Många tårar fattigare, men minst en lärdom rikare sitter jag i en trygg, rätt okej sjuksäng och kan inte göra så mycket mer än att just vänta. Det är enerverande, irriterande, frustrerande, tålamodskrävande men stärkande för ett kontrollfreak som jag. Testa, så få ni se. Sitt, bara sitt, och planera ingenting. Låter plättlätt, eller hur?
Har tvingats inse att livet som det varit fram tills nu inte blir sig likt på ett tag. Vill ju planera, ha kontroll, se till att min familj har det allra bäst. Men det går inte nu. De måste hitta tillbaka till sina rutiner hemma i det trygga hemmet, medan jag BARA kan fokusera på att bli frisk. För att finnas med dem sen igen. Enkelt egentligen, eller hur?
Efter en vecka med med ömsom vin (faktiskt) med de finaste vänner och familj som finns, ömsom cyto och mycket vatten, har mina tre musketörer och jag sagt hejdå för några dagar, eller vad det nu kan bli. Trodde jag skulle få min hästkur, följa med mina tappra skara krigare hem till Stokholm och där invänta följderna av denna omilda behandling. Men det går inte nu. Det här är den tuffaste hästkuren, det vet vi sen förr, och att pendla mellan hem och sjukhus varje dag med nedsatt immunförsvar går ju inte alls. Köra bil kan jag inte heller, eftersom jag somnar direkt. Så här är jag nu. Har flyttat hem till den ömma modern där jag sover om nätterna och tillbringar dagarna med behandlingar, provtagnignar och väntan på Hematologen. Ganska enkelt, eller hur?
Hur har ni det, där ute? Jag behöver intryck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, följer dig här och där...
Tänker på dig mycket!!! Och skickar styrketankar...hoppas de kommer fram ;)
Vardagen går på i sin lilla takt, är på jobbet och försöker reda ut pappersexcersis, suck. Värre än vanligt. Varit på landet och försökt sätta potatis till midsommar....
Ikväll blir det sjunga igen, det är tomt på Lalala utan dig :(
Har du mobilen på? Skickar något sms då och då!
STOR kram från oss!
Du får gärna följa med virtuellt på min resa österut. Åker till Indien imorgon och ska 'bädda' inför kommande svensk näringslivsdelegation i juni. Lär vara 48 grader varmt.
Tänker också mycket på dig, och undrade just om du var kvar hemma eller i U-sala. Du är så stark och så modig!
När du kommer hem igen kommer jag över med ett bröd - har tagit upp surdegsbakandet igen. Terapi.
Stor stor jättekram till dig och alla dina fina från mig och familjen!
Hej vännen,
tillbringade helgen i London för lite dundershopping inför ordförandeskapet så att man inte ska behöva tänka så mycket varje morgon (yeah, right det brukar ju funkar flera dagar efter att man köpt nya kläder..). Hade som ambition att komma hem med "tuffa" kläder - man behöver inte bli tant bara för att man jobbar som byråkrat - och lyckades väl sådär. Fick i alla fall med mig en halvgalen kavaj som sökert kommer attt pryda sin plats längst inne i garderodben....
Var med Anja som hälsar så väldans mycket. Men kände nog redan på eurostar tåget över att jag inte var hundra och kommer mycket riktigt hem med någon form av utomjording boendes i halsen i form av en "halsbula"/halsfluss. Inte mycket att komma med i jämförelse får jag tillstå. Ligger i alla fall också och tittar lite i ett tak just idag, och tänker på dig.
Massor med descinficerade kramar!
Här är det OK.
Skällde ut en kollega igår för att hon inledde en anförande med - ah, det har hänt något hemskt i familjen i helgen.
Mitt hjärta stannade såklart och jag blev rosenrasande när meningen fortsatte med - min mans MC blev stulen i vårt garage i helgen.
Jag trodde ju något helt annat hade hänt och förklarade argt för henne att hon nog behövde skaffa sig lite perspektiv på tillvaron. Vad är en MC i jämförelse med cancer? Huh!?
Jag bad senare om ursäkt till henne och hon till mig, så nu är vi goda vänner igen! :-)
Men så är livet för mig. Ups and downs och stora tankar.
Nu ska jag på yoga på lunchen och ikväll ska jag hämta G 6 år på fotbollsträningen. Däremellan ska jag jobba och hämta lillasyster på dagis. Det senare är ju det som lockar mest, även fast det innebär att kostymen blir som en dammhög på kuppen.
I helgen lärde sig G att cykla utan stödhjul och jag var på Åhléns hos en personal shopper och köpte mig en ny garderob för samma summa som ett exklusivt kylskåp (jag mäter ju allt i vitvaror sen ett tag tillbaka).
Sköt om dig!
Kramar!
KRAM alla, och TACK för att ni delar med er av intrycken. de gör underverk med mig.
@Sari:
styrketankarna kommer fram, jag lovar att jag använder dem väl. Saknar kören, men ni klarar er betydligt bättre utan mig nu eftersom cyton grumlat rösten som inte bär fram några klara höga toner precis. Lillebror skrattade och undrade vad jag gjorde när jag skulle sjunga godnatt i luren häromkvällen. :-)
@Tjockalocka:
spännnade resa, jag följer dig vart du åker. glöm inte handjagaren och Falsterbotofflorna, sweetie. Terapibakande är bra! är tyvärr isolerad på rummet, annars hade jag tagit sjukhusköket i besittning! du får lära mig surdegens ädla konst senare. jag har gjort några halvhjärtade försök hemma. funkade dock MKT bättre på sommarjobbet i Bagarboden för 20 år sen. jag tror det är en materialsport. :-)
@Petra:
shopping i London med Anja, jaaaa! men efterföljande halsinfektion, blä. hoppas du snart mår bättre och får slåss med Hr Utrikesminister om kavajutrymmet på fotona. har du tittat närmre på hans svid med sega råttor som är lite ... speciell?
@fd + 1 trappa
perspektiv är nyttigt, men tänk vad fantastiskt att det värsta som kunde hända i hennes värld var en stöld. otroligt att ha gått så omärkt genom livet. ynnest, eller ej ...? tur ni är sams iaf.
härligt med kidsen - hälsa! - och klädinköp som mäts i vitvaror verkar som ett bra måtto. lite stil och snits om man får be!
Skicka en kommentar