stängda "19:de hålet", en sommaröppen barbåt vid konstnärliga minigolfbanan i inre hamnen. Vi var då lyckligt ovetande om vad våren skulle innebära av dramatiska händelser. Jag kan f ö inte förstå de sökare som ödslar tid och energi på att ständigt leta svar och spådomar om framtiden. Lev här och nu! Imorgon kan det faktiskt vara för sent.
Sitter nu i mitt flickrum i mammas hus. Styvfadern storstädar "vårt" hus, det min familj har till låns en bit härifrån. Som hemisolerad måste jag leva så rent som möjligt, får inte ha krukväxter (farliga svampar) eller snittblommor (farliga insekter och starka dofter) där jag sover och äter.
Bör helst ha eget rum, så jag intar gästvåningen en trappa upp imorgon när mina fina kommer ut. Det är ju helt okej, men när vi äntligen får ses utanför sjukhuset och leva tillsammans igen efter nästan en månad så hade det ju varit mysigt att sova ihop. Höra barnen snusa sött, klappa snarkande mumrik på kinden så att huset åter blir tyst och stilla ...
Vad mer? Jo, massor av matrestriktioner, ungefär 100 som jag besparar er. Men så mycket lättare nu än förr då det var ungefär katten musen 10 000 fåniga regler att följa till punkt och pricka. Annars fick man skamset ila tillbaka till sjukhuset utan att passera gå.
En enkel regel är i alla fall att själv är bäste dräng, dvs laga maten själv så vet du att den är hygieniskt tillredd. Efter nästan en månad på sjukhus är det underbart att planera, förbereda och kocka efter eget huvud. Jag får tyvärr inte handla, eftersom affärer är farlig mark med alltför mycket folk. Jag får över huvud taget inte vistas i stora folksamlingar, så att ta en promenad på stan kan jag glömma. Shopping på nätet är ett underskattat nöje, ja en oanad möjlighet. Caféer och restauranger är självklart osäkra zoner, så även om uteserveringar är okej får jag inte ta del av utbudet. Alla produkter måste vara nyöppnade, ja helst ska jag endast äta engångsförpackade varor. Plastost är ju så gott, eller hur? Jag gillar därför folktomma uteställen med pinnglass. Jag menar, vad kan gå fel?
Är man noga så finns det väl ungefär en miljon föreskrifter till. Den mest maniska gäller spriten. Alla ytor ska ytspritas varje dag, alla hemlighusare måste desinficera toalettstolen före och efter besök (!) och allas händer rengörs så ofta som möjligt. Något lillebror tagit fasta på:
"Sprita först, flaxa sen! Igen å igen."
Nu ska jag svälja ner artilleriet av kvällsmediciner med ett halvt glas vin. Det är kul att vara rebell och bryta regler, hehe. Skål på er!
Så reagerade en god vän när hon fick veta att jag checkat ut.
Gulle dig, jag klarar mig nu men kommer behöva ditt och allas stöd framöver. Resan blir lång denna gång.
Och lugn, bara lugn. Jag ska in i matchen igen.
På måndag måste jag vara tillbaka för kur 2.
Sex dagar med cellgifter och 64 cortisontabletter om dan.
Kuren heter VABA.
Är det inte höjden av humor!
(För er som är förskonade: Vård Av Barn gör att småbarnsföräldrar VABAr frekvent, dvs är frånvarande från sina arbetsplatser. Till många medarbetares förtret. En stor fördel är att ha kidsen på utedagis som ger massor av frisk luft i skogen och minimal smittspridning. Kan inte säga det nog många gånger.)
Det är ljuvligt att vara vid havet. Sist jag var här gick musketörerna och jag en långpromenad på isen. Fikade i solen på stängda "19:de hålet", en sommaröppen barbåt vid konstnärliga minigolfbanan i inre hamnen. Vi var då lyckligt ovetande om vad våren skulle innebära av dramatiska händelser. Jag kan f ö inte förstå de sökare som ödslar tid och energi på att ständigt leta svar och spådomar om framtiden. Lev här och nu! Imorgon kan det faktiskt vara för sent.
Sitter nu i mitt flickrum i mammas hus. Styvfadern storstädar "vårt" hus, det min familj har till låns en bit härifrån. Som hemisolerad måste jag leva så rent som möjligt, får inte ha krukväxter (farliga svampar) eller snittblommor (farliga insekter och starka dofter) där jag sover och äter.
