tisdag 12 maj 2009

I nöden finns vännerna


Oj, vad överraskade ni blev. Vilket är bubbelskrattroligt.
Men visst, jag är oftast snäll och glad. Blir sällan riktigt arg, men ömkande gör mig brännhet. (40 graders feber konstant i tre dagar tar ut sin rätt.)

Nu går vi vidare, okej?

Är lyckligt lottad som har så fina vänner. Som reser hit för att träffa spillran av mig. Varje dag. Har jag flera besökare. Som kommer flera gånger i veckan. Det är så stort att jag har svårt att ta in det.

Vissa dagar är jag inte så kul att umgås med. Vill massor men orkar inget. Ändå kommer de, lillebror med fru, bästa vännerna från förr och nu, gymnasiegänget, pappa, mamma, styvfar ... Före jobbet, till lunch, efter jobbet. Trots att de har massor av vardag att få ihop. Och det värmer, stärker och piggar upp. Så mycket att jag till slut tar mig ut på en långsam panchopromenad i den prunknande parken, stödd av mina ledsagare.

Tack för att ni finns. Jag älskar er!

Inga kommentarer: