Jag tog en paus från den härliga lunchen och lånade färskaste barnet i vår gemensamma skara på sex.
Det svindlade för ögonen för en stund när vi träffades, de tre vännerna från lekparken som nu är spridda i landet, men som sedan tvåårsåldern följts åt hos dagmammor, på dagis och genom hela grundskolan. Under gymnasietiden var vi av olika skäl lite på avstånd periodvis, men sedan har vi hängt ihop igen, genom glädje och sorg, kärlek och sjukdom. Mina fina bästisar. För alltid. Lyckost mig.
3 kommentarer:
Glömde kommentera igår ser jag, skulle bara säga att du är himla snygg!
Instämmer - du är verkligen jättefin, Josefin! Vem kan väl tro att du gått igenom det du nyss gjort.
Kramar Caroline
tack! trivs som kortkrullhårig brunett. också.
Skicka en kommentar