Bör helst ha eget rum, så jag intar gästvåningen en trappa upp imorgon när mina fina kommer ut. Det är ju helt okej, men när vi äntligen får ses utanför sjukhuset och leva tillsammans igen efter nästan en månad så hade det ju varit mysigt att sova ihop. Höra barnen snusa sött, klappa snarkande mumrik på kinden så att huset åter blir tyst och stilla ...
Vad mer? Jo, massor av matrestriktioner, ungefär 100 som jag besparar er. Men så mycket lättare nu än förr då det var ungefär katten musen 10 000 fåniga regler att följa till punkt och pricka. Annars fick man skamset ila tillbaka till sjukhuset utan att passera gå.
En enkel regel är i alla fall att själv är bäste dräng, dvs laga maten själv så vet du att den är hygieniskt tillredd. Efter nästan en månad på sjukhus är det underbart att planera, förbereda och kocka efter eget huvud. Jag får tyvärr inte handla, eftersom affärer är farlig mark med alltför mycket folk. Jag får över huvud taget inte vistas i stora folksamlingar, så att ta en promenad på stan kan jag glömma. Shopping på nätet är ett underskattat nöje, ja en oanad möjlighet. Caféer och restauranger är självklart osäkra zoner, så även om uteserveringar är okej får jag inte ta del av utbudet. Alla produkter måste vara nyöppnade, ja helst ska jag endast äta engångsförpackade varor. Plastost är ju så gott, eller hur? Jag gillar därför folktomma uteställen med pinnglass. Jag menar, vad kan gå fel?
Är man noga så finns det väl ungefär en miljon föreskrifter till. Den mest maniska gäller spriten. Alla ytor ska ytspritas varje dag, alla hemlighusare måste desinficera toalettstolen före och efter besök (!) och allas händer rengörs så ofta som möjligt. Något lillebror tagit fasta på:
"Sprita först, flaxa sen! Igen å igen."
Nu ska jag svälja ner artilleriet av kvällsmediciner med ett halvt glas vin. Det är kul att vara rebell och bryta regler, hehe. Skål på er!
6 kommentarer:
Heja Josefin, vad skönt det låter, ha det nu toppen och se till att du är tip-top när du ska in på nästa VAB.
kram Jennifer
Tack, det ska jag. Hur går det för er?
kram
Jag njuter med dig på distans! Frisk luft, vågor som brusar, fåglar som kvittrar och bäst av allt familjen nära! En skön kontrast till hematologen.
Reglerna må belasta nu ett tag, men du får mikronjuta av alla småstunder där de inte styr. Att få vara med dina käraste måste toppa allt.
Jag ringer dig i helgen, så får vi se om det passar att prata.
En bamsekram kommer flygande till Grizzly - Louise
Hoppas du och musketörerna + resten av familjen har det härligt i Grisslihaben! Hoppas vi kan ses nåt snart!
Har spenderat dagen med Ikea-vistelse med en arbetskompis. Vi skulle köpa grejer till vårt kontor. Ekar så man blir knasig men nu har vi nog fixat till det.
Krrrram Eve
skönt med livet på landet för dig.
minns dina matrestriktioner från förra omgången.
jag köper fortfarande inte marinerade deli-grejer från mataffären sedan du lärde mig vilka smitthärdar det är.
själv är jag tillbaka från låång helg. sov som en stock men så klart sov dåligt i natt. har en ful ovana att vakna kl.3-4 och sen inte kunna somna om på en timme och sen sova hårdare än stenen när klockan alternativt sambo väcker mig. uuuugh...längtar till 12e då sista arbetsdagen är!
annars allt bra. när jag låg vaken i natt insåg jag att jag måste packa BBväskan (ja jag vet det är tidigt är "bara" i vecka 35 men att ligga o nojja kl.4 på natten över en opackad väska är inte värt det.) moi, kontrollfreak? bien sur...
stor puss o kram och hoppas veckan blir ok efter om ständigheterna.
Lisa
De har det bra förutom mina arbetstider, jag ser knappt min familj och det känns blä. Ella fyller 1 i helgen så syrran ville komma förbi på fika o minikalas men jag kommer först hem när Ella ska sova så de får väl ha kalas utan mig....blä.
Skicka en kommentar