Treggings, leggings, schmeggings ...

Jag älskar det svenska klädundret!

Har totaltröttnat på att känna mig utklädd i mina tokstora kläder (strl 36). Skulle kunna jobba extra som fågelskrämma, så anskrämlig ser jag ut. Så snart jag åter kan bygga muskler kommer detta bekymmer vara ett minne blott, men just nu är jag rädd att folk som inte vet om min släng av leukemi tror att jag lider av anorexi.

Så H&M rockar. Fett. Haha. Speciellt nu, när jag åter törs gå i affärer, efter lättnader i hygienrestriktionerna, vilket råkade sammanfalla med HM Fältöverstens återinvigning. Vilket lyft med nyrenoverad butik, vilken inspiration att shoppa vårkläder riktigt billigt. Det känns liksom inte ekonomiskt försvarbart (eller möjligt med sjukpenning)att handla minikläder för tusentals kronor i finare butik när mitt mål är att snart erövra normala storlekar.

När jag plockat på mig ett litet (ingen underdrift) lager och begett mig till provhytterna fick jag en chock. Ramlade bokstavligen baklänges, ut genom vippdörrarna, när jag såg mig själv i helspegel. Attans rackarns, vad mager jag är. Utstickande revben, konkav mage, avsaknad av bakdel, tändsticksben och knivskarpa axlar. Med en halvmeter ur kroppen utstickande slangar, tre till antalet, från bröstet till midjan. Till det ett välgött ansikte, uppsvällt av Cortison. Jag, som inte sett mig hel och hållen sen sist jag provade kläder i affär (vilket väl var något år sedan sisådär), förstår plötsligt varför mina barn tittar oroligt på mig och undrar när jag ska bli normal igen. Insåg så småningom att fler bevittnade min uppenbarelse och skyndade mig in i det minimala utrymmet igen och vande mig sakteliga vid min nya kropp. Med kläder på, vill säga.

Tack vare det nya modet ser jag inte längre ut som en självsvältande krake. Generösa tälttunikor i blåbrokiga färger förstorar benranglet inunder, därtill tighta treggings - det nya måsteplagget som inte fladdrar runt benen och den knotiga ursäkten till rumpa.

Men en upptäckt som gör mig förbannad är att alla klädkedjor endast säljer vadderade push up behåar, med bygel. Vad är det för likformigt ideal? Med mina tynande behag letade jag på barnavdelningen, men även där är det ovan nämnda underkläder som gäller. Från späd ålder. Fy fasen!

Tur att sångarkompisen förestår Ottilias underverk. Där finns något för alla modeller. Även transplanterade, bröstopererade, transor och vanliga drama queens and queers. Samt såna som jag med 70A.